Några dagars reseskildring

Älskade Frankrike!
La France på polynesiska. Landet där solen aldrig går ner och man kan få färska croissanter till frukost! ”Putte mer” som dessa departement kallas. Det är verkligen fransk prägel på så många vis att man inte kan missta sig. I val har hittills tahitsierna röstat på att vara en del av Europas Skansen. Det underlättar oerhört att man kan franska förstås! Frankrike pumpar in enorma summor i sina forna kolonier, hur länge det nu kan pågå. Sannolikt oerhört svårt att hålla den standard som finns här.

Vi ligger innanför korallreven, säkert för ankar på Makareva med 700 invånare och en industri av svarta pärlor. Så vackert och trots höst är det varmt och gott i luft och vatten. Sydliga svala vindar. Alla är så otroligt vänliga, alltid leende och säger ”bonjour”.

Igår klättrade vi under svåra uppoffringar upp på högsta punkten, ett ca 600 meter högt berg med fantastisk utsikt och är nu ganska slut i benen. Frukostgrapefrukter som är enorma växer vilt och supergoda. Detta är ett isolat i yttre Polynesien och jag anar att ju närmare centrala arkipelager vi kommer, desto mer turistiskt och inte lika öppet och tillmötesgående blir det. Ingen kommer hit annat än enstaka seglare som kommer och går.

Skönt med säker förtöjning, välbehövlig vila efter helvetesseglingen till Pitcairn. Idag har vi jobbat med båten. Tomas är en mästare på att skruva och sortera samt matdag med chokladmousse som lördagsmys. PE har lagat band i storseglet som slitits ut till beslagen i mastliket, samt skruvat på färskvattenpumpen. Jag har monterat loss septitanken samt rengjort vattenlinjen som växt igen i sällskap med vår ca 70 cm långa ”shark sucker” som troget följer skrovet.

En oerhört vacker polynesisk gudstjänstceremoni i det fria med underbar sång och ukulele hamnade jag i här om kvällen och imorgon kl 9 är det gudstjänst. Marseljäsen, frankrikes nationalsång, sjungs i skolan och barnen har ett underbart lugnt, lekfullt och tryggt liv. Priserna är höga men inte så konstigt med detta läge. Mjölet har varit slut i en vecka så bagaren har haft det lugnt men idag kom supplyskeppet från Tahiti och hyllorna fylldes på.

Minstationen igår och hittade en häftig liten restaurang med god mat i fredagskvällens kvällsliv. Tanken är att imorgon segla till en av de mindre korallöarna för att snorkla och fiska på vägen och stanna något dygn. Annars som vanligt underhåll av båten och allmänt pyssel och vi har det verkligen bra tillsammans vi tre ombord.

Om 20 dagar möter vi upp min familj på Maraquesas och det finns några ensligt belägna atoller på vägen att besöka. Ingen ljuspollution och stjärnhimlen är andaktsfull.

Söndag den 29/5 tidigt upp på morgonen till bageri och bunkra. Supplybåten kom igår och hyllorna i de små butikerna välfyllda. Smärtsamt höga priser och tänk för dem som har detta jämt. Färska goda croissanter och till kyrkan kl 9. Halva ön fyllde kyrkan, så vackert. Kyrkan är proportionellt sett enorm med tanke på öns lilla befolkning och då den byggdes av nitiska myndigheter tog den nästan kål på hela befolkningen. Varje västeuropeisk präst skulle med avund se denna välfyllda kyrka med vackert klädda kvinnor. Sången var glad, ljus och underbar med texter blandat polynesiska och franska på karaokeskärm. Alla sjöng till gitarr och ukulele. På eftermiddagen gick vi till en mindre ö och kastade ankar för natten och sedan vidare. Jag har aldrig varit på en plats med så vänliga människor! Man är en del i familjen och alla hälsar så vänligt på varandra samt att de alla har stora uterum i sina hus med bara takskydd. Varmt och skönt, men det är deras höst nu och onekligen svalt då vinden ligger på.

Måndag morgon 30/5 Akutea för ankar och vinden snurrar. Jag simmade in mot stranden och helt otroliga fantastiska korallrev hela vägen och helt oförstörda. Sådan naturlig rikedom! Bland det vackraste jag någonsin sett med mångfald revfiskar! Däremot kunde jag konstatera att vår shark sucker har övergivit oss. Svikare!

Promenad och mötte en man så generös. Smakade brödfruktmousse med kokosmjölk, maniok och god fisk som han bjöd på i sitt skjul. Avfärd in i natten innan solen gick ner för att hitta ut ur revet med alla bojar för ostronbankar. God vind under månskäran och stjärnorna. På väg mot en liten ö Marutea, på väg till Maraquesas. Efter 2 dygn passerar vi utmed kusten en atoll, Reao, och i den nordliga änden finns några hus och en telemast. Plötsligen nätkontakt! Vilket het sanslöst otroligt äventyr vi är med om. PE är verkligen äventyrets man och efter andra försöket fäster ankaret bra i lä för vinden. Visar sig vara ett samhälle med ca 300 personer och vi är den första seglaren som stannar på flera år!!! Gissa om både vi och de blev glada. Tomas och jag simmade in över revet helt i onödan då det finns en huggen kanal i revet. Väl där fick vi ett underbart mottagande och mer om detta sedan…

Stopp toaletten har vi haft. Den beckar igen av salter och flödet försämras. Tomas är en hjälte som fixat detta och tar nu avgift av oss för att besöka toaletten. Generellt gäller att inget som inte passerat genom munnen får hamna i toaletten. Lite glapp i sötvattenspumpens tryckvakt är ett problem men som vi kan leva med tills vi hittar en ny. Mest allvarligt är att herr Olsson (autopiloten) definitivt inte är att lita på och vi måste helt enkelt skaffa en ny, inte minst av säkerhetsskäl då man är få att dela vakterna. Det är dessutom oerhört svårt att koncentrerat styra 3-4 timmar i sträck. Det är dataenheten som måste bytas ut för motorn är ok.

// Carl
_____/)______/)_____/)______

1 svara
  1. Francoise
    Francoise says:

    Härlig levande berättelse, tack Carl. Det är alltid lika kul att läsa om era äventyr.
    Underbart att ni anpassar er så fort till landet dit ni kommer med tanke på att Tomas är ”Monsieur pippi” och i Frankrike vi har en ”Madame pippi” på offentliga toaletter!
    Kramar till er 3 🙂

    Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *