Nu har det gått en tid sedan jag skrev senast från Cocos Keeling just innan jag seglade vidare västerut. Jag lämnade alltså Cocos den 1 september vid lunch och i dag den 13:e på förmiddagen passerade jag Rodrigues 2000 Nm senare.
Passadvinden med SO vind mellan 7-14 ms har bjudit mig på en stadig gång och inga överraskningar. Sjön tidvis hög och från fler håll samtidigt. Indiska Oceanen är omskriven för just detta. Det är mäktigt med den långa och höga dyningen som har sitt ursprung söderut och roaring forties. Dyningen korsas av vågorna som bildas av vinden på plats.

Jag satte storen med tre rev som sitter i under hela överfarten. På nätterna rullar jag in en del av förseglen för att vara förberedd om det kommer vindökning i svarta natten. Autopiloten styr sedan efter den vindvinkel jag bestämt.

Vi var tre båtar som avseglade nästan samtidigt från Cocos. Utöver Nerthus var det två engelska båtar med par i 65-årsåldern ombord. Vi har hållit kontakt via SingleSideBand-radio varje dag för att kolla våra respektive positioner samt prata väder och annat som påverkar oss. Jag instruerade Martin ombord på Dream Catcher hur han skulle göra för att koppla sin lap top till sin satellittelefon IridiumGo. Nu kan han ladda ner väder och mejl.

Trots att vi seglat 2000 nm har vi legat på linjen nästan hela tiden då vindarna varit stabila. Nu går dom andra två båtarna in till Rodrigues medan jag seglar vidare till Reunion. Beräknar vara framme på morgonen den 17 sep. Framför mig just nu väntar svagare vindar som kommer att vrida kompassen runt då ett litet högtryck passerar rakt över Nerthus. Så om det varit raka spåret fram till nu så kommer det att bli en del jobbande de närmaste dagarna då vinden börjar snurra.

När jag hade seglat förbi Rodrigues fick jag kontakt på radion med Benny på S/Y Kairos som ligger på Rodrigues några dagar. S/Y Kairos mötte vi första gången på Kap Verde i november 2015.

Har jag fått fisk… undrar säker någon. Det blev inget napp inledningsvis men då det väl högg blev det en 1,3 m Dorado, eller Mahi Mahi som den kallas här. Tyvärr för stor för mig men jag fyllde kylen med fina filéer.
Hälsningar
PE

Snart inne på tredje dagen efter att ha lämnat Christmas Island med sikte på Cocos Keeling. Så här långt har allt gått över förväntan bra vad avser vind, sjö och inte minst SOG (fart över grund). Nerthus ligger stadigt på 7-9 knop och ibland 10. Strömmen ger oss en extra puff med ca en knop. Vinden kommer in snett in akterifrån på BB sida. Det är den stadiga passaden som ger den stabila gången och jag behöver inte göra mycket för att skota om eller justera kurser. Vågorna är dock lömska och kommer in från fler håll. En stor dyning rullar sakta in söderifrån och får Nerthus att ibland hasa ner i lä och skapa en kraftig rullning som får mig att verkligen se upp för att inte trilla då jag är under däck. Vågorna som skapas av den ca 10 ms starka vinden lyfter ibland akterna och ruskar om oss en del. Bortsett från detta är den en fin gång med stilla och fina rörelser i båten.

Frukosten i dag bestod i två skivor stekt hembakat bröd med ost och gurka samt en omelett på två egg. Till detta kaffe med mjölk. Med en stadig frukost räcker det sedan med ett större mål mat per dag vid 14-15-tiden. Fick med mig en del frukt och kex som stöttar mig under dagen.

Hur går det att segla Nerthus ensam kanske en del undrar. Svaret är att det går alldeles utmärkt med Herr Olsson som rorsman. Herr Olsson undra någon, jo det är vår autopilot som vi bytte till en yngre Olsson i NZ. Jag tar en egen vakt ibland för att få umgås med krafterna och låta Olsson vila lite.

Just nu är det knappt ett dygn till vi är framme på Cocos. I rådande vind ser vi ut att vara där tidig morgon vilket är utmärkt eftersom jag bara sakta in lite grann om det behövs och ändå vara framme då solen har gått och jag undviker angöring i mörker, ett dygn innan jag beräknade. Det blir 530 Nm under tre dygn.

Nu ska jag fixa fiskelinan. I går då jag tog in den för kvällen visade det sig att kroken fattades. Avsliten eller bara lossnat, ja det är frågan. Nu blir det en pusselstund i sittbrunnen för att få till ett smaskigt drag.
//PE

Det har gått lång tid sedan jag skrev senast. Sorry att ni fått vänta.
Seglingen med Nerthus har många faser. Vi låg still i NZ under nästen sex månader under orkansäsongen och vi har skyndat igenom fantastiska områden som Melanesiens ögrupp Vanuatu + Solomonöarna och Louisiaderna i Papua New Guinea och senast Indonesien med alla dess öar. Nerthus seglar vidare västerut hela tiden mha passadvinden.

Vi har över tiden haft en crew med sex personer eller tidvis bara med två pers ombord . Från Bali och fram till Mauritius, där Tomas ansluter, seglar jag Nerthus ensam, vilket jag är trygg med. Tro det eller ej men jag har närt en tanke att en dag få göra en längre passage på egen hand. Den längsta sträckan blir Cocos Keeling till Rodriguez Island, en sträcka på drygt 1900 nm över Indiska Oceanen, som kommer att ta ca 14 dagar.

I NZ bytte vi ut autopiloten till senaste modell. Den har visat sig fungera perfekt och är en duktig crewmedlem.
I skrivande stund har jag knappt 100 nm kvar till Christmas Island som ligger ca 550 nm västerut från Bali. Jag seglar just nu så långsamt som möjligt för att inte komma fram i mörkret. Föredrar att nå fram i morgonljus under söndagen. Började sakta in redan i går eftermiddag då det var drygt 200 nm kvar. Halva dygnet är mörkt så det gäller att planera i god tid. Seglar nu i 10-12 m/s med kraftigt revad genua och liten fock och gör ca 4 knop genom vattnet men lite mer över grund då strömmen ger extra fart.

Vi har inte mött så många båtar sedan vi lämnade NZ den sista april. Därför är det lite roligt att den svenska ensamseglare S/Y Alma kommer att ligga på Christmas Island då jag anländer. På väg mellan Xmas Isl och Cocos Keeling ligger även den svenske S/Y Kairos som också är ensamseglare. På Cocos Keeling tror jag Lasse Ljung ligger med sin Arianna och väntar på reservdelar, om han inte redan hunnit segla vidare. Lasse är också ensamseglare. Vi är med andra ord fyra svenska båtar i samma område med kurs på Sydafrika.

För en stund sedan blev jag uppropad på VHF av Australiens flygande ”Border Force”. Dom vill veta båtens namn, hemmahamn, antal crew och vart vi är på väg samt de senaste tre hamnarna.

Nu ska det bli roligt att fylla på bloggen.

So long!
Per-Erling

Nu har vi ankrat i Saumlaki och väntar på att få klarera in. Gula flaggen i riggen visar att vi är friska och vill just klarera in. Det ligger ytterligare en seglare här, en fransk lite mindre aluminiumbåt, som ropade upp oss just som vi rundade en pir och blev synliga för dem. På bra engelska frågade dem om vi villa ha lite info kring djup mm. Givetvis ville vi det och ankrar nu strax akter om dom.

Fint att ligga still efter 10 dygn till havs. I väntan på myndigheterna käkar vi lunch samt börjar röja ombord efter dagarna till havs. Kanske en liten eftermiddagslur efter nattens ”långsamsegling” för att inte komma fram i mörkret. Bra beslut att inte komma fram i natt. I viken låg det ca 10 stora fiskeplattformar som inte hade synts i mörkret.

So long så länge!

Hälsningar
Per-Erling

Den fågel som landade ombord då vi gick in i Torres Strait för två dygn sedan har till slut flugit vidare. Den var helt tam och satt bredvid den som hade vakten. Jag trodde nog den var oförmögen att flyga, men så var det bevisligen inte. Hoppas den orkar flyga tillbaka till Pacificsidan av Torres.

Då vi började närma oss utloppet vände tidvattnet och vi fick ca tre knop motström och det varnades i sjökortet för ”ripples”, starka strömmar med ev kraftig vågbildning. Vi hade undanvind i 10-15 ms och gjorde 7-8 knop genom vattnet så vi vann över strömmen även om det var rätt vingligt ett tag. Farleden var bred men smalnade av vid uddarna där strömmen blev som störst. Medan vi gick mitt i farleden dök ett AIS-eko upp en bra bit ut på havet och i vår planerade kursriktning. Det var en nästan tre hundra meter lång containerjagare från Danmark, Mearsk. Vi tog en innerbana runt lydbojen medan fartyget tog ytterväggen på behörigt avstånd. Anmärkningsvärt är att enligt AIS stack fartyget 11,2 m och på kortet var det 11,5 meter djupt. Nu gick dom in i högvattnet och förmodligen inte fullastade.

Nu har vi ca nm 530 kvar till incheckning i Indonesien och hamnstaden Saumlaki på ön Yamdena/Tanimbar S07 59 E131 18. Det är rätt grunt hela vägen med djup som mer påminner om Östersjön, mellan 40 och 70 meter. Det blåser fortfarande bra så den krabba sjön växer rejält och vi surfar och slingrar fram med tre rev i storen och gör i snitt ca 7 knop.

Solen skiner på oss och vi har börjat tvätta sängkläder mm efter en längre tid av saltstänkt miljö ombord. Det är så lätt att dra ner saltet i båten även om man bara går klädd i badbyxor och kanske en tröja som skydd mot solen. Under seglingen de senaste två dygnen har vi haft mest halvvind så det har småstänkt in i sittbrunnen då små toppiga vågor daskar in i skrovsidan och vinden skapar en dusch av saltvatten på den som befinner sig på däck eller i sittbrunnen. Huden blir såklart salt och får man inte av sig allt salt hamnar det i lakan och dynor. Dags för tvått av dynöverdrag mm då vi kommer fram med andra ord.

Precis nu upptäckte vi en större båt föröver. Inget eko på radarn eller signal från AIS. Den verkade gå rätt mot oss och och vi beslöt att ändra vår kurs en aning. Det visade sig vara en Indonesisk fiskebåt i trä som ankrat mitt på havet. Jag tror den väntar på mörkret eftersom jag noterade att båten hade enormt många lampor utmed relingen för att lysa upp i natten. Det var mäktigt att se den 30 m långa skorven häva i vågorna. Det blev ett glatt vinkande från oss och fiskebåten som vi passerade på nära håll.

Precis innan vi först siktade fiskebåten anslöt sig cirka 25 delfiner för att leka vid Nerthus för. Lika roligt varje gång att se dessa mästare göra sina konster i det blå vattnet. Dom var lite mindre den här gången men ack så flinka i vågskummet.

Hälsningar
Per-Erling