Vi har inte märkt något av den stora jordbävningen på södra NZ. I natt följde vi nyhetsrapporteringen vi radion som utförligt redogjorde för läget. Väldigt proffsigt och förtroendefullt.
Allt var och är lugnt där vi ligger vid en flytbrygga som följer tidvattnet.
Per-Erling

Så här såg vår pc-skärm ut under seglingen ner från Fiji. Flera tänkbara rutter utifrån väderprognoser. Vi är det röda strecket.

Siste dagen och seglingen in i Bay of Islands. Kallare nu.

Hoppsan, tiden rinner iväg och jag har inte skrivit något på sidan sedan vi anlände till NZ och Opua den 4 november.

Gänget som seglat Fiji-NZ.

Efter några dagar utan arbete ombord är vi nu igång för fullt. Andra dagen i NZ påbörjade Gittan och Lennart sin resa hem till Sverige och Skurusundet. Lennart hade ett åtagande han gärna vill fullfölja vilket nu blev görligt eftersom vi kom i god tid till NZ. Deras resa började med en sex timmar lång bussresa ner till Auckland och flygplatsen.

Opua är fint belägen i Bay of Island som är den finaste delen av norra NZ vad gäller segling och kustaktiviteter. Tyvärr ligger Marinan lite avsides. Maria och jag kommer att bo ombord under några månader och då kanske det är trevligare att hitta en plats för Nerthus som ligger närmare en stad och inte minst Auckland.
Vi har hört mycket gott om Whangarei ca 70 km söder om Opua. Jag har sedan en tid tillbaka haft kontakt med marinan och Sharon som jobbar som samordnare och hamnvärd. Det roliga är att Sharon har bott i Kalmar under 13 år för 10 år sedan och hon svarade därför på mitt mejl på svenska.

Tomas, Maria och jag hyrde en bil häromdagen och körde ner till Whangarei för att kolla helt enkelt. Vi ville dessutom besöka några varv inför att vi ska ta upp Nerthus för att bottenmålas mm i mars/april. Med oss i bilen hade vi Benny och Angie, ett svenskt par som seglar en OE32 som dom köpte på Azorerna för ett och ett halvt år sedan. De är ca 30 år och vi träffade dem på Sal i Kap Verde första gången. Därefter har vi mötts några gånger men oftast har vi missat varandra med några dagar. De har haft en tuff tid sedan de kom till Polynesien eftersom Angie råkade ut för blindtarmsinfektion en vecka innan de anlände till Marquesas. Med hjälp av kontakt med läkare vi radio kunde hon medicinerade så att hon klarade sig fram till läkarvård vid första ö. Tyvärr har Angie haft fortsatta besvär och reser nu hem till Sverige för kontroll. Trevlig tur blev det då vi fem snirklade oss ner till Whangarei genom den enormt vackra och varierande naturen som bjuds.

På väg mot Whangarei, under ett ormbunksträd.

Mötet med Sharon blev hjärtligt och vi kommer att segla ner till hennes marina kring den 15-20 november. Några dagar i Bay of Islands blir fint innan vi förtöjer för en längre tid. Marinan och den plats vi kommer att få ligger nästan mitt i centrum med allt som kan erbjudas av service, och inte minst båtprylar och kunniga personer som vi kan komma att behöva då vi går igenom Nerthus inför nästa etapp norrut. Här finns också några varv som ligger lägligt till.

Tomas i klättersele och målarpensel.

Första grundningen av två innan den röda färgen kan målas.

För att utnyttja tiden väl medan Tomas är kvar, han reser hem till Sverige den 22 november, har vi inlett arbetet med att måla masten. Den röda färgen har bleknat i solen så nu är det dags. Färg har vi med sedan tidigare. Tomas har klättergener så han får spendera en hel del tid ca 20 meter upp i masten för att skrapa, slipa, tvätta och måla. Jag och Maria vinschar och servar Tomas som klänger däruppe i klättersele och dubbla fall.

Lite pilligt, men det blir bra till slut.

Då vi ligger vid en låg flytbrygga passar det perfekt att ta hand om delar av skrovet också. Själva skrovet och den röda färgen som vi målade just innan vi lämnade Sverige i juli 2015 har hållit fantastiskt bra. All heder till Hempel och Beckholmens varv som gjorde jobbet. Det jag måste göra är att ta hand om ventilerna (de runda fönstren) som måste målas i karmarna. Så medan Tomas jobbat i masten har jag hunnit skrapa och grunda just inröstningen av glasventilerna. Ett jobb jag har siktat på under ett år:-)
Nu blir det arbete några dagar, sedan seglar vi söder ut. Ska bli fint att se öarna och kusten ner mot Whangarei.

Nu har vi flyttat till bryggan som ligger intill varvet. Här får vi slipa o mål.

Efter en kväll och natt med oväntad kryss sträcker vi nu ner mot Opua. Vi hade valt att gå väster ut för att möta den prognostiserade SW vinden. Väl på framme vid planerad waypoint serverades vi en sydostlig vind som innebar att vi fick vinden rätt i näsan istället för en planerad sträckbog mot mål. Det blev en riktigt jobbig natt med hög sjö och stöttning med maskin för att inte fastna i vågorna med tunga Nerthus. Som väl var kom sydvästen nu på förmiddagen och vi kunde till slut vända stäven mot NZ.

Då jag stod vid rodret i strålande sol och 10 ms halvvind ser jag helt plötsligt land uppe i lovart, kl 15.15 NZ summer time. Det är en omtumlande känsla för oss alla, framför allt kanske för mig och Maria som allt sedan 1979 haft som dröm att få segla in till NZ efter att ha bott i Auckland under sex månader 1978-79, att se etappmålet ”Land of the long cloud”.

Vi ropade upp NZ Maritime Radio för att meddela att vi är här och att vi har ett ETA till Opua den 4 november kl 10.00.

Hälsningar
Per-Erling