Hej alla, det här är min debut på bloggen. Mitt namn är Simon Ekholst och jag gör min första tid här på båten, är överlycklig att jag kan följa med min flickvän Maxine på denna resan. Jag kommer från Höllviken i Skåne och är 21 år gammal.

Efter en skidsäsong i Verbier, där jag träffade Maxine, så är det skönt med lite värme. Team Tevell + jag anlände på båten 18 juni och har hunnit med en hel del. Jag tänker inte gå in på för mycket detalj om min första tid på båten utan skriver mer om det som är färskt i minnet. Det är så svårt att välja ut bara några få minnen att skriva om när man är med om fantastiska saker varje dag.

Efter en lång översegling i mina mått mätt mellan Marquesas och Tua mutos, 4 dygn, så är vi nu på den första atollen på resan, Raroia. Seglingen har gått utmärkt trots att jag har varit lite sjösjuk från och till.

Jag som är rookie när det gäller segling får hela tiden spana hur saker och ting fungerar, och jag börjar faktiskt kunna göra en hel del nu. Storskotet är min specialitet, sen extraknäcker jag vid rodret och som grinder. Jag försöker lära mig allting så fort jag kan och nu börjar jag känna att jag faktiskt kan bidra lika mycket som alla andra. Jag och Maxine har haft nattpass ihop under överseglingen och där har seglingen en oerhörd charm. Delfiner i månskenet, mareld och en otroligt stjärnklar himmel med flera stjärnfall.

När vi låg och väntade utanför Raroia att tidvattnet skulle vara rätt så att vi skulle kunna ta oss in genom passet i atollen så testade vi på att hänga efter båten med ett rep och snorkla. Vattnet är fantastiskt klart och man kan se ungefär 50 meter utan problem. Vi såg en hel del hajar som faktiskt vågade rätt nära oss, lite skrämmande först men sen blev det mest spännande. Hajarna hade en tendens att alltid komma där man inte kollade, blickade man framåt och sen kollade bakom sig så var det helt plötsligt en haj 20 meter bort som simmade mot oss.

Efter några dagar på Raroia så har vi hunnit lära känna lokalbefolkningen. De är otroligt trevliga och bjuder in oss ungdomar till att spela fotboll med dom. Varje dag efter att alla har arbetat klart så är mestadelen av byn antingen på deras gym där de är fantastiskt akrobatiska eller så hänger de på volleybollplanen eller fotbollsplanen och alla får vara med.

Vi skaffar oss vänner snabbt, de flesta vet nu vem vi är och det hälsas flitigt när vi går runt på ön. Känns lite jobbigt att vi snart ska lämna nu när vi äntligen lärt känna alla dessa extremt trevliga människor. Min favorit är en kille som är 21 år, alltså lika gammal som mig, och som redan har ett barn på 2 år. Vi brukar spela fotboll med honom och hans bröder och han har även visat oss hans arbete där han jobbar på en pärlfarm tillsammans med resten av familjen Teiva. Så olika våra liv är trots att vi är jämngamla. Trots det så är det fantastiskt att vi kan förenas genom att spela fotboll och skratta tillsammans. Hoppas att någon annan skriver lite mer om besöket på pärlfarmen, det var verkligen speciellt.

Imorgon lämnar vi till Kon Tikis landningsplats som ligger på andra sidan atollen, ska bli spännande att navigera mellan alla korallhuvuden. Planen är att hissa upp en gubbe i masten som kommer att spana noggrant efter koraller. Vi har dock lovat öborna att komma tillbaka och säga hejdå innan vi beger oss vidare till nästa ö, känns skönt att inte säga hejdå på riktigt än.

//Simon

Passera just nu öster om Iles De Dessapointement. Ligger 2,25 Nm utanför den palmklädda stranden och den brytande sjön mot revkanten. Vackert och mäktigt att se den vad jag utgår från obebodda atollen. I morgonljuset ser palmbladen ut att glänsa i solen.

Natten som passerat var en aning stökig eftersom vi i vindar upp till 14 ms ville ta höjd för att gå ordentligt klara för atollen vi just passerar.

Nu kan vi falla av och få en fin segling de återstående 130 Nm fram till Raroia dit vi vill komma i morgon förmiddag för att passa tidvattnet och inseglingen genom revöppningen. Bäst är att gå in under timmen efter hög eller lågvatten och för oss betyder det sena förmiddagen…

Den stora frågan ombord nu är varför atollen kallas Iles De Dessapointement och vem var det som blev så besviken? Någon som kan leta fram svaret månne?

Position 14 10′.3′ S. 141 13.8′ W

HEJ bloggen!
Äntligen är jag tillbaka ombord, denna gång med min familj(-pappa) och min pojkvän Simon. Jag ska tvinga honom att skriva lite inlägg också! Vi har varit lite dåliga på att uppdatera här men alla som har varit ombord vet hur det är! Det finns knappt något wifi och det som finns är riktigt kasst. Men vi ska göra vårt bästa! Det har i alla fall hunnit hända en hel del ombord under dessa två veckor vi varit här. Till att börja med blev vi upphämtade i Hiva Oa efter en två dyngs lång flygresa: Stockholm-Paris-Los Angeles-Papeete-Nuku Hiva-Hiva Oa. PE och Thomas stod där på flygplatsen och väntade med fina snäck-kransar. Vilket välkomnande!!!!! Väl ombord är det lite grejer man måste vänja sig vid. Bland annat det ständiga gungandet och att det inte riktigt är lika rymligt som ens hus hemma i Sverige. Men man kommer fort in i rutinerna och det känns som om det vore igår man senast var ombord. En annan sak man måste vänja sig vid är värmen som är helt otrolig här!!! Fläktarna går varma under däck och man försöker svalka sig så gott det går. Dock är det skönt att vara på en båt i en sådan värme då det i princip alltid blåser. Dagarna i Hiva Oa gick ut på lite jobb ombord, lite bunkring och lite promenader. Men framför allt badade vi 4-5 gånger om dagen för att svalka oss. Det var först när vi seglade från Hiva Oa, vidare till nästa ö, Fatu Hiva, som PE berättade att han hade läst att man helst INTE ska bada i den viken då det finns otroligt mycket hajar….. Men han hade glömt att berätta det för oss tidigare! Tack Per-Erling!!!!! För övrigt är detta den del av världen där det finns absolut flest hajar. Man blir lite skakis av att tänka på det! Men det har inte skett en dödlig hajattack på över 50 år då de som bor här har sådan respekt för dem.

När vi kom fram till Fatu Hiva och viken ”baie de vierges”(jungfruviken) möttes vi av en otrolig syn. Mäktiga stenformationer av gammal lava, höga berg och gröna skogar. Här stannade vi i tre hela dagar och hann med en hel del grejer! Bland annat fyllde jag 20 år den 23:e juni!!! STORT. Jag blev firad med en baguettårta, paket och sång. Riktigt gulligt av alla! Mamma hade även tagit med sig en champagneflaska från Sverige(!!!!). Så jag firades ordentligt! Redan nästa dag var det midsommar! Även om man är på andra sidan jorden SKA midsommar firas ordentligt. Det blev en liten buffé av sillåda, köttbullar och potatismos med brunsås och svenskt lösgodis till efterrätt. Riktig lyx!!!

Utöver att dricka champagne och äta lösgodis har vi faktiskt vandrat och upptäckt en hel del inne i land. Vi gick till toppen av ett berg och hade en otrolig utsikt. Sedan gick vi även till ett vattenfall på 61 meter vilket var mäktigt. De lokala ungdomarna var även fotbollsgalna så vi spelade lite matcher med dem! Det var kul och vi vann såklart! 😉 otroligt att vi är på andra sidan jorden och att vi knappt kan kommunicera med varandra men att man ändå kan ha kul tillsammans och spela fotboll! Såklart visste ALLA vem Zlatan var också. Det är en otroligt liten befolkning på ön, ca 300 invånare, och överallt såg man bevis på inaveln. Det finns inte så många partners att välja på om man säger så. De hade inte heller någon polis på ön utan bara en Security guy som gick runt med en gul neon väst. Den enda mataffären de hade var en liten liten kiosk som man var tvungen att ta av sig skorna för att få komma in. Riktiga kontraster från Sverige. Varje kväll hörde vi trummor inifrån land och undrade vad det var, så vi åkte in och kollade läget. Det visade sig att alla byborna är med i en danstävling som de tränar till varje kväll. Och wow vad de kunde röra sig. Även de tjockaste kvinnorna hade sånna otroliga höftrörelser!! Riktigt kul att se!

Efter Fatu hiva seglade vi vidare till ön Tahuata och la oss i en lugn vik med en fantastisk strand. Där låg vi i ett dygn och njöt innan vi seglade till Marquesas största ö Nuku-Hiva. Varje gång vi har seglat mellan öarna har vi sett delfiner minst en gång. Stora flockar med 30-40 stycken har lekt runt båten. Men det häftigaste enligt mig var när vi seglade från Tahuata till Nuku-Hiva. Det var knappt någon vind och vi gick för motor. Vi hade planerat att sakta ner för att bada på 3000 meters djup. Helt plötsligt dyker tre melon head valar upp och vi slösar ingen tid och hoppar i tillsammans med dem. Det är främst en val som lekte runt båten som man såg tydligt. De var inte rädda för oss men kom inte för nära. En av de häftigaste upplevelserna i mitt liv tror jag faktisk.

I Nuku-Hiva la vi oss i viken med den största staden på ön. Här fanns det möjlighet att tanka diesel, bunkra lite och framför allt att kolla EM!!! Vi satt bänkade framför tv:n på en bar i kajen varje morgon halv 10 för att se matcherna som spelades hemma i Europa. Lite sjukt egentligen att man kan sitta och titta på andra sidan jorden! Simon är med i ett EM-tips där hemma så det är näst intill tortyr för honom att inte få veta resultaten på matcherna. Nu är i alla fall Portugal och Frankrike i final och vi hejar såklart på Frankrike!!! Vi hoppas att de kommer visa finalen på atollerna för det vill vi inte missa.

Vi hade hört från ett flertal seglare att det fanns en vik på Nuku-Hiva som man inte kunde missa. Så vi seglade dit och låg där i två dygn. Man förstod direkt varför det var värt att komma hit. Otroliga berg och stenformationer, vackra stränder och även ett stort rev, ett av de få reven på Marquesas. Vi snorklade på revet och wow vad mycket fiskar!!! Vi såg även två stora sköldpaddor och lite småhajar. Axel lyckades även se en gigantisk rocka som han fick på film. Vi gjorde en dagsutflykt till andra sidan viken också då de tydligen skulle ha öns bästa restaurang där och även en jättestor gammal arkeologisk plats. Det var mäktigt att se och kändes som ett filmlandskap! Påväg ifrån viken fick vi även napp!! En gigantisk fisk som vi tror var en Mahi Mahi! Men såklart går linan av bara några centimeter från båten! Riktigt typiskt. Men vu förlorar inte hoppet och fortsätter fiska gärnet.

Just nu är vi mitt ute på stilla havet för att segla över till Tuamotos skärgården och alla atoller. Seglingen ligger på 450 nautiska mil och vi tippar på att det kommer ta 3-4 dygn. Jag tycker det är så häftigt med långseglingar och framför allt att segla på natten. Vi har haft otroliga stjärnhimlar och det är en av många saker man inte kan fånga på bild utan som man får komma ihåg själv.

Hoppas ni har en härlig sommar där hemma och att det inte blir alltför dåligt väder!

//Maxine