Simons bloggpremiär

Hej alla, det här är min debut på bloggen. Mitt namn är Simon Ekholst och jag gör min första tid här på båten, är överlycklig att jag kan följa med min flickvän Maxine på denna resan. Jag kommer från Höllviken i Skåne och är 21 år gammal.

Efter en skidsäsong i Verbier, där jag träffade Maxine, så är det skönt med lite värme. Team Tevell + jag anlände på båten 18 juni och har hunnit med en hel del. Jag tänker inte gå in på för mycket detalj om min första tid på båten utan skriver mer om det som är färskt i minnet. Det är så svårt att välja ut bara några få minnen att skriva om när man är med om fantastiska saker varje dag.

Efter en lång översegling i mina mått mätt mellan Marquesas och Tua mutos, 4 dygn, så är vi nu på den första atollen på resan, Raroia. Seglingen har gått utmärkt trots att jag har varit lite sjösjuk från och till.

Jag som är rookie när det gäller segling får hela tiden spana hur saker och ting fungerar, och jag börjar faktiskt kunna göra en hel del nu. Storskotet är min specialitet, sen extraknäcker jag vid rodret och som grinder. Jag försöker lära mig allting så fort jag kan och nu börjar jag känna att jag faktiskt kan bidra lika mycket som alla andra. Jag och Maxine har haft nattpass ihop under överseglingen och där har seglingen en oerhörd charm. Delfiner i månskenet, mareld och en otroligt stjärnklar himmel med flera stjärnfall.

När vi låg och väntade utanför Raroia att tidvattnet skulle vara rätt så att vi skulle kunna ta oss in genom passet i atollen så testade vi på att hänga efter båten med ett rep och snorkla. Vattnet är fantastiskt klart och man kan se ungefär 50 meter utan problem. Vi såg en hel del hajar som faktiskt vågade rätt nära oss, lite skrämmande först men sen blev det mest spännande. Hajarna hade en tendens att alltid komma där man inte kollade, blickade man framåt och sen kollade bakom sig så var det helt plötsligt en haj 20 meter bort som simmade mot oss.

Efter några dagar på Raroia så har vi hunnit lära känna lokalbefolkningen. De är otroligt trevliga och bjuder in oss ungdomar till att spela fotboll med dom. Varje dag efter att alla har arbetat klart så är mestadelen av byn antingen på deras gym där de är fantastiskt akrobatiska eller så hänger de på volleybollplanen eller fotbollsplanen och alla får vara med.

Vi skaffar oss vänner snabbt, de flesta vet nu vem vi är och det hälsas flitigt när vi går runt på ön. Känns lite jobbigt att vi snart ska lämna nu när vi äntligen lärt känna alla dessa extremt trevliga människor. Min favorit är en kille som är 21 år, alltså lika gammal som mig, och som redan har ett barn på 2 år. Vi brukar spela fotboll med honom och hans bröder och han har även visat oss hans arbete där han jobbar på en pärlfarm tillsammans med resten av familjen Teiva. Så olika våra liv är trots att vi är jämngamla. Trots det så är det fantastiskt att vi kan förenas genom att spela fotboll och skratta tillsammans. Hoppas att någon annan skriver lite mer om besöket på pärlfarmen, det var verkligen speciellt.

Imorgon lämnar vi till Kon Tikis landningsplats som ligger på andra sidan atollen, ska bli spännande att navigera mellan alla korallhuvuden. Planen är att hissa upp en gubbe i masten som kommer att spana noggrant efter koraller. Vi har dock lovat öborna att komma tillbaka och säga hejdå innan vi beger oss vidare till nästa ö, känns skönt att inte säga hejdå på riktigt än.

//Simon

3 Kommentarer
  1. Jonas
    Jonas says:

    Går fisket verkligen så dåligt att ni börjat med levande bete?
    Skämt och sido – inga jäkla hajattacker tack.

    Låter som om ni är med om helt underbara saker, ta väl hand om er!

    Svara
  2. Carl
    Carl says:

    Hej Simon.
    Tack för din berättelse och glad att du trivs och klarar dig bra i den ”tuffa” tillvaron till havs. Glad att du fixar din sjösjuka! Det kunde ha varit värre. Tråkigt att jag inte får vara med och dela upplevelser. Hade varit roligt att se mer av dig men vi ses.
    Hälsningar
    Carl

    Svara
  3. Kristin
    Kristin says:

    Hej Simon
    Vilka fantastiska upplevelser, roligt att läsa. Hajarna skrämmer mig men du sa att fler dör av att de får kokosnötter i huvudet……såååå se upp för kokosnötter.
    Ser fram emot fler inlägg.
    Kram Mamma

    Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *