Bora Bora

/av

Sista havsseglatsen innan byte besättning gick mellan Tahaa och BB igår. Åtföljda av mängder av delfiner gick vi ut till havs genom revporten i god vind. Slör med spirad genua i god fart och hög sjö jobbade sig Nerthus fram i sol som sedan blev intensivt varmt regn inför angöring revporten BB. Ett jätterev kring en ganska hårt exploaterad ögrupp redan sedan sextiotalet.

Maxine lyckades i hög sjö få till en god pasta pesto till lunch. Resan tog ca 4 timmar över. Vi ankrade vid huvudön på ganska djupt vatten med 75 meter kätting ute. Oerhört kraftiga vindar kommer in i viken och alla båtar viker ner sig och pendlar. Idag hård arbetsdag inför överlämnandet till ny besättning. Kölsvinet tvättat och putsat, loggen urtagen och servad, Hugo och Axel skrubbat botten i nästan tre timmar, hela sittbrunnen och överbyggnad skrubbad, bordet i sittbrunnen polerat, sortering i lådor, skotten skrubbade och putsade under däck, dynor soffor iordningsställda, köket skrubbas i minsta detalj av Francoise, toaletten servas, ja det tar aldrig slut.

PE för också en jämn kamp med rosten som alltid finns på en stålbåt där järn exponeras. Tvåkomponent härdfärg samt målning. Diesel och gas toppas upp av pågående besättning inför avresa. Francoise, Maxine och Simon har idag oxå lyckats hinna med att hyra moppar och åkt runt ön idag. Under eftermiddagen ska vi förflytta oss till en bättre ankring som också ligger närmre flygplatsen som ligger på ett rev nord huvudön och att vi kan jolla emellan.

Dagarna har rusat iväg! Om några dagar är vi hemma igen och med fantastiska minnen. PE har idag lyckats få tag på utmärkt wi-fi och lyckats med sina kommunikationer och är på strålande humör i kölsvinet som han rensar. Under dagen ett försök att ta oss ut på norra revet men fick vända pga kulingvindar och lade oss i lä om en mindre ö. Trots kuling ingen sjö att tala om innanför revet.

Nu flyter vi i ett turkost landskap inför natten i vår infinitypool på djup ca 5 meter. Märkligt nog upplever man alla öar vi kommer till på helt olika sätt med alla sina egna unika karaktärer och minnen. Efter ankring brukar alltid Hugo vara först i plurret men PE lyckades finta honom ikväll genom att ankra om till ett ny plats på samma rev och först i.

Imorgon nytt försök att gå till norra revet intill flygplatsen då vinden väntas mojna. Starkaste minnet från Polynesien är ändå kvinnorna här!! De är så vackra och stolta, alltid med vackert långt mörkt hår och en blomma bakom ena örat eller en krans. Tyvärr blir de med åren överlag så tjocka vilket är djupt tragiskt. Bäst av allt är att de finns på varje ölburk av märket Hinano i loggan. Mycket god öl dessutom ska tilläggas!

// Carl

Inför skifte av besättning

/4 Kommentarer/av

Den 8 aug kl 13.30 passerade vi in genom revet till Bora Bora. Regnet öste ner och bergen låg gömda bakom molnen. Då jag passerade in hit för länge sedan var vi nästan ensamma, vad jag minns. Nu kunde vi räkna in över fyrtio master bara i närområdet. Ska under alla omständigheter bli spännande att återigen utforska ön och vattnen innanför revet.

Rakt innanför passagen ligger samhället Vaitape där vi ankrat för att inhämta information om ön samt var man fyller gas till spisen och diesel. Finns det internet, hur kommer man till och från flygplatsen, mm.

Vi ska ju skifta besättning här så det kommer att bli en del farande till flygplatsen som ligger ute på revet. Familjen Tevell mönstrar av och min Maria, Tomas samt två nya besättningsmedlemmar, Staffan och hans son Otto, mönstrar på mellan den 11-14 aug. Vad vi förstår ska det gå att ankra i närheten av flygterminalen och sedan gå in med jollen. Vore trevligt om det gick, men vi vet mer efter besöket i byn. Har sett en smäcker katamaran som trafikerar flygplatsen, en Flygbuss på lagunen.

Glömde skriva om ett roligt möte vi hade på Huahine. Efter att vi gått in genom passet såg jag en bekant stålbåt på ca 60 fot. Den var vit och hade en ordentlig sprayhood byggd över nedgång och sittbrunnen. På akterdäck stora rullar med förtöjningsgods som vittnade om ankring i svåra vatten. Jo, det var en av de yachter vi mötte i Antarktis årskiftet 2014/15 då jag seglade med Lasse o Kalle Ljung i Lasses 47-fotare.

Vi tog jollen över till dem efter att vi ankrat och mycket riktigt, det var samma båt med de två ägarna ombord. De sa direkt att vi sågs vid den Chilenska basen. De refererade också till Kalle Ljungs film som han gjorde med sin drönare. Kul möte som väckte många minnen. De är i Polynesien över vintern för att snart gå ner till Patagonien igen och ytterligare en säsong med chartergäster till Antarktis.

Har ni inte sett filmen måste ni gå in Youtube och söka på Antarctis och Kalle Ljung. Vi har mött en hel del båtar som sett filmen och berättat om den för mig, utan att de vet att jag var med och är den som står på det lilla isberget.

Seglingen hit i dag var verkligen fin. 12 ms och spirade segel med Bora Bora framför stäven. Vi lämnade Tiva på Tahaa norr om Raiatea vid 10.30 där vi ankrat i skydd av revet på 4 meters djup. Fin sandbotten med bara en del korallhuvuden. Hittade en sektion som var i stort sett ren från korall så vi slapp trassel då vi tog upp ankaret. Just innan vi skulle gå hörde jag ett mayday på kanal 16 mitt bland allt snack på franska. Det visade sig vara Bella Ragazza registrerad på Malta och 43 meter lång som gått på grund innanför revet en bit bort. På AIS såg vi att den hittat en uppgrundning som inte syns på de digitala korten, fast skepparen hade gått väldigt nära en zon av ”uncharted” område. Båten sticker 4,2 m så så det gäller att ha spaning…

Vi har seglat i stort sett samma rutt som Bella och stött på dem vid flera tillfällen. Hoppas verkligen att allt går bra och att de snart är flott igen.

Francoise som länge drömt om att få komma till Bora Bora fick ha vakten hela seglingen över till Bora Bora och då vi passerade ut genom revet eskorterades vi av säkert femtio delfiner som gladde oss med piruetter och hopp, vilka fina djur!

Just nu är jag ensam ombord medan resten av gänget är iland för att fixa det praktiska. Kanske kommer de tillbaka med en glass, vem vet!

Hälsningar
Per-Erling

Raiatea

/av

Ankaret gick snabbt att få upp från 4 meters djup tidig morgon Huahine och segling norrut innanför revet västra sidan och ut till havs. Ingen sjö och svag vind slöt. Valar!! PE ser några Humpbacks i bleket nära båten. Vattensprutande och vinkande med fenor. En stor val hoppar upp ovan ytan med hela sin stora kropp och visar sin vita undersida. Efter en halvtimma ser vi svansfenan innan de går ner på djupet. De kan dyka 3000 m och vara nere 2 timmar.

Därefter tog vinden i och sjön byggde upp. Detta hindrade inte Francoise och PE att få ihop en god pasta till lunch som snabbt slank ner. Efter ca 4 timmars halvvind svepte vi in genom en underbar trång revöppning sydöstra delen av revet. Halva resan hade vi märkligt nog sällskap av tre st vackert blå halvmeterstora tonfiskar kring båten. Vi lockade med alla drag vi hade men Axel lyckades bara fånga en av våra anoder om babord. Humöret gott och in i en helt ny värld som denna stora ö är.

Hittade moorings i en djup vik där vi sov gott efter tabbouleh och mergues. PE och Hugo bakade dessutom kanelbullar med hjälp av samma surdegskultur som överlevt sedan Antarktis för 18 månader sedan. Vi vaknade i soluppgången, Hugo sover i hängmatta på däck, jollen lades i och sedan en tur in i landet ca en distans på en flod från öns inland.

Grönskan optimal med odlingar i dalen. Under förmiddagen slör norröver och vidare till nästa ö Tahaa som liger innanför samma rev. Ett snabbstopp bara för att fylla på förrådet av croissanter och yoghurt. Slutligen följde vi Tahaas västliga sida och lagt oss för ankarmitt i revet på en uppgrundning för att se Bora Bora i solnedgången och inför att i morgon lämna och sista seglingen dit efter sedvanligt morgondopp.

Ikväll hade vi riktigt spännande öppning av det matpaket som en främlingslegionär gav till oss på Raroia. Så mycket god mat de får!!!
Axel har lagat köksfläkten och PE och Hugo har lött ihop ett glapp på densamma. Alltid ngt att fixa. Vi följer solljuset och livets rutiner anpassas därefter.

Carl

Huahine 4-6 augusti

/av

Efter att ha tittat på bilder från 1978 tror jag bestämt att vi lagt oss med Nerthus på nästan samma plats som vi låg med Alma Mater då. Husen och stranden ser inte ut som då eftersom det nu finns en stor kaj och en mängd handelshus mm. Bergskammarna och revet med sin brytande sjö hjälpte att lokalisera ankarplatsen.

Det var en livfull liten by och marknaden var i full gång. Stora travar av Taro o Jams tillsammans med flätade korgar med andra grödor. Ett stormöte pågick också där öns invånare tydligen diskuterade priser mm. Roligt att komma till en plats där livet pulserade.

I går den 5 aug motorseglade vi söderut utmed västra kusten och innanför revet. Färgspelet var fantastiskt då solens strålar fick vattnet mellan bergen och yttre revet att växla i alla toner av blått och smaragdgrönt. Innan lunch ankrade vi på en uppgrundning med sandbotten. Axel fäller ankaret och skrattar till då rasslet från kättingen bara varar någon sekund eftersom det bara är fyra meter djupt och ankaret landar mjukt i sanden.

Vattnet är glasklart och vi släpper ut kätting och hamnar med aktern just där uppgrundningen övergår till drygt tjugo meters djup. Den blågröna tonen på grunt vatten övergår till mörkblått just där sandbanken tvärt övergår till drygt 20 meters djup. Påminner om en ravinkant på fjället där vinden blåst snön till en bågformad kant.
Här har strömmen under lång tid fört korallsand fram till kanten och skapat den branta kanten som nu ligger precis under vår akter.

Alla kastar sig i vattnet och tjoar o skrattar åt den nästan overkliga upplevelsen av att kasta sig i en levande färgpallette. Jag överraskade alla ungdomar ombord genom att bli först i vattnet:-)

Solen sken och vattnet gnistrade så nu var det hög tid för bilder uppifrån mastoppen. Först upp var Hugo som sedan följdes av Maxine och Simon. Bilderna brev bra och jag hoppas vi snart hittar bra Internet så att bloggen kan ta del av utsikten.

Nu är jollen upphissad akterut och motorn sitter på sin plint på SB sida akterut. Dags att ta upp ankaret för att sedan tuffa tillbaka till passet och gå västerut de ca 20 nm mot Raiatea. Ska bli en fin tur innanför revet innan vi når passet eftersom vi har strömmen med oss liksom vinden.

Blir antagligen ett gäng som kommer att ligga o tolka efter Nerthus då vi seglar fram över grunt vatten.

Lite mulet i dag men vi ser både Raiatea och lite längre norrut skymtar Bora Bora.

Per-Erling

På samma plats som år 1978

/av

Speciellt hej till Alma Mater-gänget och Rolf Bjelke på Northern Light (om Rolf läser vår blogg).

