Längesen sist

Det har gått lång tid sedan jag skrev senast. Sorry att ni fått vänta.
Seglingen med Nerthus har många faser. Vi låg still i NZ under nästen sex månader under orkansäsongen och vi har skyndat igenom fantastiska områden som Melanesiens ögrupp Vanuatu + Solomonöarna och Louisiaderna i Papua New Guinea och senast Indonesien med alla dess öar. Nerthus seglar vidare västerut hela tiden mha passadvinden.

Vi har över tiden haft en crew med sex personer eller tidvis bara med två pers ombord . Från Bali och fram till Mauritius, där Tomas ansluter, seglar jag Nerthus ensam, vilket jag är trygg med. Tro det eller ej men jag har närt en tanke att en dag få göra en längre passage på egen hand. Den längsta sträckan blir Cocos Keeling till Rodriguez Island, en sträcka på drygt 1900 nm över Indiska Oceanen, som kommer att ta ca 14 dagar.

I NZ bytte vi ut autopiloten till senaste modell. Den har visat sig fungera perfekt och är en duktig crewmedlem.
I skrivande stund har jag knappt 100 nm kvar till Christmas Island som ligger ca 550 nm västerut från Bali. Jag seglar just nu så långsamt som möjligt för att inte komma fram i mörkret. Föredrar att nå fram i morgonljus under söndagen. Började sakta in redan i går eftermiddag då det var drygt 200 nm kvar. Halva dygnet är mörkt så det gäller att planera i god tid. Seglar nu i 10-12 m/s med kraftigt revad genua och liten fock och gör ca 4 knop genom vattnet men lite mer över grund då strömmen ger extra fart.

Vi har inte mött så många båtar sedan vi lämnade NZ den sista april. Därför är det lite roligt att den svenska ensamseglare S/Y Alma kommer att ligga på Christmas Island då jag anländer. På väg mellan Xmas Isl och Cocos Keeling ligger även den svenske S/Y Kairos som också är ensamseglare. På Cocos Keeling tror jag Lasse Ljung ligger med sin Arianna och väntar på reservdelar, om han inte redan hunnit segla vidare. Lasse är också ensamseglare. Vi är med andra ord fyra svenska båtar i samma område med kurs på Sydafrika.

För en stund sedan blev jag uppropad på VHF av Australiens flygande ”Border Force”. Dom vill veta båtens namn, hemmahamn, antal crew och vart vi är på väg samt de senaste tre hamnarna.

Nu ska det bli roligt att fylla på bloggen.

So long!
Per-Erling

Hej från Selaru

Efter tre dagars in-och utklarering lämnde vi Saumlaki vid 11.00 den 20 juli. Vi blev försenade med över en timme eftersom ankarkättingen var inlindad i ett gammal fiskenät. Inte ett aborrenät i nylon utan att kraftigt nät av tunnare rep. Till slut hade Axel och Nicklas lyckats frigöra oss från eländet och vi kunde sträcka ut i god vind mot den vik vi sett ut på en av öarna ca 25 nm bort.

Nu ligger vi här efter en spännande angöring där sjökortet kanske inte stämmer så bra och enligt bilden på navigatorn befinner vi oss en bra bit upp på revet. Trots allt ligger vi bra på slät sandbotten och på 3,5 m djup.

Ön heter Selaru och vi har ankrat på dess västkust, den sydligare viken på södra halvan av ön.
Har finns ingen täckning på mobilen så epost mm fungarar inte på några dagar.

Hälsningar
Per-Erling

Framme!

Nu har vi ankrat i Saumlaki och väntar på att få klarera in. Gula flaggen i riggen visar att vi är friska och vill just klarera in. Det ligger ytterligare en seglare här, en fransk lite mindre aluminiumbåt, som ropade upp oss just som vi rundade en pir och blev synliga för dem. På bra engelska frågade dem om vi villa ha lite info kring djup mm. Givetvis ville vi det och ankrar nu strax akter om dom.

Fint att ligga still efter 10 dygn till havs. I väntan på myndigheterna käkar vi lunch samt börjar röja ombord efter dagarna till havs. Kanske en liten eftermiddagslur efter nattens ”långsamsegling” för att inte komma fram i mörkret. Bra beslut att inte komma fram i natt. I viken låg det ca 10 stora fiskeplattformar som inte hade synts i mörkret.

So long så länge!

Hälsningar
Per-Erling

Snart framme i Saumlaki på Pulau Yamdena

I går den 14 juli firade vi Frankrikes nationaldag ombord. Francoise letade förbrilt efter vår franska destinationsflagg som vi skulle bära under BB spridare dagen till ära. Tyvärr hittade vi aldrig flaggen så det fick bli en annan lösning för att uppmärksamma dagen. Under pompa och ståt men utan fanfarer och parader, fick hela besättningen varsin av Francoise flätade armband i franska färger. Axel som hade dragit lotten att ha sin matdag just i dag kämpade tappert i den grova sjön för att få till en passande meny. Till kvällen dukades det i sittbrunnen och belysning av vår vackra kristallkrona (en numer snart helt sönderrostad konservburk) hängdes upp i taket på solskyddet. Som sagt, en hög ambitionsnivå där huvudrätten bestod av kyckling i currysås, väldigt mycket currysås. Vågorna som kommer in snett akterifrån lyfter med ojämna mellanrum aktern varvid Nerthus slingrar ned i vågen och skapar ett starkt tryck för oss andra ner i lä. Nu är det ju inte bara vi i besättningen som reagerar på krafterna utan även det som finns på bordet. Givetvis händer det som vi alla försöker undvika genom att hålla i och parera byttor, bestick och tallrikar. Under en bråkdel av en sykund släppte vi uppsikten på den väl tilltagna såsskålen som nu for ner i knät på Francoise, eller i alla fall alldeles intill. Som tur var hade vi alla redan fått en portion av lyxmåltiden men backning fick kompletteras med Kikkomans soja. Efterrätten i form av limepaj intogs under däck med tallriken i knät:-) Bara vid ett tillfälle frigjorde sig in tallrik med paj från ägaren och hamnade upp och ner i soffan.

I förrgår fick vi en liten tonfisk som var så fin att det blev sushi med ris till middagen. Wasabi och soja tillsammans med det pinfärska och råa tonfiskköttet blev en pangmåltid.

Nu har vi bara knappt 100 nm till den punkt där vi ska vara innan det blir mörkt. I Pilotboken står det att man ska undvika att angöra ön i mörker eftersom det finns gott om fiskeplattformar i området och dessa flytande anordningar saknar oftast belysning och är därför svåra att upptäcka i den tropiska natten. Vår beräknade ankomsttid har såklart blivit just mitt i natten så i dag får vi försöka segla så långsamt som möjligt för att på så vis flytta fram ankomst till morgonsolen.

Hälsningar
Per-Erling

På andra sidan Torres Strait

Den fågel som landade ombord då vi gick in i Torres Strait för två dygn sedan har till slut flugit vidare. Den var helt tam och satt bredvid den som hade vakten. Jag trodde nog den var oförmögen att flyga, men så var det bevisligen inte. Hoppas den orkar flyga tillbaka till Pacificsidan av Torres.

Då vi började närma oss utloppet vände tidvattnet och vi fick ca tre knop motström och det varnades i sjökortet för ”ripples”, starka strömmar med ev kraftig vågbildning. Vi hade undanvind i 10-15 ms och gjorde 7-8 knop genom vattnet så vi vann över strömmen även om det var rätt vingligt ett tag. Farleden var bred men smalnade av vid uddarna där strömmen blev som störst. Medan vi gick mitt i farleden dök ett AIS-eko upp en bra bit ut på havet och i vår planerade kursriktning. Det var en nästan tre hundra meter lång containerjagare från Danmark, Mearsk. Vi tog en innerbana runt lydbojen medan fartyget tog ytterväggen på behörigt avstånd. Anmärkningsvärt är att enligt AIS stack fartyget 11,2 m och på kortet var det 11,5 meter djupt. Nu gick dom in i högvattnet och förmodligen inte fullastade.

Nu har vi ca nm 530 kvar till incheckning i Indonesien och hamnstaden Saumlaki på ön Yamdena/Tanimbar S07 59 E131 18. Det är rätt grunt hela vägen med djup som mer påminner om Östersjön, mellan 40 och 70 meter. Det blåser fortfarande bra så den krabba sjön växer rejält och vi surfar och slingrar fram med tre rev i storen och gör i snitt ca 7 knop.

Solen skiner på oss och vi har börjat tvätta sängkläder mm efter en längre tid av saltstänkt miljö ombord. Det är så lätt att dra ner saltet i båten även om man bara går klädd i badbyxor och kanske en tröja som skydd mot solen. Under seglingen de senaste två dygnen har vi haft mest halvvind så det har småstänkt in i sittbrunnen då små toppiga vågor daskar in i skrovsidan och vinden skapar en dusch av saltvatten på den som befinner sig på däck eller i sittbrunnen. Huden blir såklart salt och får man inte av sig allt salt hamnar det i lakan och dynor. Dags för tvått av dynöverdrag mm då vi kommer fram med andra ord.

Precis nu upptäckte vi en större båt föröver. Inget eko på radarn eller signal från AIS. Den verkade gå rätt mot oss och och vi beslöt att ändra vår kurs en aning. Det visade sig vara en Indonesisk fiskebåt i trä som ankrat mitt på havet. Jag tror den väntar på mörkret eftersom jag noterade att båten hade enormt många lampor utmed relingen för att lysa upp i natten. Det var mäktigt att se den 30 m långa skorven häva i vågorna. Det blev ett glatt vinkande från oss och fiskebåten som vi passerade på nära håll.

Precis innan vi först siktade fiskebåten anslöt sig cirka 25 delfiner för att leka vid Nerthus för. Lika roligt varje gång att se dessa mästare göra sina konster i det blå vattnet. Dom var lite mindre den här gången men ack så flinka i vågskummet.

Hälsningar
Per-Erling

Dagens fångst 14 kilo Dorado

I gar bara nagra timmar innan vi var frame vid inseglingen till leden genom Torres Strait fick vi napp. En drygt 1,3 m lang och 14 kg tung Dorado (Mahi Mahi) lyckades vi ”landa” ombord. Gissa om vi har fiskkott for nagra dagar framover. De tar alltid en tuff uppgift att sacra fangsten da vi seglar I ca 7- knop med spirade segel. I normal fall da man fiskar fran motorbat saktar man in, vilket vi inte kan gora som ni forstar. Nu gick allt bra och fangsten ar dokumenterad. Bilder kommer sa fort vi har uppkoppling i Indonesien om ca 6 dagar, tror vi just nu.

Nu undrar ni vad som hant eftersom det fattas prickar pa visa bokstaver. Jo ett glas vatten hamnade over tangentbordet pa navigations- och mejldatorn. Doden var omedelbar9 Som tur ar hade vi fatt en aldre laptop av Cam och Brenda, vara seglarvanner i Auckland. Eftrom jag forutseende och tursamt hade laddat ner alla nodvandiga program via natet hemma hos Cam o Brenda var det bara att hitta en adapter till 12 volten och starta upp. En stor lattnad att se hur allt fungerade, forutom att tangentbordet ar engelskt och saknar aao.

Fran Bligh Entrace till att vi ar igenom och ute pa andra sidan, den vastra, ar det drygt 130 nm. Farleden borjar uppe vid PNG och gar soder ut mot norra udden pa Australien. Vi gick in i morkret men har i gengald fatt dagsljus en stor del av resan sa har langt. De sista 55 nm kommer att ske i morker och forhoppninggsvis mansken.

