Så har vi till slut kommit iväg efter två veckors avvaktande. Vädret har varit lynnigt och besluten att avvakta har varit helt riktiga då vi ser hur vädergudarna har ställt till det. Till tröst har vi fått se en del av kusten och öarna i Bay of Islands. Landskapet och öarna är så vackra och storslagna.

Redan i fredags kunde vi se att väderprognosen talade för att söndagen skulle passa fint med SV-liga vindar inledningsvis. En bit upp vridande mot SO. Nackdelen att gå så omgående efter att det blåst nordligt och nordostligt under en längre tid är att den gamla sjön ligger kvar och ger vågor från tre riktningar. Men med bra öppen vind går Nerthus fint även i stökig sjö.

Natten innan vi lämnade kom ett riktigt tungt regnväder in över vårt område och tömde sitt innehåll över oss. Här kallas det för en ”trough” vilket innebär just att det kommer att regna så mkt att det liknar att ett tråg med vatten tippas över oss. En trough är också ett kar som boskapen får sitt vatten i.

Just när jag sitter vid navigationsbordet blåser det ca 14 ms och Maria och Magnus har vakten. En del vågor träffar Nerthus skrov och bjuder på en dusch. Sjön är rätt jobbig men det går fint och vi gör bra fart rakt mot vårt mål Vanuatu, ca 1000 Nm norrut.

Tror det är spännande och lite ovant för vår nya besättning. Det är en tuff start vi fått men allt blir ju snart bättre då vi kommer en bit upp mot värmen. Vi har hört så mycket fint om öarna och inte minst människorna i Vanuatu.

Nu ska jag krypa till kojs för att senare, tillsammans med PY, ta vakten kl 03.00. Får se vad drömmarnas rike kan bjuda i den slingrande sjön.

Nu är kl 22.30 och vår position är:
S34 11 E173 54
Vattentemperaturen 19.6 gr.
//Per-Erling

Så börjar det bli dags att ge sig till havs igen. Vi har blivit lite försenade på grund av väderutsikterna som påverkats av ett antal djupa lågtryck som passerat in över NZ från Tasman Sea. I morgon lördag förväntas vi få mycket regn som sedan följs av uppsprickande molntäcke och för oss gynnsamma vindar. Nu på söndag ser det ut som att vi äntligen kan få sträcka ut på Pacific igen. Jag återkommer då vi vet mer exakt hur det blir.

Sedan vi kom upp till Opua igen har vi fortsatt förberedelserna varvat med strandhugg bland öarna i Bay of Islands. I går ankrade vi på samma plats som James Cook ankrade vid sitt första besök på NZ. Enligt giudeboken en ”måste-ankring” om man är i närheten. För den som vill leta på Google Earth så heter ön Motuarohia Island eller Roberton Island.

I går var det extra festligt ombord eftersom Magnus fyllde år. Py hade bakat en tårta så det blev sång och paketöppning i sittbrunnen.

Nätterna börjar bli svala här medan dagarna fortfarande har svensk sommartemperatur. Eftersom vi är på södra halvklotet motsvarar april här september i Sverige.

När jag skriver detta seglar vi sakta in mot marinan i Opua för att i morgon lördag göra de sista matinköpen, klarera ut samt fylla diesel. Nu håller vi tummarna att väderprognosen håller och att vi kan vinka hej då till NZ på söndag morgon.

Häromdagen fick vi vår nya jolle. Det blev såklart en högtidsstund då vi fick sjösätta jollen och testa utombordaren som dagen till ära hade får extra vingar monterade för att skapa bättre ”lyft” i aktern.
Vår nya nya lazybag har också kommit på plats. Nu måste vi testa att revlinor mm löper fint innan vi ger oss ut på havet.

I går, just som vi skulle ta upp ankaret och vi alla var under däck, sprakade det till i VHF-en. Det var en skakad kvinnoröst som ropade att deras båt sjunker efter att ha gått på ett grund. Extra obehagligt att lyssna eftersom vi hörde gråtande barn i bakgrunden. Kvinnan var sansad och ropade strax mayday och angav koordinaterna. Jag lade ut deras position i kortet och noterade att vi var bara ca 3 nm från haveristen. Vi beslöt att omgående ta upp ankaret för att kunna lämna vår vik så snabbt som möjligt och börja gå mot haveristens position. Efter bara en kort stund hörde vi att sjöräddningen hade direktkontakt samt att en annan båt var i närheten. Vi kunde alltså lugnt fortsätta vår plan att gå till nästa ö och vik. Efter ytterligare ca 15 minuter hörde vi på radiotrafiken att läckan var tätad och att båten, som hette La Luna, var på väg in till marinan under eskort av en anna båt. Det hela var givetvis dramatiskt att följa och väldigt lugnande att alla ombord var välbehållna.

Hälsningar
PE

som tur var tog cyklonen en ostligare bana och möjliggjorde att vi kunde sjösätta i dag. Underbart att känna rörelsen i båten igen. Just ligger utanpå en fiskebåt i anslutning till varvet och kommer att ta oss in till vår tidigare plats i Town Basin i Whangarei i morgon fm då tidvattnet är högt och djupet i feleden tillräckligt för Nerthus.

Till helgen mönstra nya besättningen på. Magnus, Py och Silvija har varit på en utflyga söderut och Maria landar efter en tid i Sverige. Jag tar bilen till Auckland och möter henne samtidigt som vi får tillfalla att säga hej då till vår vänner Cam o Brenda. Så på lördag kväll kan gänget som skall segla norrut träffas tillsammans som en kick off för kommande äventyr.

Hälsningar

PE