På besök i ett akvarium

”Vilka ska med i första turen med jollen?” Ropas det ut över Nerthus alla skrymslen följt av:
”Jag! & jag! Jag med! Njaaeee… Joo.. Ska du med? Ja, okej vi också!”
Äsch då, för många. Igen. ”Omorganisering!” Så börjar vi om med platsfördelningen.

Här om dagen testade vi 6 pers i jollen och det blev en blöt historia. Precis som ni alla vet är att ju köldeffekten nästan som i Åre, nästan alltså. Skillnaden är väl egentligen att vi måste värma oss i 28 gradigt vatten efter vågduscharna.

Men igår fylldes första jollen snabbt efter ankring vid Tobago Cays, två timmar senare kommer gänget tillbaka och har sett havsskölpaddor, stingrocka, vackra fiskar, sjöstjärna och revhaj. Något smått stressad Axel, Amanda och Hugo fick avbryta Yatzy’t för ett dopp i det turkosa. Vi såg fisk…. En papegojfisk på sin höjd. Lyckan blev större idag då dagen spenderades mer under ytan än över. Sköldpaddorna betar långsamt men stabilt på bottengräset och bryr sig nådigt lite om oss som glider ner och känner försiktigt på deras dinosaurieskal. Ett ”Hugg tag i skalet polarn!” med gotlänsk dialekt var det enda som fattades, om ni förstår vad jag menar?

Mina och Addes, och morsans förstås, ivriga ben tog sig sedan upp på den lille ön vi ligger intill för att se solnedgången. Här var stranden pyntad med färgglada bord, en grill och ljusslingor mellan palmerna. När vi gör oss bekanta med mannen som grillar glider en jolle upp på sanden med ett svenskt par som vi igår mötte på Union Island, vi snackar vidare och får självklart reda på att vi delar en gemensam vän uppe i Åre. Som det ska vara när en är utomlands.

Först uppe  på toppen fick vi en uppfattning om var Nerthus faktiskt ligger för ankar. Innanför ett rev av koraller som sträcker sig minst 3000m skyddas vi från Atlantens vågor, där små sanddynor sticker upp ur vattnet och påminner en om alla de bilder en suttit och drömt sig bort till. Turkost är att underskatta den färg som vattnet har, det bara lyser om det som om det vore självlysande även när molnen drar förbi. Vi lever i en dröm och så vitt jag vet ska vi inte vakna ur den på ett tag.

Imorgon bär det av mot Bequia, redan innan frukost eftersom en ovanligt lång seglats väntar, hela 28nm! Det kommer väl ta oss kanske 6h? Oj och åter oj. Där hoppas vi hitta fler cyklop, god glass och kanske en begagnad vindsurfingbräda till min bror Rasmus som kommer om någa veckor! Adde längtar dessutom efter en hawaii-skjorta i ”size luftig”, med reggae-texter för att passa in stilen. Det tar nog inte lång tid innan red, gold & green-mössan åker på också (med påsydda rastaflätor).

Nej, nu säger jag godnatt från ett lätt svajjande Västindien och sätter igång fläkten till min koj. Sov så gott!
Amanda

3 Kommentarer
  1. Fredrik
    Fredrik says:

    Underbart att få höra dig berätta om det goda livet i Karibien syrran! Här i Skuru har premiäråkningen på Bastusjöns fina is äntligen blivit av, som vi har längtat. Vi plogade upp en liten hockeyrink och spelade i en timme innan tårna kändes som ispinnar i den bitande kylan som tagit sitt grepp om oss i Norden. -13 grader på promenaden hem ikväll kändes ”friskt”, något som jag gärna byter mot ett dyk bland sköldpaddor och rockor i turkuost vatten om 1 1/2 månad ? Längtar!

    Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *