Reseberättelse Panama till Galapagos

Perlas
Vid uppvaknandet ser vi att elden förflyttat sig ännu längre ner mot havet. I huvudsak är det undervegetationen som brinner. Det puttrar på och det är inte så att den rasar fram. Här kan man oxå fundera kring den torka som råder. Läser just nu boken ”den sista torsken” av Isabella Lövin. Lättläst och koncis bok som KG rekommenderat. Man kan väl säga att det ärsummering av boken ”Arternas uppkomst”som Micke just läser. Vi seglar vid lunchtid i het sol med god vind ser det ut som. PE plockat ner prognoser och om de håller så ser det bra ut. Annars är det fullt upp hur märkligt det än kan låta!

Frukost, lunch, fika och sedan middag varje dag men under gemytliga former och ett härligt gäng ombord var och en klurig på sitt sätt att dela med sig. Idag har jag köket och hittat lite kul burkar att öppna. Alla burkar nu märkta med tusch med tanke på det vatten som tidigare äventyr spolat bort etiketter med vilda blandningar som följd.

Båten funkar bra under  kaptenens befäl. Allt fejas och putsas, skruvar fixas, skor lagas av Peter med segelgarn, kameror och all elektronik laddas, båten skall styras, segel upp och ner, trim-trim, solskydd skall upp och ner, mail skickas och tas emot, oljor bytes, punka på jollen lagas, tvätt tvättas och hänges, prylar återbördas till sina platser, läsning, ”intellektuella” diskutioner, rövarhistorier och ibland sanna, kunskap om havet och vårt ursprung gör sig påmint, sopsortering, watermaking,disk mm…., dingen ska i och upp och samma sak gäller utombordaren, utflykter stränder och djungeln ska genomföras med Tomas i täten, Mick beväpnad med kameror och kånkar på en kamera som nästan är lika stor som honom

Märk väl så har jag inte nämnt tiden som går åt för oss alla att leta prylar!!! Med allt detta i en fantastisk värme så anpassar man sig efter solens gång och somnar lätt kl10 för att vakna utsövd klockan sju för ett morgondopp.

Måndagen den 4 april efter utflykt på ön och lunch kastat loss. Tilltagande vind och läns. Jollen upptagen och motorn genomspolad med vatten. Fantastiskt många delfiner och de ser lite annorlunda ut än i Atlanten. Spräckliga och fläckar men lika glada för det. På natten ett oerhört skådespel. Kombinationen av massiv mareld och delfiner som leker med oss ritar fantastiska spår under vattnet.

När vi skulle ta upp fiskelinorna visade det sig att vi fått napp. Det var en ca meterlång vacker King makarell. Om den smakade gott? Jag filéade den och jättegott kött. Jag hade haftångest hela em vad jag skulle laga till middag och så hoppade denna fisk rätt upp i stekpannan.

5 april
Nu har det hunnit bli morgon den 5 april efter en stjärnklar natt och svart havssjö med brytande vågor som hörs ute i mörkret. Vakterna är var och en tre timmar och ensamma med standby. Ingen sjösjuka än så länge ombord gudskelov. God seglingen hela dagen med spirad genua, 7-8 knop i havssjö.
Vi har lite problem med herr Olsson tyvärr vilket kan ställa till bekymmer nästa passage då vi bara är tre ombord och Allt annat är tip-top inkl watermakern. Vatten så långt ögat når och ensamma i en obeveklig frid fn.
Nytt dygnsrekord 200 sjömil första dygnet .

Sjön mycket annorlunda jmf med Atlanten. Här mer av mycket långa dyningar med hyfsat stabil vind. Ett rev i storen samt lättgenuan som man kan gasa med. Just idag den 9 1 grad från eekvatorn. När man står på däck så ingen skugga som skapas i om solen nästan i zenit. Helt underbart spännande att komma till dessa platser på egen köl och eget rum som man åker i. Vi har setthaj, sköldpaddor, Stim av bonitos, massor av flygfiskar som vanligt.
Själen mår gott för min del och slippa alla lågbegåvade tjänstemän inom SLL. Egentligen är det synd om dessa fattiga människor klistrade i möten och framför sina datorer i ett gigantiskt maktspel bakom kulisserna. Jag behöver inte bry mig längre och tröttnat på att koka soppa på en spik för personer som kan så lite. Troligen framme inom ett par dygn och taggad

9 april
20 distans till ekvatorn. Min matdag och sedan ledig I fem dygn. Bra arbetsfördelning! Sedan är det alltid ngt att göra ombord men ingen stress. Igår pajade en pump. Den pumpar saltvatten för att kyla kompressorn till kylen. Vi har pumpar ombord men PE och Tomas har kämpat hårt för att byta ut den och att få en ny att funka. I övrigt har allt funkat.

Sedan imorse har vi ständigt nya havssulor som sitter och vilar sig och putsar fjäderdräkten. Man kan stå en meter ifrån den innan den oroar sig. De skiter på peket!!

11 april
Idag den elfte april på morgonen så reste sig San Christobal och härlig segling utmed kusten och just lagt ankar i smaragdgrönt vatten och brölande sjölejon. Vi får vänta på customs som kommer ombord. Efter denna segling förstår jag varför det kallas för Stilla havet. Atlanten är mycket blåsigare och hög sjö som drivs upp. Här handlar det om vindar ca 6-7 m/ sek och mycket långa dyningar och ibland bleke. Innan vi anlände fick vi napp på båda linorna men vi orkade inte håva in ngn av fiskarna vilket grämer mig oerhört!!

Livet går vidare, vi har det alla väldigt bra och håller sams.
Carl

Framme hos Sjölejonen

image

Nu är vi framme i Edens lustgård. Vi ligger för ankar i hamnbasängen utanför den lilla pittoreska staden på San Christobal – en av öarna i Galapagosarkipelagen.

image


image

Den första överaskningen är att det finns städer här. Den andra är att ungefär hälften av invånarna är djur. Sjölejon och pelikaner rör sig lika fritt och på ungefär samma sätt som människorna. De är fullkomligt orädda vilket sannolikt beror på att de aldrig blivit jagade av människor här på Galapagos. Det ger en väldigt speciell stämning där man typ hälsar på djuren när man möts på gatan. Och när man kommer ner på stranden är ungefär hälften av de solande paren sjölejon.

image

Resan hit var fantastisk! Det tog ungefär en vecka av segling över ett havsdjup på tre och en halv kilometer och utan land vid horisonten. Otroligt magiska pass vid rodret om natten med Vintergatan och södra korset och möten med de som bor där: delfiner, flygfisk och en val som jag missade. Tyvärr funkar det inte att filma delfiner om natten i mareld: tro mig – jag försökte.

image

Nu sitter jag med en tonfisksallad och internetar medan Maria och Per Erling dyker med havsköldpaddor och grabbarna leker med de jättestora landsköldpaddorna som kan bli 200 år gamla. De bor i en inhägnad en taxiresa bort på andra sidan flygplatsen. Vi har det inte tråkigt! Inte alls ???

image

image

Framme

I dag den 11 april kl. 10.00 lokal tid ankrade vi på Galapagos och ön San Cristobal. Allt väl och vi är inklarerade o klara för att upptäcka denna magiska plats. Möttes av en kommitté på bryggan. Hälsningar Per-Erling

Nu har vi passerat ekvatorn

Snabb rapport från ekvatorn, som vi passerade kl 19.22 lokal tid den 10 april. Positionen för passagen var N/S 00 00,000 och W 088 33,582. Ni ser det på kartan här ovanför 🙂

Stilla hav på Stilla Havet… Lång dyning men dåligt med vind tyvär. Vi hoppas vara framme i morgon mitt på dagen med siktet inställt på ön San Cristobal.

// Per-Erling

Närmar oss Galapagos och Ekvatorn

Nu ca 200 nm kvar innan vi siktar Galapagos. Fem dygn har passerat sedan vi lämnade Panama och Isla del Ray så får vi bara behålla vinden kommer vi att fälla ankaret den 11 april utanför Baquerizo Moreno på ön Isla Santa Cruz. Från att vi hade rekordsegling under första dygnet har det blåst ganska dåligt. Utöver svaga vindar har vi noterat en bitvis stark motström på upp till 2 knop.

Enligt strömkartor skall vi ha en lätt medström så vi antar att El Nino spelar oss ett spratt. I går var det enormt varmt såväl i vattnet som i luften men i morse satte jag på mig en tröja och vindjacka eftersom det helt plötsligt blivit riktigt svalt. Humboldtströmmen som kommer upp utmed Sydamerikas västkust. Vad jag läst mig till har det hänt att Humboldtströmmen ändrat riktning vissa El Nino-år. Hur som helst så glider vi just fram mot mål på ett lugnt hav i ca 5 knop över grund. Farten genom vattnet visar 6-7 knop i en brant halvvind på ca 6 ms. Kalasfint!

I går morse mötte vi två valar som passerade oss alldeles intill Nerthus. Svårt att se vad det var för slags valar men vi tror att det var ngn form av Minke Wahle, ca 7 meter långa. På eftermiddagen skrämde vi en ganska stor sköldpadda som låg o solade sig i vågorna. Förvånat tittade den på oss medan vi passerade. Lite senare då Carl och jag satt i sittbrunnen såg vi fenan av en ca två meter lång haj kanske 15 meter ut på babords sida. Delfiner har haft runt oss men inte hajar, förrän nu.

Nu väntar ca två veckor av annorlunda djur o fåglar. Ska bli fantastiskt att komma till denna mytomspunna ögrupp med sitt helt unika djurliv. Min kamera havererade innan vi kom till Panama så nu har jag köpt en ny som passar till den lins jag hade sedan tidigare. Komma till Galapagos utan bra kamera är ju ingen bra idé. Vi får se om det finns bra WiFi när vi kommer fram och därmed möjlighet att skicka bilder.

Tittar jag på vår position ser jag att vi nu ligger på N 01 11  W 086 47 vilket betyder att vi närmar oss Ekvatorn. Efter Galapagos fortsätter vi söderut innan vi styr vidare västerut. Viktigt att komma ner en bit för att fånga passadvindarna som blåser från sydost
samt strömmen som har en västlig riktning.

Per-Erling

Segling med extra allt

Det här är verkligen en första segling med extra allt! Efter att ha lämnat Panama City med fyllda tankar och stor förväntan seglade vi ut mot ögruppen Las Perlas och ön del Rey.

Med bra vind snett bakifrån och den heta aprilsolen stekande över våra kepsklädda huvuden lade vi ut två fångstlinor för att försöka fixa en härlig fiskmiddag till resans första kväll. Det gick inte så bra men den uteblivna fångsten kompenserades av Per Erling som tog sig en snorkelutflykt över revet vid framkomsten och harpunerade tre papegojfiskar som slutade sina dagar i vår stekpanna. Vansinnigt gott!

Las Perlas verkar vara en väldigt glest befolkad plats med en rad underbara badstränder för den som har vägarna förbi. Här verkar man även kunna studera skogsbränder. Överallt i buskarna antingen brann det eller så skvallrade trästammar och snår om tidigare bränder. Röken följde oss ut på havet när vi igår, på seglingens tredje morgon stävade ut genom Panamabukten på väg mot nästa landkänning: Galapagos. Vindarnas förmodade styrka och riktning har gett att vi skippar Isla del Coco och går direkt mot sjölejonens, sköldpaddornas och finkarnas paradis.

Det som sedan följer är ofattbart häftigt för en oceansegalarrockie som jag och jag tror även för resten av besättningen. Först farten och seglingsupplevelsen: i underbart fläktande och soligt väder sprutar vi fram med fulla segel i nio knop. Efter bara ett par timmar rycker det i fiskelinan med den lilla rosa plastbläckfisken som bete och Peter halar in den största fisk som jag har varit med om att fånga: en nästan meterlång Kungsmakrill. Otroligt snygg och som det ska visa sig: även underbart god på middagstallrikarna. Medan Calle ger sig på att filea underverket kommer nästa tjut: DELFINER!!

I havet omkring oss, runt omkring båten och under den har vi fått sällskap av ett hundratal delfiner som racar med oss i hög fart: hoppar och leker. De är obegripligt snabba och vekar ha superkul och stannar nästan en halvtimme. Som om detta inte skulle räcka för den första oceandagen så blir jag avbruten när jag sitter och tittar på The Danish Girl senare på kvällen, av Peter som säger att delfinerna är tillbaka: fast nu i marelden i det kolsvarta havet utanför. Det som mötte mig uppe på däck var något av det vackraste och mest magiska jag sett i hela mitt liv.

Det är natt med en kupol av stjärnor ovanför Nerthus. Maria står vid rodret. Det blåser 12 sekundmeter och det sprutar bogsvall med mareld om fören. Långt under ytan och uppe och ovanför den, simmar, dansar och hopar ett tjugotal delfiner helt upplysta och klädda i mareld. Blixtrande stråk och magiska mönster av ljus pulserar rakt under mig när jag står i båtens för och titta ner. En gudomlig upplevelse! Det är så märkvärdigt och unikt att jag vill gråta. Fantastiska varelser på besök.

Alla legender om sjöjungfrur och mytiska havsdjur som ledsagat fartyg till havs under historien, blir fullkomligt begripliga,

Nästa morgon dvs idag, kan vi konstatera att Nerthus slagit nytt hastighetsrekord: 200 sjömil på ett dygn! Tack delfinerna 🙂

//Micke

Rapport från Stilla Havet

Nu är vi ett dygn ut från Panama. Från dess att vi tog upp ankaret har vi gynnats av bra väder med undanvind på 8-14 ms.

Vi lämnade ankringsplatsen kl 14.15 lokal tid och innan mörkret föll hade vi fått en enmeters King Mackarell (Kingfish) och eskorterats av hundratals delfiner.

Efter mörkets intrång kom marelden, vilken fick delfinerna att se ut som torpeder i det mörka vattnet. Jag tror Micke kommer att beskriva första dagen på Stilla Havet lite närmare.

Just nu en kort rapport samt vår position. N 06.07 W 080.51. Eftersom vi legat på dryga 8 knop har vi satt nytt dygnsrekord som lyder på 200 Nm. Det tidigare var från Atlanten och var 184 Nm.

//Per-Erling

Mot Galapagos

Nu lättar vi ankar och vänder nosen mot Galapagos efter två dygn i ögruppen Isla Perlas som ligger bara 35 Nm ut från Panama City. Ska bli fint att komma ut på Stilla Havet och en ny ocean.

Väderprognosen ser fin-fin ut så vi är fulla av iver att komma iväg. Framför oss har vi ca 950 Nm om vi seglar raka spåret, vilket vi inte kommer att göra i jakten på bästa vind- och strömförhållanden. Räknar med en vecka, plus minus någon eller några dagar.

Den gångna natten var lite dramatisk. Då vi närmade oss ankringsplatsen i går kväll såg vi kraftig rökutveckling uppe i skogen och berget intill vår vik. Vi ankrade i lovart av röken och när mörkret föll såg vi den gnistfyllda elden lysa upp rök och skog. I området fanns inga vägar eller hus vad vi såg. När elden fångade in ett torrt träd såg det ut som ett vulkanutbrott.
Nu på morgonen har elden avtagit och det ser ut som den dör av sig själv, eller kanske förflyttat sig i vindens riktning utmed kusten på Isla del Ray som huvudön i ögruppen heter.

Efter ytterligare skrubbning av botten ska vi göra en liten tur iland innan vi lättar vid 13-tiden lokal tid. Vi ligger sju timmar efter Sverige.
Hälsningar från ett taggat gäng ombord.

//Per-Erling

Mot Isla Perlas

Som ni säkert läst på bloggen via inlägg från besättningen har allt gått bra med slussning mm då vi genomförde vår passage genom Panamakanalen. Jag tyckte jag kände historiens vingslag då vi låg i en sluss där allt var från 1913 förutom hydrauliken som numer öppnar de enorma portarna.

Fram till helt nyligen, jag tyckte att vår advisor sa 2008, var det originalmaskineriet som knarrande och gnisslande öppnade portarna till nästa nivå. Portarna med sina nitar samt betongen är från tiden då allt byggdes. Under lång tid var Panamakanalen världens största bygge i betong. Två år försenade planerar man nu öppna den nya kanalen som är bredare och djupare vilket tillåter större fartyg att passera.

Tyvärr har de uteblivna regnen medfört att kanalbolaget snart kommer att införa restriktioner vad avser fartygens djupgående redan innan den nya kanalen invigs. Förstå vilket dilemma att begränsa trafiken. Ska bli intressant att följa hur det går. Våra advisors var inte helt övertygande om att det blir invigning i mitten av juni som nu är planerat.

Under tre dagar har vi förberett seglingen ut till Galapagos och sedan vidare mot Polynesien. Inköp av diverse prylar till Nerthus, allt från små kabelskor till drevolja till utombordaren. Mat för nästan två månader, även om vi hoppas på färskvaror på Galapagos och de första öarna i Polynesien. Tyvärr har vår Inverter, den pryl som gör om 12 volt till 220 volt, gått sönder. Tråkigt då kameror o datorer laddas via 220. Ingen panik eftersom vi kan göra 220 med vår generator. Här har det varit stört omöjligt att hitta en Inverter för 220 eftersom man kör med 110 volt överallt. Tror vi får sätta hoppet till franska delen av Polynesien.

I dag har vi kollat hela riggen och vår nya besättningsmedlem Peter Kruse anmälde sig för färden upp i masten. Det visade sig att han är alpinist, vilket passar fint. Därtill har vi bytt olja och filter på huvudmaskinen samt generatorn. Skönt att ge sig ut på ett ”långben” med fräscha maskiner. Vi har även pumpat ut bottensatsen i den stora dieseltanken för försäkrat oss om att det inte finns smuts eller vatten där. Allt såg fint ut.

Planen är att i morgon, den 2 april, gå till Balboa YC för att fylla upp med diesel innan vi styr ut på Stilla Havet. Första etappen blir kort, ca 40 Nm, till Las Perlas som är en grupp öar som är vad de heter. Där stannar vi några dagar för att skrubba botten ren från ev beväxning samt invänta att väderfönstret öppnar sig för de ca 1000 Nm till Galapagos. Under en tid och ytterligare några dagar har det varit stillvind eller västliga vindar vilket inte är så bra som ni förstår. Nu säger den samlade expertisen att allt vänder till det bästa framåt måndag. Vi får väl se.

I dag är första dagen då Amanda och Adde inte är med ombord. Det har verkligen varit trevligt att ha dem ombord under sex månader. De har med full kraft lärt sig Nerthus och blev snabbt en viktig kugge i maskineriet ombord. Nu väntar nya äventyr och även om vi saknar dem så hoppas vi att tiden framöver blir innehållsrik och spännande för dem bägge.

I morgon den 2 april bär det alltså av mot Galapagos. Vi blir sex st i besättningen, jag och Maria, Tomas, Carl samt två helt nya i gänget, Micke Agaton och Peter Kruse. De två sistnämnda samt Maria reser tillbaka till Sverige från Galapagos i slutet av april då Tomas, Carl och jag seglar vidare på egen hand.

Från Galapagos till nästa stopp är det 2700 Nm, vilka vi hoppas knåpa ihop på lite drygt tre veckor. Alla vi talar med nämner El Ninjo och den påverkan det får eller kan tänkas få för den här regionen och vattnen vi nu seglar ut på. En farhåga är att det kommer att blåsa för lite, vilket det gjort några veckor, en annan att kommer att blåsa mycket eller från fel håll. Vi får följa väderprognoserna noga och planera vår rutt därefter. Förhoppningsvis kommer det mer vind från rätt håll 🙂

Per-Erling

Kastar loss

Sitter i kvällssolen på akterdäck iförd shorts och ljummen vind.
I morgon tar vi upp ankaret , går in och tankar diesel ca 800 liter och sedan bär det iväg. Ont om vind men vi hoppas på ett vädersystem som är på väg. Tiden i PC ägnats åt bunkring mat, fixa lite grejor till båten mm. Micke, Peter och Tomas inne i PC men inget för mig i hettan och all trafik. Jag har oxå en genuin avsky för shopping och butiker sedan länge och förstår att jag är en svag målgrupp ur marknadsförarnas synpunkt som 60 plussare. Sedan ett par år har jag dessutom hamnat utanför Connnaisseurs ”prenumerantregister”. Tant pis!!!

PE och jag har under dagen bytt motorolja i alla tre motorerna, generatorn, huvudmaskin och utombordaren till jollen. Vi gör det ca en gång per ocean! Ständig aktivitet med fraktfartyg in och ut ur kanalen samt pilots. Det kommer långseglare vartefter och vissa lämnar för oceanen. Många går inte till Galapagos för det är för dyrt vilket ger urval. Det kommer att kosta oss ca 30.000 kr att angöra. Dessutom måste vi göra rent botten så den inte är igenväxt med sånt de inte vill att deras öar kontamineras med. Det blir på Cocos Island.

Imorgon på öppet hav dags att producera och fylla tankarna (ca 1200 liter) då det börjar bli tomt. Maria är fantastisk och pysslar för jämnan så att alla grejor hamnar på rätt plats. Jag är inte helt säker på att PE och Maria tycker lika om vad rätt plats innebär men för det mesta tror jag de är överens. Peter hissade vi upp i riggen (Micke blir med automatik utesluten för detta uppdrag) så han kollade sprintar och bytte gorillatejp där så behövdes. Ikväll in till en liten pizzeria i hamnen där det alltid är iordningställt ett långbord för alla seglare som vill snacka och äta samt utbyta erfarenheter. På mornarna kl 8 alltid på kanal 72 på VHFen så chattforum lett av Lee. Hon leder chatten muntligt enligt agenda så alla kan fråga om råd, sälja, köpa grejor eller gebortgrejor.

Det man ska ha helt klart för sig att vi är en del av en subkultur som man bara kan segla in i. Det finns ingen annan väg! Man kan inte helt lätt beskriva omständigheterna och dessa udda karaktärer och livsöden såväl båtar som dess invånare. Alla är överlag så spännande och hjälpsamma. En och annan tokstolle utöver oss. Missöden finns oxå förstås. I varje hamn finns alltid någon båt som nått vägs ände och i förfall med sannolikt viss trasig eller tappade sugar. Gammal som ung. Just här träffat en fransk familj (förstås) med två små barn i en 25 fots vacker båt med nät runt mantåg hela vägen för barnen.

Tålamod och gott om tid är bra. En båt som lämnade Panama tre v sedan och ännu inte framme Galapagos i brist på vind i doldrums kring ekvatorn. En vecka brukar det ta om man har Kajsa på sin sida.

Ska bli spännande att se hur det går närmaste dagarna. Jag har nu nått mitt mentala lugn och vanligen tar det för min del en vecka ombord.
Hej hopp
Carl