Några bilder
Carriacou verkar vara en plats som bevarat stämning mm från svunna tider. Vi är nästa ensamma yachties här. Nerthus söker sig ”off pist” som vanligt. Hälsningar Per-Erling
Dags för rapport slutet av året!
Nerthus seglar vidare och nu boathopping norrut mellan Caribiens pärlband av öar. Gott om plats på havet och stora hjärtan ombord. Jag och min familj klev på Trinidad port of spain efter ett par dagar i regnskog och adopterad av en indisk trinidadfamilj airbnb mot en rimlig summa samt vinglig bilresa med modern in i bergen. Dessförinnan med båt i mangroveträsk på kvällen och fick se moln av scarlett ibis som bara finns på Trinidad. Vi hade dessutom en boaorm som vi passerade under där den tråcklat ihop sig på en gren.
Vi hann bara säga hej till Tomas som lämnade i samma ögonblick som vi kom. Trinidad mycket regn men desto längre norrut så avtagande och enstaka lättare schoals. Vinden ligger på NO och kraftig men hyfsat stadig 9-12. Mellan Trinidad till Grenada var det riktigt hög sjö och kryss. Vi var flera inkl jag som mådde illa. Massiva regn hela seglingen och det var skönt att droppa ankaret i mörkret utanför hamnen för att gå in då det blev ljust. En Dorado ca 5 kg blev det på vägen som räckte till 2 måltider för 8 personer. Dessutom sällskap av delfiner som var mindre sorten och svarta men lika glada för det. Flera äter väldigt mycket!!! Önskar jag själv hade kvar denna förmåga.
Efter Grenada en fin kryssbog ca 30 distans till Cariacou där mina älskade badbyxor flög i sjön som jag letat efter i 2 år. I fortsättningen ska jag alltid köpa två ex av allt jag köper!!!! Vad fort det kan gå. Hugos handduk gick också överbord men den lyckades Axel bärga på ca 10 m djup. På seglingen från Grenada ett oförglömligt möte med Tomas bror Magnus Boijsen med sin familj till havs. Vi språkade så gott det gick och gick långsides på vår kryssbog under ett tag. Plötsligt kom det farande ett paket med pepparkakshusmodell över caribiens blå vatten från Magnus till Adde som inte gärna missade ngt som går att äta. Då jag skakar på paketet så inser jag att innehållet har betydligt fler modellbitar än som tänkt.
Bad varje dag och underbart umgänge. Stackars Axel pluggar kemi ett par timmar per dag och jag beundrar hur han kämpar. Han har skrivning dagen efter ETA. Hugo är som vanligt kvartersmästare och håller koll på var allt finns ombord samt nivån i kakförrådet. Ska man bli konditor i Australien så är det viktigt! Kul att se Cariacou där jag inte varit förut. Det är precis samma enkla stuk som på Bequia för 30 år sedan. I morse gick vi till reven som heter Sandy Island. Riktigt praktiskt med fasta moorings nuförtiden En hel del snorkling och en underbar liten sandö med palmer och nästan pastischartat i det turkosa omgivande vattnet. Härligt att få tid att läsa för en gångs skull i lugn och ro och gärna i hängmattan på fördäck.
Under däck ett stadigt flöde av sval luft via skylightsen. Förutom att båten är i ett gott skick samt all elektronik så finns en sak som jag älskar. Det är vår watermaker!!! Tack vare Ingemar grip och montage av PE och Tomas så har vi en maskin som av sjövatten producerar 200 liter helt rent välsmakande sötvatten per timme. Fräscht dricksvatten att lägga i kylen samt dusch vid behov!! Hugo och PE bakar just nu sockerkaka som är i ugnen. Den första satsen hamnade på mattan så vi håller tummarna för nästa. Imorgon klarerar vi ut från Grenada och troligen firas nyårsafton på petit st Vincent. Det blir min fjärde jul i Caribien och ingen blir sig lik.
