Några bilder i all hast. Passar på medan vi har en timmes internettid.

 

 

 

 

 

 

 

I morse vid kl 10.15 låg vi ankrade i en vik som heter Maurelle och ligger lite väst om huvudorten Neiafu på Vava`u/Norra Tonga.

Kändes fint att runda norra udden efter en ytterligare skumpig natt där vi gjorde allt för att segla långsamt så att vi kunde ankra i dagsljus. En bländande fullmåne guidade oss runt norra ön och klippkanterna som reste sig 130 m lodrätt upp från havet och lagom till att solen tittade upp över ön gjorde vi de sista slagen innan vi tog ner och beslog seglen.

Här på Tonga håller man hårt i vilodagen och klarering är inte att tänka på då det är söndag. Vi får vackert stanna ombord till i morgon måndag och då gå till huvudorten Neiafu för inklarering.

Lördagen hoppade vi över, eller rättare sagt, den existerde inte eftersom vi passerade datumgränsen just innan vi var framme. Vi gick helt enkelt från fredag direkt till söndag.
PE
Pos S18 41.998´ W174 01.879´

Niue har förändrats en hel del ser vi. Inte bara att det passerat 38 år utan även ett antal orkaner som ställt till med ordentlig skada. Nästan alla husen i samhället är nya och påminner inte mycket om de som blåsten tagit. Dessutom har befolkningen minskat från 3500 då vi var här 1978 till i dag ca 1500. Hamnen med sin kran finns kvar och påminner om förr även om backen upp till vägen har hittat ny sträckning.

Då vi anlände i går morse och rundade den södra udden möttes vi av knölval. Då vi var här senast minns jag inte att vi såg valar här, medan det i dag finns gott om just Knölval den här tiden på året. De är här med sina ungar och kommer alldeles när båtarna som ligger här.

Då vi kom närmare Alofi, huvudorten på ön, såg vi att det låg ca 10 båtar här redan. Alla låg vid mooring balls och det fanns en till oss också. Vår erfarenhet av mooring balls här på Niue är som ni vet inte så goda, men vi valde ändå en. Tomas kontrollerade de synliga delarna av arrangemanget under ytan och vi känner att vi kan lite på hållbarheten. Ett snålt ställt ankarlarm och täta kontroller nattetid hjälper för att känna oss trygga.

För er som undrar vad som skedde för 38 år sedan och varför vi inte gillar moorings kan jag berätta att vi just här förlorade vår segelbåt Alma Mater. Det som skedde då var att den mooring vi tilldelats hade dålig kätting längst ner på botten och att den brast på natten då det kom en vindkantring med kraftig vind. Vi hamnade på revkanten och båten gick inte att rädda. Alla ombord klarade sig och vi tillbringade fem veckor med att dyka och plocka upp utrustning och personliga tillhörigheter. I den efterföljande sjöförklaringen lades skulden på den mooringen vi hänvisats till av myndigheterna och vi lastades inte alls för det som hände.

Dramatiskt som ni förstår men nu är vi tillbaka och kommer snart att dyka på den plats där olyckan skedde. Fyra av sex i Nerthus besättning idag, jag, Maria, Tomas och Birthe, var med 1978 vilket är ganska fantastisk måste jag säga. Om några dagar fortsätter vi den för 38 år sedan avbrutna seglingen!

I dag har jag jobbat med utrustningen ombord, ett arbete som löpande måste göras för att hålla allt i trim. Vädret är ganska tråkigt med regntunga moln o ganska kyligt. Eftersom det är söndag är hela ön tillbommad så det passar bra med en arbetsdag. Jag har kopplat brustna elledningar i elmotorn som driver högtryckspumpen till watermakern samt rensat en luftventil till invattnet till spolning av toaletten. Täpps den ventilen igen finns risk för hävert varvid havsvatten riskerar komma in i båten bakvägen. Not good!

Sitter just nu med Maria på ett internetställe och har köpt en timmes internettid. Öppet dygnet runt. Allt är faktiskt inte stängt i dag söndag, även en indisk restaurang här intill är öppen, utan gäster ser det ut som.
I morgon måndag följer Maria och jag med vännerna på Randivåg på en biltur runt ön. Ska bli roligt att se omgivningarna igen. Undrar hur mkt vi kommer att känna igen.

Hälsningar
Per-Erling

I dag lämnade vi Pamerston vid 10.15 med kurs mot Niue.
Palmerston var verkligen en intressant atoll. Här bor ättlingar från Mr Marsters som under 1800-talet byggde upp samhället på ön med sina tre polynesiska fruar. I dag bor det ca 60 personer där och nästan alla heter Marsters i efternamn.

Välkomnandet var helt otroligt och på ön var det en ära att ta hand om oss yachties som valt att besöka deras avlägsna paradis. Efter en enkel inklarering blev vi bjudna på lunch, båda dagarn vi var där, vilket alla båtars besättningar blir. Det ingår helt naturligt i deras värld att alla luncher intas tillsammans med värdfamiljen.

Vi behövde aldrig sjösätta jollen heller eftersom dom ville köra oss ut och in via den svåra passagen genom revet. Vi ankrade nämligen utanför revet men i bra lä från den höga sjön. Vattnet var alldeles stilla runt Nerthus även om vinden blåste mellan 8-14 ms då det inte fanns land med palmer som skyddade oss just där vi låg.

Allt är inte på topp tyvärr. Vi har problem med generatorn som efter överhettning inte vill ta in sjövatten via impellern. Impellern är bytt och vi har kollat att vägarna är rena fram till avgasutsläppet. Med assistance av en kille från land lyckades vi i går få det hela att fungera då vi antog att det var en luftfickia som spökade.

Bytte även termostat eftersom det kunde vara en del av problemet som orsakade överhettningen. Temostaten var verkligen i dåligt skick och vi bytte till den vi hade i reserv. När vi gick till kojs i går trodde vi att problemet var löst då generatorn och kylningen fungerade igen, men tji, i dag var vi tillbaka på ruta noll och impellerna fick inte in kylvatten från havet. Tyvärr behöver vi generatorn för att watermakern ska fungera. Som tur är hade vi fyllt tankarna just innan problemet uppstod.

Hur som helst så seglar vi vidare och hoppas lösa problemt framöver. El och en kyl kör vi på solpanelerna så det är inga problem med elproduktion. Vatten kan vi fylla på då vi besöker öar och samhällen. Så här det ju fungerat tidigare. Vi får dessutom vara mer sparsamma med sötvattenkonsumtionen..

För er som blir nyfikna råder jag att kolla upp Palmerston på Google eller kanske Wikipedia.

Hälsningar från oss alla ombord.
Per-Erling