Framme hos Sjölejonen

image

Nu är vi framme i Edens lustgård. Vi ligger för ankar i hamnbasängen utanför den lilla pittoreska staden på San Christobal – en av öarna i Galapagosarkipelagen.

image


image

Den första överaskningen är att det finns städer här. Den andra är att ungefär hälften av invånarna är djur. Sjölejon och pelikaner rör sig lika fritt och på ungefär samma sätt som människorna. De är fullkomligt orädda vilket sannolikt beror på att de aldrig blivit jagade av människor här på Galapagos. Det ger en väldigt speciell stämning där man typ hälsar på djuren när man möts på gatan. Och när man kommer ner på stranden är ungefär hälften av de solande paren sjölejon.

image

Resan hit var fantastisk! Det tog ungefär en vecka av segling över ett havsdjup på tre och en halv kilometer och utan land vid horisonten. Otroligt magiska pass vid rodret om natten med Vintergatan och södra korset och möten med de som bor där: delfiner, flygfisk och en val som jag missade. Tyvärr funkar det inte att filma delfiner om natten i mareld: tro mig – jag försökte.

image

Nu sitter jag med en tonfisksallad och internetar medan Maria och Per Erling dyker med havsköldpaddor och grabbarna leker med de jättestora landsköldpaddorna som kan bli 200 år gamla. De bor i en inhägnad en taxiresa bort på andra sidan flygplatsen. Vi har det inte tråkigt! Inte alls ???

image

image

1 svara
  1. Birthe says:

    Hej så härligt att ni är framme.
    Du skriver att det finns städer där…. När Alma var där 1975 bodde totalt 4500 invånare där, varav på San Cristobal 2500.
    Men djurlivet är säkert sig likt!!
    Njut!

Kommentering är stängd.