Varje dag är det något som måste fixas annars. Är det inte kortis i ankarspelet så är det tangenter på tangentbord som lossnar, leta saker är en deltidssyssla som man aldrig ledsnar på…
Vi har det gött…
God nytt år till alla
Carl
Dorado till middag
Der blev dramat dagen en bitvis tuff segling mellan Trinidad o Grenada då vindar mellan 12-18 ms slutligen kom. Mot slutet av gårdagens överseglingen fick vi napp. En Dorado på några kilo och som var 1 meter mellan mun o stjärtfenan. Räcker till minst två middagar för åtta pers. I dag förbereder vi oss nu för att snart få njuta av småöarna norröver. Fina vikar och korallrev med dykning och aktiviteter på vattnet. Här kommer den SUP Maria o jag fick i sextioårspresent av vår familj väl till pass. Lämnar St George i morgon där vi ligger just nu. Bra att vi ligger still eftersom ankarspelet slutade fungera då vi lättade från nattens ankarplats där vi låg sedan ankomsten vi 21 i går kväll. Tror vi (Adde) är problemet på spåret. Ledningar o kopplingar utsätts för stora utmaningar då salt o fukt skapar bästa miljön för att allt ska ärja. PE
Framme i Grenada
Framme i Grenada sedan i natt, svensk tid. Seglingen gick fint då det till slut blåste enligt prognos. Vi ankrade utanför hamnen i väntan på morgondagens ljus. Ligger en hel del båtar här. Åt en fin middag på nyfångad Dorado! Fick en riktig fighter som var ca en meter lång och som kämpade mot bra innan Adde lyckades hala hem fångsten.
// Per-Erling
3639 sjömil senare
Äventyret lider mot sitt slut och det är dags att åka hem. Från Kanarieöarna, till Kap Verde, Surinam och till sist Västindien har jag färdats tillsammans med Nerthus och crewet. Jag kommer ihåg i början av resan då jag var väldigt tveksam på hur min tid ombord skulle bli. Jag var lite mer av en landkrabba som inte var särskilt seglingsintresserad utan lockades med mer av bilder på turkost vatten, palmer och vita stränder. Jag kände mig klumpig och i vägen ombord och visste inte hur jag skulle bidra. Mina seglingskunskaper var i princip obefintliga och jag kunde inte ens babord och styrbord. För två månader sedan skulle jag aldrig kunna gissa att det skulle bli så bra som det blev. Här om dagen hade Adde och Amanda en frågesport med mig och de konstaterade att jag var fullärd, rätt på varenda fråga(YEAH). Nu har jag ett helt nytt självförtroende ombord och kunskaper jag kommer ha med mig för resten av livet för hoppningsvis.
Det finns så mycket jag kommer sakna och minnas från tiden ombord. Framför allt den fantastiska seglingen som jag har börjat uppskatta så mycket. Och det tropiska vädret såklart. Men också allt annat omkring seglingen, det lilla som gjorde resan till det den blev. Konservburksmaten, det faktum att vi hade vitlök och soja på ALLT, fika pauserna med Oreo kakor, saltvatten överallt, den otroliga stjärnhimlen och marelden om natten, delfinerna och den fantastiska naturen på alla ställen vi besökte, värvet och såklart upplevelsen att ta in en massa vatten mitt ute på Atlanten. Men mest av allt kommer jag sakna de fantastiska människorna som har varit min familj de senaste två månaderna. Det har varit så kul att lära känna er alla bättre och att få ha detta minne med er. Vi har varit med om mycket tillsammans som jag kommer ha med mig resten av livet.
Nu stannar jag i Sverige i tre dagar innan nästa äventyr börjar. Nämligen en skidsäsong i Verbier, Schweiz. Lite kontraster från Väst Indien… 😉 Men vem vet när jag hoppar på Nerthus igen?
Puss och kram
// Maxine
Sol och vind på väg mot Grenada
Vår position:
Så är vi på väg norrut igen. Det är den längsta strräckan vi kommer att segla på ett tag då det är nära mellan öarna efter Grenada. Trinidad till Grendada är ca 80 Nm och vi är framme till kvällen.
På inrådan av folk i hamnen vi just lämnade tar vi en liten omväg öster ut till en början eftersom vi befinner oss nära Venezuela. Ett råd vi givtvis följer liksom att stänga av sändningen på vår AIS. Så ni som märker att ni inte hittar oss beror det på att den är avslagen fram till i kväll. Det ligger några gasriggar en bit föröver som vi kommer att runda innan vi faller av och går spik på Grenada.
