Hej från Moorea

Vad jag trodde bara var en stenhög visade sig vara en underbar klippformation med dalar och höga toppar. Vi ligger straxt utanför Hilton i ett grunt vatten som är smaragdgrönt. Bara 4 m djupt och i skydd av revet. Tyvärr är revet helt dött avseende koraller och människopåverkan tydlig. En gång så vackra rev helt döda. Sällskap av sköldpaddor har vi och underbart bad och SUP hela tiden.

Ingen vind men hoppas på vind i natt då vi lämnar mot Huahine ikväll och nattlig gång. Vi har varit på en massiv promenad genom ön och blomkrukeväxter överallt. Höjdaren var att själv plocka ananas i odlingarna efter att ha frågat om lov. Nyskalad saftig och söt solvarm ananas var gudomligt gott att sörpla i sig på plats tack vare Hugos medhavda kniv.

Jag följde en flodbädd genom djungel ner till havet. Väl där nere hittade vi en prawn odling och i morse åkte Hugo, axel och jag in för att se fiske och köpte 2 kg som vi kokade och skalade till middag väl åter på båten.

Jag har skrapat vattenlinjen som växt igen rejält och en del går knappt att få loss. Francoise har matdag och en egen fantastisk exotisk fruktsallad till lunch. Tid blir även över i hängmattan i vinden som nu kommit igång och svalkar.

Mooreas toppar är hisnande och generellt är nog Franska Polynesien den mest underbara och vänliga platsen på planeten. Detta inte minst med den blandade civiliserade franskpolynesiska kulturen och den så uttalade ickeanglosaxiska kommersiella kulturen med allt skräp som man hittar ser på engelskspråkiga öar. Private property är så uttalat där. Polynesiierna är underbara men tyvärr så onyttigt drabbade av fetma. Vi far vidare.
Carl