Det blir nyår till havs

Nu är det kvällen före nyårsafton och vi konstaterar att vi kommer att fira in det nya året till havs. Vindarna har varit svaga de senaste dagarna och kommer så förbli fram till 1 januari 2018 då vi hoppas vara framme på St:a Helena.

Fördelen med svagare vindar under en längre tid är att havet lägger sig och vi får glida fram över ett mer stilla vatten. Temperaturen stiger sakta i havet och kvällarna börja bli ljumma och trevliga. I kväll lyser en nästa full måne upp Nerthus och havet runt oss.

Att stå i sittbrunnen och lyssna på ljuden av porlande vatten då Nerthus glider fram samtidigt som ljusgatan skimrar i vattnet är magiskt. Oceanen är så stor och vi är på väg till en lite ö som knappt går att hitta på sjökortet, vi får zooma in på våra digitala kort i datorn för att den ska träda fram i allt det blåa.

Vi har det trevligt ombord, vi tre gubbar. Vi går våra vakter, sover på alla tider på dygnet men ser till att mötas vid måltiderna. Nu när vi är tre går vi tretimmarsvakter, vilket innebär att efter vakten har vi sex timmars frivakt. På frivakten, om man inte sover, finns tid för böcker, allmänt fix ombord, kanske en film på datorn.

Då vi ska göra förändringar i segelföringen hjälps vi åt, t ex då vi ska sätta eller ta ner spirbommen, reva storen eller som vi ibland gör när vinden försvinner och seglen bara står och slår, tar ner storen och rullar in förseglen för att gå för motor tills vinden kommer tillbaka. Senast blev det motorgång i över ett dygn för att spara på seglen som annars slits hårt när dom står och slår i rullningarna. Dieseln är billigare än hårt slitage på seglen var det någon som myntade.

I skrivande stund, 23.00 den 30 dec, har vi 230 nm kvar till Jamestown på St:a Helena. Vi gör ca 6 knop och det blåser sydlig vind ca 5 ms.

Vår position är 17 28S. 002 07W. Jo i går kväll passerade vi nollmeridianen där ost blev väst.
Temperaturen i havet har stigit till 22 gr från 12 gr då vi lämnade Namibia.

//PE

Halvvägs

Den 23 december lämnade vi Luderitz i Namibia för att segla de ca 1350 nm till St:a Helena, mitt i Sydatlanten. Väderprognoserna lovade bra vind fram till halvvägs ungefär, sedan skulle det avta. Nu är vi i princip halvvägs och vinden har minskat från 10-14 ms till 5-7 ms och kommer att minska ytterligare om något dygn.

Det fina just nu är att värmen börjar komma tillbaka. Det har varit riktigt kyligt på kvällar o nätter eftersom det kalla vattnet som strömmarna för med sig upp från de antarktiska områdena söderöver nu börjar värmas upp. Toppnoteringen nu är 20 gr i havet. Snart dags för ett första dopp efter Indiska Oceanen.

Jag skrev i förra inlägget att vi har en gran i metall, ca 20 cm hög med färgglada små pärlor trädda på en tråd som löper runt granen så att den får en perfekt form. Jag hittade dessutom en bordsdekoration, också i metall, som gick att fälla ut så att den kunde stå på bordet. Röda änglar i rad fick göra granen sällskap då vi åt Leifs julmiddag bestående av oxfilé, klyftpotatis och vitlökssmör. Mums. I glasen kallt vatten.

Fisket går dåligt. Trots att vi haft en lina eller två ute hela tiden händer inget. Benny på SY Karios berättade i går att han fått två tonfiskar på en dag, varav han återförde den ena till havet igen. Han seglar ensam med sin 32 fotare och är en hejare på fiske. Vi håller kontakt via kortvågsradion varje dag vid 18.00. Han ligger ca 120 nm akter om oss nu.
Ska bli intressant att komma till St:a Helena, enligt Wikipedia en av världens mest svårtillgängliga platser.

