Här ligger jag och vaggas i min koj i fören medan resten av gänget sover. Klockan är 04:27 och jag har vaknat av ett hällregn som drar förbi Nerthus där hon ligger ankrad utmed stranden. Då får en snabbt hoppa upp och stänga alla våra fönsterluckor för att sen starta torkandet med handduk. Jag fixar en fläktmontering vid sittbrunnen för att på något sätt ventilera vårt nu väldigt stängda utrymme.

Vi ligger i en bukt där vi har tagit oss så långt in vi kan innan det blir för grunt för Nerthus 2,70cm djupa köl, men ändå inte riktigt utom räckhåll för dyningen som rullar in. Då vi har vinden in från NO betyder det att Nerthus får den långa, mjuka dyningen in i sidan och vi vajjar sakta men hyfsat rikligt.
Så slutar det regna och jag är lika snabbt upp för att få in lite svalare nattvindar igen. Och så börjar det igen. Och när ankarlarmet går är det ju ändå jag (och självklart farsan) som är vaken, så då hoppar jag upp igen och spanar ut för att konstatera att vi inte draggat något, bara rört oss precis så långt vi kan sträcka med ankarkättingen. Med en kapten som gärna sätter ankaravståndet bara med någon meter extra vet vi direkt när vinden vrider och Nerthus likaså.

Apropå dyning och väder så är jag förvånad över hur lätt min brors barn Alfred och Alma tar livet ombord. Under seglatser så sitter de helst där det gungar som mest och blir snabbt besvikna när vågorna blir mindre. Helst av allt leker de runt inuti båten och håller krampaktigt balansen när det lutar så där kraftigt att grejerna lämnar sin utsedda plats. Under nätterna sover de djupt och för denna natt valde Alfred att sova i soffan som är så skön. De hoppar från relingen, övar på dyk och hummar exalterat genom snorkeln när de får se färgglada fiskar under Nerthus.
Det de tycker är lite sämre än hemma är givetvis maten, den är ju inte direkt som i Sverige och falukorven ekar med sin frånvaro. Tacka vet jag pastan som är tydligt utbredd över hela vårt runda klot, än så länge, och med lite smör och salladskrydda är dem nöjda. Och så lite korv förstås!
Tur att dessa fina varelser ska vara kvar flera dagar till.

Nu verkar regnet ha dragit förbi så jag ska minsann öppna luckorna och nu försöka somna om. Får se om det blir sjusovar-Adde som tar nästa regnskur? Ja, vi får väl se… Jag har ju trots allt semesta!

Ja, ja, ja, Rastamus… Vi ska blogga mera! Men ju längre tid som går desto mer vardag blir det här livet. Av någon dum anledning tror vi också att det då blir mindre intressant att läsa om. Jag och Adde är inne på vår femte resande månad och måste allt oftare nypa oss i armen och påminna oss om vad vi får vara med om.
Med mycket skratt och lite verkstad deltog Rasmus i vår vardag för några dagar, alldeles för få såklart, men vi fick trots allt till Dominikanska Republiken, Cuba och Jamaica! Tillsammans med vindsurfing, snorkling, salsa och mycket svalkande bad.
Nu är min andra bror Fredrik ombord med sina kottar på 5 och 7år. Vi gick från 0-100 på bara någon timma vilket är fullt välbehövligt. Dagarna fylls av morgon-, förmiddags-, lunch-,fika- och kvällsdopp. Cyklop på, cyklop av. Bus i hängmattan, kull på stranden och mycket mellis. Jag älskar det!

Vi har ju fått uppleva Jamaica endel nu, då vi både kommer till hotellfyllda områden och turismens påverkan, men även där den inte är särskilt utbredd. Jamaicanerna är otroligt vänliga, men tyvärr väl medvetna om vårat dåliga samvete, vilket de utnyttjar för att få lite extra pengar. Vi blev lärda att endast betala hälften av vad dem vill ha, då är det tydligen rätt. Men det tar ett tag att komma in i levnadssätten och vi som ofta flyttar på oss får aldrig riktigt tiden att göra oss hemmastadda.
Naturen är fantastisk med otroliga snorkelvatten och regnskogsklädda berg. Rastafari-kulturen är utbredd och syns överallt.

Inatt har vi legat i en liten vik norr om Negrill som har imponerat oss över sitt otroligt klara vatten. På vissa ställen är det upp emot 25m och botten syns hur tydligt som helst! Fredrik och kidsen har fortfarande 8dagar kvar och vi fortsätter med simmandet ett tag till. Idag hoppas vi få besöka Ricks Café som är omtalat för sina stora klippor att hoppa ifrån. Återkommer om det!

Vi höres!

22 timmar. Tiden det tar att resa från Sverige till Dominikanska Republiken inklusive 9 timmars mellanlandning i New York. Amanda, Adde och farsan möter på flygplatsen. Jag kände mig blek som en Dennis-korv bredvid de här sol- och saltstänkta läderlapparna. In på toaletten och byta långbyxor och skjorta mot shorts och t-shirt. Syster Amanda garvar åt den tunna dunjackan jag håller i handen. Att det var kallt på flyget är nu ett minne blott och ni som vet hur lätt jag svettas kan föreställa er känslan i min panna. Det är en bra bit över 30 och känns som att gå in i en vägg av värme. Min panna då? Som att öppna kranen på en dusch! Resan från Sverige fram tills nu har varit innehållsrik.

Jag hade tänkt blogga en gång varje dag. Minst. Men det blir ju aldrig som man tänkt sig, speciellt inte i den Karibiska världen där WiFi verkar lika ovanligt som sol på midsommar i Åre.

Låt mig dra en snabbgenomgång av resan hittills:
Åker från Åre till Rätan och äter svärmors pannkakor. Skjutsas till flyget i Östersund av min vackra fru Louise (som jag saknar och som jag önskar var med oss, men som med facit i hand gjorde rätt som valde att stanna i land istället för att vara sjösjuk på havet. Ja, det har gungat rejält!). Vidare från Östersund till Arlanda. En snabb sväng till Uppsala för lunch med släkten, stålmormor och stålmorfar innan det bar iväg till Arlanda igen.

Ett par (åtta) timmar senare var jag framme i New York. Jag satt bredvid en inspirerande affärsman på flyget och har jag tur ger flygbiljetten avkastning och ett samarbete framöver. Om flygresan till New York passerade på nolltid så var väntan i 9 timmar mitt i natten på JFK raka motsatsen.

Vet ni att det inte finns en enda plats där man kan sitta skönt i någon av de åtta olika terminalerna på JFK? Jo, jag testade. När jag landade i Puerto Plata och möttes av välkomstkommitén kändes resan kort och enkelt. Lustigt hur det fungerar. Väl framme vid Nerthus kändes det helrätt att hoppa direkt i plurret! 29 grader i vattnet och över 30 i luften. Så. Sjukt. Skönt.

Nästföljande morgon lättade vi för att segla mot Santiago, Kuba! Tre dagar skulle det ta och tre dagar tog det. Vi hann stanna och svalka oss med några tusen meter under fötterna. Känslan i att hoppa från båten rakt ner i Atlanten är obeskrivligt cool! Med cyklop dök vi runt båten med oändligt siktdjup. Bilder kommer, jag lovar.

Helt plötsligt pekar Adde och skriker i snorkeln, omöjligt att höra vad, men det är något bakom mig och jag hinner tänka ”haj!?!” innan jag snurrar runt och ser en… barracuda! Den är nyfiken på vårt drag som ligger bakom båten. Tyvärr högg den inte och så har inte heller nån annan firre gjort under våra dygn till havs. En liten miss i protokollet för en fiskenörd som mig.

Vinden tilltog och vi kom fram till Kuba och Santiago på utsatt tid. Spännande land, spännande stad, mängder med upplevelser. Det går inte att lämna Kuba oberörd. Vi stannade bara ett dygn men hann med att åka taxis som nog var äldre än farsan, men fortfarande i tjänst, vi åt middag hemma hos en familj där morföräldrarna satt och kollade TV i vardagsrummet medan övriga familjen lagade käk och serverade oss på deras altan.

Vi drack den godaste Mojiton och en Cuba Libré som var stark på riktigt. Vi lyssnade på salsaband, stod emot 659 st olika säljare och jag adopterade för en stund två små kycklingar som såg mig som deras pappa.
Amanda blev uppbjuden av en Salsa-dansare med bra klipp i stegen. Efteråt ville Mr. Salsa att Adde skulle ge honom ett paket cigaretter eftersom han dansat med Amanda. Så var det Ö V E R A L L T. Ingen gjorde något för att vara trevlig. Alla försökte få något i gengäld.

Vi hade inte förstått att det skulle vara förbjudet att bada, surfa, fiska osv. så vi stannade bara ett dygn för att istället segla vidare mot Jamaica. Och här är vi nu! Vattnet är vackert turkost, vinden är varm och snart ska jag inviga de vindsurfingprylar vi köpte med oss från Dominikanska Republiken. Äntligen!

Förhoppningsvis lyckas vi koppla upp oss på WiFi framöver och då blir det ju lättare att publicera inlägg och bilder i bloggen.

Tills dess – må toppen! // Rasmus

Efter ett drygt dygn ut frn marinan i Dominikanska Republiken ligger vi skrivande stund, 12.30 lokal tid ombord, mitt i Windward Passage. Sder om oss har vi Haitis vstra udde och nord vst om oss har vi Cubas sydstra udde. Avstndet mellan uddarna r ca 50 Nm och vi ligger som sagt mitt emellan. Vinden r stadig frn NO ca 10 ms. Vid rodret har vi en ny besttningsmedlem, Rasmus. Tog inte lng tid fr honom att hitta rytmen i styrningen i den allt mer tilltagande sjn. Mrks att han seglat mkt i sin ungdom och nu r flitig windsurfare. Kul att ha honom ombord! Vi blev avrdd frn att g fr nra Haiti s vi har tagit en nordlig svng men r nu snart inne p Cubanskt territorium med allt vad nu det kan fra med sig. Vi lsar allt vi kan hitta kring inklarering mm. Av seglare som nyligen varit dr fr vi veta att mycket har frndrats p bara ngra r. Vi hoppas givetvis f uppleva lite av det coola och musikfyllda Cuba. Hamnen vi siktar p r Santiago de Cuba. Innan vi nr inloppet till lagunen mste vi passera amerikanska Guantanamo s ven dr kommer vi att hlla ut mer n vl. En seglare berttade att han hade kommit ordentligt fel en natt och omringats av tv ”gun boats” varav den som kom upp akter ifrn saknade navigationsljus. Planerar vara framme i Santiago tidigt morgon fredag. Per-Erling ————————————————- Do not push the ”reply” button to respond to this message if that includes the text of this original message in your response. Messages are sent over a very low-speed radio link. The most concise way to reply is to send a NEW message to: ”Nerthus” <SDKE@sailmail.com> If you DO use your reply button, be sure to delete the original message text and these instructions from your reply. Replies should not contain attachments and should be less than 5 kBytes (2 text pages) in length. This email was delivered by an HF private coast station in the Maritime Mobile Radio Service, operated by the SailMail Association, a non-profit association of yacht owners. For more information on this service or on the SailMail Association, please see the web site at: www.sailmail.com