Förberedelser

Nu är det hög tid att komma igång med bloggen igen. Vi har haft ett uppehåll i bloggandet medan vi varit legat still med Nerthus eller varit på besök i Sverige. Nu har jag varit åter till Whangarei sedan den 20 mars och på heltid jobbat med förberedelser för vår fortsatta segling upp till Vanuatu och Solomonöarna. Planerad avsegling när vädret tillåter efter mitten av april. För att vi ska lämna NZ för öarna uppe i Pacific vill vi att orkansäsongen ska vara över, vilket vi nu börja bevaka.

Nerthus hänger i kranens vagga efter upptagningen.

Skrovet vattenblästrat och vattenslipat. Stilig trapp!

I skrivande stund är Nerthus på varv där Tomas, som kom till NZ för en vecka sedan, och jag bottenmålar plus mycket annat som hörtull en varvsvistelse. Planerar sjösättning på tisdag morgon.

Första vändan färg blev en vacker primer.

Vädret här är verkligen ombytligt. Tittar vi på prognoserna så är symbolen för dagens väder en sol, ett moln, en regndroppe samt en blixt. Ja så är vädret vilket gör att vi jobbar med ena ögat upp mot himlen och det andra på rollern. Undervattenskroppen är ca 50 m2 så det blir några drag med roller.

Utdelning efter ett omfattande förarbete, första lagret svart anti fouling.

Häromdagen kom Tomas bror Magnus med sin fru Py och Silvija till NZ och Whangarei. De ska sedan segla med upp till Vanuatu och vidare till Solomons. Maria ansluter innan avsegling den 15 april, efter ett lite längre besök i Sverige.

Dags att renovera toaletten och den elektriska pumpen. Ska inte gå in i några detaljer.

 

Nya spisen premiärtändes.

Häromdagen hade vi vår vänner Lisa och Sven-Gösta från den svenska båten Randivåg på besök. Vi grillade på varvets fina grill och åt inne det gemensamma utrymmet som finns tillgängligt för alla seglare som has sin båt på land. I går torsdag tog dom upp sin båt här så nu är vi grannar igen.

Grillmaster Tomas.

Nu är det kväll och vi är ganska trötta efter dagens jobb. Undrar hur många ggr vi kubbat upp och ner för trappen som leder upp till Nerthus, samt målarstegen.

Hälsningar
Per-Erling

Ny resa

Det var värst vad tiden rinner på fort. Vi kom till Opua den 4 november 2016 och nu är det redan den 16 februari 2017. Massor har blivit åtgärdat ombord men vi har också hunnit med mkt annat.
För en tid sedan bestämde vi oss för att göra ett besök i Sverige för att hälsa på familj och vänner. Det är över 1,5 år sedan jag var hemma senast så det ska bli både roligt och spännande att sätta sig på planet i kväll den 16 feb för en flygning på ca 30 timmar hem till Arlanda. Så även om det känns roligt att resa vidare är det lite ångestladdat att lämna Nerthus ensam kvar i NZ. Hon är ju vår fina vän och vi har en nära relation som känns tuff att lämna. Men jag är ju tillbaka redan den 19 mars:-) Nerthus har dessutom många ögon som ser efter henne där hon ligger väl förtöjd bland andra långseglare i Whangarei.

Klara för bussresan ner till Cam och Brenda i Auckland. Dagen efter flyg till Sverige

Under tiden Maria och jag är i Sverige kommer sannolikt bloggen att ta en paus för att sätta högsta fart igen då vi är tillbaka för att förbereda seglingen norrut, till öarna upp i Pacific och rutten ut mot Indiska Oceanen. Tomas anländer i slutet av mars inför jobbet med bottenmålning mm.

Vi planerar lämna Nya Zeeland efter att Nerthus har fått ny  bottenfärg samt lite annat jobb utfört på skrovet. Från och med andra halvan av april håller vi koll på vädret för att vid bästa tillfälle då ”väderfönstret” öppnas för fin passage under de ca 1000 Nm som väntar.

Hälsningar
Per-Erling

PS. Är det någon som minns historien med Laura Dekker, den holländska flickan som seglade jorden runt ensam som fjortonåring? Det blev rättegång kring om hon skulle tillåtas segla iväg så ung. Jo det fick hon till slut. Nu bor hon i NZ och hennes båt ligger nära Nerthus.

Guppy, Laura Dekkers ketch. En röd 40-fotare.

DS.

Segling och arbete

Blogg Whangarei feb 2017

”Vi återkommer när generatorn är fixad”, skrev PE.
Tiden går och vi har haft fantastiska dagar tillsammans med våra två Kiwifriends (infödda nyzeeländare). Segling, hikes på slingrande stigar med krävande höjdskillnader i heta sommardagar, svala havsbad. Vi hade intressanta samtal om våra olika kulturer med gemensam europeisk bakgrund. Och maoriernas kultur här i NZ. De tillhör ju det Polynesiska folk som lever i hela stilla havsområdet mellan NZ och Hawaii. Kolla gärna på Google Earth för att fatta hur utbredd denna kultur är med alla öar i jordens största hav.
Vi är tillbaka ombord på Nerthus i Whangarei. Generatorn ÄR fixad . Säkringshållaren hade blivit glapp..det gäller bara att komma på det. Vägen till att hitta den trasiga sh tog PE via att följa de aktuella sladdar, byta de kontakter som eroderat i det salta/tropiska klimatet.Men då uppstod ett nytt hinder, Nerthus huvudmaskin tog inte in något havsvatten för kylning. Motorn lät fel helt enkelt. Bedrövligt. PE utvecklar hela tiden sin förmåga att hitta lösningar. Logik och systematiska felsökningar verkar vara en lyckad metod för att lösa problem.

Vulkanen RANGITOTO med fascinerande svarta lavastigar. 1 tim upp till toppen, +28’C. Vi avstår.

 

Waiheke. En slingrande stig. NZ är expert på ”Hikes”. I bakgrunden, Rangitoto och Auckland.
Stigen på vä sida leder till en skulpturpark. Vandringen tar 2 tim, vi ansluter.

 

En permanent skulptur av lavasten, en del av landskapet.

 

Öppna dörrar mot världen…

 

Solen är intensivare på NZ än vid ekvatorn. Lekplatsen har solskydd som ger de lekande skugga.

 

Ombord på NERTHUS igen. Torsd 2 feb. En ny dag kl 07.15. Arbete väntar.

 

PE fixar generatorn. En ny utmaning. Mer arbete. Huvudmaskinen går att starta, men helt utan kylvatten. Hotfullt. Allt i maskinrummet ser bra ut. Kan det vara utanpå skrovet vid vattenintaget problemet ligger?

 

PE ska dyka i flodvattnet med lerbotten. En kontrast till söderhavsvattnet! Brr..Vattenintaget sitter förstås under ytan. PE testar men ser ingenting i det mörka vattnet. Letar efter hålet men ger upp efter 1 tim. Pannlampa är ett måste. Bara till att avbryta.

 

Nästa dag. Jodå, dyk/fiskebutiken har även undervattenslampor. Vi avstod från håvarna idag.

 

Med stor skruvmejsel grävde PE ut sjögräs och musslor ur genomföringen. Vips fick motorn in havsvatten till kylningen.

 

Nästa projekt väntar. Vi har 120 m kätting som har börjat rosta. Vi har kollat marknaden för att få exakt rätt länkdimension / kvalite´. Föreställ er bara själva leveransen av ¼ ton kätting och var dumpar vi den gamla…

 

Havsbad och hikes hinner vi också med.

Vid datorn

Maria

Rangitoto, Motutapu och Waiheke

Hej bloggen, det var ett tag sedan jag skrev senast.
Tiden i NZ så här långt har verkligen bjudit på alternativa upplevelser om man tänker på vad det sensate året har bjudit oss på. Nu ligger vi stilla och och lever ett ”landliv” med bil, cykel och butiker alldeles inpå knuten. Faktiskt riktigt roligt för ett tag.

Mesta tiden ombord arbetar vi med olika uppgifter kring underhåll mm på Nerthus. Det finns mycket att åtgärda eller förbättra. Då det ligger många långseglare i Whangarei upptäcker jag en del lösningar som även skulle passa Nerthus bra. Inga stora saker men sådant som kan göra livet ombord lite smidigare framöver. Småsaker som en hylla i verkstaden eller två vantskruvar för att staga upp solskyddet över sittbrunnen. Tyvärr uppstår det nya punker på todolistan hela tiden. Just innan vi skulle köra till Auckland häromdagen skulle vi starta generatorn för att få 220 volt ombord. Inget händer, inte ens lamporna på instrumentpanelen tänds då jag vrider på startnyckeln. In i maskinutrymmet för att kolla batterie och kablar. Batteriet fulladdat och inga synliga problem med elkopplingar. Säkringen hel men lite rostig i ena änden.Tyvärr hade vi bråttom att komma iväg då klockan hade hunnit bli mycket och middag väntade hos våra vänner i Auckland. Tänk om det är så enkelt att det finns rost inne i säkringshållaren, vi får se när vi är åter om några dagar.

Vad gör vi i Auckland? Jo våra vänner Cam o Brenda har en 37 fots Beneteau som som vi är ute och seglar med på Hauraki Gulf utanför staden.

Auckland skyline

Full sommar och alla tycks vara ute på havet, vilket betyder en hel del då Auckland domineras av segelkultur och båtliv. Helt underbara vikar och spännande kuster. För Maria och mig är det extra fint att åter få stifta bekantskap med vattnen här, 38 år sedan vi senast seglade i området med vår dåvarande lilla Vanita.

Vanita 1979, just efter att vi köpt henne,

Nu upprustad och nymålad. Klar för sjösättning.

Allting är så ungt här i NZ, liksom ön utanför Auckland som uppstod vid ett vulkanutbrott för ca 6-700 år sedan. Avtalet mellan invandrande Européer och Maories (som kom hit för ca 800 år sedan) skrevs under 1840, vilket var avgörande för den nya nationen.

Ön som nyss uppstått heter Rangitoto och är med sin typiska vulkanform är ett kännemärke för området utanför Auckland och präglar utsikten från staden. Än i dag är vissa delar av ön helt ogästvänlig med svart lavasten där inget växer även om naturen kämpar för att täcka ön med växtlighet. Första ankringen blev i Islington Bay mellan Rangitoto och Motutapu. Fin vandring längs kusten och in i bushen.

Därefter fortsatte vi till Waiheke som vi sakta tar oss runt via några ankringar i vikar tillsammans med en hel del sommarglade seglare och deras båtar. På ett ställe hade man ordnat en skulpturvandring utmed en vacker vandringsled utmed klippor och sluttningar, alltid med havet som kuliss.

Vi är inte tillbaka till Auckland ännu och förmodligen förlänger vi seglingen med ngn dag eftersom väder och vind är så tilltalande. Nerthus får vila ensam i Whangarei en extra dag eller så. Just nu är solen på väg ner och snart blir det svalare. Skillnaden mellan stekheta dagar och svala nätter är stor. Härligt!

Återkommer när vi fått igång generatorn:-)

Sommarhälsningar
Per-Erling

Sommarvärme och jobb ombord

Nu har vi kommit igång med jobben ombord efter helgerna. Roligt att sätta tänderna i smått som stort. Alla jobb inte lika roliga även om resultatet uppskattas. Tänker på att få igång funktionen på vår gråvattentank, den som tar hand om tvätt och duschvattnet.

I dag har det varit stekhett på däck så besök av vänner från svunna tider och arbetsuppgifter under däck eller soltaket har passat bra. Ena dagen 30 gr och nästa bara 17. Verkligen varannandagsväder.

Nedan några bilset och nedslag i vår vardag.

Virke och stålet ser riktigt fint ut bakom panelen. Toppen!

Allt på plats i hytten föröver.

Vi har under en längre tid haft problem med gråvattentanken som ligger under toaletten. Gråvattentanken tar hand om handfats- och duschvatten. Det konstiga var att trots att vi pumpade torrt kom nytt vatten upp via golvbrunnen så fort vi använde handfatet. Väldigt irriterande som ni förstår. Så nu har vi fixat problemet genom att lyfta på ”huven” och få bort luft och vattenfickor i slangar och genomöringar.
Det ni ser på bilden ovan är locket till tanken.

Trångt men det gick ju bra till slut. En dags jobb med lyckligt slut.

Lågvatten vid vår brygga

Det gäller att planera sina utflykter med båten.

I samtliga hamnar har vi sett båtar där ägaren troligen kroknat. Fina båtar bakom smuts och trasig däcksutrustning.

Jean och John lärde vi känna 1978. Sedan dess har dom seglat runt i Pacific under fyra år på 80-talet. John är båtbyggare och hade självklart byggt deras 40-fotare. De tillbringade ett år i Alaska. Låter väl frestande?
I dag fick vi en fika tillsammans på marinans fik.

Den här bron in till Town Basin är ny. Alla är stolta över bron som har formen av de klassiska fikakrokarna som är en stark symbol för Maorierna och även NZ.

Alla som ska till vår marina måste passera under bron som givetvis går att öppna.

Skylten vid bron.

En av båtarna i marinan rensar i ”kölsvinet”. Båten har nya ägare och dom delar inte uppfattningen med tidigare ägaren vad som är viktigt att spara! Kaffemaskinen kanske är nått!

Påminner kanske om strandskata. Annars är alla djur och fåglar annorlunda här.

Hälsningar

Per-Erling

Jul och nyårshelgen snart förbi

Så har vi börjat öva på att skriva 2017, då vi lämnade Visby skrev vi 2015. Tiden har verkligen gått fort samtidigt som jag är tacksam för allt vi har fyllt tiden med.

De senaste veckorna har vi haft besök av Anna och Karol Zyto. Vi har sett stora delar av landet tillsammans och deras hyrbil har tillryggalagt en bit över 600 mil sedan de kom till NZ i början av november. Maria och jag flög ju upp från Christchurch till Nerthus, så kanske var vi inte med på tvåhundra av de 600 milen.

Nyåret firade vi tillsammans ombord på Nerthus. Det blev en del vandringar och utflykter runt Whangarei men också arbete ombord. Karol är en nyfiken och arbetsglad kompis så vi fick mycket gjort.

Nu har de rest vidare och Maria och jag är kvar ombord. Vi samla ihop alla trådar vi sänt ut till olika leverantörer och hantverkare som vi vill få hjälp av framöver. Under jul och nyår har alla varit lediga men på måndag är alla igång igen. Autopiloten står högt på listan, den har ju strulat en hel del och vi måste byta vitala delar. Seglen är på översyn och offerter är på ingång för en ny sprayhood. Generatorn måste få en ny impellerpump plus lite ytterligare omvårdnad och så ska vår varvsvistelse i slutet av mars  bokas redan nu så vi vet att vi får plats. Det är roligt att bocka av ”attgöralistan” som innehåller smått som stort, just nu ca 25 punkter. Ibland känns det som jag bockar av en punkt och två tillkommer:-). Toan nämner jag inte.

Kolla gärna bilderna med bildtext nedan.

Ja det är bäst att följa uppmaningen att rengöra skorna.

För att inte sprida ovälkomna kryp o smittor in i urskogen ombeds alla att rengöra sina skor innan vi tar stigen in.

Ett ca fem meter högt Ferntree, det vi gärna kallar ormbunksträd. Titta på nästa bild som visar den märkliga stamman i genomskärning.

Stammen till ett Furntree, ormbunksträdet, Se så märklig konstruktionen är. Det vi ser är en stam som är kapad på mitten.

Karol och Maria på väg upp till högsta berget. 40 minuters vandring upp genom magisk skog i en creek med vattenfall och urtidsmiljö.

Väl uppe på berget måste jag givetvis ta en bild på Nerthus där hon ligger nedanför Pack and Save, vår matvarubutik på nära avstånd. Bekvämt som bara den. Fina hus närmast vattnet, men själva staden är ganska tråkig. Bostäderna ligger vackert längst med kust och bergssluttningar utanför stadskärnan.

Bakom Nerthus ser man en restaurang och huset med marinans reception som har duschar och tvättmaskiner.

Den 24 december var det knytkalas och många av seglarna som bodde kvar i sina båtar samlades för en trevlig grillstund tillsammans.

Innan vi satte igång med rengörningen av den treväxlade vinschen. Såg riktigt bra ut trots tiden som passerat sedan jag senast rengjorde dom i Sverige.

Karol i full färd att rengöra den vinsch som var trögast. Maskeringstejp på tummen för att skydda ett sår. Så jobbar en läkare!

Det finns en hel del att jobba med ombord under sommarstoppet i NZ. De senaste dagarna har vi renoverat åtta vinschar. Först var det Karol och jag som tog itu med uppgiften. Tre av de tvåväxlare var ordentligt påverkade av tropiska miljön och var riktigt igengrodda. Nu tickar de allihop efter att Maria hoppat in som Karols ersättare. Totalt krävdes det ca drygt 26 mantimmar. Nu ska jag måla på ytan där fyra av vinscharna ska bultas fast. Färgen har spruckit och stålet exponerats för saltvatten vilket är förrädiskt. Rost!

Den treväxlade vinschen underifrån.

Sommarhälsningar

Per-Erling

God Jul

Tillbaka i Whangarei och Nerthus efter resan söderut. Maria och jag blev mötta på flygplatsen av Sven-Gösta och Lisa som seglar sin Randivåg och ligger i samma marina som vi. Just innan vi for till Sydön köpte vi en bil tillsammans och nu mötte dom oss i den fina ljusblåa Toyotan som gått 34000 mil. Nybesiktigad, försäkrad, skattad och i fint skick.

Vi börjar komma i ordning nu efter att ha blivit med bil och i morgon två cyklar. Så bra att vara rörlig och kunna ta sig runt i trakten med alla fina cykelleder och kanske en biltur till Auckland nu och då.

I morgon hat vi den 24 dec, 12 tidigare än i Sverige, och den julstämning vi vuxit upp med lyser med sin frånvaro. Här märks inte mycket av julstress utan mer att det är sommar och en längre ledighet. Sommarsemestern står för dörren och det märks.

Vi två ur Nerthusbesättningen som är kvar i NZ firar jul ombord samt med en ”Pot Luck” (knytkalas) på kvällen. Alla båtar i hamnen träffas för en trevlig stund tillsammans. Dagen efter är ju annars deras dag, den 25 dec då deras Jul firas.

Nu vill vi önska er som följer oss via bloggen en riktigt God Jul! Ta det vackert och njut av levande ljus och kanske en tomte som dyker upp framåt aftonen.

Soliga hälsningar
Nerthus
Per-Erling och Maria

Röd mast och båt, granne med marinans julgran

 

Julträd som blommar över hela staden.

Färgprakt

Jo så kan man nog se det. Gillar!

Ner till Fiordlands

Nu har vi vänt norrut igen. Vår resa har varit, som Attenborough brukar uttrycka sig, ”absolut astonishing”.

Det har blivit många mil, mil som fyllts av upplevelser och överraskningar. Efter Milford Sound har vi nu hamnat i Queenstown igen där vi stannar två nätter innan vi slutligen flyger tillbaka till Whangarei från Christchurch den 20 december. Jul ombord på Nerthus med andra ord.

Nedanför ett bildsvep från de senaste dagarna. Jag har lagt till bildtexter på de flesta.

Per-Erling

Lucia via länk!

Gotländsk Lucia via länk!

Början på en stor ormbunke, som sedan blir några meter hög.

Början på en stor ormbunke, som sedan blir några meter hög.

Glasklart vatten som väller upp ur marken.

Glasklart vatten som väller upp ur marken.

Miljoner år av sedementavlagring. Kallas för pancakes..

Miljoner år av sedementavlagring. Kallas för Pancakes Rocks..

Häftiga formationer utmed västkusten.

Häftiga formationer utmed västkusten.

Anna och Karol

Karol, Anna och Maria

Bara vackert.

Bara vackert.

Info innan vi gick in i Fox Glacierområdet.

Info innan vi gick in i Fox Glacierområdet.

 

Vattendeltat en bit medströms nedanför Fox Glaciär.

Vattendeltat en bit medströms nedanför Fox Glacier.

Fox Glacier på lite avstånd.

Fox Glacier på lite avstånd.

Utloppet under Fox Glacier. Grus och sten samlas ovanpå isen.

Utloppet under Fox Glacier. Grus och sten samlas ovanpå isen.

Här syns tydligt var den den tidigare glaciärkanten gick.

Här syns tydligt var den den tidigare glaciärkanten gick.

Nu fyra timmar till Milford Sound.

Nu fyra timmar till Milford Sound.

Bra skyltning utmed vägar o stigar. Vi gick till Blue Pools.

Bra skyltning utmed vägar o stigar. Vi vandrade till Blue Pools.

Stigarna är fint ordnade och broar fixas om det behövs. NZ gör verkligen vad dom kan för att vi som besökare ska kunna ta del av deras fantastiska land och natur.

Stigarna är fint ordnade och broar fixas om det behövs. NZ gör verkligen vad dom kan för att vi som besökare ska kunna ta del av deras fantastiska land och natur.

Fin färg på vattnet, vatten från smältande snö o is.

Fin färg på  vatten från smältande snö o is.

Maria och Anna på väg att gå över den smala hängbron över Blue Pools.

Maria och Anna på väg att gå över den smala hängbron över Blue Pools.

Kallt på höjderna innan vi började färden ner mot Milford Sound.

Kallt på höjderna innan vi började färden ner mot Milford Sound.

På väg ner till Milford Sound.

På väg ner till Fiordlands.

Vi bodde en natt bakom det stora fönstret.

Vi bodde en natt bakom det stora fönstret närmast.

Vattendraget just utanför fönstret till vår fina stuga i Milford Sounds.

Vattendraget just utanför fönstret till vår fina stuga i Milford Sound.

Inloppet till Milford Sound, som James Cook missade då han seglade norrut förbi det som i dag kallas Fjordlands.

Inloppet till Milford Sound som James Cook missade då han seglade norrut förbi det som i dag kallas Fiordlands.

Milford Sound

Milford Sound

Milford Sound. Bilden tagen från båten vi gjorde utflykten med. Krönet ligget ca 150 meter upp från vattenytan.

Milford Sound. Bilden tagen från den båt vi gjorde utflykten med. Krönet ligget ca 150 meter upp från vattenytan.

Allt är blött. Det regnar flera meter om året. Som guiden sa, utan regn var tredje dag vore det inte en regnskog.

Allt är blött. Det regnar flera meter om året. Som guiden sa, utan regn var tredje dag vore det inte en regnskog.

//PE

Nu och då

Just nu reser jag, Maria, Anna och Karol i bil ner mot sydön. Övernattade i Napier som ligger halvvägs mellan Auckland och Wellington som ligget på södra spetsen av nordön. Det är en fin känsla att resa samma sträcka som vi, Maria och jag, färdades för 38 år sedan. Vägarna är bättre men naturen lika ”breath taking” nu som då.

Snart framme i Napier. Omväxlande raka och slingrande vägar.

Snart framme i Napier. Omväxlande raka och slingrande vägar.

Sträcker på benen efter ett pass i bilen. Karol, Maria och Anna.

Sträcker på benen efter ett pass i bilen. Karol, Maria och Anna.

Utsikt från vårt vandrarhem. Eget rum.

Utsikt från vårt vandrarhem. Eget rum.

Vad gjorde vi här för 38 år sedan kanske någon undrar. Jo vi hamnade på NZ och i Auckland efter att vi förlorade vår Alma Mater på revet på Niue, vilket jag skrivit om tidigare. På Niue träffade vi en kille, Leith Jackson, som som var från Auckland och just då installerade en röntgen på sjukhuset. Han reste tillbaka medan vi fortfarande dök på Alma för att plocka upp våra tillhörighets mm, men bad oss kontakta honom då vi så småningom skulle komma till hans hemstad. Maria och jag hade beslutat oss för att resa till NZ för att jobba under en tid innan vi skulle fortsätta vår resa hem mot Sverige. Hur vi skulle resa var skrivet i stjärnorna och var föremål för senare beslut.

Vi landade i Auckland i månadsskiftet november/december efter att ha rest med flyg från Niue, som hade en avgång i veckan, via lite längre stopp på Tonga och Fiji. Väl framme kontaktade vi Leith som nu var tillbaka efter jobbet på Niue. Han mötte oss och vi fick följa med hem till hans hus som låg i norra Auckland, ett hus han delade med sin bror Cam och hans flickvän Brenda. Redan andra dagen i NZ for vi runt bland segelmakerierna för att söka jobb. Jag hade ju jobbat på ett segelmakeri i Stockholm innan vi lämnade för långseglingen med Alma Mater. Nu hoppades jag få jobb och lyckades ganska snart få napp på Lidgard and Rudling. Det fina var att loftet hade fått uppdraget att sy alla Lasersegel till VM som skulle gå i Australien vilket innebar att det fanns jobb även till Maria.

Jag minns inte riktigt hur lång tid det tog, men snart hade vi hittat egen bostad, köpt en Morris Minor årsmodell 1952, två cyklar samt fått arbetstillstånd. Bostaden var en liten lägenhet i en större villa med vidsträckt utsikt över Aucklands vackra kullar med ”One Tree Hill” i centrum. Helt plötsligt bodde vi i NZ med arbete och en vardag som alla andra.

Vi hyrde lägenheten i undervåningen, med cykeln utanför.

Vi hyrde lägenheten i undervåningen, med cykeln utanför.

One tree hill.

One tree hill.

Hemresan låg långt bort och vi började leta efter en segelbåt som vi kunde segla hem med. Precis som nu var april/maj den tid då man kan segla norrut igen. På den tiden gick det också bra att gå via Suezkanalen då piratverksamheten inte hade kommit igång ännu. Den vägen var också betydligt närmare än att gå vi Sydafrika och Atlanten som i dag är den naturliga rutten för långseglare. Efter en tid köpte vi Vanita, en 25 fots robust träbåt som just hade kommit åter från en segling från Fiji och på så vis var väl förberedd för långsegling. Det vi behövde göra var att måla om och byta vissa trädetaljer.

Vanita

Vanita

 

Rörpiken ombord på Vanita.

Del av salongen samt förpiken ombord på Vanita.

 

Mannen som jag talar med har seglat stora segelskepp runt Kap Horn.

Mannen som jag talar med hade seglat stora segelskepp runt Kap Horn.

Seglen fixade vi lätt på loftet efter arbetstid. Upp med båten på land och nu var vi fullt upptagna med renovering av Vanita, som stod på backen i Royal Acarana Yacht Club, samtidigt som vi arbetade på segelmakeriet.

Efter sjösättning ska prylarna ombord igen

Efter sjösättning ska prylarna ombord igen

Innan vi sålde Vanita låg vi i hamnområden nere vid Sea Front i Auckland. I dag ett modernt restaurang och shoppingområde.

Innan vi sålde vår upprustade Vanita låg vi i hamnområdet nere vid Sea Front i Auckland. I dag helt ombyggt till ett modernt restaurang- och shoppingområde.

Vi kunde ju inte bara jobba utan bestämde oss för att ta vår Morris Minor på en tur till sydön, semester alltså. Nu var bilen rätt gammal och gjorde inte så hög fart.

Omkörningar fick planeras noga.

Omkörningar fick planeras noga.

Tyvärr hade motorn en förmåga att tröttna efter långa uppförsbackar vilket medförde att jag måste byta topplockspackning rätt ofta. Köpte ett antal packningar och en momentnyckel under resan så att vi kunde byta så fort det behövdes.

Seglarbyxorna fick bli mekarbrallor.

Seglarbyxorna fick bli mekarbrallor.

Ibland bytte jag packning medan Maria reste det lilla tältet vi fått låna av en av våra vänner på segelmakeriet.

talt-bil-pee-nz

 

pee-tvattar-har-nzpee-tvattar-haret-nz
Vi kom ända ner till Bluff på den sydligaste udden av Sydön. Att den bilen klarade resan är fantastiskt. Från Auckland till sydspetsen är det 150 mil!

Här vände vi åter norrut.

Här vände vi åter norrut.

Vägvisare längst ner på Sydön.

Vägvisare längst ner på Sydön.

Nu samma resa men 38 år senare och i en modern bil på fina vägar. Det ska bli riktigt spännande att återse sydön under 10 dagar. Att trippen blir lite kort har att göra med att Maria och jag vill vara tillbaka till Nerthus kring den 20 dec för att fira jul.

Hälsningar
Per-Erling

Nu är vi här!

Efter att vi kom till Whangarei (uttalas med f i början) och förtöjt långsides utanför en amerikansk båt har Tomas rest till Sverige för en tid, så nu är det Maria och jag som är kvar här. Vi hade sällskap på bussen ner till Auckland där våra vägar skiljdes åt, Tomas till flygplatsen och Maria och jag möttes av Cam som vi känner sedan 1978.

Nerthus långsides våra amerikanska grannar.

Nerthus långsides våra amerikanska grannar.

Vi hade tänkt oss några dagar i Auckland för att träffa Cam och hans hustru Brenda samt Anna och Karol som lite senare landade här efter ett besök i Cook Islands på sin väg hit från Sverige.
Gissa om vi har haft det trevligt hemma hos Cam o Brenda som erbjudit oss alla fyra att bo hos dom.

Brenda och Cam

Brenda och Cam

Maria och jag träffade som sagt Cam o Brenda redan 1978 då vi bodde i Auckland under sex månader efter att Alma Mater förlist på Niue. Vi arbetade på ett segelmakeri för att få ihop pengar för vidare färd hem. Tiden här var verkligen fin och vi har båda haft som mål att en dag segla till NZ och få uppleva landet igen. Ett skäl till att vi trivdes var Cam o Brenda som blev våra nära vänner. När vi nu sitter hemma hos dem, i deras fina hus i en liten dal i Auckland, känns det som att tiden stått still.

Fin julblomma! Hemma hos Brenda o Cam.

Fin julblomma! Hemma hos Brenda o Cam.

Vägen ner till Cam o Brendas hus. Tur att det aldrig blir minusgrader här.

Vägen ner till Cam o Brendas hus. Tur att det aldrig blir minusgrader här.

dsc00543

Fast mycket är förändrat och huset dom nu bor i var 1978 en ”lada” där Cam byggde sin segelbåt. Ladan är riven och nu står här ett öppet och luftigt hus. Tre barn senare sitter vi här och pratar om allt som vi fått uppleva under de 38 år som passerat sedan 1978/79, på två sidor av jorden. Fast, vi har setts tidigare då dom besökte oss 2008 och seglade med Nerthus i Stockholms skärgård och även över till Gotland.

Auckland har verkligen vuxit och det märks att landet går för högvarv.

Aucklands centrum där borta..

Aucklands centrum där borta..

Down Town Auckland.

Down Town Auckland.

Med inslag från svunna tider.

Engelsk touch nere i auckland hamn.

Engelsk touch nere i auckland hamn.

Tyvärr har NZs valuta utvecklats betydligt bättre an vår egen krona så priserna här ligger ganska högt för oss. Auckland City har en ny sky line med höga skyskrapor som kommunicerar full fart framåt. Det fina är att Sea Front präglas av segling och sjöliv.

Steinlager i Aucklands hamn. Kult!

Steinlager i Aucklands hamn. Kult!

Den här polynesiska katamaranen mötte vi i Tonga. Nu i Auckland. Den seglar för att lära ut o bevara den lokala kunskapen i navigation.

Den här polynesiska katamaranen mötte vi i Tonga. Nu i Auckland. Den seglar för att lära ut o bevara den lokala kunskapen i navigation.

I den gamla frihamnen ligger mängder av privatbåtar och stora kappseglingsbåtar som deltagit i jordenruntseglingar och Americas Cup. En gigantisk Nya Zeeländsk ”America Cup båt” står på land invid Marinmuseet och vid kajen ligger den röda och berömda ketchen Steinlager. Det märks att seglingen är en nationell angelägenhet och vattnen utanför Auckland kokar av aktivitet. Det vimlar av segel…..

Full aktivitet i Auckland.

Full aktivitet i Auckland.

För några dagar sedan reste vi tillbaka till Whangarei och Nerthus. Via slingrande vägar vid sidan av motorvägen fick Anna, Karol, Maria och jag en fin bilfärd norrut. Efter två nätter ombord fortsatte sedan Anna o Karol vidare norrut medan Maria och jag började fixa med Nerthus. Det finns en lista som tycks växa för var dag trots att vi även bockar av.

Spolat igenom utombordaren med sötvatten
-Bytt backventil på toaletten
-Spolat igenom watermakern med sötvatten från land för att konservera nu när den inte kommer att användas på några månader. Allt salt måste ut ut filter och membran. Monterade dessutom på ett kolfilter för att ta bort klor från ”stadsnätet”. Det blev en lång promenad för att köpa kopplingar mm för att få arrangemanget på plats.
-Monterat bort två skotvinschar för att åtgärda brister i färgen under. Vinscharna ska också plockas isär för rengöring.
-Besökt olika entrepenörer och butiker för att få in priser på sådant som måste köpas in.

På tisdag är det en stor middag för alla nyanlända yachtisar.

Ska bli trevligt!

Ska bli trevligt!

Vi har anmält oss tillsammans med Anna o Karol som då kommer tillbaka från sin resa norrut. Efter middagen och kanske ytterligare ngn dag är planen att vi reser med bil ner till Sydön för att uppleva NZ skiftande natur. Vi planerar att vara tillbaka i Whangarei lite före Jul. Ser fram mot att fira julen ombord på Nerthus och tillsammans med några båtar/besättningar som stannar kvar i Whangarei.

Några bilder från vandringar i grannskapet.

På vandring genom magisk bush.

På vandring genom magisk bush.

Mäktiga Kauriträd. Finns visst bara i NZ.

Mäktiga Kauriträd. Finns visst bara i NZ.

Håll spaning på bloggen för uppdateringar från vår färd söderut, ner mot svalare trakter men väl så spektakulära.
Hälsningar
Per-Erling