Efter några dagar på magnifika Fatu-Hiva ankrade vi i går kväll på Tahuata (länk till Google-bilder). Viken heter Baie Haparoni och ligger nedanför höga berg. Bara vi och en båt till som ligger här. Vi ser Hova Oa där vi på lördag möter upp familjen Tevell!
I dag är det arbete ombord som gäller. Vi skrapar lite färg och målar på nytt. Avsalta hela båten, inkl under däck. Det är ständigt saker att fixa och meka med.
// PEE
Kort blogg. Vi är nu framme på Fatu Hiva och beslog seglen kl 09.30 lokal tid idag den 11 juni. Ligger fint i lä bakom ön. Se gärna bilder på Google för att bilda er en uppfattning om denna spektakulära plats!
// Per-Erling
Sedan vi lämnade Galapagos har vi mött eller träffat färre segelbåtar än då jag tillsammans med Lasse och Kalle Ljung seglade kring Ushuaia i Patagonien, Kap Horn och Antarktis för snart ett och ett halvt år sedan. Det visar verkligen varför den här delen av vår jord beskrivs som det minst besökta och bebodda området.
Enda platsen vi såg andra seglare på var i Rikitea/Gambier Islands. Innan och efter det har det bara varit vi. Atollen Reao hade haft en seglare på besök för fem år sedan, så ni förstår att vi blev öppenhjärtigt mottagna. Senaste ankringsplatsen var på Tatakoto där vi var första båt på tre år.
Att dessa atoller inte ligger högt på listan kan jag förstå eftersom möjligheten till ankring är ytterst begränsade, då det inte finns några inseglingsbara öppningar till lagunerna och det stupar brant på utsidan av atollens rev. I sjökortet finns en blå markering runt atollerna som indikerar att man går in på tusenmeterskurvan. Det finns en hylla på 15-20 meters djup alldeles utanför ”pallkanten” innan det fortsätter till stora och omöjliga djup för ankring.
Allt gick flint på Reao och vi fick fin service och blev hämtade i deras motorbåt. Det bryter vågor hela tiden inne vid land och öppningen till den lilla hamnen. Dom var enormt duktiga på att tima den stora dyningen.
Då vi kom till Tatakota var det inte riktigt samma fina villkor. Dyningen var större och vi ankrade till slut på 14 meters djup, medan båten hamnade på 24 meters djup efter att vi lagt ut 60 meter kätting. Efter att tag kom en ung man utsimmandes och hälsade oss på borgmästarens vägnar välkomna.
Vi låg kvar under natten utan att kunna gå i land, då det var för hög och brytande sjö inne vid ”landningen”. Natten blev tuff då kättingen fastnade i korall, vilket ledde till att det blev väldigt ryckigt då hela kättingen inte fick arbeta. I gryningen ankrade vi om efter att ha flyttat oss till en plats som nu hade vindlä, då vinden vridit 90 grader. Dyningen var fortfarande påtaglig men vi låg väldigt bra.
Framåt eftermiddagen bestämde vi oss för att ta jollen in till kajen och den öppning som fanns i revet. Carl och jag gav oss iväg. Efter att ha inväntat några dyningar gjorde vi ett försök som dessvärre slutade olyckligt. Jollen skar i den starka strömmen, då en våg fångade oss akterifrån. Jollen hamnade upp och ned och både jag och Carl i vattnet. Tyvärr och väldigt olyckligt fick Carl motorns kåpa i bröstkorgen och fick, visade det sig senare, frakturer på sex revben.
Som gammal jolleseglare vände jag jollen på rätt köl och vi kunde samla ihop det mesta som flöt runt oss. Motorn var givetvis obrukbar men årorna hittade vi. Omskakade rodde vi ut till Nerthus där en orolig Tomas mötte oss. Väl förtöjda till Nerthus akter kom min saknade sko och Carls solglasögon flytande i god fart. Strömmen hade fört både oss, sko och glasögon rakt ut till Nerthus.
Carl hade givetvis väldigt ont och natten blev tuff för honom, vi visste ju ännu inte hur illa an han var. Kl 06 på morgonen dagen därpå gick vi tillbaka till första ankringsplatsen för att påkalla hjälp. Via kontakt med Carls försäkringsbolag Gouda och franska räddningstjänsten arrangerades upphämtning med öns aluminiumbåt med en utombordare samt tre unga män, varav den ena var borgmästare och tillika polis.
Det gick fint att få ner Carl i räddningsbåten som snart la sig i läge för att avvakta rätt förhållande för att ta sig genom revkanalen in till den lilla kajanläggningen. En traktor med skopa kom farande för att senare lyfta upp båt och Carl till väntande bil.
Tomas och jag seglade sedan vidare mot Marquesas, en distans på ca 410 Nm. Ett skäl till att vi gått in till Tatakoto var att invänta rätta vindar, vilka nu har givit oss en fin gång norrut. I skrivande stund har vi ca 150 Nm kvar, vilket bör ta ett dygn bara vinden inte avtar.
I går kväll fick vi via satellitmail ett meddelande från Carls hustru Francoise att Carl var på sjukhuset på Tahiti och Papeete. Som sagt, sex revbensfrakturer och stor smärta. Nu hoppas vi han återhämtar sig på några veckor och snart är ombord igen. Tufft virke i gubben!
Måste ge en eloge till försäkringsbolag Gouda som agerat väldigt professionellt och inkännande. Franska räddningstjänsten var också bra att ha att göra med. Sammantaget är Tomas och jag imponerade att vi på en så avlägsen plats kan få så fin hjälp. Leta gärna upp Tatakoto i Google maps (eller klicka här) så ser ni att det är rätt mycket blått här.
Per-Erling
Saltvatten och fukt äter upp vår elektronik. Oturligt nog har den dator vi använder för att skicka och ta emot epost gått sönder. Vill ni nå oss fram tills vår nya dator är på plats får ni skicka SMS till vår satellittelefon. Numret är +881631589216 och SMS:et bör vara under 1000 tecken. Vill ni skriva längre än 1000 tecken så dela upp det i två SMS 🙂
Hälsningar från Per-Erling, Carl och Tomas
Vi lämnade Reao i går den 4 juni vid kl 12.00 för att segla de 32 Nm till nästa atoll. Enligt plan ville vi gå redan 10.00 men frukosten vi bjöds på hemma hos våra ny vänner drog ut på tiden. Frukost föresten, Marinerad papegojfisk (rå fisk i lime och kryddor), stekt annan fisk, färskt bröd o kaffe. Så klart det drog ut på tiden och vi missade vår avgångstid vilket senare innebar att vi kom fram då det dessvärre redan mörknat.
Eftersom det är vanskligt med revkanterna valde vi att segla vidare de 152 nm till Takakoto där vi nu ligger på utsidan av revet och på 20 m djup, ankaret lade vi på 15 m. Bara 10 meter längre ut är det 50 m djupt, sedan fortsätter det via 250 m ner till 2000 m. Gäller att inte komma för nära revet men ändå få ankaret att fastna på hyllan. Man ser botten på 40 m!
Strax efter att vi ankrat kom en kille utsimmande för att bjuda in oss till samhället och öns borgmästare. Ser fram mot att komma in till land i morgon. I dag stannar vi ombord och kollar läget.
Tyvärr ska det blåsa upp och vrida mot nord, varför vi ligger kvar här till den 8 juni då vinden beräknas vrida tillbaka mot sydost och vi kan fortsätta de ca 350 nm upp till Marquesas.
Jakten på wifi fortsätter. På förra ön var det inte möjligt att sända bilder mm. Kanske i morgon den 6 juni.
Vi ligger 12 timmar efter svensk tid nu och fram till i augusti då vi lämnar Franska Polynesien.
Hälsningar
PE
Älskade Frankrike!
La France på polynesiska. Landet där solen aldrig går ner och man kan få färska croissanter till frukost! ”Putte mer” som dessa departement kallas. Det är verkligen fransk prägel på så många vis att man inte kan missta sig. I val har hittills tahitsierna röstat på att vara en del av Europas Skansen. Det underlättar oerhört att man kan franska förstås! Frankrike pumpar in enorma summor i sina forna kolonier, hur länge det nu kan pågå. Sannolikt oerhört svårt att hålla den standard som finns här.
Vi ligger innanför korallreven, säkert för ankar på Makareva med 700 invånare och en industri av svarta pärlor. Så vackert och trots höst är det varmt och gott i luft och vatten. Sydliga svala vindar. Alla är så otroligt vänliga, alltid leende och säger ”bonjour”.
Igår klättrade vi under svåra uppoffringar upp på högsta punkten, ett ca 600 meter högt berg med fantastisk utsikt och är nu ganska slut i benen. Frukostgrapefrukter som är enorma växer vilt och supergoda. Detta är ett isolat i yttre Polynesien och jag anar att ju närmare centrala arkipelager vi kommer, desto mer turistiskt och inte lika öppet och tillmötesgående blir det. Ingen kommer hit annat än enstaka seglare som kommer och går.
Skönt med säker förtöjning, välbehövlig vila efter helvetesseglingen till Pitcairn. Idag har vi jobbat med båten. Tomas är en mästare på att skruva och sortera samt matdag med chokladmousse som lördagsmys. PE har lagat band i storseglet som slitits ut till beslagen i mastliket, samt skruvat på färskvattenpumpen. Jag har monterat loss septitanken samt rengjort vattenlinjen som växt igen i sällskap med vår ca 70 cm långa ”shark sucker” som troget följer skrovet.
En oerhört vacker polynesisk gudstjänstceremoni i det fria med underbar sång och ukulele hamnade jag i här om kvällen och imorgon kl 9 är det gudstjänst. Marseljäsen, frankrikes nationalsång, sjungs i skolan och barnen har ett underbart lugnt, lekfullt och tryggt liv. Priserna är höga men inte så konstigt med detta läge. Mjölet har varit slut i en vecka så bagaren har haft det lugnt men idag kom supplyskeppet från Tahiti och hyllorna fylldes på.
Minstationen igår och hittade en häftig liten restaurang med god mat i fredagskvällens kvällsliv. Tanken är att imorgon segla till en av de mindre korallöarna för att snorkla och fiska på vägen och stanna något dygn. Annars som vanligt underhåll av båten och allmänt pyssel och vi har det verkligen bra tillsammans vi tre ombord.
Om 20 dagar möter vi upp min familj på Maraquesas och det finns några ensligt belägna atoller på vägen att besöka. Ingen ljuspollution och stjärnhimlen är andaktsfull.
Söndag den 29/5 tidigt upp på morgonen till bageri och bunkra. Supplybåten kom igår och hyllorna i de små butikerna välfyllda. Smärtsamt höga priser och tänk för dem som har detta jämt. Färska goda croissanter och till kyrkan kl 9. Halva ön fyllde kyrkan, så vackert. Kyrkan är proportionellt sett enorm med tanke på öns lilla befolkning och då den byggdes av nitiska myndigheter tog den nästan kål på hela befolkningen. Varje västeuropeisk präst skulle med avund se denna välfyllda kyrka med vackert klädda kvinnor. Sången var glad, ljus och underbar med texter blandat polynesiska och franska på karaokeskärm. Alla sjöng till gitarr och ukulele. På eftermiddagen gick vi till en mindre ö och kastade ankar för natten och sedan vidare. Jag har aldrig varit på en plats med så vänliga människor! Man är en del i familjen och alla hälsar så vänligt på varandra samt att de alla har stora uterum i sina hus med bara takskydd. Varmt och skönt, men det är deras höst nu och onekligen svalt då vinden ligger på.
Måndag morgon 30/5 Akutea för ankar och vinden snurrar. Jag simmade in mot stranden och helt otroliga fantastiska korallrev hela vägen och helt oförstörda. Sådan naturlig rikedom! Bland det vackraste jag någonsin sett med mångfald revfiskar! Däremot kunde jag konstatera att vår shark sucker har övergivit oss. Svikare!
Promenad och mötte en man så generös. Smakade brödfruktmousse med kokosmjölk, maniok och god fisk som han bjöd på i sitt skjul. Avfärd in i natten innan solen gick ner för att hitta ut ur revet med alla bojar för ostronbankar. God vind under månskäran och stjärnorna. På väg mot en liten ö Marutea, på väg till Maraquesas. Efter 2 dygn passerar vi utmed kusten en atoll, Reao, och i den nordliga änden finns några hus och en telemast. Plötsligen nätkontakt! Vilket het sanslöst otroligt äventyr vi är med om. PE är verkligen äventyrets man och efter andra försöket fäster ankaret bra i lä för vinden. Visar sig vara ett samhälle med ca 300 personer och vi är den första seglaren som stannar på flera år!!! Gissa om både vi och de blev glada. Tomas och jag simmade in över revet helt i onödan då det finns en huggen kanal i revet. Väl där fick vi ett underbart mottagande och mer om detta sedan…
Stopp toaletten har vi haft. Den beckar igen av salter och flödet försämras. Tomas är en hjälte som fixat detta och tar nu avgift av oss för att besöka toaletten. Generellt gäller att inget som inte passerat genom munnen får hamna i toaletten. Lite glapp i sötvattenspumpens tryckvakt är ett problem men som vi kan leva med tills vi hittar en ny. Mest allvarligt är att herr Olsson (autopiloten) definitivt inte är att lita på och vi måste helt enkelt skaffa en ny, inte minst av säkerhetsskäl då man är få att dela vakterna. Det är dessutom oerhört svårt att koncentrerat styra 3-4 timmar i sträck. Det är dataenheten som måste bytas ut för motorn är ok.
// Carl
_____/)______/)_____/)______
Kära blogg,
Vi blev kvar här på Reao. En minimal prick på sjökortet långt fån allt. Först trodde vi inte att det bodde några här och att det inte gick att ankra här.
Per-Erlingt som är äventyrare backade in på andra försöket fäste ankaret bland gamla korallhuvuden på en platå. Utanfö denna platå är det mer än en km djupt.
Tomas och jag simmade iland och det dök upp flera ungdomar som tog hand om oss på ett så fantastiskt vänligt sätt. Det visar sig att det bor ca 300 personer här och en miljö som är så enastående och enskilt.
Ingen seglare har stannat på många år så det är stort för invånarna oxå. Nu skall sägas med emfas att det aldrig kunnat bli ett sådant fantastiskt stopp utan min franska!! Äntligen verklig nytta efter alla dess års intensiva studier. Den är ju inte direkt bra men gissa om den öppnar portar till dessa underbara människor, ständigt leende.
Jag kallas här ombord för ”språkröret” och ingen hade fått dessa erfarenheter utan min franska. Det ni kids! Jobba på och världen öppnar sig!
Idag kom de ut med båt och hämtade oss och tog oss med till lagunen, till bageriet, hälsat på hemma hos massor av släkt och vänner (alla är släkt) och en viss genetisk utväxling sker hela tiden mellan öarna.
Dessutom besökte vi byns skola och jag höll ett anförande för barnen om vår resa så nu vet alla var Sverige ligger. Lite norr om Frankrike…
PE har med sig dessa undebara uppblåsbara jordglober som visitkort så nu hänger det en plastglob i klassrummet. De sjöng en underbar sång för oss och man fick ont i hjärtat mmed tårar, så underbart.
På efterrmiddagen var det en fiskare som tog med oss tillsammmans med sina söner på harpunfiske bland korallena. De var otroligt skickliga och fick massor av fisk. Jag provade en hel del med harpunen men det är verkligen inte lätt. Det är enklare att skjuta älgar!
Vi simmade även ut på lite djupare vatten och såg hur localsen simmade ner till botten 20 m ned och höll fast i någon korall och låg där och vakade på fisk. Kändes nästan konstigt och som att man tömde ett akvarium.
Vi fick massor av fisk och jag såg en stor rocain nära. Ikväll blev det kirurgfisk till middag som jag lagar och imorgon papegojfisk. GOOGLA på det!
Till efterrätt fruktsallad på nanan, papaya, lime och passionsfrukt från träd och buskar. Till frukostana har vi ett lager med pamplemousse ca 30 cm i diameter som vi plockade på Rikitea. Vi blir här ett par nätter till och imorgon kommer fiskarna till frukost och har med sig croiassanger au chocolat samt pain som jag beställde hos bagaren idag.
Därefter ska polisens fru köra runt atollen med oss och det handlar om ca 4 mil då ön är 24 km lång.
Vi har dessutom lärt oss allt om Kopra (googla). De får ca 150 xrf per kg så marknadspriset ha dubblearts på senare år. Inkomsterna räcker till det vardagliga. 1 xrf är cirka 8 öre.
givetvis har vi hälsat på Mr le Maire och han är cool och kom på sin moppe. Detta är en mkt isolerad plats så man kan nog inte förvänta sig samma bemötande på de lite större öarna framöver men underbart är det!
Hör att ni har ca 23 grade hemma nu i luften. Hur många grader har ni i vattnet i Ålsten?
Vi har ca 24 grade här. Jag kan faktiskt tänka mig att stanna här, har aldrig känt så förut.
/ Carl
På vår segling upp till Marquesas passerar vi några atoller, tyvärr ofta utan insegling till lagunerna innanför reven. Det går att ankra i lä om vädret tillåter och man kan hitta vettiga djup. I dag smet vi utmed Reao, Syd 18.28 West 136.28, och lyckades ankra på utsidan intill korellrevet. Vi hittade så småningom ett djup på 20 m. Bara en liten bit ut är det flera tusen meter djupt.
Tomas och Carl simmade in och blev mottagna som VIP. Det är fem år sedan de hade besök av en yacht senast. De blev omedelbart hembjudna till mottgningskommittén och sedan fixades det fram en liten båt som skjutsade ut dom till Nerthus. Det var min matdag så jag stannade ombord för att hålla koll på ankringen. Efter koll av ankare har vi beslutat oss för att stanna över natten vilket ger mig tillfälle att komma iland i morgon.
Tur vi har Carl med ombord då han i mina öron talar perfekt franska. Han är nu upphöjd till språkrör!
Kolla vår position så ser ni Reao, mitt i det stora blå.
Hälsningar
Per-Erling
Lämnade vänliga Gambier o Rikitea kl 17.00 i går kväll. Nu på morgonen har vi redan lagt 95 nm bakom oss och siktar atollen Marutea. Det blåser ca 10 sekundmeter och vi slörar i den höga sjön. Tyvärr är det dåligt mätt runt Marutea så vi går nog förbi.
Soliga hälsningar från PE
Vår position:
Flamingos trail och Beachbar i solnedgången samt bra krog dagen innan avresa från Isabelle. Den 29/3 och lördag hemma så vi lämnar inte på en fredag. Man måste tro på sådant! På Almaseglingen fanns det präst, fruntimmer och krukväxter ombord men så gick det åt helvete oxå!
Ingen vind och inget konstigt i o m att vi befinner oss inne i sk doldrums (området kring ekvatorn mellan södra och norra halvklotens vädersystem sk passadvindar. Lång havssjö men stadigt framåt 223 grader söderut för att möta upp passadvindarna på kyligare breddgrader som förhoppningsvis för oss till Pitcairn.
High lights Galapagos:
1. Isabella beachbar, restauranger, cool miljö, bukten vi ankrat med allt oerhört fantastiska liv kring båten i stilla vatten utan sjö, spännande jolleturer varje kväll, snygga brudar (another specie), simma med Iguaner, simma med stim av rockor, måttlig turism, världens näst största vulkankrater (som vi tyvärr missade då det var molnigt just de dagarna vi var här).
2. San Christobal med sin oerhörda sjölejonkoloni, dykning Kickers rock men fr a den strand vi besökte samma tur var helt otrolig. Utflykt till vulkansjö samt landsköldpaddor samt lysrörsrestaurang
3. Floreana en ö söderut utflykt över en dag med Micke. Väldigt isolerat och lugnt.
4. Santa Cruz sucks! Turism, smutsig hamn samt hemsk sjö nästan en hel vecka. Det fanns ett par erfarenheter som var häftiga och det var Angelmyers bryggrestaurang och ett härligt möte med honom. Det andra var fiskmarknaden som var så underbar! Liten men välbesökt av pelikaner, sjölejon och människor kring fantastiska fiskar.
Vid avresa från Isabella Big Manta rockor 4-fem meter mellan vingspetsarna sväva i vattenytan svart rygg och vit bottenmålning. Utanför ön massor av sovande sköldpaddor utströdda i havet! Sedan Manta rockorna!! Wow!
Världens chans att få en på film en Manta som sov föröver och jag färdig med iphonen inställd på video och på. Ser att det funkar med filmen rolling. Plötsligt vaknar mantan till liv och flaxar till med hela undersidan till mot båtsidan föröver där jag står i peket. Just den var ca fem meter. Fantastiskt filmögonblick! När jag sedan går under däck för att kolla så ser jag bara mitt vänstra pekfinger och hör bara ljudet. Skit både bakom och framför kameran.
Strax därpå när jag skurar däck hör jag av PE att generatorn är överhettad. Vi ser att det inte är stopp i rören och utgår från att det förhoppningsvis är impellern som PE kan byta vilket senast gjordes i Visby. Generatorn har sannolikt gått ca 1000 timmar sedan dess och ger oss ström till laddning, watermaker samt kylar. Vi guppar här och stängt av huvudmotorn för att få ner värmen i motorrummet så man kan mecka med grejorna. Strax därefter när Tomas sätter på kompassbelysningen och lampan är paj och byts. Börjar bra. Fantastiskt med PE och Tomas som kan grejorna och min kunskap kring motorer och el finns inte men bra på att skriva ut piller! Bara ett par distans från Isabella så vi får se om vi ska vända.
Diagnosen blev att impellern gått sönder och reserv finns ombord. Efter 3 timmars skruvande och fixande av PE och Tomas. Jag kom bara med ett enstaka råd vid ett enskilt tillfälle.
30 april
Vi går vidare för motor. Valborgeldarna frånvarande. Under dagen har PE ivrigt vädrat seglen men inget idé. Vi har nu gått in i ett nytt vaktschema med gammaldags 4 timmars vaktsystem i och med att vi är så få så det ska nog funka eftersom vi har autopiloten. Vi har oxå nya matrutiner med frukost på morgonen och sedan em rejäl middag ca 16.00. Annars idag så har vi siktat en del pilotvalar som är lite mindre storlek.
Dyningarna är enorma och 100-tals meter långa utan att bryta men som vittnar om vindaktiviteter södra halvklotet. Lite vind har det kommit men räcker inte till att segla i och tuffar vidare. Ett par dygn senare känner vi tilltagande passadvindar SO.
4 maj
Vi har haft god halvvind och god segling med mer sjö. Det har handlat om 6-11 sm, mer på dagen och mindre om natten.
Vanligtvis stjärnklart men ibland ngt moln. Underbara sol upp och nergångar.
Det är två saker jag minns med Alma Mater seglingen för 38 år sedan som var riktigt trista men som man stod ut med som ung. Det ena var bristen på sötvatten och det andra var att vi inte hade någon Autopilot.
Vatten har vi hur mycket som helst tack vare min kontakt med Ingemar, samt montage av PE och Tomas.
Autopiloten känns bra men lite osäker på den. Vi har en extra ombord dessutom men det finns en plan att komplettera framöver.
Några gillar att styra hela tiden (m a o segla) men det gör verkligen inte jag. Känns alldeles för enformigt att sitta helt still 8 timmar per dag som nu då vi är tre ombord. Vi siktar på att den håller och om inte så får vi lov att handstyra hela tiden, Gud förbjude!
Man kan älska att segla utan att styra hela tiden!
Det kan jag och det är verkligen ok!
Annars är det sol varje dag och det blir allt varmare desto längre söderut vi kommer från ekvatorns kalla strömmar. Vartefter sedan kallare då hösten inleds på södra halvklotet. Vi har gott om mat ombord men fisk blir det inget av!
Jag har två böcker igång nu varav den ena heter ”Kongo”. Det är en fantastisk källa av kunskap kring just Kongo och dess historia då och nu berättad nästan som en roman. Annars har jag lyssnat på GW:s senaste som pk har en kvinnlig hjälte. Likadant var det i med Guillous senaste med en kvinnlig Carl Hamilton! Patetiskt och orkade inte lyssna klart. Den där Guillou måste ha ett fullständigt gigantiskt mindervärdeskomplex och i sig rimligt för vår egen svenska lilla Ken Folket.
Däremot skeptiskt har jag lyssnat på Härenstams ”morsning och goodbye” och vad roligt han och hans omgivning har haft det. Välskrivet och riktigt rolig samt ödmjuk. Liknar i viss mån David Nivens självbiografi ”Moon in the ballon” som jag läste för mycket länge sedan. Det finns så många biografier men få bra. Vad ska man tro om boken P Barneviks biografi med rubrik? Knappast ngt att köpa och läsa annat än om man är intresserad av psykiatriska diagnoser. Sällan man ser en tydlig medicinsk diagnos på just bokomslaget som i hans fall!
Det blev en fet Tuna på kroken igår som PE tillagade så oerhört gott!!!!! Nu en vecka gått och två kvar i vår lilla koja till sjöss. Jag vet inte hur vuxet beteende vi har men jag har aldrig gillat att vara vuxen! Barnet i mig kommer alltid att hävda sig stort. Koja är det i alla fall och lite vuxet…..
Egentligen kan långa seglingsetapper vara väldigt obekvämt. Inte minst då man brottas med grytor och köksinredningen i köket som far åt alla håll! Riktiga överhalningar kan ställa till det om man inte har alla fyra händer på rätt plats.
Grejor inkl elektronik far o golvet och pajar.
Nåväl Pitcairn, om man nu ska ta sig dit, så går det bara medbåt. Annat är detta eländiga salt som förföljer en hela tiden. Utan sötvatten är det knepigt att stå ut. Tar aldrig slut! Vakterna kan ibland vara bra sega trots stjärnor eller sol. Socialt experimenten brukar inte vara så knepigt då man är få som denna passage. Värre är då man bara är tre att man ständigt är vakt eller sover och visserligen tid för annat men ändå inte riktigt. Hur fort går det då? Ja, det handlar om ca 15 km/timme vilket motsvarar rask promenad från Galapagos till Polynesien. Väl framme desto härligare då man har sin koja med sig och i huvudsak besöker vi platser man inte kan komma till annars.
Nu har vi kommit halvvägs till Pitcairn. Mao 1500 distans och det mesta här på rutin. Kommer bli skönt att komma fram men man tröttnar liksom inte på denna fantastiska naturupplevelse och litenhet i naturen. På min hundvakt natt 9 fick Olsson problem igen. Himla trist men kan förhoppningsvis fixas i dagsljus. Annars det jag saknar mest är att röra sig medan ytan är begränsad. Längtar efter promenader och träd.
Herr Olsson och vi kämpar vidare! Nu har det gått ca 2 veckor och bra vindar. Vi seglar hela tiden söderut mot Pitcairn och därmed seglat genom sydostpassagen och kommit in i ett område som kallas the ”variables” och vindarna snurrar åt alla håll. I natt plötsligt blåste det 13 m/s och sjön oerhört skvimpig med kraftiga överhalningar. Inte lätt att ens hålla sig kvar i kojen för PE och Tomas. I nattmörkret känns och hörs det mäktigt! Allt är mer hotfullt i mörkret. Själv höll jag på att slå ihjäl mig i fritt fall från spisen rätt ner i navigationsborder!! Hade nog en himla tur där. Min högra stortå måste jag nog ta bort för den är mest ivägen hela tiden och gör så ont. Räknar med att vara framme om en vecka ändå med eller utan tå.
Båten känns himla trygg och tålig och vilka sega (tåliga) och duktiga seglare Tomas och PE är!!!!! De mår dessutom verkligen toppen nu och så härligt att se!
14 maj
Idag har vi varit ute två veckor. Mycket same same men det finns inslag! Fredagsmys med Tomas chokladkaka igår. Fantastisk god fisk en stor King makrill Tuna på drygt 15 kg i förrgår. Vinden snurrar på dessa breddgrader och kyligt på nätterna. Sjöställ då det regnar till och från. Ska bli skönt när denna passage är över tycker jag trots all bekvämlighet! Lyx är även att ha tillgång till mail ombord dock utan filer och bilder. Jag kan hålla lite kontakt med familjen och det är riktigt roligt. Missar årets blåsippor och gullvivor men härligt att uppskatta och sakna min vardag och ursprung.
Guvernören på Pitcairn mailad att vi är på väg och enligt svarsmail är vi välkomna. Vår plan är att på vägen dit försöka besöka en obebodd ö som heter Ducei 2 dygn från Pitcairn. Snart där som det ser ut i kortet.
Under natten hamnade vi mitt i lågtrycket utan vind och gick för motor ett par timmar. Tidig morgon ny vindriktning från SV till SO samt ett slag som gav kryss i gammal uppbyggd inkommande sjö. Det dunkade rejält i hela fartyget i varje sjö. Svalare och väder som en riktigt bra svensk sommardag. Inne på fisken för tredje dagen och PE’s tur att prova. Vi har så mycket bra fiskköttet ombord att vi inte fiskar sedan ett par dagar.
Annars för mig personligen trots en fantastisk resa och äventyr så börjar jag känna mig riktigt sliten inne på tredje veckan. Detta gäller bara mig och konsekvens av tidigare trötthetstillstånd. Som det nu är så känns det som ständigt tröttare och hela dygnen från ratt till säng och sedan åter från sängen till ratten.
Ständigt denne elaka PE (som alltid har vakt före mig enl schemat) som står vid min säng och försöker skaka liv i mig! Denna sömnterrorist som säger att nu är det dags men alltid lika hemskt vänligt! Denna hemska sömndeprivator PE Evensen som ständigt envisas med att avbryta mina underbara drömmar samt förhoppning att sova tills man vaknar av sig själv. Troligen upplever Tomas mig på samma sätt i o m att jag alltid är glad att vakten är över väcker honom med min allra vänligaste stämma och alltid får ett vänligt svar. Nåväl snart är det över men alltihop förstås ett fantastiskt underbart äventyr!
19 maj
Vid lunchtid lämnar vi Ducie Island och ca 300 distans till Pitcairn i undanvind. Djäklar vad det går med 2 rev i storen och spirad Genua samt planskotad fock för att mildra sjöarnas gungande. Veckan innan Ducie var tung för mig och mådde verkligen inte bra av en extrem trötthet efter alla nattvakter och för lite sömn. Till slut var jag tvungen att vika ner mig och fått hjälp med passen. Jag sov 40 timmar på drygt 2,5 dygn och hämtat hem en del krafter.
Ducie en atoll mitt i havet bebott av fåglar och eremitkräftor samt korallrev utan like. Minst besökta platsen på planeten och inte så konstigt! Inte så färgsprakande men helt fantastiskt och så oerhört mycket fisk. Jag hamnade mitt i ett tunastim där de var nyfikna och inte rädda samt jättestora King makrills på meteravstånd. Ön i sig ogästvänlig natur med ruvande fåglar överallt. De kan flyga som jetplan men inte gå på land knappt.
I lagunen varmt vatten och märkliga korallstoder med inbyggda clams. Tyvärr allt detta plastskräp och det är så ohyggligt tråkigt att se hur jorden förstörs även så här ödsligt. Fisk till middag som vanligt och just nu tuggar vi på en 15 kg Tuna som nappade i förrgår. Krokarna är inne då vi har mer fantastiskt fiskkött än vad vi orkar med. Tiden går fort och snart möte med min familj och ser fram mot det. Idag är det en bra dag och vi är på ett fantastiskt äventyr. 27 ton tung stor segelbåt som surfar fram på vågorna. Det som annars tar kål på just mig är sömnbrist samt att vi handstyr en hel del och det är inte speciellt roligt.
Storm och sjö som bygger
Oerhört dynamisk tillvaro ombord
Albatross
Petrells och stormfåglar
PE:s tappra matlagning limpor i storm
Pitcairn vågor flera håll vridande vind
Ankrat
Kätting rappar ur
Mitt i carbonaran
Ankare upp och natt till sjöss
Fick sova tack vare PE
Tamp till Clayburn supplyship
// Carl