Två dagar sedan angjort Tobago Keys med de snorklingsmöjligheter som erbjuds. Inte så grumligt som förra gången då det hade varit storm. Sköldpaddor och akvariefiskar samt alltid lite spänning då man oftast ser hajar. Kul att se att reven verkar återhämta sig efter turism och oväder och andra orsaker. Det är inte den färggrannhet man skulle kunna vänta sig men fiskarna är så kul att iakta.

I morse fick jag tag på en Tuna (himla bra handtag på tunas då man ska bära dem) på union drygt tre kg som Francoise tillagad på ett enastående sätt. Därefter mys och snack under tomatburken i sittbrunnen. Jollen lyfter vi upp utmed båtsidan i ett fall ovan vattnet för att undvika stöld.

Francoise lär sig jollen och idag lärt sig svänga babord och styrbord får vi ta en annan dag. När solen gått ner är det varmare i vattnet än i vinden på däck. Då det är mörkt ter sig vattnet och vinden mer respektingivande. En och annan film blir det och Hugo styr upp då det blir av för att sedan somna efter halva filmen. PE har en uppblåsbar paddleboard som idag kom till pass.

Det är ett äventyr hela tiden med spänning och man kan nog kalla detta för en aktiv ledighet. I mitt fall livslång. Pensionen tickar in och vårt leverna är i grunden ett mycket billigt levnadssätt. Det är dyrt i Caribien generellt men med rätt val kommer man billigt undan.matbudget på 100 kr per person är svårt att komma upp till. Annars i butiker, mat, drinkar och restauranger som vid Stureplan samma priser.

Igår var en lång och fantastisk dag från Tobago halvvind med stop Petit Nevis som när en gammal slaktplatsen för valar. Därefter läns och strök kusten utmed Moonhole. Väl på Bequia så är det den bästa ön i Caribien med god ankring, frukt och grönsakstorg samt massor av coola restauranger och barer. Det finns en svensk som har en cool krog här men alldeles för dyrt för ett familjebesök mot vad man får.

Dingiesarna irrar runt som humlor i viken och i den kolsvarta natten är det extra spännande. Annars måste man verkligen säga att Bequia har utvecklats enormt till det bättre under de senaste 38 åren. Inget man kan säga om de andra öarna.

”Vilka ska med i första turen med jollen?” Ropas det ut över Nerthus alla skrymslen följt av:
”Jag! & jag! Jag med! Njaaeee… Joo.. Ska du med? Ja, okej vi också!”
Äsch då, för många. Igen. ”Omorganisering!” Så börjar vi om med platsfördelningen.

Här om dagen testade vi 6 pers i jollen och det blev en blöt historia. Precis som ni alla vet är att ju köldeffekten nästan som i Åre, nästan alltså. Skillnaden är väl egentligen att vi måste värma oss i 28 gradigt vatten efter vågduscharna.

Men igår fylldes första jollen snabbt efter ankring vid Tobago Cays, två timmar senare kommer gänget tillbaka och har sett havsskölpaddor, stingrocka, vackra fiskar, sjöstjärna och revhaj. Något smått stressad Axel, Amanda och Hugo fick avbryta Yatzy’t för ett dopp i det turkosa. Vi såg fisk…. En papegojfisk på sin höjd. Lyckan blev större idag då dagen spenderades mer under ytan än över. Sköldpaddorna betar långsamt men stabilt på bottengräset och bryr sig nådigt lite om oss som glider ner och känner försiktigt på deras dinosaurieskal. Ett ”Hugg tag i skalet polarn!” med gotlänsk dialekt var det enda som fattades, om ni förstår vad jag menar?

Mina och Addes, och morsans förstås, ivriga ben tog sig sedan upp på den lille ön vi ligger intill för att se solnedgången. Här var stranden pyntad med färgglada bord, en grill och ljusslingor mellan palmerna. När vi gör oss bekanta med mannen som grillar glider en jolle upp på sanden med ett svenskt par som vi igår mötte på Union Island, vi snackar vidare och får självklart reda på att vi delar en gemensam vän uppe i Åre. Som det ska vara när en är utomlands.

Först uppe  på toppen fick vi en uppfattning om var Nerthus faktiskt ligger för ankar. Innanför ett rev av koraller som sträcker sig minst 3000m skyddas vi från Atlantens vågor, där små sanddynor sticker upp ur vattnet och påminner en om alla de bilder en suttit och drömt sig bort till. Turkost är att underskatta den färg som vattnet har, det bara lyser om det som om det vore självlysande även när molnen drar förbi. Vi lever i en dröm och så vitt jag vet ska vi inte vakna ur den på ett tag.

Imorgon bär det av mot Bequia, redan innan frukost eftersom en ovanligt lång seglats väntar, hela 28nm! Det kommer väl ta oss kanske 6h? Oj och åter oj. Där hoppas vi hitta fler cyklop, god glass och kanske en begagnad vindsurfingbräda till min bror Rasmus som kommer om någa veckor! Adde längtar dessutom efter en hawaii-skjorta i ”size luftig”, med reggae-texter för att passa in stilen. Det tar nog inte lång tid innan red, gold & green-mössan åker på också (med påsydda rastaflätor).

Nej, nu säger jag godnatt från ett lätt svajjande Västindien och sätter igång fläkten till min koj. Sov så gott!
Amanda