Fakarava bjöd på stora upplevelser, som ni kan läsa i tidigare inlägg här på bloggen.

Den 28:e hade vi bestämt oss för att lämna atollen via det södra passet. Efter noga spaning på vattnets rörelser och eget liv runt passet hade vi bestämt oss för att gå ut kl 11.30. För att hinna med ytterligare en spännande plats, Pink Sand beach, lämnade vi vår mooring kl 07.30 för att gå till andra sidan passet där sanden skulle finnas. Francoise är sandsamlare och den här sanden kunde vi inte bara låta gå samlingen förbi. Det hade börjat blåsa igen efter några dagars lugnt väder. Bra för seglingen till Tahiti.

Vi sicksackade oss fram mellan korallhuvudena och ankrade på jolleavstånd till sandstranden. En timma stod till förfogande för att vi inte skulle missa passet! Väl i tid började vi ta upp ankaret, som nu visade sig vara väl inslott bland korallen. I med Axel igen som fick guida oss från sin position i vattnet. Allt gick till slut bra men vi fick ta en liten genväg till farleden som leder ut genom passet.

Carl på bogsprötet och solen med bra vinkel för att se korallen kom vi tryggt fram till passet och en lätt medström ut. Vi gjorde 6,5 knop över grund och 4 knop genom vattnet då vi perfekt gled igenom det turkosblå landskapet. Fem meter djupt men så klart vatten att det kändes som vi svävade ut…

De 250 Nm till södra Tahiti har gått fint och vi kommer att komma fram till sena kvällen den 29:e, vilket medför att vi saktar in den sista biten för att gå genom revpassagen i dagsljus i morgon bitti. Här kommer tidvattnet att vara bara ngn dm men vi tar det säkra före det osäkra o väntar.

Enligt uppgift från vågsurfare ska södra delarna av Tahiti, dit vi är på väg, vara ett av världen barsta locations för just vågsurfing. Ska bli spännande att se hur det kan te sig.

Per-Erling

Nu har varit på Fakarava sedan den 22:a och tiden har gått rasande fort. Varje ankring har skapat en känsla av att vi vill stanna länge på just den platsen. Vi började med att hälsa Carl välkommen ombord igen efter sin konvalescens efter incidenten med jollen för över en månad sedan. (Läs tidigare inlägg på bloggen här).

Flygplatsen låg nästan på promenadavstånd men Carl träffade killen som driver en liten yachtservice inne i samhället och fick skjuts till kajen nära Nerthus. En fransman som bytt livet i Paris mot livet på en atoll, där han och hans familj nu bott sedan 12 år tillbaka. De hjälper till med allt från wifi till tvätt. Via dem fick vi till slut tag på ägg. Utbudet av färska varor är mkt begränsat i Tuamotus och de små handelsbodarna som inte är större en liten kiosk, servering över disk precis som förr.

Trots att vi trivdes bra fortsatte vi söderut mot det sydliga passet som vi nu förstått är världsberömt i hela Frankrike och seglarkollektivet runt Stilla Havet. I passet, som ventileras med frisk vatten då tidvattnet ständigt är på väg ut eller in, är villkoren för ett rikt liv under ytan perfekt. Strömmen ut kan uppgå till 10 knop och in 8 knop enligt informationen i våra digitala kort. Som ni förstår är det en dramatisk plats och vi ville verkligen dit för att snorkla och ta del av det rika livet under ytan. Då det finns gått om fisk lär det vara lika gott om haj.

Efter ett stopp nästan halvvägs där vi återigen ville stanna länge (Den franskinspirerade delen av besättningen nosade upp att det gick att handla baguetter och croissanter av det unga paret som etablerat en liten resort på stranden). Roligt också att träffa andra seglare vi mött tidigare. Det blir lätt så att vi alla har en förmåga att sikta in samma platser, vilket kanske inte är så konstigt. Jag har tidigare skrivit om den unga killen från USA men som vuxit upp i Frankrike. Han har köpt en Albin Vega och seglar solo från San Fransisco. Det blev en middag tillsammans ombord på Nerthus och utbyte av tips och erfarenheter. Han fick under natten låna Carls hårddisk laddad med ett hundratal filmer och vi fick ett ryskt navigationsprogram som var laddat med Google Earthbilder istället för sjökort. Perfekt att kunna se korallhuvudena i det blå vattnet på skärmen utan att behöva vara uppkopplad via internet. Via koppling till vår GPS kunde vi se också nu Nerthus position på den blåa ytan. Ryssarna hade tydligen lagt in Navionics kort också, vilket gladde mig.

Nästa stop blev nere i sydöstra delen av lagunen, Hirifa med sitt lugna vatten och superbra läge på en långgrund udde med långa sandrevlar som sträckte sig flera hundra meter utmed revet, som så småningom ledde till passet. Vi ankrade på 10 m djup med vinden från land. Framför oss fanns några mindre byggnader där ett äldre par bodde och serverade mat till den som ville ha. Han hade jobbat för militären men var pensionerad och de valde nu att bo i vad jag kan se som näst intill paradiset. Gissa om vi återigen ville stanna länge.

Dom fiskade själva den fisk som senare hamnade på yachtiesarnas tallrikar. På altanen som låg 5 m från den vita korallsanden och det blå vattnet hade seglare satt upp flaggor eller T-shirtar på en vägg eller i taket. Vi skrev våra namn på en WSS-vimpel som nu samsas med vimplar och flaggor från hela världen.

Vi har nu SUP:en pumpad och paddlar runt i det grunda vattnet. Maxine och Simon tog en lång tur in i en djup vik bakom udden när vattnet var högt nog. Hoppas ni kan se framför er hur fint vi har det. Blankt glasklart vatten, kokospalmklädd ö, bländvita stränder, revet en bit ut som ramar in bilden med sina brytande vågor. När allt är så fint toppade vi föreställningen med två tigerkakor som nybakade slank ner till eftermiddagsfikat.

Trots vårt välbefinnande ville vi vidare till passet under nuvarande väderförhållande, vinden skulle tillta den 28:e och då vill vi passa på att gå till Tahiti. Så i dag den 27 juli lättade vi ankar kl 06.30 utan maskin och seglade de 6 Nm till passets inre mynning. Vi vill ha en hel dag här bara för snorkling. Så fort vi var på plats hoppade ett gäng i vattnet bara för att konstatera att snacket om mycket haj stämde. Runt Nerthus och några meter ner cirklade fem stora hajar. Vi vet nu att hajen inte är aggressiv utan bara nyfiken. Trots det är det pirrigt värre att lämna trygg Nerthus.

Här ligger ca 8 båtar bara i dag och över säsongen är det säkert 1000 personer som simmat eller snorklat här utan att någon blivit attackerad av haj. Känns tryggt att veta, men….

Nu väntar en dag simmandes på ytan eller under vattnet. Får se hur modiga vi blir.
Per-Erling

Hej, jag heter Hugo Tevell och är 12 år och är yngsta barnet i familjen Tevell. Bor i Bromma, Stockholm då jag inte är med ombord på Nerthus.

Den 18 juli kom vi till Tahanea, en stor atoll som ligger i Tuamotus. Klockan 15.00 gick vi igenom passet som är öppningen i revet för att komma in i lagunen. Vi svängde till höger och ankrade bakom ett lite större korallhuvud/litet rev. Det var 14 meter djupt där vi släppte ankaret och sand o korallbotten. Axel, min storebror, dök o kollade ankaret, han kom ända ner till ankaret.

Eftersom det var Nerthus årsdag på seglingen hade jag och Per-Erling bakat en kaka. Det var en chokladkaka som blev jättegod. Till middag åt vi spagetti bolognese med goda kakan som efterrätt.

Nästa dag den 19 juli simmade vi till korallhuvudet en bit bort från Nerthus. Det var Maxine , Axel, mamma och Simon. Vi hade tänkt harpunera och fixade en stor hink som vi satte i en livboj för att hinken skulle flyta och vi hade någonstans lägga fisken. Bra så att inte hajen tar fisken.

Det började med at vi anlände till dykstället och Simon la fast den flytande hinken då jag frågade om om jag kunde låna harpunen. Jag simmade runt korallhuvudet med harpunen och såg gigantiska papegojfiskar på nära håll. Med första skottet fick jag den största papegojfisken i stimmet och det gick jättesnabbt, så när jag simmade tillbaka till hinken märkte jag inte att jag förföljdes av två hajar. Hajarna var ca 1-1,5 meter. Jag märkte inte att jag hade hajar bakom mig, det var de andra som såg och berättade för mig senare när jag kom fram till hinken och dom andra. Då tittade jag runt och såg hajarna cirkulera runt oss. Det var lite läskigt men som tur var var dom inte farliga utan bara nyfikna. Men sedan hörde vi ett till harpunskott avlossas och då tittade vi upp och såg att Axel hade fått en fisk också. Han kom simmande mot oss med hajarna lite efter sig. Han kom med en stor papegojfisk också. Vi vågade inte stanna så länge och hinken var full så vi simmade tillbaka till båten. Simon var lite nedstämd för att han inte hunnit jaga utan bara släpat på hinken och harpunen. Men vi sa att vi skulle komma tillbaka en annan dag.

Fiskarna var gröna med en stor bula i pannan. Dom var ca 50 cm långa och vi fotograferade dom innan vi rensade. Magarna var fulla med korall som de betat med sina papegojnäbbar. När vi var på revet och man var tyst kunde man höra hur papegojfiskarna knaprade på korallen.

Sedan tog vi jollen in till land för att utforska ön. på ön såg vi stora eremitkrabbor, typ en krabba med klor och ben som bor i en snäcka som den kryper in i för att få skydd. Den käkar blad och kokos. Sedan gick vi till andra sidan av ön, utsidan mot havet. När vi gick där såg vi murenor som låg i vattnet bland stenarna o solade. Vi fortsatte vår promenad runt ön. Vi hittade ett övergivet hus där det fanns massor av kokosnötter som fallit ner från palmerna. Med en pinne som satt fast i marken öppnade vi några kokosnötter. Det var tungt och svårt att få bort skalet runt den hårda nöten. Den hårda nöten knackade vi mot ett träd så att den öppnade sig på mitten.
När vi var på väg tillbaka till jollen som vi ankrat vid stranden så hittade vi palmblad som vi tyckte vi kunde fläta till typ mattor. När det var dags för middag tog vi fram snacks o god dricka för att fira att Maxine var bra igen efter sin Denguefeber. Den dagen fick vi korv och mos till middag. Men efter middagen mådde Maxine dåligt igen men det var inte på grund av denguefebern. Som tur var mådde hon bra dagen efter.

20/7
Idag var det min och Axels matdag. Idag ville Simon också få en fisk så vi stack ut till ett annat korall huvud. det var fantastisk snorkling där och vi såg flera fiskar med olika färger. Jag och Axel simmade in till land medan Simon jagade papegojfiskar. Han fick en papegoja men jag fick den största. Eftersom att det var min och Axels matdag tillagade vi våra fiskar. Vi gjorde smörstekt papegojfisk med ris och en sås.

22/7
Nu har vi åkt längs med korallen och snorklat medan vi väntade på lågvattnet för att komma in i atollen Fakarava. Just nu har vi anlänt till Rotoava på Fakarava. Just nu måste vi sticka i och handla. Jag glömde säga att jag satt på första spridaren men det dröjde inte länge innan jag hissades ner för att det började regna och det blev mulet. Nu när vi kom hem blev alla överraskade av att när vi gick på båten och såg att pappa var där. Nu firar vi att pappa är här.

Hej då.
Från Hugo

Här kommer en blandning av bilder från Söderhavet och Gambier, Pitcairn, Mangareva, Akuta och Ducie fotade av Carl, Per-Erling och Tomas. Bilder från nuvarande etapp med familjen Tevell, Per-Erling och Simon ombord är inte med bland dessa bilder men kommer framöver då Nerthus är i närheten av internet.