Nu har vi ankrat i Saumlaki och väntar på att få klarera in. Gula flaggen i riggen visar att vi är friska och vill just klarera in. Det ligger ytterligare en seglare här, en fransk lite mindre aluminiumbåt, som ropade upp oss just som vi rundade en pir och blev synliga för dem. På bra engelska frågade dem om vi villa ha lite info kring djup mm. Givetvis ville vi det och ankrar nu strax akter om dom.

Fint att ligga still efter 10 dygn till havs. I väntan på myndigheterna käkar vi lunch samt börjar röja ombord efter dagarna till havs. Kanske en liten eftermiddagslur efter nattens ”långsamsegling” för att inte komma fram i mörkret. Bra beslut att inte komma fram i natt. I viken låg det ca 10 stora fiskeplattformar som inte hade synts i mörkret.

So long så länge!

Hälsningar
Per-Erling

Den fågel som landade ombord då vi gick in i Torres Strait för två dygn sedan har till slut flugit vidare. Den var helt tam och satt bredvid den som hade vakten. Jag trodde nog den var oförmögen att flyga, men så var det bevisligen inte. Hoppas den orkar flyga tillbaka till Pacificsidan av Torres.

Då vi började närma oss utloppet vände tidvattnet och vi fick ca tre knop motström och det varnades i sjökortet för ”ripples”, starka strömmar med ev kraftig vågbildning. Vi hade undanvind i 10-15 ms och gjorde 7-8 knop genom vattnet så vi vann över strömmen även om det var rätt vingligt ett tag. Farleden var bred men smalnade av vid uddarna där strömmen blev som störst. Medan vi gick mitt i farleden dök ett AIS-eko upp en bra bit ut på havet och i vår planerade kursriktning. Det var en nästan tre hundra meter lång containerjagare från Danmark, Mearsk. Vi tog en innerbana runt lydbojen medan fartyget tog ytterväggen på behörigt avstånd. Anmärkningsvärt är att enligt AIS stack fartyget 11,2 m och på kortet var det 11,5 meter djupt. Nu gick dom in i högvattnet och förmodligen inte fullastade.

Nu har vi ca nm 530 kvar till incheckning i Indonesien och hamnstaden Saumlaki på ön Yamdena/Tanimbar S07 59 E131 18. Det är rätt grunt hela vägen med djup som mer påminner om Östersjön, mellan 40 och 70 meter. Det blåser fortfarande bra så den krabba sjön växer rejält och vi surfar och slingrar fram med tre rev i storen och gör i snitt ca 7 knop.

Solen skiner på oss och vi har börjat tvätta sängkläder mm efter en längre tid av saltstänkt miljö ombord. Det är så lätt att dra ner saltet i båten även om man bara går klädd i badbyxor och kanske en tröja som skydd mot solen. Under seglingen de senaste två dygnen har vi haft mest halvvind så det har småstänkt in i sittbrunnen då små toppiga vågor daskar in i skrovsidan och vinden skapar en dusch av saltvatten på den som befinner sig på däck eller i sittbrunnen. Huden blir såklart salt och får man inte av sig allt salt hamnar det i lakan och dynor. Dags för tvått av dynöverdrag mm då vi kommer fram med andra ord.

Precis nu upptäckte vi en större båt föröver. Inget eko på radarn eller signal från AIS. Den verkade gå rätt mot oss och och vi beslöt att ändra vår kurs en aning. Det visade sig vara en Indonesisk fiskebåt i trä som ankrat mitt på havet. Jag tror den väntar på mörkret eftersom jag noterade att båten hade enormt många lampor utmed relingen för att lysa upp i natten. Det var mäktigt att se den 30 m långa skorven häva i vågorna. Det blev ett glatt vinkande från oss och fiskebåten som vi passerade på nära håll.

Precis innan vi först siktade fiskebåten anslöt sig cirka 25 delfiner för att leka vid Nerthus för. Lika roligt varje gång att se dessa mästare göra sina konster i det blå vattnet. Dom var lite mindre den här gången men ack så flinka i vågskummet.

Hälsningar
Per-Erling

I dag lämnade vi Nivani Isl, som ligger intill Panapompom Isl, kl 11.00. Vår ankringsplats S20 47.271 E152 23.300 låg fint i lä och ankringsdjupet var 5 m. Här träffade vi många intresserade och hjälpsamma personer. Här var konoter med utriggare det naturliga färdmedlet mellan öarna eller för fiske, Här seglade man också en hel del med fantastiska utriggare. Såg inga motoriserade båtar utan det var endast kanoter som gällde. Seglelkanoterna var ibland stora och nästan havsgående. Vi mötte en del på de längre passagerna över den enorma lagunen där vågorna växte ungefär som i Östersjön. Segelkanoterna kunde ha tio ombord och forsade fram i över tio knop. Imponerande måste jag tillstå.

Efter att vi lättat kl 11.00 ankrade vi vid första passagen genom revet, vi hade nämligen ankrat i en lagun i den stora lagunen, och ville snorkla i den fina miljön en sista gång innan vi sträckte ut mot Torres. Innan vi var ute på öppna havet skulle vi dock igenom ytterligare ett pass S11 15.035 E152 06.560, ett brett pass som också var en hårt trafikerad led upp mor Japan och den delen av Pacific. När vi seglade igenom mötte vi fyra fartyg, 140-250 m långa just som fullmånen började lysa upp vår del av världen. Just nu medan jag sitter under däck och Nicklas har vakten sträcker vi mot Torres Strait, 450 nm bort.

Det var min matdag i dag och till kvällsmål lagade jag jams, lök och fiskgryta, allt i kokosmjölk. Roligt att laga med lokala råvaror och egenfångad Kingfish. Jag har nog glömt att berätta att vi fick en dryg meter lång och minst sju kilos Kingfish häromdagen. De fyra filéerna räcker till ytterligare ett skrovmål.

So long!

Per-Erling

Nu har vi två timmar innan vi är framme vid revet som omger lagunen i Louisiades. Vi tänker passera igenom och kanske stoppa upp ett tag.Det har varit en tuff segling i natt med häg sjö och 10-12 ms. Tror bestämt besättningen ser fram mot lite lugn o ro innanför revet.

Regn och blåst under natten men nu har vi nu sol och fin gång. Den stora kylen har lagt av så all mat ligger i den mindre kylen nu. Den är så full av fryst och färsk mat att vi inte kan fiska innan vi ätit oss fram så att det skapats för mjölken innan vi kan fylla på med färsk fisk. Nu hoppas jag hitta en kompressor med kylelement på Bali, en som går på 12-volt.

// Per-Erling