Välkommen Karol

I lördags kväll anlände Karol med privattaxi från flygplatsen som ligger ca 50 km härifrån och lite drygt en timmes bilfärd. Jag hade bokat en bil av ”Rambo” som gärna åtog sig uppdraget att möta Karol för 45 USD. Bensinen kostar ca 6 kr litern så privatbilar kör gärna for en rimligg peng. Rambo var i god tid på flygplatsen med en skylt som jag skrivit dagen innan. På resan tillbaka med Karol ombord stannade han två gånger för att träffa sina släktingar. Jag väntade vid piren med tre kalla Carib-öl. Varsin till Karol och mig och en till Rambo för väl utfört jobb.
Passadvindens vågor smiter runt udden till Man of war bay samt Pirates bay och ser till att Nerthus ruller ordentligt. Karol fick en tuff start i Karibien med brännande sol och sjögång. Nu efter två shakedowndygn är han med på banan. I dag har vi ägnat tid till att gå igenom ombordrutiner och säkerhetsfrågor.
I kväll tisdag seglar vi till Chaguaramas på Trinidad där vi ska byta roderlagret. Det är 90 nm så vi går innan mörkret för att komma fram i ljuset i morgon. Även om vi seglar till en hamn i samma land så måste vi besöka Customs och Immigration då vi kommer fram. Till kvällen lägger vi till vid varvet Peake Boat Yard som kommer att ta hand om Nerthus dagen därpå, den 22 februari.
Väderprognosen säger att vi får 7-8 ms och undanvind ner till Trinidad.
PE

Obligatorisk selfi

Karol vid den för natten upphissade jollen

Taxikillen Rambo dagen innan han skulle hämta Karol

Nerthus i utanför Pirate Bay

Här har vi spenderat ca fem timmar

Visa Karol förde av konserver. Bl.a. tomat, corn, svamp, smör och sylt

Fakta om Tobago

Nu på Tobago

Nu ligger Nerthus på Tobago och närmare bestämt i Pirates Bay invid Charlotteville. Under seglingen upp från Surinam läste vi på om Tobago och fick veta att den trevligaste ankringen ligger just här. Först hade vi tänkt gå till Scarborough eftersom det var närmast men i underlaget jag sparat ner från www.noonsite.com, vår informationsbank på nätet, blev det givet att gå runt Tobago till andra sidan. Charlotteville ligger på nordöstra udden och vetter mot Caribbean.
Byn är liten och väldigt ”Västindisk” vilket vi gillar. Småskaligt och färgglatt.
Ankaret sitter bra där vi ligger på 20 m vatten och sandbotten. Provdrog med maskinen en extra gång innan vi i går tisdag åkte på en heldagsutflykt till andra änden av ön. En heldag som inleddes på slingrande vägar och som slutade med att Tomas och Leif flög hem till Sverige medan jag tog mig in till Scarborough och karnevalen innan jag for tillbaka till Nerthus. Det kommer att kännas tomt nu när de båda nu lämnar Nerthus efter den långa seglingen upp från Cape Town, en sträcka på ca 5700 nm och där vi fått uppleva så spännande och udda platser tillsammans. Långa ”ben” med stort innehåll som vi tre för med oss i upplevelsernas arkiv.
Karnevalen började vakna till liv vid 15-tiden och var full gång då jag lämnade vid 16.30 för att hinna tillbaka innan mörkret föll. Ljudnivån var bedövande från de enorma ljudanläggningarna i varje gathörn. Med hjälp av en öl och rom tillsammans med pulserande rytmer kom deltagarna i stämning och bjöd mig på en härlig upplevelse.
För min del blir det några dagar för mig själv ombord medan jag inväntar att Karol mönstrar på kvällen den 19 feb. Karol och jag seglar sedan ner Nerthus till Trinidad och Chaguaramas för att gå på varv och få nytt lager till rodret. Vi bytte lager på Kanarierna men fick tydligen inte rätt materiel så nu efter över 30 000 nm är det dags igen. Efter Trinidad fortsätter Karol och jag till Martinique där vi möter Maria och Anna, Karols hustru, för några veckors segling tillsammans. Karol och Anna besökte Maria och mig då Nerthus låg i Whangarei NZ för ett år sedan. Jag ser nu fram mot fin segling tillsammans bland de karibiska öarna.

Tomas och Leif vid parkeringsplatsen. Den uppmärksamme kanske ser Nerthus längst ut i viken.

Inne på stranden i Pirates Bay

Restaurang i ett litet hus med uteservering, alldeles vid stranden mitt i byn

Bra information. Här ska jag lämna in tvätt

Fem kopior av allt… Trevlig möte men det tog två timmar inkl väntan på att två andra båtar vara före oss

Utsikten från Immigration. Notera det tejpade fönsterglaset

Fint!

Ser ni elledningarna!

Bra sväng!

Fint va?

PE

5500 distans på Nerthus

När jag skriver det här är klockan 02.35 och det är min vakt. Vi är på väg in till Tobago och det är mitt och Tomas stop. Så jag lär inte sitta som vakt fler gånger under den här seglingen.

Det har varit en fin segling från Kapstaden i Sydafrika till Tobago i Västindien. Loggen lär hamna på 5 500 distans och det är många timmar till havs. Vi har stannat till i Luberitz (Nambia), ön St Helena ute på sydatlanten (GB), ön Fernando de Noronha (Brasilien), ”Djävulsön” (Franska Guyana), Paramaribo i Surinam och snart Tobago.

Min gamla önskan att korsa Atlanten har fyllts. Vi har seglat i både södra och norra Atlanten. Vi har passerat ekvatorn och tagit ett dopp mitt i natten. Linjen syntes inte i havet så vi tog chansen att passera linjen 4 gånger så att det blev ”ordentligt badat och gjort”. Jul och nyår har firats till havs.

Vi har besökt öar som jag inte annars skulle ens ha funderat på att besöka. Lärt mig hur delar av Atlanten fungerar den här tiden på året. Som just nu t ex. För några minuter sedan blåste det 2-3 m/s och nu är vinden uppe i 9-10 m/s med regn. Snart är den nere i 5-6 m/s och det är så här det har varit vid många tillfällen. Jag har också varit den som lagt i fiskelinorna oftast trots att jag inte äter fisk. Vi har fått två tonfiskar och när nr två fått sin plats i kylen och det har varit min matdag har jag tagit upp och lagat tonfisken till de två män som äter – jippi att jag vågade ge mig på det. Helt oförklarligt i mina ögon så kunde de äta fisk minst 8 dagar i sträck.

Innan jag gav mig av på den här seglingen så funderade jag på vad som skulle skilja den här resan från den som jag gjorde med båten från Visby till Spanien. Det är en hel del kan jag konstatera. Per-Erling som varit ombord på hela resan och är båtens kapten har fått en erfarenhet som är värt mycket. Han har ännu bättre koll på hela båten om det är möjligt. Vet vad som behöver fixas, när och hur det skall göras och vem som skall göra det. Men det räcker inte med det.

När timmarna framför datorn är klara och kollen finns på nästa angöring då är det högst troligt att han tar fram en pensel och fixar rost eller något annat. Han känner till varje detalj och egenhet som båten har. Tack vare den kunskapen och förmågan att ta tag i jobben så är Nerthus en mycket välskött båt i dag. Jag tycker att jag kan segla men jag märker att det finns mycket att lära som underlättar. Där har Per-Erling i dag ytterligare erfarenheter och tankar på lösningar som gett mig mer kunskap och möjlighet att ta beslut ute på havet som är bra för båt och besättning.

Är ni som läser den bloggen sugna på att köpa en fin båt och ta ett varv runt jorden finns tillfället nu. Nerthus är till salu! Och hon är i fint skick. Passa på att ta några dagar med Per-Erling för att gå igenom båten och segla en bit. Ni kommer att bli förundrade över hur mycket det finns att lära och bli bättre på.

Jag har på den här seglingen bland annat lärt mig det här:
– Gå inte för nära en boj i en farled när du har medström. Det är otroliga krafter i rörelse och det är lätt att segla på det du trodde att du hade koll på.
– Förbered din ankomst till en nya plats. Det är olika överallt var och hur du kan ankra och många fler besök hos tull, immigration, polis m.m. än vad jag trodde.
– Förbered båten för den tripp du skall göra. Det är inte fel att reva eller ta ner hela storen. Genoa och fock mår inte dåligt av att ha mindre segelyta. Det är du och båten som skall må bra och ha en god tur på havet.

Ja, det finns mycket mer att bli bra på. Nu har jag ett par dagar på mig att bada och dyka innan det bär hem till ett vintrigt Sverige. Innan Tobago saknade jag att inte ha sett mareld och en haj. Nu har jag sett marelden och undrar om en haj kommer att visa sig.

Leif Wictorén

På väg mot Tobago

Den 7 februari lämnade vi Domburg i Surinam. Efter en del funderande kring tidvattnet och flodens rytm släppte vi mooringen kl 11.00 i en lätt motström. Beräkningen vilade på att strömmen skulle vända till vår fördel ca 8 nm senare, vilket visade sig stämma och vi fick en bra medström hela vägen ut till fritt vatten. En sträcka på drygt 30 nm som vi klarade på lite drygt fem timmar.

Det grumliga vattnet övergick till klart atlantvatten efter natten och vi passade pa att köra watermakern och slänga ut fiskekrokarna. Kursen siktar på ostliga Tobago där Charlotteville väntar på oss. I den fina passadvinden tuffar tuffar Nerthus i på 7-8 knop. Med vinden in från styrbord och en ganska hög sjö, 3-5 metersvågor, beräknar vi vara framme i morgon lördag den 10 feb på morgonen.

Pos 9 feb 14.00 UTC 09 45N 058 52W
27,5 gr i havet
//PE

Bilder från den senaste tiden

Nedan en lite bildkavalkad från senaste tiden.

Hälsingar

Per-Erling

Börjar med St Helena

St Helena och Jamestown från havet då vi kom in på förmiddagen

Jamestown sedd från bergen.

Gubbarna Tomas, Leif och jag innan påbörjade klättringen upp för Jacobs trappa.

Efter en jobbig resa upp förfall trappsteg.

Den lilla färjan som formella alla fiskebåtar och oss seglare som ankrade i viken. De röda repen var för att kunna svinga sig ombord när vågor och tidvattnet rörde om.

Napoleons hus under vistelsen på St Helena.

Porten från staden ut till stranden.

Fernando De Noronha, Brasilien

Vi kom in på kvällen efter att mörkret lagt sig. Radarn visar ekon från alla små fiske- och utflyktsbåtar som låg vid bojar i viken.
Vi ankrade på 18 m utan att komma för nära andra båtar.

Mäktig natur runt oss.

Många fina stränder, här med Nerthus i bakgrunden.

Fernando är en vulkanö som reser sig ur djupet.

Dramatisk kust varvat med stränder.

28 gr i vattnet! PE och Leif leker i vågorna.

Bra med vattentät väska.

solen gick ner bakom Fernando då vi lämnade med kurs mot Devils Island.

Devils Island

Här på Devils Isl och de tre öarna hölls under tiden fram till 1953 över 50 000 fångar fängslade. Känns verkligen sorgligt att föreställa sig svårigheterna som de råkade ut för.

Här ruinerna från fängelser och cellerna.

Celler med galler i taket.

Träden har tagit över och visar naturens kraft.

Mitt i djungeln slingrar sig vägar.

Gaveln på ett av fängelsehusen.

Här begravdes en del som avled på öarna. De flesta fick dock sin grav i havet.

Berättelsen om ”Papillon”

Surinam

Nerthus vid mooringen utanför Domburg Marina.

På väg in fick vi bra fart i medströmmen. Vi gjorde stundtals 10 knop över grund. Se så brunt flodvattnet blir av all sand som förs ut från deltat.

Paramaribo är en spännande västindisk stad, full av överraskningar. Alla hus dock inte i så fint skick.

Båttaxin övre floden. Se alla som lutar sig över sina mobiler, här som varhelst i världen.

 

Ett varv runt jorden

Den 1 mars 2018 kl 15.00 passerade vi våra spår! Nu byter vi färg på plupparna på kartan från röd till blå 🙂

Snart korsar vi vårt spår

Efter två intressanta dagar på Djävulsön, eller öarna, har vi gått vidare mot Surinam och deras huvudstad Paramaribo.

Det är verkligen sorgligt att föreställa sig det lidande de över tiden 50 000 fångarna fick utstå. I går vandrade vi runt på Ile Saint-Josef som inte är så stor men bjöd på en tidsresa eftersom de flesta byggnaderna fanns kvar, om än inlindad i vegetationen som tagit över.

Den täta djungeln och dess träd hade slagit rot inne i ruinerna. Långa rader av trånga celler med galler i taken berättar om förhållandena som fångarna fick utstå. De bilder jag hoppas kunna lägga på bloggen så smånimgom visar tydligt hur det varit här en gång och hur naturen, fukten och värmen förändrat byggnaderna till ”vackra” tidsdokument.

Det är imponerande att se hur naturen tar tillbaka sin ö. På de ytor som jag antar var mer parklika en gång i tiden växer en nästan ogenomtränglig skog av lövträd varvat med kokospalmer. Ljudet från fåglar och syrsor är imponerande.

I dag finns det några hus som är igång och fungerar som logement för Främlingslegionen, vars uppgift är att vara till hands då det är uppskjutningar från Space Centret inne på fastlandet. På kvällarna kunde vi se det kraftiga ljuset från anläggningen. Tyvärr fick vi inte uppleva någon uppskjutning. Det är från Franska Guyana som man bl.a. sänder förnödenheter till rymdstationen ISS.

I går fick vi sällskap av ett kryssningsfartyg som ankrade inte långt från Nerthus. Ombord fanns 1 000 gäster som transporterades med barkasser in till en flytkaj, 80 personer åt gången. I morse, just som vi lämnat vår ankring, anlände ett nytt kryssningsfartyg som verkade vara betydligt större. Jag tror bestämt restaurangen och guift-shopen kommer att få en bra dag på huvudön Ile Royale.

I morgon fredag vid kl 14.00 siktar vi på att träffa lågvattnet utanför inloppet till floden som leder in till vår ankringsplats en bit uppströms från Paramaribo. Vi vill ha strömmen med oss när vattnet vänder och strömmar in i floden. Flod-deltat är väldigt grunt och det finns en prickad led in som är ca 20 nm lång. Leden är inte bred och vi måste vara noga med navigationen i det grumliga vattnet. När vi gick in samma väg för drygt två år sedan noterade vi att sikten i vattnet var noll!

Då vi går in i floden korsar vi samtidigt vårt spår från december 2015 och kan notera att Nerthus fullbordat ett varv runt jorden, ca 35 000 distansminuter efter att vi avseglade från Visby den 18 juli 2015.

//PE