Finmiddag till havs

Nu har besättningen fått visa färg ett par gånger. Menar inte att det varit något allvarligt, för det är just det vi elegant har undvikit genom bra manövrer såväl på dagen som mitt i natten. Vi är på väg söderut och vindarna blir lite mer varierande. Allt stämmer bra med prognosen med några undantag som lett till det bättre. Det skull ha varit helt vindstilla eller väldigt svaga vindar som snurrat runt.

Vi har faktiskt haft segelbar vind i stort hela tiden. På dagen ser man de tecken som innebär ökande vind och vi har revat för att sedan släppa ut reven efter ett tag då hela storen behövs för att få rätt tryck i seglingen. Alla ombord har med andra ord fått tillfälle att träna manövrerna i dagsljus vilket märktes då vi på Simons o Maxines pass, i natt vid 02-tiden, hastigt överraskades av en ordentlig squal (vindbyar ofta tillsammans med regn) med vindar en bit över kulingstyrka. Vakten innan med Axel o Francoise hade föredömligt rulla in på förseglen inför natten. Det var nu totalt kolmörkt under molnen och vinden slog till då Simon ensam stod vid rodret medan Maxine gräddade morgonens frukostbröd.

Ugnsluckan var öppen och bröden kom ut med en faslig fart och landade under navigationsbordet. Alle man på däck och processen att reva storen inleddes allt medan regnet dränkte oss i härligt sötvatten. Huden fick vara regnställ.

Alla gjorde sin bit och efter inte allt för lång tid hade vi allt under kontroll och vinden avtog såklart så fort vi skotat hem det revade seglen. Det fina var att nu kunde vi segla resten av natten väl förberedda. Det kom fler squalls under de kolsvarta molnen som tornade upp sig i lovart. Fören pekar fortfarande mot Rotoia med lite marginal. Det vi ”satt in på banken” finns kvar till senare oförutsatta händelser…

I går fick vi fisk till allas glädje. Vi hade nämligen tappat en stor vacker MahiMahi för två dagar sedan. Retligt nog då den var inhalad till båten och jag skulle precis kroka fast den. Stämningen var inte att leka med ombord då kan jag lova. Så i går blev det omvänd ordning i stämningen när vi bärjade en minst en meter lång fantastisk matfisk, Vacker med sina blåskimrade färgen och en lång mäktig ryggfena. Vi tror den kallas Wahoo. Nu mat för några middagar. Första middagen stod Axel o Hugo för. Vädret var fint och havet nästen platt så allt blev upplagt för fest. Och fest blev det efter att Hugo, vår alltid energiska Purser, riggade en meny och påkallade festkläder för besättningen. Kan ni se framför er hur vi sitter i sittbrunnen uppklädda och fina och intar en galamåltid i ljuset från vår konservburk som fortfarande tjänstgör som bordsbelysning. Axel kämpade vid spisen och levererade vackert upplagda tallrikar med stekta wahoofileer, risbulle och allt dekorerat med en vitvinssås. Jubel! Förätten var chips och efterrätten tre skivor banankaka som Hugo och undertecknad bakat tidigare under dagen. Gissa om vi hade en nöjt gäng ombord.

Hugo var för fin i sitt serveringsutstyrsel med handduk över armen och Axel i byssan med en blänkande ryggtavla böjd över stekpanna och kastruller! Tack grabbar!
Per-Erling

1 svara
  1. Ingemar Fagerström
    Ingemar Fagerström says:

    PE, Du beskriver det ljuva livet ombord så övertygande, att ”verkmästaren i magen” drar på den ”enzymatiska bearbetningen” och jag måste gå en trappa ned och göra en nattmacka.

    Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *