Så är vi framme i en ny världsdel, Sydamerika. Även om vi vet att vi seglat i två veckor för att komma hit känns det ändå lite overkligt att vi är här.

Seglingen från Kap Verde till Surinam har gått väldigt bra och vi har gynnats av vindar kring 6-14 ms in akter ifrån. Allt har hållit och alla ombord har klarat sig från skador, vid sidan av blåmarken och för min del en blå nagel efter att jag klämde tummen i en dörr där haspen släppte i en vågdal.

Vi hade dock en allvarlig incident när det var ca fyra dagar kvar till kusten. Helt plötsligt gick larmet för länspumpens nivåvakt. Full aktivitet ombord och då vi lyfte på durkarna blev vi varse att vattnet steg. Vi hade alltså ett läckage. Vi stängde alla genomföringar, ventiler som leder ut/in från båten under vattenlinjen. Vattnet fortsätter att stiga och vi inser att vi har ett stort problem. Vad kan vara problemet nu när alla ventiler är stängda?

Vi har gått igenom vad som gäller vid ett nödläge, så grabbagen (en vattentät säck där vi har allt som krävs om vi måste överge Nerthus finns) fylldes på med satellittelefon, VHF, mobiler, pass, pengar mm. Alla pumpar gick för fullt och vi tyckte vi höll vattennivån i skick, även om vi blev blöta om fötterna då Nerthus rörde sig i sjögången. Vi aktiverade inte nödsändarna men meddelade via radio att vi hade problem. Var kom vattnet in, via logg, eloger, ekolodet, propelleraxeln? Nu återstod maskinrummet även om kylvattenintagen var stängda. Där hittade vi problemet, ett av ljuddämparna hade gått sönder och vatten kom in bakvägen, via avgasröret som leder ut från båten. Medan vi höll för läckaget med handen riggade vi en lösning för att få röret på plats igen. Allt lyckades och vi kunde via radio meddela att faran var över.

Som ni förstår var det ett skarp läge och många tankar for genom våra huvuden. Jag måste framhålla besättningen ”professionella” agerande genom att arbeta systematiskt under en pressad situation.

Vi valde att inte skriva om händelsen utan avvakta till vi var framme i Surinam, allt för att inte skapa oro hemma. Dessutom gav det oss tid att gå igenom prata om det ombord. Nu återstod ett stort arbete att avsalta Nerthus under durkarna, där vi hade det mesta av konservförrådet. Så efter några dagars hårt arbete tycker vi att vi fått skick under däck. Tyvärr har de flesta konserverna förlorat sina etiketter vilket gör matlagningen intressant framöver.

Per-Erling

Vår position:

Nu har vi 70 nm kvar till angöringen av Paramoribo i Surinam. Varmt så otroligt då luften blir allt mer fuktig. Markligt att gå från 3 000 meters djup till bara ca 50 meter utan att se land. Hela kustgen upp till Trinidad kommer att vara så här långgrund såvida vi inte går 100 nm ut till havs. Märkas att det är ett floddelta som påverkar vattnet, det är redan grumligt.

Kommer att invänta gryningen i morgon bitti innan vi går in i kanalen som leder till marinan, en insegling på ca 30 nm och väl utmärkt.

Vad åt vi till frukost? Rostat surdegsbröd med salami och marmelad, juice, kaffe/te. Fanns även två små yoghurtar.

Hälsningar/PE

Vår position:

Nu känns det som att det gått en evighet sen vi skrev sist. Jag la senast upp något kring första advent och nu säger datumet att det redan gått en vecka! Som sagt, dagarna flyter ihop. Men jag har lite info att komma med…

1. Vi har nu, 8 dagar ut på Atlanten, fått smaka på fullbordade konservmåltider. Burktomater, burkkorv, burkmajs.. You name it. Men vi är påhittiga och förvånas varje gång över hur gott det kan bli! Men mycket pasta blir det.. (till allas glädje)

2. Kylen har gett upp, vilket föll sig ganska bra i tiden eftersom färskvarorna börjat sina, vi har dock en mindre kyl som håller våra frukostpålägg kalla!

3. Under en av alla nätter verkar en tamp ha legat och släpat i vattnet, vi håller alla 10 tummar för att den inte ska ha nått propellern. Detta ska undersökas så fort vi får mindre vind och kan dyka in under båten och kolla.

4. Det salta vattnet är svårt att inte få in under däck, då vi blir salta när vi seglar och sedan går ner och sprider runt detta. Det är ofrånkomligt att lyckas hålla det borta totalt men Adde har drabbats värst! Eftersom salt bidrar till att grejerna inte torkar är hela hans koj något blöt. När han sedan vädrar lakanen så fylldes de med ännu mera salt från luften och så håller han på. Ganska roligt eftersom han är den som har njutit mest av saltvattnet:
”Östersjön är inget riktigt hav! Tacka vet jag västkusten”. Göteborgare…

5. I Fredags hade farsan matdag och slog rekord i smaksensation! Nyfiskad bonito i lime och vitlök, färskpotatis och vitvinssås. (!!!) Drömmer mig tillbaka..

6. Vi har sett totalt 3 fartyg. Jo, det är ganska tomt här.

7. Surdegen kämpar på. Vi gör 2 limpor om dagen!

8. Dygnsrekord! 181 distans!!

9. Värvet, värvet, värvet. Podcasten som ständigt finns i någons öron.

Men dagen har bjudit på sitt också! Alla nöjda när vi vaknar till mulet väder, då vi haft väldigt höga temperaturer de senaste dagarna. Vi för våran önskan om att en regnskur hade gjort Nerthus gott. Saltet ligger nämligen överallt, drar du exempelvis på relingen så får du stora saltkristaller i nävarna. Så plötsligt slog det till! I samband med lågt hängande moln härjar ofta vinden något oklart, så tillsammans med ett hällregn på självaste kaptenens vakt fick jag ta rodret medans han ”skulle ta på sig badbyxorna…”

Kanske var det en pik om att jag behövde duscha, för det fick jag! Det är verkligen roligt hur vi alla får utvecklas ombord. Kvar blir jag och Adde medan alla andra skyddar sig för regnet under däck. Vinden steg upp till 16 m/s och där stod vi helt lugna. Jag känner mig faktiskt lite glad över det!

Nu är Nerthan fin igen och vi har gått tillbaka på kurs efter en felfri gip! Vi siktar på Djävulsön och hoppas kunna gå dit innan Surinam.

Mm, nu börjar det lukta såpa under däck. Tomas servicedag och han skurar golvet samtidigt som han parerar de ständiga vågorna. Det kallar jag båtliv!
Herrå!

//Amanda