Flamingos trail och Beachbar i solnedgången samt bra krog dagen innan avresa från Isabelle. Den 29/3 och lördag hemma så vi lämnar inte på en fredag. Man måste tro på sådant! På Almaseglingen fanns det präst, fruntimmer och krukväxter ombord men så gick det åt helvete oxå!

Ingen vind och inget konstigt i o m att vi befinner oss inne i sk doldrums (området kring ekvatorn mellan södra och norra halvklotens vädersystem sk passadvindar. Lång havssjö men stadigt framåt 223 grader söderut för att möta upp passadvindarna på kyligare breddgrader som förhoppningsvis för oss till Pitcairn.

High lights Galapagos:
1. Isabella beachbar, restauranger, cool miljö, bukten vi ankrat med allt oerhört fantastiska liv kring båten i stilla vatten utan sjö, spännande jolleturer varje kväll, snygga brudar (another specie), simma med Iguaner, simma med stim av rockor, måttlig turism, världens näst största vulkankrater (som vi tyvärr missade då det var molnigt just de dagarna vi var här).
2. San Christobal med sin oerhörda sjölejonkoloni, dykning Kickers rock men fr a den strand vi besökte samma tur var helt otrolig. Utflykt till vulkansjö samt landsköldpaddor samt lysrörsrestaurang
3. Floreana en ö söderut utflykt över en dag med Micke. Väldigt isolerat och lugnt.
4. Santa Cruz sucks! Turism, smutsig hamn samt hemsk sjö nästan en hel vecka. Det fanns ett par erfarenheter som var häftiga och det var Angelmyers bryggrestaurang och ett härligt möte med honom. Det andra var fiskmarknaden som var så underbar! Liten men välbesökt av pelikaner, sjölejon och människor kring fantastiska fiskar.

Vid avresa från Isabella Big Manta rockor 4-fem meter mellan vingspetsarna sväva i vattenytan svart rygg och vit bottenmålning. Utanför ön massor av sovande sköldpaddor utströdda i havet! Sedan Manta rockorna!! Wow!
Världens chans att få en på film en Manta som sov föröver och jag färdig med iphonen inställd på video och på. Ser att det funkar med filmen rolling. Plötsligt vaknar mantan till liv och flaxar till med hela undersidan till mot båtsidan föröver där jag står i peket. Just den var ca fem meter. Fantastiskt filmögonblick! När jag sedan går under däck för att kolla så ser jag bara mitt vänstra pekfinger och hör bara ljudet. Skit både bakom och framför kameran.

Strax därpå när jag skurar däck hör jag av PE att generatorn är överhettad. Vi ser att det inte är stopp i rören och utgår från att det förhoppningsvis är impellern som PE kan byta vilket senast gjordes i Visby. Generatorn har sannolikt gått ca 1000 timmar sedan dess och ger oss ström till laddning, watermaker samt kylar. Vi guppar här och stängt av huvudmotorn för att få ner värmen i motorrummet så man kan mecka med grejorna. Strax därefter när Tomas sätter på kompassbelysningen och lampan är paj och byts. Börjar bra. Fantastiskt med PE och Tomas som kan grejorna och min kunskap kring motorer och el finns inte men bra på att skriva ut piller! Bara ett par distans från Isabella så vi får se om vi ska vända.

Diagnosen blev att impellern gått sönder och reserv finns ombord. Efter 3 timmars skruvande och fixande av PE och Tomas. Jag kom bara med ett enstaka råd vid ett enskilt tillfälle.

30 april
Vi går vidare för motor. Valborgeldarna frånvarande. Under dagen har PE ivrigt vädrat seglen men inget idé. Vi har nu gått in i ett nytt vaktschema med gammaldags 4 timmars vaktsystem i och med att vi är så få så det ska nog funka eftersom vi har autopiloten. Vi har oxå nya matrutiner med frukost på morgonen och sedan em rejäl middag ca 16.00. Annars idag så har vi siktat en del pilotvalar som är lite mindre storlek.

Dyningarna är enorma och 100-tals meter långa utan att bryta men som vittnar om vindaktiviteter södra halvklotet. Lite vind har det kommit men räcker inte till att segla i och tuffar vidare. Ett par dygn senare känner vi tilltagande passadvindar SO.

4 maj
Vi har haft god halvvind och god segling med mer sjö. Det har handlat om 6-11 sm, mer på dagen och mindre om natten.
Vanligtvis stjärnklart men ibland ngt moln. Underbara sol upp och nergångar.
Det är två saker jag minns med Alma Mater seglingen för 38 år sedan som var riktigt trista men som man stod ut med som ung. Det ena var bristen på sötvatten och det andra var att vi inte hade någon Autopilot.
Vatten har vi hur mycket som helst tack vare min kontakt med Ingemar, samt montage av PE och Tomas.
Autopiloten känns bra men lite osäker på den. Vi har en extra ombord dessutom men det finns en plan att komplettera framöver.

Några gillar att styra hela tiden (m a o segla) men det gör verkligen inte jag. Känns alldeles för enformigt att sitta helt still 8 timmar per dag som nu då vi är tre ombord. Vi siktar på att den håller och om inte så får vi lov att handstyra hela tiden, Gud förbjude!
Man kan älska att segla utan att styra hela tiden!
Det kan jag och det är verkligen ok!

Annars är det sol varje dag och det blir allt varmare desto längre söderut vi kommer från ekvatorns kalla strömmar. Vartefter sedan kallare då hösten inleds på södra halvklotet. Vi har gott om mat ombord men fisk blir det inget av!

Jag har två böcker igång nu varav den ena heter ”Kongo”. Det är en fantastisk källa av kunskap kring just Kongo och dess historia då och nu berättad nästan som en roman. Annars har jag lyssnat på GW:s senaste som pk har en kvinnlig hjälte. Likadant var det i med Guillous senaste med en kvinnlig Carl Hamilton! Patetiskt och orkade inte lyssna klart. Den där Guillou måste ha ett fullständigt gigantiskt mindervärdeskomplex och i sig rimligt för vår egen svenska lilla Ken Folket.

Däremot skeptiskt har jag lyssnat på Härenstams ”morsning och goodbye” och vad roligt han och hans omgivning har haft det. Välskrivet och riktigt rolig samt ödmjuk. Liknar i viss mån David Nivens självbiografi ”Moon in the ballon” som jag läste för mycket länge sedan. Det finns så många biografier men få bra. Vad ska man tro om boken P Barneviks biografi med rubrik? Knappast ngt att köpa och läsa annat än om man är intresserad av psykiatriska diagnoser. Sällan man ser en tydlig medicinsk diagnos på just bokomslaget som i hans fall!

Det blev en fet Tuna på kroken igår som PE tillagade så oerhört gott!!!!! Nu en vecka gått och två kvar i vår lilla koja till sjöss. Jag vet inte hur vuxet beteende vi har men jag har aldrig gillat att vara vuxen! Barnet i mig kommer alltid att hävda sig stort. Koja är det i alla fall och lite vuxet…..

Egentligen kan långa seglingsetapper vara väldigt obekvämt. Inte minst då man brottas med grytor och köksinredningen i köket som far åt alla håll! Riktiga överhalningar kan ställa till det om man inte har alla fyra händer på rätt plats.
Grejor inkl elektronik far o golvet och pajar.

Nåväl Pitcairn, om man nu ska ta sig dit, så går det bara medbåt. Annat är detta eländiga salt som förföljer en hela tiden. Utan sötvatten är det knepigt att stå ut. Tar aldrig slut! Vakterna kan ibland vara bra sega trots stjärnor eller sol. Socialt experimenten brukar inte vara så knepigt då man är få som denna passage. Värre är då man bara är tre att man ständigt är vakt eller sover och visserligen tid för annat men ändå inte riktigt. Hur fort går det då? Ja, det handlar om ca 15 km/timme vilket motsvarar rask promenad från Galapagos till Polynesien. Väl framme desto härligare då man har sin koja med sig och i huvudsak besöker vi platser man inte kan komma till annars.

Nu har vi kommit halvvägs till Pitcairn. Mao 1500 distans och det mesta här på rutin. Kommer bli skönt att komma fram men man tröttnar liksom inte på denna fantastiska naturupplevelse och litenhet i naturen. På min hundvakt natt 9 fick Olsson problem igen. Himla trist men kan förhoppningsvis fixas i dagsljus. Annars det jag saknar mest är att röra sig medan ytan är begränsad. Längtar efter promenader och träd.

Herr Olsson och vi kämpar vidare! Nu har det gått ca 2 veckor och bra vindar. Vi seglar hela tiden söderut mot Pitcairn och därmed seglat genom sydostpassagen och kommit in i ett område som kallas the ”variables” och vindarna snurrar åt alla håll. I natt plötsligt blåste det 13 m/s och sjön oerhört skvimpig med kraftiga överhalningar. Inte lätt att ens hålla sig kvar i kojen för PE och Tomas. I nattmörkret känns och hörs det mäktigt! Allt är mer hotfullt i mörkret. Själv höll jag på att slå ihjäl mig i fritt fall från spisen rätt ner i navigationsborder!! Hade nog en himla tur där. Min högra stortå måste jag nog ta bort för den är mest ivägen hela tiden och gör så ont. Räknar med att vara framme om en vecka ändå med eller utan tå.

Båten känns himla trygg och tålig och vilka sega (tåliga) och duktiga seglare Tomas och PE är!!!!! De mår dessutom verkligen toppen nu och så härligt att se!

14 maj
Idag har vi varit ute två veckor. Mycket same same men det finns inslag! Fredagsmys med Tomas chokladkaka igår. Fantastisk god fisk en stor King makrill Tuna på drygt 15 kg i förrgår. Vinden snurrar på dessa breddgrader och kyligt på nätterna. Sjöställ då det regnar till och från. Ska bli skönt när denna passage är över tycker jag trots all bekvämlighet! Lyx är även att ha tillgång till mail ombord dock utan filer och bilder. Jag kan hålla lite kontakt med familjen och det är riktigt roligt. Missar årets blåsippor och gullvivor men härligt att uppskatta och sakna min vardag och ursprung.

Guvernören på Pitcairn mailad att vi är på väg och enligt svarsmail är vi välkomna. Vår plan är att på vägen dit försöka besöka en obebodd ö som heter Ducei 2 dygn från Pitcairn. Snart där som det ser ut i kortet.

Under natten hamnade vi mitt i lågtrycket utan vind och gick för motor ett par timmar. Tidig morgon ny vindriktning från SV till SO samt ett slag som gav kryss i gammal uppbyggd inkommande sjö. Det dunkade rejält i hela fartyget i varje sjö. Svalare och väder som en riktigt bra svensk sommardag. Inne på fisken för tredje dagen och PE’s tur att prova. Vi har så mycket bra fiskköttet ombord att vi inte fiskar sedan ett par dagar.

Annars för mig personligen trots en fantastisk resa och äventyr så börjar jag känna mig riktigt sliten inne på tredje veckan. Detta gäller bara mig och konsekvens av tidigare trötthetstillstånd. Som det nu är så känns det som ständigt tröttare och hela dygnen från ratt till säng och sedan åter från sängen till ratten.

Ständigt denne elaka PE (som alltid har vakt före mig enl schemat) som står vid min säng och försöker skaka liv i mig! Denna sömnterrorist som säger att nu är det dags men alltid lika hemskt vänligt! Denna hemska sömndeprivator PE Evensen som ständigt envisas med att avbryta mina underbara drömmar samt förhoppning att sova tills man vaknar av sig själv. Troligen upplever Tomas mig på samma sätt i o m att jag alltid är glad att vakten är över väcker honom med min allra vänligaste stämma och alltid får ett vänligt svar. Nåväl snart är det över men alltihop förstås ett fantastiskt underbart äventyr!

19 maj
Vid lunchtid lämnar vi Ducie Island och ca 300 distans till Pitcairn i undanvind. Djäklar vad det går med 2 rev i storen och spirad Genua samt planskotad fock för att mildra sjöarnas gungande. Veckan innan Ducie var tung för mig och mådde verkligen inte bra av en extrem trötthet efter alla nattvakter och för lite sömn. Till slut var jag tvungen att vika ner mig och fått hjälp med passen. Jag sov 40 timmar på drygt 2,5 dygn och hämtat hem en del krafter.

Ducie en atoll mitt i havet bebott av fåglar och eremitkräftor samt korallrev utan like. Minst besökta platsen på planeten och inte så konstigt! Inte så färgsprakande men helt fantastiskt och så oerhört mycket fisk. Jag hamnade mitt i ett tunastim där de var nyfikna och inte rädda samt jättestora King makrills på meteravstånd. Ön i sig ogästvänlig natur med ruvande fåglar överallt. De kan flyga som jetplan men inte gå på land knappt.
I lagunen varmt vatten och märkliga korallstoder med inbyggda clams. Tyvärr allt detta plastskräp och det är så ohyggligt tråkigt att se hur jorden förstörs även så här ödsligt. Fisk till middag som vanligt och just nu tuggar vi på en 15 kg Tuna som nappade i förrgår. Krokarna är inne då vi har mer fantastiskt fiskkött än vad vi orkar med. Tiden går fort och snart möte med min familj och ser fram mot det. Idag är det en bra dag och vi är på ett fantastiskt äventyr. 27 ton tung stor segelbåt som surfar fram på vågorna. Det som annars tar kål på just mig är sömnbrist samt att vi handstyr en hel del och det är inte speciellt roligt.

Storm och sjö som bygger
Oerhört dynamisk tillvaro ombord
Albatross
Petrells och stormfåglar
PE:s tappra matlagning limpor i storm
Pitcairn vågor flera håll vridande vind
Ankrat
Kätting rappar ur
Mitt i carbonaran
Ankare upp och natt till sjöss
Fick sova tack vare PE
Tamp till Clayburn supplyship

// Carl

I går kl 17 lokal tid lämnade vi Pitcairn efter en enastående dag. Anlände på morgonen och blev mötta med halsband på kajen. Återkommer kring vårt besök på ön.

Vågbildningen skulle tillta och vi valde därför att lämna den utsatta ankringsplatsen och för att gå mot Gambier ca 300 nm åt nordväst.

Nu på morgonen den 23 maj, efter en fin natt med fina förhållanden, är det ganska mulet och vi ligger för dikt bidevind. Ska bli intressant att komma till en värld av korallöar som från vår vinkel börjar med franska Gambier. Stannar några dagar för att njuta av lugnt vatten innanför revet och fix ombord. Det blir alltid en attgöralista efter en månads segling.

Hälsningar
Tre gubbar och en röd dam!

Lämnade Ducie Island i går k 12.40. Sedan dess har vi haft bra vind och är redan halvägs till Pitcairn. Vinden är ostlig ca 14 ms och vi har ordentligt revat men gör likväl 7-8 knop. Sjön har byggt på ordentligt och vi rullar och surfar majestätiskt fram.

Nu håller vi tummarna för att vi kan ankra när vi kommer fram. Risken finns alltid att det går för hög sjö vilkt gör det omöjligt att komma i land. Det finns som sagt ingen hamn utan man måste antingen gå in med egen jolle eller bli hämtad med deras ”long boat”. Vi får se…

// Per-Erling

Det märks tydligt att kommit så långt söderut att vi lämnat den stadiga passadvinden och nu befinner oss i växlande vindar och stökig sjö. Under de senaste två dagarna har vi haft vindar mellan 0-15 ms och kompassen runt. Ett tag tycktes vi inte komma framåt i den svaga vinden och vågor i nosen. Nu i kväll den 15 maj vår tid styr vi rakt mot mål på ett för tillfället lugnt och ganska platt hav, bara den lååånga dyningen som sakta lyfter Nerthus samt skapar ett intressant landskap.

Eftermiddagen präglades av mulet väder med täta regnskurar. Runt och under de mörkaste molnen blåser det bättre, men vrider också. Vi måste ständigt vaka över kurs och segelsättning. Undanvind förbyttes snabbt till kryss och ökande vind, vilket gladde oss efter den senaste tidens svaga vindar. Nu håller vi tummarna för att natten bjuder fortsatt bra vind och riktning. Just vid skymningen bjöds vi på en regnbåge där vi fick se hela bågen med båda ändar som träffade havsytan. Solen bröt igenom molnen och lyste upp horisonten med en sprakande ljusshow. Mäktigt att inse att vi, som en röd liten prick, glider fram ensamma i denna enorma värld av vatten.

Sedan vi fick den stora fisken för fyra dagar sedan har vi ätit fantastiska måltider. I går fiskgryta som räckte till dagens måltid. Finns fortfarande fina filéer i kylen. Om några dagar får lägga ut dragen igen.
Flyttade tillbaka kl en timme i dag, får ta en timme i taget för att inte ställa till det allt för mycket i vaktgången. Nu skiljer nio timmar till Sverige och sju mot UTC. Vi ligger efter med andra ord. Det går 15 grader på varje timme och vi läser i dag 120 grader väst, 120 grader räknat från tidigare Greenwich, i dag UTC. Jo det stämmer, saknas fortfarande en timme för att det ska bli perfekt. Vi justerar vår tid ombord då vi kommer till Pitcairn när vi ser vad deras klocka säger.

Nu ca 240 nm kvar till Ducie Island och sedan ytterligare ca 300 till Pitcairn.
//Per-Erling