Simma med hajar

Nu har varit på Fakarava sedan den 22:a och tiden har gått rasande fort. Varje ankring har skapat en känsla av att vi vill stanna länge på just den platsen. Vi började med att hälsa Carl välkommen ombord igen efter sin konvalescens efter incidenten med jollen för över en månad sedan. (Läs tidigare inlägg på bloggen här).

Flygplatsen låg nästan på promenadavstånd men Carl träffade killen som driver en liten yachtservice inne i samhället och fick skjuts till kajen nära Nerthus. En fransman som bytt livet i Paris mot livet på en atoll, där han och hans familj nu bott sedan 12 år tillbaka. De hjälper till med allt från wifi till tvätt. Via dem fick vi till slut tag på ägg. Utbudet av färska varor är mkt begränsat i Tuamotus och de små handelsbodarna som inte är större en liten kiosk, servering över disk precis som förr.

Trots att vi trivdes bra fortsatte vi söderut mot det sydliga passet som vi nu förstått är världsberömt i hela Frankrike och seglarkollektivet runt Stilla Havet. I passet, som ventileras med frisk vatten då tidvattnet ständigt är på väg ut eller in, är villkoren för ett rikt liv under ytan perfekt. Strömmen ut kan uppgå till 10 knop och in 8 knop enligt informationen i våra digitala kort. Som ni förstår är det en dramatisk plats och vi ville verkligen dit för att snorkla och ta del av det rika livet under ytan. Då det finns gått om fisk lär det vara lika gott om haj.

Efter ett stopp nästan halvvägs där vi återigen ville stanna länge (Den franskinspirerade delen av besättningen nosade upp att det gick att handla baguetter och croissanter av det unga paret som etablerat en liten resort på stranden). Roligt också att träffa andra seglare vi mött tidigare. Det blir lätt så att vi alla har en förmåga att sikta in samma platser, vilket kanske inte är så konstigt. Jag har tidigare skrivit om den unga killen från USA men som vuxit upp i Frankrike. Han har köpt en Albin Vega och seglar solo från San Fransisco. Det blev en middag tillsammans ombord på Nerthus och utbyte av tips och erfarenheter. Han fick under natten låna Carls hårddisk laddad med ett hundratal filmer och vi fick ett ryskt navigationsprogram som var laddat med Google Earthbilder istället för sjökort. Perfekt att kunna se korallhuvudena i det blå vattnet på skärmen utan att behöva vara uppkopplad via internet. Via koppling till vår GPS kunde vi se också nu Nerthus position på den blåa ytan. Ryssarna hade tydligen lagt in Navionics kort också, vilket gladde mig.

Nästa stop blev nere i sydöstra delen av lagunen, Hirifa med sitt lugna vatten och superbra läge på en långgrund udde med långa sandrevlar som sträckte sig flera hundra meter utmed revet, som så småningom ledde till passet. Vi ankrade på 10 m djup med vinden från land. Framför oss fanns några mindre byggnader där ett äldre par bodde och serverade mat till den som ville ha. Han hade jobbat för militären men var pensionerad och de valde nu att bo i vad jag kan se som näst intill paradiset. Gissa om vi återigen ville stanna länge.

Dom fiskade själva den fisk som senare hamnade på yachtiesarnas tallrikar. På altanen som låg 5 m från den vita korallsanden och det blå vattnet hade seglare satt upp flaggor eller T-shirtar på en vägg eller i taket. Vi skrev våra namn på en WSS-vimpel som nu samsas med vimplar och flaggor från hela världen.

Vi har nu SUP:en pumpad och paddlar runt i det grunda vattnet. Maxine och Simon tog en lång tur in i en djup vik bakom udden när vattnet var högt nog. Hoppas ni kan se framför er hur fint vi har det. Blankt glasklart vatten, kokospalmklädd ö, bländvita stränder, revet en bit ut som ramar in bilden med sina brytande vågor. När allt är så fint toppade vi föreställningen med två tigerkakor som nybakade slank ner till eftermiddagsfikat.

Trots vårt välbefinnande ville vi vidare till passet under nuvarande väderförhållande, vinden skulle tillta den 28:e och då vill vi passa på att gå till Tahiti. Så i dag den 27 juli lättade vi ankar kl 06.30 utan maskin och seglade de 6 Nm till passets inre mynning. Vi vill ha en hel dag här bara för snorkling. Så fort vi var på plats hoppade ett gäng i vattnet bara för att konstatera att snacket om mycket haj stämde. Runt Nerthus och några meter ner cirklade fem stora hajar. Vi vet nu att hajen inte är aggressiv utan bara nyfiken. Trots det är det pirrigt värre att lämna trygg Nerthus.

Här ligger ca 8 båtar bara i dag och över säsongen är det säkert 1000 personer som simmat eller snorklat här utan att någon blivit attackerad av haj. Känns tryggt att veta, men….

Nu väntar en dag simmandes på ytan eller under vattnet. Får se hur modiga vi blir.
Per-Erling

1 svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *