Vi har fått två fina fiskar på kroken idag! En Dorado på ca 1 meter samt en Bonito på 1,5 kg. Härliga filéer till middag väntar nu i kylen.
Annars har vi sol och varmt med en fin slör i ca 5 knop, med kurs rakt på Surinam.

Första surdegsbrödet på väg in i ugnen. Degen har fått vila länge nu så jag hoppas den är på gott humör….
// Per-Erling

Vår position kl 13:44 lokal tid.

Med något revat storsegel och genuan i spirbomsläge lämnade vi Mindelo med förväntningar om väldigt bra vindförhållanden. Som vi alltid får uppleva så är det stökigt i både sjö och vind mellan dessa höga öar, vilket gör att vinden pendlar en del. En blir ju som lite frustrerad när vågorna kommer från tre håll samtidigt och vinden byter riktning hit och dit. Men tacka vet jag att få segla med Nerthus som är så otroligt stabil. Men det fick bli motorgång ut från ögruppen för att hitta stabilare segling. Nu har ett dygn gått och vi har idag kl.12 känslan av riktig Atlantsegling, med långa dyningar, 6-8 m/s och en bekvämt gungande Nerthus! Vi försöker för tillfället ta oss runt ett stiltje-bälte för att sedan gå raka spättet på Surinam, hoppas vi hinner runt annars kan det bli ganska stilla i 2 dygn.

Innan avfärd handlade vi med så mycket färska råvaror som möjligt, för att i alla fall kunna äta under den första veckan. Addes matdag idag och det bjöds på couscous med wokade grönsaker! Det är först nu som jag har förstått hur beroende en är av färska grönsaker, där hemma. Det är en sån grej jag verkligen har tagit för givet tills nu.

Resten av gänget sitter nu med den klassiska ”kaffi & kake”-stunden och jag ska ta mig för något att göra innan jag går på mitt pass kl.15-18. Jag kanske ska sy en flagga för inseglingen till Surinam? Eller läsa lite sjuksköterske-anatomi? Eller så monterar jag på ett plaströr under blocken som slår mot däck när seglena fladdar. Ja, det finns lite att välja på och det är helt valfritt! Härligt va?

Hälsingar, Amanda

Efter drygt 2 månader ombord Nerthus och 3440 st bilder senare är jag nu tillbaka i Sverige; dags att bryta min ”blogg-tystnad” och berätta min historia !
Jag mönstrade på med stor spänning blandad med oro över att vara en belastning ombord eftersom jag är den enda landkrabba i besättningen. Till skillnad från resten är jag ingen van seglare, har tidigare inte uppskattat varken när det gungar för mycket eller när det är mörkt.

Varför hoppa på ett sånt projekt kan ni undra? Jo, det är lätt att säga: en sådan möjlighet låter jag inte passera! Nyfikenhet är en stor drivkraft och upptäcka världen på ett sånt underbart sätt är oerhört frestande.
Så där stod jag helt plötsligt på kajen utanför Porto den 17 oktober med min väska och välkomnas av Maria, Per-Erling och Tomas.

Den första tiden har varit en anpassningsperiod till Nerthus rutiner där jag nått några delsegrar som bl.a. att kunna vistas under däck under seglingarna (tack vare plåsterna) och att älska nattseglingarna i månskenet under vintergatan.
Sakta men säkert började jag känna mig mer bekväm ombord.

Sedan kom den natten då vi seglade från La Gomera till Hierro. Där står jag på min nattvakt med Amanda och styr Nerthus i total mörker, hög sjö och med vinden som tilltar. Allt skramlar i båten, vågornas skum syns enbart i sista sekunden och jag kan definitivt inte parera dem, utan försöker enbart hålla kursen.

Jag nås av uppenbarelsen att där står jag vid rodret av en 25 ton segelbåt och är inte ett dugg rädd! Vem hade kunnat ana det för bara 2 månader sedan? Jag är den första att bli förvånad och samtidigt så otroligt glad och stolt, vilken känsla!

Min tid som lärling ombord har varit händelserik och jag fick den äran att uppgraderas från ”petit mousse” till ”grand mousse”. För er som inte är bekanta med det franska språket så betyder ”petit mousse” lilla skum och är den lägsta grad av sjömanskap på franska (och inte lilla puddingen som nämndes först! 🙂 Synd, det lät väldigt trevligt!).

Nerthus sjömansspråk har också berikats under min tid ombord med några nya termer som bl.a. ”taklampa” i stället för ”topplanterna” och ”slottsstek” i stället för ”skotstek”. Några spår finns också i skafferiet där ”confit de canard” (konfiterade anklår) har ersatt corned-beef burkarna 🙂

Själv har jag fått uppleva underbara stunder både till sjöss och på land som när vi äntligen fick vår efterlängtade dorado, när jag badade efter båten i det stora blå, att följa delfinerna leka bredvid oss, nattseglingarna i månskenet, valarnas majästiska gång, marelden som såg ut som vintergatan och den underbara blå färgen på havet. På land blev alla möten med människorna en tät ström av intryck både i form av sinnrika bilder och av kulturkrockar.

Och alla dessa minnen toppas av den fantastiska stämningen som fanns ombord, så många skratt och fina stunder vi har delat. Tack Per-Erling för din aldrig sinande glada humör och tålamod, Maria för din omtanke och känsla för fina detaljer ombord, Tomas för våra fina vandringar tillsammans och Amanda & Adde för er smittsamma glada energi. Och Maxine, jag är så glad att vi har fått uppleva detta tillsammans!

Men det största tack går till min älskade man Carl utan vem inget av detta hade varit möjligt. Carl som varit med från början av Nerthus sagan och som har så oerhört fina vänner, vilka med underbar värme har välkomnat mig i Nerthus familjen.

Nu önskar jag er en fantastisk seglats över Atlanten. Jag tittar upp på månen och känner att jag är med er.
Tack för denna tid, vi ses på andra sidan!

Kram
Fransan