Under natten hade vi ca fem faglar som valde Nerthus for nattens vila. En av dessa har valt att stanna och sitter intill mig och tycks ha det bra. Hoppas den inte ar skadad.

Det har blast ca 12-16 ms och vi seglar med tre rev I storen samt kraftigt inrullade forsegel. Det har varit ganska blott pa dack da vi I havvinden forsar fram 7-9 knop I krabb sjo. De tar bara 20-25 meter djupt for det mesta vilket bygger vagor. Basta regnstallet ar ett par badbyxor I den varma vinden.

Mitt pa dagen I dag kom en helicopter och cirklade pa lag hojd fem varv runt Nerthus. Vi blev ocksa uppropade via VHF da dom ville veta allt om oss. Allt mycket vanligt och vi upplystes ocksa om att vi inte fick ga iland eller besoka andra batar. Vi ska inte klarera in i Australien utan bara passera deras vatten. Samma dialog genomfordes ocksa da vi paborjade passage under natten.

Ga garna in pa Google Earth genom att klicka har sa far ni se vilken spannande plats pa jorden vi befinner oss just nu.

Halsningar fran ganget ombord!
Per-Erling

Paus på väg till Indonesien

I dag lämnade vi Nivani Isl, som ligger intill Panapompom Isl, kl 11.00. Vår ankringsplats S20 47.271 E152 23.300 låg fint i lä och ankringsdjupet var 5 m. Här träffade vi många intresserade och hjälpsamma personer. Här var konoter med utriggare det naturliga färdmedlet mellan öarna eller för fiske, Här seglade man också en hel del med fantastiska utriggare. Såg inga motoriserade båtar utan det var endast kanoter som gällde. Seglelkanoterna var ibland stora och nästan havsgående. Vi mötte en del på de längre passagerna över den enorma lagunen där vågorna växte ungefär som i Östersjön. Segelkanoterna kunde ha tio ombord och forsade fram i över tio knop. Imponerande måste jag tillstå.

Efter att vi lättat kl 11.00 ankrade vi vid första passagen genom revet, vi hade nämligen ankrat i en lagun i den stora lagunen, och ville snorkla i den fina miljön en sista gång innan vi sträckte ut mot Torres. Innan vi var ute på öppna havet skulle vi dock igenom ytterligare ett pass S11 15.035 E152 06.560, ett brett pass som också var en hårt trafikerad led upp mor Japan och den delen av Pacific. När vi seglade igenom mötte vi fyra fartyg, 140-250 m långa just som fullmånen började lysa upp vår del av världen. Just nu medan jag sitter under däck och Nicklas har vakten sträcker vi mot Torres Strait, 450 nm bort.

Det var min matdag i dag och till kvällsmål lagade jag jams, lök och fiskgryta, allt i kokosmjölk. Roligt att laga med lokala råvaror och egenfångad Kingfish. Jag har nog glömt att berätta att vi fick en dryg meter lång och minst sju kilos Kingfish häromdagen. De fyra filéerna räcker till ytterligare ett skrovmål.

So long!

Per-Erling

Lugnt och skönt i lagunen

Hej! Inloppet till det vidsträckta revet uppenbarade sig som en bred entré in genom ett rev som bjöd på en sprakande färgprakt. Havet som varit ganska vilt med vita vågtoppar lade sig när vi kom nära revet, en positiv överraskning eftersom jag var orolig för att vi skulle tvingas gå ytterligare 17 nm till en passage som låg mer norrut och i sjölä.

Enligt mina beräkningar skulle vi nu ligga med lätt medström eftersom tidvattnet vänt och var på väg upp. I halvvind och solen in i rätt vinkel kunde vi se alla detaljer under ytan och därmed tryggt gå in i det ca 300 m breda gattet. Det stämde väl med strömmen och vi seglade i 11 knop över grund. Fin känsla att vara genom och falla av och sträcka ut över den vida lagunen.