Nu har vi precis ankrat i Fare på Huahine, andra ön efter Tahiti på rutten mot Bora Bora. Känns lite extra eftersom vi låg här med Alma Mater den 27 aug 1978.

Igenkänning lika med noll så här långt även om passagen in och revet ser ut som tidigare. Ser i Almas loggbok att det var just här vi låg och dessutom mötte Northen Light. Ska kolla på bilderna från den tiden, bilder som jag scannat och har på en extern hårddisk.

Återkommer snart med mer kring nuet och seglingen hit.
// Per-Erling

Hej från Moorea

/av

Vad jag trodde bara var en stenhög visade sig vara en underbar klippformation med dalar och höga toppar. Vi ligger straxt utanför Hilton i ett grunt vatten som är smaragdgrönt. Bara 4 m djupt och i skydd av revet. Tyvärr är revet helt dött avseende koraller och människopåverkan tydlig. En gång så vackra rev helt döda. Sällskap av sköldpaddor har vi och underbart bad och SUP hela tiden.

Ingen vind men hoppas på vind i natt då vi lämnar mot Huahine ikväll och nattlig gång. Vi har varit på en massiv promenad genom ön och blomkrukeväxter överallt. Höjdaren var att själv plocka ananas i odlingarna efter att ha frågat om lov. Nyskalad saftig och söt solvarm ananas var gudomligt gott att sörpla i sig på plats tack vare Hugos medhavda kniv.

Jag följde en flodbädd genom djungel ner till havet. Väl där nere hittade vi en prawn odling och i morse åkte Hugo, axel och jag in för att se fiske och köpte 2 kg som vi kokade och skalade till middag väl åter på båten.

Jag har skrapat vattenlinjen som växt igen rejält och en del går knappt att få loss. Francoise har matdag och en egen fantastisk exotisk fruktsallad till lunch. Tid blir även över i hängmattan i vinden som nu kommit igång och svalkar.

Mooreas toppar är hisnande och generellt är nog Franska Polynesien den mest underbara och vänliga platsen på planeten. Detta inte minst med den blandade civiliserade franskpolynesiska kulturen och den så uttalade ickeanglosaxiska kommersiella kulturen med allt skräp som man hittar ser på engelskspråkiga öar. Private property är så uttalat där. Polynesiierna är underbara men tyvärr så onyttigt drabbade av fetma. Vi far vidare.
Carl

Tredje gången gillt

/av

Tredje gången jag är i Papeete på drygt en månad! Denna gång med båt! I reven finns passager till havet och farled innanför revet. Vi seglade in i Papeete via denna farled in i stan. Polisen stoppade oss då vi inte noterat skylten att kontakta flygledningen (sic!) på Chanel 12.

Vi var på väg rakt in i inflygningen till Papeete International med vår rigg. Kunde ha blivit en stor rubrik hemma om vi krockat med ett plan. Farleden lugnt vatten och folk överallt lördag em i, invid och på vattnet. Man såg familjer som tagit med stolar och bord med båt och satt med vatten i knähöjd. Barer på revet som man kunde simma eller ta båten till.

Väl tillagda i en mycket fin marina, långsides för första gången sedan Shelter bay. Hugo och jag besökte myllrande marknaden kl 06 och shoppade frukt, croissanter och sylt. Under dagen har Nerthus skrubbats in i minsta hörn och allt shipshape. Förråden tomma och storhandlat till sista etappen till NZ.

IMG_0590

Francoise, Maxine och PE lyckades fylla en hel van med basvaror och mat och ett drygt 2,5 meter långt kvitto. Därefter stuvning i varje hål. Francoise har skadat en fot och fått låna kryckor av hamnvakten. Hon hann dessutom med att gå till kyrkan och lyssna på sång en stund under mässan.

I morgon sannolikt vidare till Morea. Annars kan man nog ligga bra här några veckor utan problem. 72 st båtaffärer har PE och Axel nu besökt och nästan alla 2 ggr. Axel är helt slut. En st yxa, en machete, en livboj och en bodyboard blev bytet!!!!!!

Båtkuddar finns inte här tyvärr men hoppas på att inkommande crew kan ta med sig var sin! Hugo och jag har kånkat hem nästan 100 Hinano. Nu kastar vi loss ETD 13.35 enl Skip mot Muroa.

Nedan lite ihopsamlade bilder från senaste tiden:

 

// Carl

Hej från Tahiti

/1 Kommentar/av

Teahupo! I soluppgången siktas Tahiti och bergen mörka i röd sol och regnskyar! Mordor känns nära!

Seglen nere och glider förbi reven Teahupo som lär vara ett av de bästa surfställena på klotet och lätt att förstå. Enorma vågor i hög sjö med justa tunnlar.

Vi går in bakom revet genom en av passagerna och passerar mellan ön och revet utmed ön. Flera surfare i tunnlarna. Ibland ser vi korallbotten under båten i passagen.

Vi seglar vidare med målet Papeete ikväll och 33 distans dit. Sista långseglingen klar för denna besättning. Nästa riktpunkt är Carrefour varuhus Papeete!
//Carl

På väg mot Tahiti

/1 Kommentar/av

Fakarava bjöd på stora upplevelser, som ni kan läsa i tidigare inlägg här på bloggen.

Den 28:e hade vi bestämt oss för att lämna atollen via det södra passet. Efter noga spaning på vattnets rörelser och eget liv runt passet hade vi bestämt oss för att gå ut kl 11.30. För att hinna med ytterligare en spännande plats, Pink Sand beach, lämnade vi vår mooring kl 07.30 för att gå till andra sidan passet där sanden skulle finnas. Francoise är sandsamlare och den här sanden kunde vi inte bara låta gå samlingen förbi. Det hade börjat blåsa igen efter några dagars lugnt väder. Bra för seglingen till Tahiti.

Vi sicksackade oss fram mellan korallhuvudena och ankrade på jolleavstånd till sandstranden. En timma stod till förfogande för att vi inte skulle missa passet! Väl i tid började vi ta upp ankaret, som nu visade sig vara väl inslott bland korallen. I med Axel igen som fick guida oss från sin position i vattnet. Allt gick till slut bra men vi fick ta en liten genväg till farleden som leder ut genom passet.

Carl på bogsprötet och solen med bra vinkel för att se korallen kom vi tryggt fram till passet och en lätt medström ut. Vi gjorde 6,5 knop över grund och 4 knop genom vattnet då vi perfekt gled igenom det turkosblå landskapet. Fem meter djupt men så klart vatten att det kändes som vi svävade ut…

De 250 Nm till södra Tahiti har gått fint och vi kommer att komma fram till sena kvällen den 29:e, vilket medför att vi saktar in den sista biten för att gå genom revpassagen i dagsljus i morgon bitti. Här kommer tidvattnet att vara bara ngn dm men vi tar det säkra före det osäkra o väntar.

Enligt uppgift från vågsurfare ska södra delarna av Tahiti, dit vi är på väg, vara ett av världen barsta locations för just vågsurfing. Ska bli spännande att se hur det kan te sig.

Per-Erling

Back in bizniz!

/av

Lämnade Sthlm kl 13 och kom fram dagen därpå kl 05. Låter snabbt men ett väldigt långt dygn. Inrikes till Fakarava och ner till kajen där Hugo blev alldeles blek av överraskning. Han ville inte riktigt tro att det var sant att jag kommit. Per-Erling och Francoise visste men ville inte bygga upp förväntningar om det inte skulle bli av hos barnen. Nu får vi några veckor tillsammans i alla fall i Polynesien. Karensmånaden över i Sverige och repat mig bra. Lite öm ibland samt ont i nacken sedan olyckan. Känns verkligen som att komma hem!! Så härligt! Massor av sharksuckers under båten nu som går att locka fram med bröd.

Besättningen annars i god trim under kapten Evensens befäl. PE som nu bott ombord i mer än ett år ser verkligen ut att må prima och stolt farfar igen. Massor av tvätt inlämnad och färska croissanter samt pain chocolat. Första kvällen på krog med massor av pommes! Nästa dag gått för motor inne i lagunen 1/3 av lagunen till hos Mathieu som byggt en liten resort inne mot lagunen. Han har en riktig radiomast så man får för första gången riktig wi-fi ombord med vår egen wi-fi som fångar upp signalen. Simon lyckades med FaceTime hem. Den 25:e så motor/segling innanför nordöstra revet i lagunen på väg mot södra passet där det finns en mur av hajar, lite läskigt! God vind men ingen sjö bakom reven i lagunen. Windsurfers paradise!!!!

Inget fiske i lagunen då vissa fiskar kan vara onyttiga att äta pga koraller.
Vattnet dubbelturkost och korallstränderna så vita. Igår var Axel hängig av något virus och idag är det PEs tur. Francoise fixat jättepastan som nyss slank ner under gång. Inser efter att ha varit i-land hur himla kul det är med bloggen för oss alla som inte är med hela tiden. Ska poängteras att det är tack vare Rasmus Evensen att bloggen finns och uppdateras! Supertack och vågen för Raspan som just blivit farsa dessutom!!!

Inne i lagunen mot västra revet ligger Nerthus i sin majestät. Lite vind men inte en krusning på havet mellan oss och en fantastiskt rosa korallstrand beströdd av palmer. SUPen uppblåst och paddlas runt i denna helt otroliga kliché av palmer och fantastiskt hav som brusar på utsidan av revet en liten bit härifrån. PE som var sjuk igår av ngt men mår bra idag. Dock missade han middag på Laisas och hennes mans hembyggda restaurang på atollkanten. Det bjöds på grillad fisk och kyckling samt ceviche i kokosmjölk.

En underbar kvinna med en härlig glädje och utstrålning som efter middagen i mörkret skulle ut och fiska. Enkla omständigheter men så gott. På väg åter i lampskenet kokade vattnet av needlefish som hamnade i båten. Idag legat stilla i denna dröm och njutit av sol, bad, harpunering och läsning. PE har sytt en sprayhood till skyldigheten i salongen. Själv har jag gnuggat bort någon svart asfaltsprodukt som är svart och satt hårt ovan vattenlinjen. Paradiset är här och tror inte att jag sett något vackrare och mer fridfullt! Då man sitter i sittbrunnen om kvällen imörkret hör man fiskar i vattnet som jagar. I morgon avfärd till South pass för att kolla in muren av hajar. 90 minuters gång dit i soluppgången och ankaret upp 06.00. Axel sköt en surgeon capricorn med näsa som stack honom i tummen med ryggfenan och gjorde riktigt ont.iblad hajar som stryker kring båten men ofarliga.

Passet är välkänt för sin mur av hajar som trivs i det syrerika vattnet och mycket fisk. Bara under båten cirkulerar flera hajar nyfiket och ett underbart stim av brungröna kirurgfiskar som är stora och med trådar från fenorna. Inget läge att harpunera med alla hajar. Hajarna lär känna igen en harpun. Vi startade i sioluppgången med att sätta segel utan motor och gled ner till passet innanför revet vilket tog en dryg timma. Hugo bakade scones då brödet är slut. Så gott!!! Tack Hugo. Väldigt varmt idag då vinden är mycket svag. Imorgon sätter vi segel mot Tahiti.

Utan motor togs ankaret upp och vi seglar till ett enskilt rev södra Fakarava i soluppgången med orangerosa korallsand. Vattnet varmt och turkost och en utflykt så F fick hämta ett nytt lass med sand. Nu klara att gå ut ur atollen via södra passagen och ca 2 dygns segling till Tahiti. PE har satt en surdeg till frukost imorgon. Plåstren på plats bakom en del öron. Nattvakterna fördelas. Fakarava lär vara ett måste i F Polynesien och förstår nu varför och södra passet är på UNESCOs lista.

// Carl