Som ni säkert läst på bloggen via inlägg från besättningen har allt gått bra med slussning mm då vi genomförde vår passage genom Panamakanalen. Jag tyckte jag kände historiens vingslag då vi låg i en sluss där allt var från 1913 förutom hydrauliken som numer öppnar de enorma portarna.

Fram till helt nyligen, jag tyckte att vår advisor sa 2008, var det originalmaskineriet som knarrande och gnisslande öppnade portarna till nästa nivå. Portarna med sina nitar samt betongen är från tiden då allt byggdes. Under lång tid var Panamakanalen världens största bygge i betong. Två år försenade planerar man nu öppna den nya kanalen som är bredare och djupare vilket tillåter större fartyg att passera.

Tyvärr har de uteblivna regnen medfört att kanalbolaget snart kommer att införa restriktioner vad avser fartygens djupgående redan innan den nya kanalen invigs. Förstå vilket dilemma att begränsa trafiken. Ska bli intressant att följa hur det går. Våra advisors var inte helt övertygande om att det blir invigning i mitten av juni som nu är planerat.

Under tre dagar har vi förberett seglingen ut till Galapagos och sedan vidare mot Polynesien. Inköp av diverse prylar till Nerthus, allt från små kabelskor till drevolja till utombordaren. Mat för nästan två månader, även om vi hoppas på färskvaror på Galapagos och de första öarna i Polynesien. Tyvärr har vår Inverter, den pryl som gör om 12 volt till 220 volt, gått sönder. Tråkigt då kameror o datorer laddas via 220. Ingen panik eftersom vi kan göra 220 med vår generator. Här har det varit stört omöjligt att hitta en Inverter för 220 eftersom man kör med 110 volt överallt. Tror vi får sätta hoppet till franska delen av Polynesien.

I dag har vi kollat hela riggen och vår nya besättningsmedlem Peter Kruse anmälde sig för färden upp i masten. Det visade sig att han är alpinist, vilket passar fint. Därtill har vi bytt olja och filter på huvudmaskinen samt generatorn. Skönt att ge sig ut på ett ”långben” med fräscha maskiner. Vi har även pumpat ut bottensatsen i den stora dieseltanken för försäkrat oss om att det inte finns smuts eller vatten där. Allt såg fint ut.

Planen är att i morgon, den 2 april, gå till Balboa YC för att fylla upp med diesel innan vi styr ut på Stilla Havet. Första etappen blir kort, ca 40 Nm, till Las Perlas som är en grupp öar som är vad de heter. Där stannar vi några dagar för att skrubba botten ren från ev beväxning samt invänta att väderfönstret öppnar sig för de ca 1000 Nm till Galapagos. Under en tid och ytterligare några dagar har det varit stillvind eller västliga vindar vilket inte är så bra som ni förstår. Nu säger den samlade expertisen att allt vänder till det bästa framåt måndag. Vi får väl se.

I dag är första dagen då Amanda och Adde inte är med ombord. Det har verkligen varit trevligt att ha dem ombord under sex månader. De har med full kraft lärt sig Nerthus och blev snabbt en viktig kugge i maskineriet ombord. Nu väntar nya äventyr och även om vi saknar dem så hoppas vi att tiden framöver blir innehållsrik och spännande för dem bägge.

I morgon den 2 april bär det alltså av mot Galapagos. Vi blir sex st i besättningen, jag och Maria, Tomas, Carl samt två helt nya i gänget, Micke Agaton och Peter Kruse. De två sistnämnda samt Maria reser tillbaka till Sverige från Galapagos i slutet av april då Tomas, Carl och jag seglar vidare på egen hand.

Från Galapagos till nästa stopp är det 2700 Nm, vilka vi hoppas knåpa ihop på lite drygt tre veckor. Alla vi talar med nämner El Ninjo och den påverkan det får eller kan tänkas få för den här regionen och vattnen vi nu seglar ut på. En farhåga är att det kommer att blåsa för lite, vilket det gjort några veckor, en annan att kommer att blåsa mycket eller från fel håll. Vi får följa väderprognoserna noga och planera vår rutt därefter. Förhoppningsvis kommer det mer vind från rätt håll 🙂

Per-Erling

Vi skulle ju bara segla från Marocko till Brasilien, med fokus på den där överseglingen över Atlanten. Sen skulle ju vi självklart hoppa av och resa själva med våra ryggsäckar in i Amazonas och lära oss spanska. Vem vet var vi hamnar?

Nästan 7 månader har gått sen vi klev ombord den där natten i Marocko med välkomstnudlar på bordet och allt det där framför oss. Såhär på finaldagen är vi rätt nöjda ändå. Med ett oändligt gäng nya erfarenheter att smälta, som att segla en träkanot, hantera 9 personer i en båt, löda fläktar som går sönder i 40 gradig hetta, sugga genuan för att få bort fladdret i toppen, säga mottagarnamnet FÖRST när vi anropar på VHFen, erfara salmonella, vara på fest med kvarhängande 70-tals hippies, vakna av saltvattenstänk genom ventilerna, få flygfisk i ansiktet…. m.m.
Men djupt rotat i mig kommer trots allt vara hur jag ska leva för att göra mindre påverkan på denna fin jord vi lever av, för att jag och kommande generationer kanske kan få segla på fantastiska platser igen. Utan konservburkar när vi snorklar, klorinflaskor att kliva över på stränderna, plastpåsar intrasslade i mangroveträsken eller svart rök som bolmar från lastfartygen vi möter till havs. Jag har insett att det har varit bråttom ett tag nu och att vi inte kan fortsätta leva våra vardagsliv som vi gör längre. Jag är glad för erfarenheten och exalterad över att få införa mina förändringar. Med det lämnar jag Nerthus för 3 veckor av ännu mera solcellsförsörjd el i Costa Ricas bevarade djungel för solhälsningar till aporna.

Vi syns till juni, i allas underbara Sverige och efterlängtade Åre.

Skepp ohoj och namasté!
Amanda

Vår agent var just förbi Nerthus för att lämna vår Zarpe (utklarering från Panama mot Galapagos) samt fyra trossar och åtta stora fendertar. Vi frågade om våra tider och fick nu ny info. Vi går från marinan kl 13.00 till ankringsplatsen Flats. Där väntar vi på advisorn som ska komma 16.00. Sedan bär det av mot slussarna. Lär bli nattbio för er som hoppas följa oss via webcam. Tyvärr verkar några vara trasiga.