Just nu skiner solen och det blåser 7 ms in snett framifrån. Sjön går ganska hög här då hela Atlanten ligger på samtidigt som det grundat upp en del. Enligt prognosen var vi lovade 10-15 ms så vi har två rev i storen samt en liten klyvare och focken satt. Lite för lite segel faktisk men vi hoppas på mer vind.
Det var en skön känsla att vakna upp vid kl 4 i morse för att ta upp ankeret och lämna viken då vindan var ljum och fullmånen gav oss bra ljus. Konturerna från de höga och skogsbevuxna bergen flankerade oss då vi styredu ut mot öppna havet.
Hälsningar
Per-Erling
Och nu lämnar vi!
”God Jul”, ”God Fortsättning” och snart blir det ”Gott Nytt År” också!
Jag ber om ursäkt för vårt lilla glapp i uppdateringen men hoppas att ni kan godkänna en återberättning.
Som ni ser nedan seglade vi in i Trinidads hamn den 20e, där vi möttes av min fina madre på bryggan. Hamnen, som vi nu legat i 5 nätter, har bjudit oss på en väääldigt lyxig tillvaro med pool, tvättstuga, duschar, välfylld butik och café med fint kaffe. Tomas lämnade Nerthus för Sverige i några veckor, Maxine för säsong i Alperna och hennes familj på 4pers (Francoise, Carl, Axel & Hugo) bytte av för 3 veckors ö-seglande i Västindien.
Jag och min Adde hade planerat att lämna Nerthus för backpacker-livet utmed öarna men är fortfarande ombord, vilket betyder att t.om. vägg-kojen är bebodd! Vi vill nämligen inte missa den otroligt fina segling som nu kommer med korallrev, sanbanker och turkost vatten. Så det får vänta något.
Julafton förbereddes med en dagen-innan-shopping, ni vet en sån som en helst inte utsätter sig för i Sverige? Jodå, ”the Trinis” var i butiken. Och de var många. Vi hamnade i en totalt amerikansk butik med allt ifrån tv till jordnötter i BIGPAC med en kö som ringlade sig lång. Härligt nog så fick vi med oss enbart godsaker så som lax, grönkål, ostar, köttfärs, grädde (som vi saknat) och mycket mer. Vi fick till ett fantastiskt julbord, helt enkelt!
Idag har vi lämnat hamnen för att ligga i en omtalad bukt, fortfarande vid Trinidad, innan vi seglar mot Grenada imorgon bitti. Vid nästa tillfälle vi får wi-fi så lovar jag att lägga upp lite bilder!
Kram på er!
Amanda
Framme i går
Vi kom fram till Trinidad och hamnen för yachties, Chaguaramas, vid 11.30 i går lördag. Rundade no-udden på Trinidad i god vind och ca 2 knops medström under natten. Mörkt och några ljus i land skapade en mäktig känsla då vi forsade fram i värmen o 10,5 knop. Vinden avtog och vågorna stillade sig vartefter vi närmade oss hamnen. Maria som varit i Sverige en tid mötte då vi förtöjde vad kajen nedanför immigration o customs. Klareringen var smidig men omfattande, flera kopior av olika dokument med stämplar och signaturer. Bokhållning mm är manuell. Nu ligger vi fint i en mindre marina och kan komma o gå som vi vill, vilket är bra nu när vi fixar ditt o datt efter 5 månader segling fr Sverige. Här finns all tänkbar service och butiker för sådana som vi. I morgon ansluter resten av familjen Tevell medan Maxine reser hem för att omgående fortsätta till Alperna o jobb där. Vilka kontraster hon får uppleva! Hälsningar Per-Erling
Intryck från Surinam
Att segla som vi gör innebär ju ett helt nytt sätt att resa. Det fungerar att bara några timmar innan ta reda på info om var vi vill och hur länge vi vill stanna. Därför visste vi faktiskt inte så mycket om Surinam, läs ”ingenting” från min sida. Hade en åkt från Sverige hade en varit förberedd i flera veckor innan och sedan landat med flyget och fattat till iaf 90% var en faktiskt hamnat. När en reser som vi gör så bidrar det till att jag faktiskt inte alls har fattat. Vadå, är jag ute och seglar i turkosa vatten? Har jag seglat över Atlanten nu? Är jag i Sydamerika? I en djungel!? Jag vet inte hur jag ska tänka för att min, iaf vanligtvis, utvecklade hjärna ska förstå!
Men Surinam var verkligen en överraskning! Med det djurlivet och den fantastiska regnskogen som de tar så väl hand om blev vi alla glatt överraskade. Adde har under resan blivit en fenomenal minglare, då han pratar med alla han kommer över och får fram lärorik information av de lokala. Vi fick lära oss om mängden apor, sengångare, ormar, fåglar, en och annan panter och gorillor. John som var nattvakt över området där vi bodde berättade drömlikt och dramatiskt om när han som militär vaktade gränsen mellan Brasilien och Surinam, i den djupaste djungeln. Han lärde oss om hur de tog anacondans huvud och svansspets, eldade och drack askan tillsammans med vätska för att själva vara skyddade mot den enorma ormen som istället dödade sig sjäv vid bett. Vi lärde oss om vrålapan (den som låter som en kör från djungeln) som har en sån stark svans att den i alla lägen hänger kvar, förutom ett: genom att ta ett gift från en groda, som får sitt offer förlamat, på sin pil så förlamar det apans alla muskler, inklusive hjärta och den starka svansen. Detta gör endast urbefolkningen som bor djungeln, vilket vi fick veta av den guide som vi besökte djungeln med, som själv vuxit upp i den djupa skogen. Han var helt fantastisk med sitt rörelsemönster som passade så bra mellan träden, han kände lukterna, han visste ljuden och kunde immitera allt vi frågade om. Han älskade sin skog och var noggrann med att tala om att ”you should treat the forest with respect, and it will respect you!”. Sorgen vi såg i hans ögon när frågor kom om de fina trädslagen som exporteras till ex europa, var så stark att han knappt ville prata om det: ”Don’t buy it”. Och det ska jag aldrig göra från och med nu!
Annars är Surinam ett land som lever otroligt fint med olika etniciteter sida vid sida. Det är generationerna efter ursprungsindianer, afrikaner som kommit med slavhandeln, holländare som bosatt sig i ”deras” Surinam under kolonitiden, asiater och indier som kommit för handel och nu driver de mesta affärerna och restaurangerna. Det är fint att se och på någit sätt härligt att uppleva deras reaktion när vi berättar om den växande rasismen i Sverige.
Nu är vi ute till havs igen och siktar mot Trinidad. Äntligen har vi blått, djupt vatten om Nerthus igen Vi snittar 8knop och vind på 10-12 m/s. Seglingen är så fin! Jag längtar till att få komma fram, eftersom vi har hela familjen Tevell och mi madre som väntar där. Sen blir det julafton!!!
Känslorna efter incidenten ute på Atlanten har inte gjort någon oroad över Nerthus eller seglingen, tvärt emot har vi alla blivit tryggare och lärt oss en livslång lära. Segling är ju trots allt väldigt härligt och det vill vi alla fortsätta med, helst tillsammans med fina Nerthus.
God turkos jul på er!
Kram, Amanda
På god väg mot Trinidad
Vår position:
Vi lämnade vår plats vid Waterland i går den 17 dec kl 09.20. Det var ca två timmar kvar till högvatten så vi inledde med motström bara för att under den större delen av de 35 nm innan öppet hav få medström. Den sista biten ut är en smal ränna i den vida viken, utmärkt med bojar.
Då vi med god medström närmade oss finalen blåste det kuling i dikt bidevind. Sjön byggde upp och vi tog oss fram med fock och maskin i 6 knop över grund, men bara 3 knop genom vattnet. Väl ute föll vi av lite norrut för att under ca 60 nm styra ut från kusten och det bruna vattnet. Härligt med klart o blått vatten igen!
I dag den 18 dec seglar vi med nosen rakt mot Trinidad & Tobago, 7-8 knop i en slör och ca 10 ms vind. Livet leker! Ser ut som vi kommer fram den 20 dec om vi fortsätter så här. Vi ligger i den stadiga tradewinden, så allt ser bra ut.
// Per-Erling