Santa Cruz

Som ni kanske läste på bloggen var vi med om en tsunamivarning i lördags kväll.
Vi hade lämnat San Cristobal mitt på dagen för att segla de dryga 40 Nm till Santa Cruz. Vinden var svag men med god hjälp av strömmen loggade vi lite över sex knop ända fram till klippön som ligger lite drygt halvvägs, där tog vinden slut och vi startade maskin och fortsatte på lågt motorvarv. Ute på öppet vatten märker man inte mycket av den kraftiga och enormt långa dyningen som har tagit sats långt ner i södra Pacific. Då vi passerade ön med sina branta klippor kunde vi se hur dyningen omvandlades till enorma kaskader som kastades upp då dyningen kraschade in i klippkanten. Jag bedömer vattenkaskaderna var ca 100 m höga och besättningens kameror gick varma. Det var dessutom ett fantastiskt kvällsljus.
Helt plötsligt ser vi kraftiga plask och vatten som piskas upp på öppet vatten intill Nerthus. Det är enorma Dorados och Tonfiskar som jagar sitt byte nära vattenytan. Ce 10 m från Nerthus ser jag hur stora tonfiskar flyger rakt upp ur havet och nästan vilar i luften innan den landar i en kaskad av vatten. Detta upprepar sig om och om igen och besättningen står på däck och bara tjoar av glädje.
Lite senare då det börjar bli mörkt skruvar jag upp VHFen för att följa radiotrafiken inför att vi i mörker skall gå in i viken på Santa Cruz. Det är en ganska livlig radiotrafik på spanska men helt plötsligt kommer det in en röst på engelska som upplyser oss om att det utfärdats en tsunamivarning efter ett jordskalv i Ecuador och att alla fartyg och båtar skall lämna hamnen för att gå ut på djupt vatten 6 nm från kusten. Vi får ingen ytterligare information på ett bra tag men förstår att de spanska rösterna är uppspelta och vissa ord förstår vi rör varningen. Jag går ut på kanal 16 och frågar om det finns mer information på Engelska. Vi får svar från en passagerarbåt som upplyser oss om att varningen gäller och att vi måste avvakta 6 Nm ut från kusten. På vårt digitala sjökort där vi ser alla fartyg som sänder sin position via AIS och hur dessa lämnar hamnen och sprider sig som en solfjäder ut på öppet hav. Vinden och sjön är stilla så vi avvaktar ny information ute till havs medan vi går igenom vår egen säkerhet ombord. Vad kan vi göra för att vara förberedda på det värsta. Sedan tidigare har vi vår plan klar om något allvarligt händer ombord. Livbåt, nödsändare och vår grab-bag för att bara nämna något av vad vi måste tänka på. Vi stängde nu alla luckor och låste dem varefter vi samlades i sittbrunnen och gick tillsammans igenom situationen. Alla var lugna och vi bevakade vår radio och följde utvecklingen noga allt medan vi sakta drev med strömmen i på det lugna havet där det var var ca 150-200 djupt. Första varningen vi hörde kom 20.30 och kl 23.30 kom slutligen beskedet att vi varningen var avblåst och vi kunde fortsätta vår färd in mot ankarplatsen.
Måndag 18 april
Det visade sig att vi i mörkret hade ankrat mitt i leden för tenderbåtar som for fram och åter mellan piren längre in i viken och de små kryssningsbåtarna som går ut med turister på organiserade turer. Vågorna från båtarna rörde om ordentligt så vi ankrade om och lyckades få en bra plats med betydligt bättre sjö. Den agent vi hade avtalet med dök inte upp o inte heller svarade hamnkaptenen på våra anrop. I dag måndag får vi veta att all kommunikation efter jordskalvet låg nere under söndagen liksom all annan verksamhet som på något vis hade kopplingar till fastlandet. Det är klart att alla här påverkas även mentalt då landet drabbas så hårt.
För Peter blev det en annorlunda dag i dag, han reser nämligen hem till Sverige, en resa som började med båttaxi från Nerthus kl 06.30. Det har varit trevligt att lära känna Peter och fått ha honom med i besättningen ombord på Nerthus.

Per-Erling

Mötte på en stenig stran

Micke lagar köttbullar i 32 gradig värme, mmmmm

Lite försiktig kanske