Hängt i St Cruz ca en vecka i och med att Maria skulle av först den 24/4. Micke mönstrade av redan den 23 och for i förväg till Isabella där han hittat hotell på stranden. Man är alltid ivrig att komma vidare och allra helst eftersom Santa Cruz är oerhört turistiskt och riktigt jobbig sjö på ankringsplatsen. Inte alls sunkigt men man tröttnar fort där.
Bunkring är en av orsakerna att komma dit. Man kan också köpa dagsturer till Floreana vilket Micke och jag gjorde en hel dag. Byn bestod av ca 20 hus, tre små hotell och ett par lazy restauranger. Micke och jag beställde lunch en timma o förväg och sedan oerhört god juckasoppa samt fiskrätt.
En dag hade jag fått kontakt med Teppy Angermeyer då Micke och jag var inne tidigt på morgonen och åt deras frukostbuffé med obegränsat med frukter, bacon bland hans andra gäster på verandan. Googla! Vi mötte honom då och han hade vänligheten att bjuda in oss på em fika med bästa saftigaste chokladkakan ever!!!!! Teppy är verkligen en fantastisk konstnärlig och kreativ person sannolikt riktigt duktig på affärer vars far och hans bröder flydde Tyskland och Hitler innan kriget på båt.
Bröderna kom till Galapagos som i princip var obebott bortsett från några norska valkokare. De var kraftfulla och lade i grunden det samhälle som nu är St Cruz. Teppy har varit oerhört driftig och driver en fantastisk anläggning här på Galapagos på distans i o m att han och hans fru, båda ögonläkare, arbetar i Köpenhamn på sin fritid.
Vi spenderade flera timmar tillsammans på hans veranda där han verkligen bjöd på fantastisk historia. Tomas hade även med sig bilder samt dagboksanteckningar från Almas besök här med Alma för nu 38 år sedan då det knappt fanns någonting bebyggt på St Cruz som han delade med sig av.
Nåväl, till slut efter att PE följt Maria till flygplatsen så kom vi iväg till ön Isabella dagen därpå. Nu är vi en helt ny härlig konstellation ombord med kapten PE, Tomas och jag. Vi har egentligen aldrig seglat tillsammans bara vi tre tidigare.
Varje ny konstellation har sina egenheter vilket är oerhört spännande! Det känns som tur är riktigt riktigt bra med tanke på vad vi har framför oss. Jag har visserligen känt mig oerhört stressad och pressad i o m att vi nu blir tre istället för som planerat fyra ombord. Mitt bekymmer är den sammanhängande dygnsvilan som jag är i starkt behov av. Istället för 9 Tim mellan vaktpassen om tre Tim så blir den bara 6. Dessutom matdag var tredje dag mitt i allt mot vart tredje. Lyxbekymmer förstås för alla men för just min del en stark oro. Det måste bara gå.
Klockan 05.00 den 24/4 tog vi upp ankaret till slut och en underbar tyst morgon utan massa båttrafik i sun upset!
Ingen vind utan gick för motor fram till lunch då vi kom fram till Isla Tortugas (googla)som är en gammal vulkankrater vars ens sida har kollapsat. Bråddjupt och ingen möjlighet att landstiga eller ankra. Vi lade oss i lä om ön och turades om med någon ombord att snorkla utanför bergssidorna med fantastiska fiskstim, hajar och annat kul. Inga egentliga korallformationer syntes. Bergssidorna helt vilda och otillgängliga men otrolig häckningsplats för mängder av fåglar som sulor, boobies, fregatter, paradisfåglar(googla) samt havsiguanas utmed hela vattenbrynet.
Slutligen gick vi in med båten i direkt anslutning till kratersidan och fick en makalös upplevelse från båten 50 m bort. Havet formligen kokade upprört en diameter om hundra meters cirkel. Det var ett fiskstim som troligen massor av stora Tunas jagat ihop och nu attackerade hårt. Sjölejonen, sulor och annat löske hängde friskt på. Det hela varade i ca 20 minuter och sedan var det över.
Riktigt uppskakade till sinnes efter upplevelse gick stäven mot byn på Isabella där Micke har sin bostad på stranden.
Isabella är tydligen den enda ö där det fortfarande finns ett bestånd kvar av pingviner. Tomas hämtade upp i sittbrunnen boken om att de finns på Isabellas västkust där vattnet är kallare. Plötsligt säger Tomas då han tittar ut att ”kan det där vara pingviner som jag ser” från sittbrunnen. Med kikaren i hand ser vi en koloni på lavaklippor. Vi kunde komma så nära som 10 m med dingyn på väg in senare. Man ser dem ibland flygande som stridsplan i vattnet kring båten. De är väldigt små däremot.
Massor av stora Spotted eagle rays (googla) drygt meterstora i stim.
Isabella är den bästa ön hittills med sitt lugn men San Christobal hade mer fart avseende djurliv och då egentligen mest med alla sjölejon där.
På kvällen i solnedgången tog sig jag och PE in till byn och åt under lysrören god lokal mat ute tillsammans med Micke. Väldigt mycket mexikansk vilda västern känsla i byn och coolt. Måttligt med turister. Vi hade en fantastiskt rolig kväll tillsammans.
Återtåget till Nerthus fick en mer problematisk karaktär. När vi väl hittat dingen så stod den helt på botten med motorns frmåtdrivande delar långt ner i dyn! Genom att krypa på några kringliggande hala fiskebåtar lyckades vi komma ner i dingen och lirka bort motorn. Att det var ngt så obekvämt som ebb har ni säker gissat. Vi fick staka oss ut i ljuset av min iPhone med årorna.
Väl ute på lite djupare vatten, med det menas decimeter kunde motorn sänkas ner. Det var då resan började att i mörkret lotsa oss fram i mörkret. Att sikta rätt på båten var också ett misstag vilket ledde till att jag mitt i natten fick kliva ur jollen och släpa loss båten från en sandbank. Sedan lotsade vi oss fram genom en vid båge mellan vulkanrester och sandbankar. En och annan sköldpadda såg jag sova på botten och en stor haj intill båten.
Elektronik:
Tomas 4 kameror, Mac, trimmer
PE tre datorer samt kameror
Jag en iPod och min kamera
Alla navigationsinstrument inkl VHF
Alla har sina telefoner
Allt ska laddas!!!!!!!!!!!!!!!!
Vi har en generator som körs dagligen en stund första hand för kylskåpen men även alla andra elektroniska produkter.
PE spenderar väldigt mycket tid framför datorn ombord i navkappen med navigationen, infoinhämtning och kontakt med omvärlden. Telefoner, datorer och elektriska prylar kan vi egentligen hålla på med hela tiden. Ändå har vi inte tillgång till internet utan massiv satellitkostnad i onödan.
Förra resan fanns inget och idag jagas wi-fi samt sitta med elektroniken stora delar av dagarna i-land.
Konstellationer är oxå intressant. Små egenheter kan bli irritationsmoment som man får hålla tillbaks med. Behov av enskildhet är heller inte alltid lätt. Logistiken i hamn alltid pyssel. Tider att passa. Jag personligen vet om massor av svagheter i min personlighet och är på det stora hela förvånad att jag får vara med över huvud taget.
Ytterst är det alltid kapten Evensen som kung och Gud bestämmer allt och står för ansvaret vilket verkligen inte kan vara lätt. Stort mått av demokrati råder tack och lov och vår Kära Ledare är fantastisk på att hålla ihop allt som spretar med sitt lugn.
Allt är heller inte kul! Stopp i avlopp, bajs och diskbänk som ska rensas, diplomati, bunkra, sortera, städa, matdagar, starka viljor finns gott om ombord med tanke på att vi kommit så här långt, olikheterna kan framstå mer än likheterna, integritet, när ska man markera avstånd, hänsyn till varandras olikheter och hur mycket man skall stå ut med, olika konstellationer, enskilda kan ha dåliga dagar, irritationsmoment, olika preferenser kunskap och intressen samt rena behov.
Som ung mer formbar men efter ett vuxenliv utvecklar nog var av oss en viss excentricitet och förändras stort genom åren till helt andra personligheter men inte personer. Det definitivt helt inte bekymmersfritt förstås men vi verkar lösa de problem som uppstår vartefter och med stor respekt för varandra går det bra.
Vi hjälps hela tiden åt på ett fantastiskt sätt och kompletterar varandra på många vis. Båten är dessutom så pass stor att man kan gå undan för sig själv både ute och under däck i detta klimat. Jag känner mig glad att få vara med mina kompisar ombord inför seglingen till Polynesien för de är fantastiska var och en på sitt sätt.
Vi har det gött och nu kör vi!!!
/Carl