Fram till nu har det bara gått att ta sig dit med fartyg från Afrika eller Sydamerika. Ville du resa från St:a Helena till Europa var du tvungen att ta ”färja” till Brasilien eller Sydafrika och sedan flyga vidare. En resa på över en vecka, kanske två. Nu har man byggt en flygplats som skulle kunna ta emot stora plan men tyvärr visade det sig att vindarna som träffar kusten där flygplatsen placerats är för starka vilket gör det allt för riskfyllt att landa. Så kan det gå……. Nu funderar man som bäst på hur man ska lösa problemet. För oss ska det finnas bra bojar sedan några år.

Det kommer ju annars inte så många som är på genomresa utöver oss yachties och enstaka kryssningsbåtar, så enligt Noonsite.com, vår världsomspännande informationsbank på nätet, uppskattas seglarnas besök på ön. Gå gärna in på Google Earth och spana in ön.

Hälsningar
Per-Erling

På kurs mot St Helena

I morse kl 08.30 släppte vi vår mooring och lämnade Luderitz för att styra ut till havs lägga kursen på St Helena. Vinden ligger på syd och kommer efter några dagar att vrida mot sydost och avta. Nu har vi fin gång i 8-10 ms, solen skiner men det är fortfarande kyligt eftersom vattnet bara är 12 gr. Nu hoppas vi att värmen kommer till oss ju mer vi tar oss norrut. Solen står ju i zenit så det känns lite konstigt att det är så svalt.

Vi var tre båtar som lämnade i morse, svenska Kairos med Benny och en nyzeeländska båt som heter Lucie med Mike o Sue ombord. Nu får vi sällskap fram till St Helena och vi ska försöka hålla kontakt via radio en gång per dygn vid 18.00.

I går handlade vi färskvaror i stadens Sparbutik. Full rusch inför julen då de flesta hade tagit ledigt inför helgen. En och annan juldekoration men det är svårt att uppbåda någon julstämning. Det blir lite konstigt med rödklädda tomtar i butikerna, men vi har sett ngn i alla fall.

I kväll får vi ta fram vår lilla julgran i metall som vi fick av Birthe innan vi lämnade Sverige.

//Per-Erling

Snart Namibia

Nu närmar vi oss Luderitz i Namibia och rundar udden för att gå ca 5 nm österut innan vi når hamnens inlopp. Vi lämnade Cape Town i lördags mitt på dagen så seglingen hit de 480 nm har gått fort. Undanvind hela vägen i i kulingvindar och en liten medström. Storen har vi inte satt under hela etappen, bara genua och fock.

Det är vackert att skåda in mot land nu. I diset skönjer vi konturen av ett kargt landskap, en öken som kommer bjuda på varmt väder så fort solen står lite högre och det kalla vattnet som omger oss nu slutar kyla ner luften. Vattnet håller bara 11 grader vilket gör att natten varit riktigt kall. Det varnas för kraftiga vindar då vi rundar udden om en liten stund.

Återkommer då vi ligger väl i hamnen.

Per-Erling

Cape Town mot Luderitz

Nu har vi legat i Cape Town i dryga två veckor och det börjar dra ihop sig till avfärd. I dag lördag den 16 december lämnar vi lämna Sydafrika för att segla de knappa 500 Nm längs kusten upp till Namibia och hamnstaden Luderitz. Namibia var tidigare en Tysk koloni, därav namnet. De två veckorna vi varit i Cape Town har bjudit på rika upplevelser varvat med arbete ombord inför den långa passagen upp till Karibien. Hoppas få tid att återkomma kring livet i Cape Town.

I onsdags anslöt Leif Wictorén för att segla med Tomas och mig under två månader upp till Karibien. Leif var med sommaren 2015 då vi seglade Visby – Spanien. Jätteroligt att han gjort sig fri för ytterligare en etapp, den här gången i varmare och öppnare vatten. Under de två månaderna Leif är med ombord kommer vi att segla 5500 Nm och passera Ekvatorn. Förutom Namibia planerar vi stanna upp på St Helena, Ascension och ytterligare ett eller två stop, som inte är bestämda ännu, innan vi når Tobago.

Det känns att vi vänder hemåt nu, speciellt eftersom vi är tillbaka i Atlanten och kommer snart att korsa vårt spår från december 2015 utanför Surinam, norr om Brasilien. Vi påbörjar också arbetet med att så småningom sälja Nerthus, allt enligt plan. Nerthus är ju inte någon seriebyggd båt utan en specialdesignad yacht för långsegling, vilket visat sig stämma efter två varv runt jorden samt t.o.r Karibien under sena 90-talet. Det gäller att hitta någon eller några som vill ut på stora haven, varma som kalla, och som ligger i planeringstagen. Vi börjar redan nu eftersom marknaden är internationell och vi kan ge intressenter chans att segla Nerthus t ex i Karibien då vi anländer dit i mitten av februari. Fast det är klart, hon är trevlig att segla i Östersjön och norra Europa också.

Se fliken där vi presenterar Nerthus inför försäljningen.

Nu går vi till fel dock för att fylle diesel innan vi går ut på Sydatlanten och styr kosan norrut.. Bra vind utlovad:-)

Ha det så fint i julstöket önskar Per-Erling, Tomas och Leif

Taffelberget ser verkligen ut som ett taffel/bord

 

Cape Town

Nu ligger vi i Cape Town med Nerthus. Vi seglade upp henne från Hout Bay häromdagen tillsammans med Tomas, Annika, Maria och våra ensamseglande vänner Benny och Jonas samt Yolanda från England som reser runt i världen på motorcykel men nu har köpt ett liten flygplan som ska ta henne vidare.

Det blev en fin segling även om det blev delvis för motor då vinden var svag och enormt skiftande i riktning. Vattentemperaturen sjönk vid ett tillfälle till 11 gr. Vi såg tydligt på vattnet var ström och temperatur skiftade. Bergen påverkar också vindarna som kan komma störtande ner mot havet i orkanstyrka. Vi klarade oss bra och fick en fin segling in i stora hamnen och fram till vår plats vid Waterfront Marina. Två broar öppnades för oss just där Volvobåtarna stod på land för underhåll.
Här ligger vi fram till den 15 december då vi planerar gå norrut, antingen till Namibia eller direkt till St Helena, ön där Napoleon hölls fängslad fram till sin död.
I Cape Town träffade Maria och jag gotlänningarna Lasse och Bitten Ljung som vi gjorde en del utflykter tillsammans med, t ex till affärer med båtprylar. Vi bilade även ner till the Cape of Good Hope och Cape Point som är den högre klippan intill Godahoppsudden. Dramatisk natur men ett alldeles lugnt hav den dagen. Mäktigt att stå där på klippan och spana ut över havet där två oceaner möts, samt att vi seglade förbi platsen för ca två veckor sedan.
I går skulle Maria och jag ta oss upp på Lion Head eftersom Table Mountains linbana var stängd på grund av starka vindar. Jag förstår att linbanan var stängd eftersom vi tvingades vända om och kom aldrig upp på Lion Head i den rasande vinden.

I dag var vindarna snälla och vi fick en härlig dag uppe på Table Mountain, över 1000 m över havet. Bländande vackert att skåda ut över stad och hav.

Taffelberget ser verkligen ut som ett taffel/bord

På väg in till marinan och den för oss öppna gångbron. Volvorace-båtar på land för genomgång efter seglingen fr Portugal.

Här ligger vi bra och i skydd bakom Volvo Oceans servicetält. Ger skydd för de kraftiga fallvindarna från Table Mountain.

Gotlandsflaggan lagad efter hårt slitage.

Klara efter omvårdnad på land. Just sjösatta.

Cape Point vid Cape of Good Hope. Nästa landkänning söderut är Antarktis.

Hittade den här informationen i ett litet museum längst ut på Cape Point.

Ser ni de runda silona bakom det höga huset. Det är dessa runda silos man byggt om så vackert. Se bilder som visar byggnadens insida.

Entrén till konsthallen.

Detta möter mig och Maria då vi kommer in!

Hälsningar
Per-Erling