Vi hade fått ett tips på ett bra ankringsställe från Benny, Blue Lagoon innanför Kivi Kivi Lagoon. En lagun inne i den stora lagunen. Här har vi legat sedan dess och bara haft det bra. Fin dykning och Nicklas plockade upp tre lobsters i förrgår. Grillning på den bländvita stranden på en av öarna som omger ankringsplatsen.

Akter om oss bor en släkt i ca sex hus just innanför stranden. Husen är fullt traditionella och står på pålar. Vinden sveper in i husen via golv och öppningar i väggarna. Familjen, som också äger lagunen, har bidragit till att vi stannat längre än planerat.

Nu kommer vi i alla fall att gå vidare i dag till en ny plats där det enligt uppgift ska finnas ett vrak från ett japanskt flygplan (andra världskriget), på snorklingsdjup. Den 7/7 lättar vi sedan för drygt 400 nm till entrén till Torres Strait.

Per-Erling

Trasig kyl men snart framme i Louisiades

Nu har vi två timmar innan vi är framme vid revet som omger lagunen i Louisiades. Vi tänker passera igenom och kanske stoppa upp ett tag.Det har varit en tuff segling i natt med häg sjö och 10-12 ms. Tror bestämt besättningen ser fram mot lite lugn o ro innanför revet.

Regn och blåst under natten men nu har vi nu sol och fin gång. Den stora kylen har lagt av så all mat ligger i den mindre kylen nu. Den är så full av fryst och färsk mat att vi inte kan fiska innan vi ätit oss fram så att det skapats för mjölken innan vi kan fylla på med färsk fisk. Nu hoppas jag hitta en kompressor med kylelement på Bali, en som går på 12-volt.

// Per-Erling

Lämnar Gizo och Solomon Islands

I går kl 17.00 den 30 juni lämnade vi Gizo och Solomon Islands för att fortsätta vår segling vidare väster ut och med kurs mot Louisiades.

Under dagen hade vi besökt Customs som låg i en vad som tidigare säkert varit en pampig kolonialbyggnad för engelsmännen. Entrén var bred och med en imponerande takhöjd. Belysningen bestod av tre lysrör, tre av tio, Väl inne hos tulltjänstemannen Billy blev vi som vanligt vänligt bemötta och alltid ställs frågan vad vi tyker om landet och om vi haft det bra. Det känns att alla är stolta över sin unga nation, blev självständiga 1978.

Immigration klarade vi av dagen innan trots att det var helg. Det var en mycket trevlig man som kom från grannbyn Noro eftersom den lokala tjänstemannen i Gizo e avlidit för ett halvår sedan. Båtturen mellan Noro och Gizo tog en timme med en modern plastkanot som har en liten överbyggnad och en 20 hk utombordare. Att hans dotter ville till marknaden för att handlaa o träffa kompisar tror jag bidrog till att vi fick service även under helgen. Dagen efter var han dessutom fullt uppbokad så vi är glada att allt löst sig så smidigt.

Innan vi lämnade Gizo passade vi också på att handla 10 kg mjöl, ytterligare rotfrukter., grönsaker och fisk på marknaden. För att bära hem grönsakerna köpte vi en ”miljömärkt” engångskasse av flätade palmblad. Allt på marknaden är inslaget i stora blad eller flätade korgar. Till och med sophanteringen sker med hjälp av stora flätade korgar.

Nu är snart min vakt över och Axel tillsammans med Nicklas tar över. Natten så här bjudit på stjärnklar himmel och halvmåne. Det sprakar av mareld i vårt kölvatten medan vi slingrar fram med vinden in akterifrån. Det blåser 8 ms och vi gör 7 knop med två rev i storen och en lite inrullad genua, Under nätterna seglar vi med reducerade segel för att vara förberedda ifall/när det kommer en squall.
Hälsningar
Per-Erling