Extra

Vi gör ett extra inlägg på bloggen för att skingra ev oro.
Kl 19.30 (02.30 svensk tid) fick vi ett meddelande via radion (VHF) att det utfärdats en tsunamivarning efter ett jordskalv i Ecuador. Alla fartyg och segelbåtar har dirigerats till djupt vatten 6 nm utanför kusten. Just nu ligger vi på säkert vatten/djup och inväntar ny information. Vi är flera segelbåtar och större fartyg inom synhåll av varandra.
Nu är kl 21.00 hos oss och vi fick just veta att varningen gäller två timmar till.
Återkommer när vi fått ny info.

Tillstånd för Galapagos.

image

Ok. Det är inte gratis att besöka Galapagos. Det ska tydligt sägas. Flera hundra dollar per skalle kostar det att få licensen att kuska runt bland öarna i egen båt. Man ansöker och får tillstånd om man har tur. Idag på morgonen i sittbrunnen fick vi vår licens och Nerthus får besöka tre av öarna i arkipelagen under Max 30 dagar.

image

En skojig detalj är att jag, i spåren av den konstanta språkförbistringen, i de officiella Equdorianska rullorna blev utnämnd till skeppets kapten. Helt oförtjänt måste jag medge ?

image

Vi sticker om ett par timmar vidare mot ön Santa Cruz som ligger ca 40 distans eller en dags resa rakt västerut. Det är det stora avståndet mellan vulkanöarna i ögruppen som gör att finkarna har olika näbbar och de stora sköldpaddorna har olika sköldar och som bidrog till att Darwin drog sina sköna slutsatser om arternas uppkomst och därmed till att vi slipper leva  våra liv som oupplysta kreationistmuppar.

image

Vi har som sagt redan betat av en massa bra möten med ögruppens urinnevånare.

image

image

image

Vi har badat med sköldpaddor, dykt efter hammarhajar( som givetvis lyste med sin frånvaro). Vi har gjort utflykter med pickuptaxi till ett jättestort klätterträd med ett hus i. Det är Per Erling i vitt som står vid foten.

imageimage

Vi har ätit gott på lokal lysrörsrestaurang och har även ätit upp mittpartiet av en lokalt fångad tonfisk som vi inhandlade för sju dollar och tillagade i det gastronomiska centret i Nerthus ruff.

image

Nu är det dags för nya upptäckter på nästa ö. Tyvärr  blir vi där av med Peter Kruse som måste åka hem och ta hand om vekligheten. Då finns inte heller någon som kan lyssna på Calles och mina snarkningar i förpiken men det får vi försöka leva med ?

image

 

San Christobal

Så var det dags igen med några små godbitar från det verkliga livet. Långt borta från datorer och tider att passa. Inte så dumt. Dagarna rusar iväg och det finns alltid något att göra eller som skall göras. Imorgon är det min matdag men för ankar skippar vi luncher. Gott majsbröd till frukost finns på bageriet. Man kan inte använda jollen här. Orsaken är att så fort man inte är i den så fylls den snabbt med sjölejon. Jollen är därmed upphissad i riggen.  Istället så finns ett system med Båttaxi som beställs på kanal 14 och kostar en dollar varje tur per person oavsett hur många man är. Från morgon till kl 22 på kvällen.

Jag har konsekvent satsat på middag iland om det finns ngn krog som verkar ok då jag har matdag. Då slipper jag både disk och matlagning. Är bra på att diska men usel stressad kock. Första dagen lärde vi oss att leva i symbios med sjölejonen och det finns långt fler i byn än människor. Bänkar, stenar, kajer är upptagna av fetingar som sover och slöar med sin integritet som markeras av ett bröl om man kommer på rangen ca 2 meter. Ibland kliver man nästan på dem men då blir det bröl. Dessa otroligt klumpiga varelser på land är missiler i vattnet. Simmar man så är de intill men aldrig direktkontakt. Rekordet för djup är ca otroliga 500 meter. De äter 8-15 kg fisk per dag. Hittat ett par villa barer att sitta med öl i kvällssolen. Igår taxi över ön och besökte en fantastiskt gin anläggning med massor av Galapagossköldpaddor landlevande. Att filma var ingen idé utan stillbilder räckte i deras stilla tillvaro. Den äldsta vi såg är 150 år vilket innebär kläckning samtidigt med amerikanska inbördeskriget!!

Ett stop och vandring upp till en vulkansjö där man såg hela ön uppifrån i en sval bris. Vi väntar fortfarande på visum från Kito så vi kan inte gå vidare i arkipelagen innan dess. Troligen klart imorgon.

Micke, Maria och Peter reser hem härifrån så vi är fyra ombord inkl herr Olsson till Pitcairn. Denna ö är efter Antarktis världens mest otillgängliga platser med ett 50-tal invånare.

Igår var en fantastisk dag med dykutflykt Kickers Rock!!!!! Se bilder på google så förstår ni! Vi gjorde ett övningsdyk och sedan 2 st 25-minuters dyk ned till 25-30 meters djup (får inte dyka djupare enligt min privata sjukförsäkring om den ska gälla). Jag ska erkänna att det var lite läskigt då det var länge sedan jag dök med tuber. Det handlar om en klippa mitt i havet med sulor, fregattfåglar och ett helt makalöst djurliv under vattenytan tillsammans med sjölejonen som leker nyfiket kring oss. Vi såg haj, rockor, sköldpaddor, muräna och myriader av fiskar av olika sorter och storlekar. Man blir ödmjuk! Kanalen mellan klipporna hade ett djup på ca 20 meter. Annars dök man utmed bergsväggarna och stupet ner är direkt 2-3 km djupt. Besättningen och dykledarna var fantastiska och de ville verkligen att vi skulle ha det bra och säkert. Därefter bjöds det på lunch i lä om Kickers Rock.

Sedan ca 40 minuters båtresa österut och till en strand, nog den mest fantastiska strand jag någonsin sett och jag har sett en del inklusive Praslin. Svarta vulkanklippor med helt vit korallsand på stränderna. Det var så förvirrande vackert att inte ens min kamera förmådde att fokusera. Då man badade så kom det stora pelikanare samt Bobies och dök efter fisk så nära som ett par meter. Efter ca ett par timmar där båtresa åter till Nerthus. Först lite drinkar iland och sedan hade Maria lagat god middag för tomma magar. Inte helt lätt att komma ombord eftersom balkongen är barrikaderad av fendertar (den sk lejonfällan) för annars är det fullt av sjölejon och de vill inte flytta på sig annat än om man spolar med vattenstrålen från slangen. Lejonungarna tycker bara det är kul och fort upp igen.

Idag är det min matdag så en del pyssel ombord samt i byn men vakande öga på båten. Komplettering bröd och mjölk behövs. Jag vet inte hur många Tb vi har vi har bränt på pippisar och konstiga djur. Människorna här är underbart vänliga och glada men tyvärr ingen engelska. Galapagos är en fantastisk skatt!!!

Carl

Reseberättelse Panama till Galapagos

Perlas
Vid uppvaknandet ser vi att elden förflyttat sig ännu längre ner mot havet. I huvudsak är det undervegetationen som brinner. Det puttrar på och det är inte så att den rasar fram. Här kan man oxå fundera kring den torka som råder. Läser just nu boken ”den sista torsken” av Isabella Lövin. Lättläst och koncis bok som KG rekommenderat. Man kan väl säga att det ärsummering av boken ”Arternas uppkomst”som Micke just läser. Vi seglar vid lunchtid i het sol med god vind ser det ut som. PE plockat ner prognoser och om de håller så ser det bra ut. Annars är det fullt upp hur märkligt det än kan låta!

Frukost, lunch, fika och sedan middag varje dag men under gemytliga former och ett härligt gäng ombord var och en klurig på sitt sätt att dela med sig. Idag har jag köket och hittat lite kul burkar att öppna. Alla burkar nu märkta med tusch med tanke på det vatten som tidigare äventyr spolat bort etiketter med vilda blandningar som följd.

Båten funkar bra under  kaptenens befäl. Allt fejas och putsas, skruvar fixas, skor lagas av Peter med segelgarn, kameror och all elektronik laddas, båten skall styras, segel upp och ner, trim-trim, solskydd skall upp och ner, mail skickas och tas emot, oljor bytes, punka på jollen lagas, tvätt tvättas och hänges, prylar återbördas till sina platser, läsning, ”intellektuella” diskutioner, rövarhistorier och ibland sanna, kunskap om havet och vårt ursprung gör sig påmint, sopsortering, watermaking,disk mm…., dingen ska i och upp och samma sak gäller utombordaren, utflykter stränder och djungeln ska genomföras med Tomas i täten, Mick beväpnad med kameror och kånkar på en kamera som nästan är lika stor som honom

Märk väl så har jag inte nämnt tiden som går åt för oss alla att leta prylar!!! Med allt detta i en fantastisk värme så anpassar man sig efter solens gång och somnar lätt kl10 för att vakna utsövd klockan sju för ett morgondopp.

Måndagen den 4 april efter utflykt på ön och lunch kastat loss. Tilltagande vind och läns. Jollen upptagen och motorn genomspolad med vatten. Fantastiskt många delfiner och de ser lite annorlunda ut än i Atlanten. Spräckliga och fläckar men lika glada för det. På natten ett oerhört skådespel. Kombinationen av massiv mareld och delfiner som leker med oss ritar fantastiska spår under vattnet.

När vi skulle ta upp fiskelinorna visade det sig att vi fått napp. Det var en ca meterlång vacker King makarell. Om den smakade gott? Jag filéade den och jättegott kött. Jag hade haftångest hela em vad jag skulle laga till middag och så hoppade denna fisk rätt upp i stekpannan.

5 april
Nu har det hunnit bli morgon den 5 april efter en stjärnklar natt och svart havssjö med brytande vågor som hörs ute i mörkret. Vakterna är var och en tre timmar och ensamma med standby. Ingen sjösjuka än så länge ombord gudskelov. God seglingen hela dagen med spirad genua, 7-8 knop i havssjö.
Vi har lite problem med herr Olsson tyvärr vilket kan ställa till bekymmer nästa passage då vi bara är tre ombord och Allt annat är tip-top inkl watermakern. Vatten så långt ögat når och ensamma i en obeveklig frid fn.
Nytt dygnsrekord 200 sjömil första dygnet .

Sjön mycket annorlunda jmf med Atlanten. Här mer av mycket långa dyningar med hyfsat stabil vind. Ett rev i storen samt lättgenuan som man kan gasa med. Just idag den 9 1 grad från eekvatorn. När man står på däck så ingen skugga som skapas i om solen nästan i zenit. Helt underbart spännande att komma till dessa platser på egen köl och eget rum som man åker i. Vi har setthaj, sköldpaddor, Stim av bonitos, massor av flygfiskar som vanligt.
Själen mår gott för min del och slippa alla lågbegåvade tjänstemän inom SLL. Egentligen är det synd om dessa fattiga människor klistrade i möten och framför sina datorer i ett gigantiskt maktspel bakom kulisserna. Jag behöver inte bry mig längre och tröttnat på att koka soppa på en spik för personer som kan så lite. Troligen framme inom ett par dygn och taggad

9 april
20 distans till ekvatorn. Min matdag och sedan ledig I fem dygn. Bra arbetsfördelning! Sedan är det alltid ngt att göra ombord men ingen stress. Igår pajade en pump. Den pumpar saltvatten för att kyla kompressorn till kylen. Vi har pumpar ombord men PE och Tomas har kämpat hårt för att byta ut den och att få en ny att funka. I övrigt har allt funkat.

Sedan imorse har vi ständigt nya havssulor som sitter och vilar sig och putsar fjäderdräkten. Man kan stå en meter ifrån den innan den oroar sig. De skiter på peket!!

11 april
Idag den elfte april på morgonen så reste sig San Christobal och härlig segling utmed kusten och just lagt ankar i smaragdgrönt vatten och brölande sjölejon. Vi får vänta på customs som kommer ombord. Efter denna segling förstår jag varför det kallas för Stilla havet. Atlanten är mycket blåsigare och hög sjö som drivs upp. Här handlar det om vindar ca 6-7 m/ sek och mycket långa dyningar och ibland bleke. Innan vi anlände fick vi napp på båda linorna men vi orkade inte håva in ngn av fiskarna vilket grämer mig oerhört!!

Livet går vidare, vi har det alla väldigt bra och håller sams.
Carl

Framme hos Sjölejonen

image

Nu är vi framme i Edens lustgård. Vi ligger för ankar i hamnbasängen utanför den lilla pittoreska staden på San Christobal – en av öarna i Galapagosarkipelagen.

image


image

Den första överaskningen är att det finns städer här. Den andra är att ungefär hälften av invånarna är djur. Sjölejon och pelikaner rör sig lika fritt och på ungefär samma sätt som människorna. De är fullkomligt orädda vilket sannolikt beror på att de aldrig blivit jagade av människor här på Galapagos. Det ger en väldigt speciell stämning där man typ hälsar på djuren när man möts på gatan. Och när man kommer ner på stranden är ungefär hälften av de solande paren sjölejon.

image

Resan hit var fantastisk! Det tog ungefär en vecka av segling över ett havsdjup på tre och en halv kilometer och utan land vid horisonten. Otroligt magiska pass vid rodret om natten med Vintergatan och södra korset och möten med de som bor där: delfiner, flygfisk och en val som jag missade. Tyvärr funkar det inte att filma delfiner om natten i mareld: tro mig – jag försökte.

image

Nu sitter jag med en tonfisksallad och internetar medan Maria och Per Erling dyker med havsköldpaddor och grabbarna leker med de jättestora landsköldpaddorna som kan bli 200 år gamla. De bor i en inhägnad en taxiresa bort på andra sidan flygplatsen. Vi har det inte tråkigt! Inte alls ???

image

image

Framme

I dag den 11 april kl. 10.00 lokal tid ankrade vi på Galapagos och ön San Cristobal. Allt väl och vi är inklarerade o klara för att upptäcka denna magiska plats. Möttes av en kommitté på bryggan. Hälsningar Per-Erling

Nu har vi passerat ekvatorn

Snabb rapport från ekvatorn, som vi passerade kl 19.22 lokal tid den 10 april. Positionen för passagen var N/S 00 00,000 och W 088 33,582. Ni ser det på kartan här ovanför 🙂

Stilla hav på Stilla Havet… Lång dyning men dåligt med vind tyvär. Vi hoppas vara framme i morgon mitt på dagen med siktet inställt på ön San Cristobal.

// Per-Erling

Närmar oss Galapagos och Ekvatorn

Nu ca 200 nm kvar innan vi siktar Galapagos. Fem dygn har passerat sedan vi lämnade Panama och Isla del Ray så får vi bara behålla vinden kommer vi att fälla ankaret den 11 april utanför Baquerizo Moreno på ön Isla Santa Cruz. Från att vi hade rekordsegling under första dygnet har det blåst ganska dåligt. Utöver svaga vindar har vi noterat en bitvis stark motström på upp till 2 knop.

Enligt strömkartor skall vi ha en lätt medström så vi antar att El Nino spelar oss ett spratt. I går var det enormt varmt såväl i vattnet som i luften men i morse satte jag på mig en tröja och vindjacka eftersom det helt plötsligt blivit riktigt svalt. Humboldtströmmen som kommer upp utmed Sydamerikas västkust. Vad jag läst mig till har det hänt att Humboldtströmmen ändrat riktning vissa El Nino-år. Hur som helst så glider vi just fram mot mål på ett lugnt hav i ca 5 knop över grund. Farten genom vattnet visar 6-7 knop i en brant halvvind på ca 6 ms. Kalasfint!

I går morse mötte vi två valar som passerade oss alldeles intill Nerthus. Svårt att se vad det var för slags valar men vi tror att det var ngn form av Minke Wahle, ca 7 meter långa. På eftermiddagen skrämde vi en ganska stor sköldpadda som låg o solade sig i vågorna. Förvånat tittade den på oss medan vi passerade. Lite senare då Carl och jag satt i sittbrunnen såg vi fenan av en ca två meter lång haj kanske 15 meter ut på babords sida. Delfiner har haft runt oss men inte hajar, förrän nu.

Nu väntar ca två veckor av annorlunda djur o fåglar. Ska bli fantastiskt att komma till denna mytomspunna ögrupp med sitt helt unika djurliv. Min kamera havererade innan vi kom till Panama så nu har jag köpt en ny som passar till den lins jag hade sedan tidigare. Komma till Galapagos utan bra kamera är ju ingen bra idé. Vi får se om det finns bra WiFi när vi kommer fram och därmed möjlighet att skicka bilder.

Tittar jag på vår position ser jag att vi nu ligger på N 01 11  W 086 47 vilket betyder att vi närmar oss Ekvatorn. Efter Galapagos fortsätter vi söderut innan vi styr vidare västerut. Viktigt att komma ner en bit för att fånga passadvindarna som blåser från sydost
samt strömmen som har en västlig riktning.

Per-Erling

Segling med extra allt

Det här är verkligen en första segling med extra allt! Efter att ha lämnat Panama City med fyllda tankar och stor förväntan seglade vi ut mot ögruppen Las Perlas och ön del Rey.

Med bra vind snett bakifrån och den heta aprilsolen stekande över våra kepsklädda huvuden lade vi ut två fångstlinor för att försöka fixa en härlig fiskmiddag till resans första kväll. Det gick inte så bra men den uteblivna fångsten kompenserades av Per Erling som tog sig en snorkelutflykt över revet vid framkomsten och harpunerade tre papegojfiskar som slutade sina dagar i vår stekpanna. Vansinnigt gott!

Las Perlas verkar vara en väldigt glest befolkad plats med en rad underbara badstränder för den som har vägarna förbi. Här verkar man även kunna studera skogsbränder. Överallt i buskarna antingen brann det eller så skvallrade trästammar och snår om tidigare bränder. Röken följde oss ut på havet när vi igår, på seglingens tredje morgon stävade ut genom Panamabukten på väg mot nästa landkänning: Galapagos. Vindarnas förmodade styrka och riktning har gett att vi skippar Isla del Coco och går direkt mot sjölejonens, sköldpaddornas och finkarnas paradis.

Det som sedan följer är ofattbart häftigt för en oceansegalarrockie som jag och jag tror även för resten av besättningen. Först farten och seglingsupplevelsen: i underbart fläktande och soligt väder sprutar vi fram med fulla segel i nio knop. Efter bara ett par timmar rycker det i fiskelinan med den lilla rosa plastbläckfisken som bete och Peter halar in den största fisk som jag har varit med om att fånga: en nästan meterlång Kungsmakrill. Otroligt snygg och som det ska visa sig: även underbart god på middagstallrikarna. Medan Calle ger sig på att filea underverket kommer nästa tjut: DELFINER!!

I havet omkring oss, runt omkring båten och under den har vi fått sällskap av ett hundratal delfiner som racar med oss i hög fart: hoppar och leker. De är obegripligt snabba och vekar ha superkul och stannar nästan en halvtimme. Som om detta inte skulle räcka för den första oceandagen så blir jag avbruten när jag sitter och tittar på The Danish Girl senare på kvällen, av Peter som säger att delfinerna är tillbaka: fast nu i marelden i det kolsvarta havet utanför. Det som mötte mig uppe på däck var något av det vackraste och mest magiska jag sett i hela mitt liv.

Det är natt med en kupol av stjärnor ovanför Nerthus. Maria står vid rodret. Det blåser 12 sekundmeter och det sprutar bogsvall med mareld om fören. Långt under ytan och uppe och ovanför den, simmar, dansar och hopar ett tjugotal delfiner helt upplysta och klädda i mareld. Blixtrande stråk och magiska mönster av ljus pulserar rakt under mig när jag står i båtens för och titta ner. En gudomlig upplevelse! Det är så märkvärdigt och unikt att jag vill gråta. Fantastiska varelser på besök.

Alla legender om sjöjungfrur och mytiska havsdjur som ledsagat fartyg till havs under historien, blir fullkomligt begripliga,

Nästa morgon dvs idag, kan vi konstatera att Nerthus slagit nytt hastighetsrekord: 200 sjömil på ett dygn! Tack delfinerna 🙂

//Micke

Rapport från Stilla Havet

Nu är vi ett dygn ut från Panama. Från dess att vi tog upp ankaret har vi gynnats av bra väder med undanvind på 8-14 ms.

Vi lämnade ankringsplatsen kl 14.15 lokal tid och innan mörkret föll hade vi fått en enmeters King Mackarell (Kingfish) och eskorterats av hundratals delfiner.

Efter mörkets intrång kom marelden, vilken fick delfinerna att se ut som torpeder i det mörka vattnet. Jag tror Micke kommer att beskriva första dagen på Stilla Havet lite närmare.

Just nu en kort rapport samt vår position. N 06.07 W 080.51. Eftersom vi legat på dryga 8 knop har vi satt nytt dygnsrekord som lyder på 200 Nm. Det tidigare var från Atlanten och var 184 Nm.

//Per-Erling