Sover i varsin vagga

Här ligger jag och vaggas i min koj i fören medan resten av gänget sover. Klockan är 04:27 och jag har vaknat av ett hällregn som drar förbi Nerthus där hon ligger ankrad utmed stranden. Då får en snabbt hoppa upp och stänga alla våra fönsterluckor för att sen starta torkandet med handduk. Jag fixar en fläktmontering vid sittbrunnen för att på något sätt ventilera vårt nu väldigt stängda utrymme.

Vi ligger i en bukt där vi har tagit oss så långt in vi kan innan det blir för grunt för Nerthus 2,70cm djupa köl, men ändå inte riktigt utom räckhåll för dyningen som rullar in. Då vi har vinden in från NO betyder det att Nerthus får den långa, mjuka dyningen in i sidan och vi vajjar sakta men hyfsat rikligt.
Så slutar det regna och jag är lika snabbt upp för att få in lite svalare nattvindar igen. Och så börjar det igen. Och när ankarlarmet går är det ju ändå jag (och självklart farsan) som är vaken, så då hoppar jag upp igen och spanar ut för att konstatera att vi inte draggat något, bara rört oss precis så långt vi kan sträcka med ankarkättingen. Med en kapten som gärna sätter ankaravståndet bara med någon meter extra vet vi direkt när vinden vrider och Nerthus likaså.

Apropå dyning och väder så är jag förvånad över hur lätt min brors barn Alfred och Alma tar livet ombord. Under seglatser så sitter de helst där det gungar som mest och blir snabbt besvikna när vågorna blir mindre. Helst av allt leker de runt inuti båten och håller krampaktigt balansen när det lutar så där kraftigt att grejerna lämnar sin utsedda plats. Under nätterna sover de djupt och för denna natt valde Alfred att sova i soffan som är så skön. De hoppar från relingen, övar på dyk och hummar exalterat genom snorkeln när de får se färgglada fiskar under Nerthus.
Det de tycker är lite sämre än hemma är givetvis maten, den är ju inte direkt som i Sverige och falukorven ekar med sin frånvaro. Tacka vet jag pastan som är tydligt utbredd över hela vårt runda klot, än så länge, och med lite smör och salladskrydda är dem nöjda. Och så lite korv förstås!
Tur att dessa fina varelser ska vara kvar flera dagar till.

Nu verkar regnet ha dragit förbi så jag ska minsann öppna luckorna och nu försöka somna om. Får se om det blir sjusovar-Adde som tar nästa regnskur? Ja, vi får väl se… Jag har ju trots allt semesta!

 

5 Kommentarer
  1. Helén Beviz Nordin says:

    Hej på er! Jag har missat att följa era positioner så jag undrar var på Jamaica ni har lagt till förut och om ni tänker gå runt hela ön. Skiljer sig olika delar av ön eller ser det ungefär likadant ut? Kram

  2. Per-Erling says:

    Helén
    Vi ligger på västra sidan, vid Long Beach och Negril, och kommer antagligen inte att komma vidare utmed den södra kusten av Jamaica. Vindarna sätter ramarna och vi stannar här eftersom det är mest sjölä här, även om dyningen från öppna havet rundar revet och ger och lite rullning. Vi försökte gå runt udden för att gå östrut men tvingades tillbaka av en hastigt tilltagande ostlig vind, rakt i näsan.

  3. Jan says:

    Jag ska skjutsa Mickan o Mackan till Lanvetter på fredag. Då börjar deras äventyrsresa till Syd Afrika. Sitter och tänker på att då är nästan hela familjen på äventyr föutom jag och Max som då får gå och skrota i Lerum?

  4. Ingegerd Fahlström says:

    Hej på er alla . Har nu läst ifatt och ser att livet leker och att familjen mår bra. Vill skriva idag då vi haft en extradag och för första gången på länge sken solen hela dagen och det var vindstilla. Temperaturen runt nollan ( om man slår ut det över dagen) . Mudderverken arbetar och stora grävmaskiner dumpar stora stenar i havet. Det är liv och rörelse vi Godsterminalen. Hamnkapten är orolig då båtarna går in med aktern först och att rostfläckarna inte målats över. Jämna plågor alltså. Må så gott denna extra dag. Hamnkapten och hustrun

Kommentering är stängd.