Yttre Hebriderna

/2 Kommentarer/av

Innan vi nådde Hebriderna och var ett dygn söderut seglade vi in i ett näringsrikt område för nu befann vi oss bland valar, över hundra delfiner och stora fåglar som störtdök efter fisk från hög höj. Havet kokade av aktivitet. Jag har inte upplevt likande under de tre år Nerthus seglat jorden runt. Se bilder nedan.
Yttre Hebriderna, ja hela området med Irland, Skottland och Hebriderna vill jag återkomma till och säkert spendera två månader med att bara segla från plans till plats. Så innehållsrikt och oerhört vackert.
Första platsen vi gick till blev Castlebay på ön Barra som ligger i södra Hebriderna. En liten by med färjeläge, flytbrygga för privatbåtar, två räddningsbåtar och en liten borg. Vi stannade bara över dagen för att komma vidare norrut. Andra strandhugget blev en helt isolerad och öde vik på South Uist. Här gick vi aldrig iland utan tillbringade bara natten i ett sund med ganska sak ström. Ankaret tog fint så vi fick en lugn och trygg natt.
Varje morgon de senaste dagarna har vattnet legat precis spegelblankt. Vi tuffade ut med motor men kunde senare sätta segel och och segla i stort sett hela sträckan upp till Stornoway på Island of Lewis. De sista 12 nm blev det maskingång i den ljusa natten och mot slutet utmed branta klippor. Mäktigt att gå in bakom näset i fyrljus för att söka upp vår ankringsplats. Innan vi anktrade tog vi en lov in i hamnen för att kolla läget. Vi valde som sagt att ankra en bit från färjeklacken och fiskekajerna.
Stornoway är en fin liten stad som som byggts runt hamnen. Vikingarna, the Norse, invaderade området 878 och lämnade först 1265. En lång period som tydligt påverkat öarna vilket inte minst märks på vissa ortnamn. Efter ”the Nors” blev fisket den viktigaste näringen och är nog så fortfarande.
Adde och jag tog en lokalbuss runt Lewis och stannade till vid de magiska stenformationerna, Galanais Standing Stones, som restes för 5000 år sedan. Bussfärden bjöd på ett landskap utan träd, bara hedar, kullar och torvtäkter. Många av de traditionella små husen är lämnade och bara ruinerna återstår. Nu står det ofta ett större och lite moderna hus vid sidan av de övergivna stenhusen.
I morse vid kl 09 tog vi upp ankaret föra att gå in till bunkerkajen för att fylla diesel. Vattnet spegelblankt och bådade inte gott inför dagens segling norrut. Med ankaret följde det med ett stort knippe kelp som Adde fick bort efter lite jobb med båtshaken. Efter tankningen motoriserade vi ut från viken och Stornoway. Nu kom dimman tillsammans med vind. Eftersom havet låg så platt kunde vi kryssa norrut utan att seglen slog. Alltså en fin dag och efter att dimman lättade har vi njutit av en värmande sol. I kväll hoppas vi på vindvrid så att vi kan slå över till styrbord och följa den skotska kusten vidare norrut. Risken är dock stor att vinden avtar som den gjort varje natt hittills.
Orkney nästa!
Per-Erling och Adde

 

Nerthus ligger vid pontonbryggan i Castlebay

Castlebay o färjeläge

Lite fin borg som en gång bevakade inloppet till Castlebay

 

Vems tår?

Jo Addes!

Intill vår ankringsplats i Stornoway

Stornoways innre hamn

De första stenarna restes för 5000 år sedan. Fanns fler men mindre likande platser i området runt den djupa viken på öns västkust.

Kelp då vi tog upp ankaret

Fyller diesel innan vi går till Orkney. Tvåtungade bytt till vanlig flagg inför segling på öppet vatten. Spar på den fina flaggen till ankringar o inte minst inseglingen till Visby så småningom.

//PE

Med siktet inställt på Hebriderna

/av

Seglingen upp från Aran Islands har så här långt blivit en vindfattig sträcka. Den här gången har inte väderprognoserna stämt vad avser vindstyrkor. Nu ligger vi i ett ordentligt högtryck vilket i och för sig brukar ge svaga och varierade vindar och det är precis vad vi fått erfara. Nästan vinstilla med en ganska hög dyning som rullar in från väst vilket innebär att Nerthus rullar en del då vi går för maskin. Nåväl, det regnar inte och solen värmer emellanåt.

Nu siktar vi oss på Yttre Hebridernas ostkust. Fortsätter den svaga vinden planerar vi gå in till Castlebay på södra ön Barra dit vi ser ut att anlända tidigt i morgon tisdag den 26/6. Ser i kortet att det ligger en borg på en liten ö intill byn/hamnen. Spännande.

Mitt intresse och nyfikenhet på Hebriderna bottnar i en trilogi ”Svarthuset, Lewismannen och Lewispjäserna” av Peter May som skildrar naturen och livet på Lewis Isl, den norra delen av Yttre Hebriderna.

Tyvärr har vi lämnat bort dessa böcker till andra båtar under åren och jag minns inte namnen på de platser som figurerar i böckerna. Jag får leta på Internet då vi får mobiltäckning igen. De fanns även en karta i början på böckerna som beskrev områdena. Om någon av er har böckerna så får ni gärna fota av kartan och maila till mig på pe@evensen.se

Arianna och Kairos har lagt sig i en vik på NV Irland. Talade med Benny på Kairos i morse och fick veta att han ligger långsides med Lasse på Arianna, som ankrat. Det var nära att vi sågs på havet i går eftersom dom låg bara ca 40 nm efter oss. Nu när dom har ankrat kommer avståndet att öka och jag inser att vi inte kommer att stråla samman mer innan vi ses i Sverige framöver..

Vår Position 25/6 kl 12.00 UTC: 55 51N 008 50W

Hälsningar
Per-Erling o Adde (som sitter på en av förvaringslådorna på aktern och spanar ut över det böljande landskapet)

Midsommarbilder

/2 Kommentarer/av

Här några bilder från Nerthus midsommarfirande.

Vi hade ingen stång att klå så Adde pyntade Nerthus med två hinkar fick symbolisera kransar i riggen. Kolla noga under spridarna.

Köttbullar, egentillverkad rödbetssallad och potatis. En öl till det.

Nu är snart tårta klar. PE bakade tårtbotten o Adde monterade..

Fin va!

Nu hugger vi in! Första biten.

Glad Midsommar från Irland

/4 Kommentarer/av

I morse bakade jag en sockerkaka som Adde får förvandlas till en sommartårta lite senare. Vi har sonderat butiken här i Kilronan på Aran Islands och hittat jordgubbar och grädde. Det här kommer att bli fint!

I går gjorde vi en rundtur på cykel runt ön. Utöver ett imponerande nät av stenmurar som sprider sig över hela ön besökte vi en borg från bronsåldern och som tjänat sitt syfte i långa tider. Den är byggd precis på kanten till den vertikalt stupande klippkanten. Det stupet förstår jag att ingen kan ta sig upp för.  Se bilder nedan.

Landskapet är verkligen extremt stenigt. Som ni ser på bilderna är ön täckt av ett nät av stenmurar, som det inte har varit något problem att hitta materiel till.  En gång i tiden bodde det flera tusen här och nu bara 760 enligt damen på turistinformationen. I dag är det turismen, några mindre jordbruk samt två eller tre familjer som fiskar som står för arbetstillfällena. Jag antar att de flesta som fanns här tidigare nu finns i Amerika sedan länge.

På turistinformationen fick vi tipset att besöka ett intressant naturfenomen. På pallan som är tillgänglig vid lågvattnet har det bildats en perfekt pool som verkligen ser ut att vara framtagen av människor. Poolen har skapats då en grotta under pallen kollapsat och berget sjunkit ner 20 m. Berget är uppbyggt i sedimentet och kanterna har därför blivit knivskarpa. Vattendjupet i poolen är 15 m. Här har Redbull arrangerat tävlingar i höga simhopp från den 20 m höga klippan ovanför poolen. Platsen kallas Worm Hole och tävlingen heter Redbull Cliff Diving.

Vi ombord på Nerthus hoppas ni får en riktigt Glad Midsommar!

Sommarhälsningar

Per-Erling o Adde

Stor och liten på utflykt.

 

Gissa vem som står på kanten…

 

Phuuuuu1

Borgen mur ut mot stupet.

 

Poolen är ca 15x5m och 15 m djup. Visst är det en imponerande skapelse av naturen!

Med ryggen mot havet.

Hopptävlingen sker från en ramp uppe på klintkanten. Se människorna upp på kanten.

Påväg till poolen. Worm betyder mask och vad jag fått veta kan det leda tanken till att masken underminerat berget så att ”locket” fallit ner över grottan som fanns under.

Här ser man tydligt de skarpa linjerna som skapat förutsättningarna för Poolen.

En av få vägskyltar.

 

Kilronan, Aran Islands

/2 Kommentarer/av

Igår den 19 juni på eftermiddagen hade vi kommit i ett läge där allt stämmer för en bra angöring till Kilronan på Aran Islands, Irland. Efter en del funderande kring tidvatten och strömmar runt öarna liksom vindriktning och vågor ser vi ett bra läge för at gå igenom ett av sunden mellan öarna, runda udden för att få sjölä, ta ner seglen och för maskin gå in till hamnen. Det blev en fascinerande segling i plattläns på 10-14 ms in mot Aran Islands samt riktigt disigt och kyligt väder. Vågorna som Nerthus surfade utför hade vuxit till 4-5 m och gav oss extra skjuts in i sundet. Vi hade surfar på 14 knop vilket nog kan anses bra för 30 ton båt. Vi byttes av vid rodret för att inte fresta på autopiloten för mycket då aktern lyftes och pressades åt endera sidan. Vi ville heller inte få en ofrivillig gipp. Allt gick utmärkt och den motström som vi ville hinna före hade inte startat vilket innebar att den ingående sjön inte reste sig ytterligare, som den annars gör då den möter ström på några knop. Det var alltså med stor glädje vi gick genom det breda sundet, rundade ön och kom snart in i stilla vatten, även om vinden fortfarande var stark.
Efter att ha tagit ner spirbommen och stora förseglet seglade vi en bit för revad stor och fock tills vi var framme vid den gröna bojen som markerade farleden in till hamnen och vår tänkta ankring. Väl framme ser vi fyra andra yachts som ligger vid moorings/bojar så vi letar i diset och hittar en till oss också. Väl framme vid bojen ser vi att den inte har någon tross eller rep som vi kan plocka upp. Vi måste med andra ord komma ner till bojen, som bara når ngn dm ovanför vattenytan, för att få dit vårt eget förtöjningsgods. Jag vid rodret och Adde i fören funderar på hur vi ska lösa situationen, kanske backa upp mot bojen och via vår plattform nå ringen på bojen. Adde löste det hela genom att klättra ner på vår avbärarlist/hammarband och med ena handed uppe på relingen och med den andra föra repet genom ringen och åter ombord. Nu hade vi säkrat oss i den hårde vinden och kunde lugnt jobba vidare med förtöjningen, dubbla förtöjningar förstås. Framme kl 17.00 (16.00 UTC), härligt och high five! Åtta dygn och 1232 Nm.
Efter en öl i sittbrunnen och en stor portion pasta slocknade vi tidigt och vaknade inte förrän sent på förmiddagen i dag den 20 juni. Långsam morgon där vi plockade iordning samt fick jollen i vattnet. Vi behövde pumpa jollen eftersom den tappat spänsten i det kalla klimatet. Stor skillnad mot tropiska värme och sommar på Irland, ca 15 gr i skuggan.
Nästa blogginlägg får beskriva ön och Kilronan.

bilder nedan….
Per-Erling o Adde

Vy över Horta då vi lämnar Azorerna

Så här ser det ut på på skärmen då vi har fartyg i närheten. Vi är den runda symbolen.

Bild med mobilen. Teleobjektiv hade varit bra:-)

Nu har vi kommit mer norrut och solen har försvunnit. Påväg nerför en lång fin våg.

Mot Irland i god fart.

Lite väderprat

/2 Kommentarer/av

Det har blåst bra hela dagen vilket är enligt prognos. Enligt samma prognos skulle det vrida mot väst och avta vid 15-tiden. Jag blir imponerad då det är exakt vad som sker, på timmen!

Jag tänkte ge en beskrivning av hur vi tar hem väderprognoser då vi är till havs och inte har telefontäckning. Det finns två vägar att gå, via satellituppkoppling som kostar pengar eller via kortvågsradion och är kostnadsfritt.

Jag börjar med kortvågsradion, en mottagare och sändare vilken använder ett av akterstagen som antenn. Enheten kallas för SSB, Single Side Band till vilken vi kopplat ett Pactormodem som i sin tur är kopplat till en Lap top via en USB-kabel. Pactormodemet hanterar radiotrafiken från SSB så att den kan sända och ta emot e-post med lätta filer.

I vår Lap Top har jag laddat ner ett program som heter sailmail.com, ett e-postprogram med egna adresser. I vårt fall heter vi sdke@sailmail.com. Eftersom hastigheten är enormt långsam, inte sällan 2-500 byte/min men när förhållandena för radiotrafik är bra kan vi komma upp i 2000 byte/min. Med andra ord kortare texter och väldigt tunna dokument som t ex väderfiler.

På en kartbild markerar jag det område jag vill ha Grib-filer för. Grib-filer är vindpilar som anger styrka och riktning. För de närmaste dagarna väljer jag prognoser för var sjätte timme fyra dygn. Större områden var tolfte timme.

Jag gör min beställning och skickar iväg via mail. Det jag måste göra innan jag kan skicka är att välja en radiostation i land, en station som i sin tur är uppkopplad till Internet och förmedlar mailen. Det är olika stationer beroende på var på världshaven vi befinner oss. Nu när vi ligger på Nordatlanten är Lunenberg NS i Kanada, samt en station i Belgien, bäst. Beroende på tid på dygnet finns ett antal frekvenser att välja mellan. Det blir alltid ett testande och väntande på ledig frekvens.

Väderförfrågan sänds via sailmail.com till saildocs.com som processar och sänder tillbaka en fil med vind, vågor, isobarer samt,om vi vill, moln och regn. Filerna är rena datorsimuleringar och vi måste hantera gribarna som av meteorologer obearbetad information och alltid göra egna värderingar.

Får vi inte kontakt via SSB går det att skicka samma mejl via satellituppkoppling. Går fortare men kostar pengar. Vi köper points/tid för en viss tid, som ett kontantkort. Alltid bra att spara points till angelägna situationer där radioförhållandena är dåliga.

De grib-filer vi just hämtat ner säger att vi får svagare vind under natten men styrkan tilltar igen under morgonen inför sista sträckan in till Aran Island. Har vi otur drar en nordlig vind in innan vi kommit fram. Vi får då kryss sista biten innan vi går NO in till Aran. ETA kväll den 19/6eller förmiddag 20/6 avgörs i natt och om nordan hinner före oss i morgon em.

Per-Erling o Adde i en kylig del av Atlanten.

Surfar fram i höjd med Biscaya

/1 Kommentar/av

En genommulen dag med duggregn och ganska dålig sikt. Dessbättre blåser det en 20-15 knop (10-13 ms) stark SSW-vind som ger oss bra speed. Den redan höga dyningen har byggts på och vågorna har vuxit till 3-5 meter.

Det är en härlig upplevelse att styra Nerthus då hon surfar nerför en våg i 10-12 knop. Stort att 30 ton båt kan kännas som en jolle då hon samlar kraft och med en liten krängning släppar loss och skjuter iväg.

Vi var riktigt oroliga i morse då vinden avtog medan dyning och vågor från sidan gjorde att Nerthus levde rullan och det blev omöjligt att segla. Lyckligtvis kom snart vinden tillbaka och vi kunde spira och gå mot Irland i god fart.

Vi ligger i höjd med Biscaya och sydost om Irland. Vårt mål på Irland är Aran Island utanför Galway. I dag den 16 juni återstår det knappt 500 nm och vi tror vi kan vara framme den 20 juni.

Det väntar ett område med svaga vindar om två dagar som kan ställa till det lite men med lite tur kommer vi igenom ganska snabbt och får bra vind igen på norrsidan.

Att vi närmar oss nordligare breddgrader och de engelska öarna märks på temperaturen i luften och i vattnet. Det är  tex bara 15 gr i havet vilket kyler ner luften framför allt på nätterna. Tjocktäcke i sängen och varma kläder på dagarna. För en tid sedan var det varmt att gå barfota på det soluppvärmda däcket och nu är det stövlar eller skor på för att inte frysa.

PE & Adde

/1 Kommentar/av

En dag utan eller bara svag vind, så vi har gått för maskin sedan i morse och nu är det snart kväll. Stämmer vindprognosen ska det komma vind framåt sena kvällen och dessutom med bra vinkel. Trots den svaga vinden har vi en stor dyning som får Nerthus att stundtals rulla ordentlig då vi går utan segel.

I går eftermiddag tjöt det till i fiskerullen och vi kunde hala in en tonfisk på minst 6 kg. Det var en ny art för mig med nästan vitt kött. Vi åt den till lunch i dag tillsammans med ris och en grönsakssås med kokosgrädde. Nu är vi den situationen igen att kylen är full av mat eftersom vi bunkrar som om vi inte skulle få fisk. Vi får varva fisk, pannbiff och olika sorters korv. Vi har det bra som ni förstår.

När jag satt i sittbrunnen och läste ”Igelkottens elegans” på min vakt hörde jag utblåset från val. Imponerande mäktigt att se dessa enorma djur även om det bara är utblåset och dess rygg man ser. Tre andetag sedan kan de dyka ner till 1000 m och stanna under ytan upp till 30 minuter har jag läst. Så tre ggr hinner vi se valen innan den försvinner, såvida de inte ligger på transport och cruisar fram.

800 Nm kvar till Eran Island pa Irland.

PE & Adde

Upplevelser till havs

/2 Kommentarer/av

Först ser vi en segelbåt ca tre distans om SB. De motoriserar precis som vi eftersom det är i princip vindstilla. En fördel med nästan blankt vatten är att man enklare upptäcker saker och ting på vattenytan.

Nu t ex medan jag skrev detta passerade en stor stock med bara några meter. Tidigare på förmiddagen hade vi förutom segelbåten en containerjagare som passerade akter om oss på ca 2 nm. Tyvärr ser jag den blå röken som väller ut ur det 328 m långa fartyget. Jag undrar stilla vilket bränsle de går på här ute mitt på Atlanten. Antar att det inte är samma lågsvavliga olja som är reglerat i Östersjön.

Desto roligare var det att vända blicken föröver och se två stora valryggar möta oss på kontrakurs. Kanske hundra meter ut på vår styrbords sida får vi njuta av dessa stora och smidiga djur. Det blev en särdeles intressant timme. Efter ett tag passerade en sovande sköldpadda på bara några meters avstånd nästan samtidigt som en grupp delfiner lekte en bit bort.Vilken tur att vi inte seglade på sköldpaddan. Det måste ha varit ett näringsrikt område av Atlanten vi seglade igenom.

Havet är som sagt alldeles stilla och nästan helt plant. Bara en försiktig dyning som får Nerthus att sakta vagga fram för lågt varv på maskin. Den klarblå himmelen får solen att värma oss nu då vi ligger mitt i det Azoriska högtrycket. Enligt prognosen ska det börja blåsa under eftermiddagen och öka till kanske 8-10 ms om vi har tur. Tyvärr ser det ut som ett nytt bälte med svaga vindar passerar oss innan ett lågtryck kommer att ge oss bra skjuts upp mot Irland.

Adde sover nu efter att ha haft vakten mellan 24-04.00. Vi har valt fyratimmarsvakter på natten och tre på dagen just för att få lite längre sömn nattetid. Sedan kan man som Adde ta en extra lur på förmiddagen. Nu väckte jag honom för att träffa valarna så det blir ju hackat ändå:-)

Eftersom vi fick mycket gjort i Horta kan vi njuta av överfarten och ägna oss åt lite vad som helst. Lyssna på musik, söndagsintervjuer på pod eller som jag snart ska göra, förvandla ett kg finaste köttfärs till pannbiffar. Att fixa mat för några dagar brukar innebära att det nappar, men den smällen får vi ta.

Även om vi inte hinner vara länge i vare sig Irland eller Skottland har jag skaffat bra ”pilots” med utmärkt information kring kusten och dess ankringsplatser och hamnar. Vädret kan vara riktigt lynnigt så det är viktigt att ha bra information om vi måste ta skydd.

Ju mer jag läser om våra kommande destinationer desto gladare blir jag och hoppas verkligen att vädret står oss bi. Tänk om vi kan gå in till Stornoway på Lewisöarna (Yttre Hebriderna) väster om Skottland.

Per-Erling & Adde

Horta på Azorerna

/2 Kommentarer/av

Horta 10 juni 2018

Nu har vi legat i Hortas hamn sedan den 1 juni. Horta är mysigt, en vad jag kan se väldigt portugisisk stad invid havet och i skuggan av bergen, tidigare vulkaner. Hamnen skyddas av en lång pir med fler pirar innanför som skapar bra utrymme för 300 yachts om man ligger tre i bredd. Vi har valt att ankra för att slippa gnuggas mot andra fina plastbåtar. Vi är liksom lite tunga och det blir lätt stora krafter i förtöjningarna, speciellt om vi ligger som andra eller tredje båt, då vi rör oss i vind och ström.

Under uppehållet här har vi jobbat en del med Nerthus inför kommande 2000 nm som väntar oss fram till svenska västkusten. Vi har t ex:
Lagat och förstärkt solskyddet på fock och klyvaren (genuan). Focken har också får ett nytt förstärkt akterlik en bit upp, där det slits då seglet är rullat på staget.
Spray-hooden hade ett spännband som släppt och som fick sys när maskinen var framme.
En del små målningsjobb.
Nytt startbatteri på plats.
Tvättat alla överdrag till dynorna under däck.
Servat skot-vinscharna

I dag söndag storhandlat inför avsegling till Irland i morgon den 11 juni, om vindprognosen håller. För några dagar sedan köpte jag köttfärs som Adde gjorde en köttfärssås på. Vi tyckte det var konstigt att det var så mycket benflisor i färsen. Smakade bra med det blev ett evigt sorterande och spottande små benbitar. Vi undrade varför man i Portugal gjorde köttfärs på det viset. Nu stod vi stod länge och funderade på om vi skulle köpa mer färs. Vi gick till den manuella disken och jag frågade om det var benbitar i den färska färsen. Kvinnan skrattade när jag pekade på frysboxen där jag tog den förra färsen. Jag gick fram till boxen igen och såg då att det var en hundbild på fronten! Jo så var det, det var hundmat jag köpt, i en förpackning som såg ut som vilken köttförpackning som helst fast med en text på portugisiska som sa att det var djurfoder:-) Vi skrattade gott och köpte ett kilo prima färsk färs inför seglingen.

Jonas med SY Alma och Benny med sin SY Kairos har lämnat Horta för att gå till andra öar innan de seglar till Irland dom med. Lasse och SY Arianna går samma väg. Kanske seglar vi till samma ankringsplatser även framöver. Annars får vi se till att dess i Sverige så småningom.

Jag, Jonas, Benny, Lasse och Adde

Jag tog en cykeltur i förrgår för att se mer av den gröna och bergiga ön. Åter till kajen låste jag cykeln och lät den stå där under natten. Dagen därpå skulle adde göra en cykeltur. Ve och fasa, det stod ingen cykel där jag lämnat den. Så jä…. typiskt. Men den där då, sa Adde och pekade på en hopfällbar cykel som stod lutad met en polare. Ja ta mig tusan, visst var det min cykel men utan lås. Såsom måste ha supit den på natten men ångrat sig och ställt tillbaka den. Förstå vad glada vi blev.

Cykelparkering på N

I kväll ska vi över till Lasse och hans Arianna för en kvällsdrink innan vi går till 100-årsfirandet av den legendariskas puben/restaurangen Peters. Peters Sport Bar är en av världens mest kända tillhåll för seglare. Stället är prytt av flaggor och bilder från tiden som passerat. Yachting World skrev att det är värt att segla hit bara för ett besök på Peters. Vi tar med en sliten gotlandsflagga som jag hoppas får en bra plats. Vi är ju två gotlandsbåtar här!

Nu dags att ta jollen över till Arianna och Lasse.
Per-Erling o Adde