Framme i Sydafrika

I går denn 31 oktober ropade vi upp port controll i Richards Bay. Klockan var ca 09.30 och vi hade seglat för bara focken i den friska undanvinden. Eftersom en kraftig ström sätter från nord till syd utmed kusten gick vi in norr om Richards Bay för att inte riskera tryckas förbi hamninloppet om strömmen blev för stark. Allt gick fint och väl framme blev vi varse att det låg 20-30 stora fraktfartyg utanför hamnen i väntan på att komma in för att lasta framför allt kol. Via VHF fick vi order om att avvakta ca 3 Nm utanför pirarna. Efter ungefär 45 minuter ropades vi upp och ombads att sakta gå in mot hamnen men vid sidan av stora leden. Allt gick fint och vi samsades med ett stort fartyg som också var ett mudderverk.

Medan vi avvaktade utanför pirarna blev vi uppropade på radion av en svensk röst. Lite förvånad svarade jag och det visade vara Ulf Westin på Visby Tankers fartyg Palanca Sidney som hade lastat kol och styrde nu mot Venezuela innanför Trinidad i södra Västindien som nästa hamn. Ulf var själv seglare och tyckte det var kul att morsa på sina landsmän.. Tänk, Visbybåten Nerthus möter Visby Tankers fartyg på havet utanför Sydafrikas ostkust.

Nu ligger vi i hamnområdet Tuzi Gazi tillsammans med några andra långseglare. Den stora kommersiella hamnen samt samhället är byggt sedan 60-talet och fram till i dag. Ser ut att vara ett välmående samhälle vad vi sett hittills. Ska bli spännande att göra utflykter till andra delar av landet. Nerthus kommer att segla utmed kusten och göra flera stopp under vägen till Cape Town, dit vi planerar anlända 1 december. Just den tid då Volvo Ocean Race har sitt stopp där, med import race mm.

Här några bilder från senaste tiden.

Engelska båten Sofia Rys ligger utanpå Nerthus i Reunion

Bild från datorn med sjökort och fartygsmöten. AIS ger bra information. Nerthus är den runda o röda symbolen och har ett fartyg om styrbord..

Ett av alla möten den senaste tiden.

Ett till.

Ströminformation. Det snurrar där ute!

Per-Erling

 

På väg mot Afrikas kust

I dag avtog vinden och vi glider sakta fram mot den afrikanska kusten. Just nu är det 230 nm kvar till Richards Bay, norr om Durban. Vi håller igen lite grann för att inte komma fram i mörker tidig morgon den 31 oktober.
Det senaste ett och ett halva dygnet, sedan förra blogginlägget, har präglats av vindar med kulingstyrka, plus 14 m/s. Sjön byggde snabbt upp och vi valde att segla med endast inrullade/revade försegel, alltså utan storsegel.

Bra beslut eftersom vi lättade på ”trycket” men gjorde ändå 6-8 knop. Vi spenderade den mesta tiden under däck med stängda luckor eftersom stänk från vågor som träffar skrovet annars letar sig in under däck. Enligt vädertjänsten hade vi en våghöjd på fyra meter i snitt, vilket innebär att vissa vågor är någon meter högre.

I morse då ljuset kom åter efter en natt i halvmånens sken kunde vi njuta av solen och ett betydligt lugnare hav. Solen värmer även om temperaturen faller nu när kyligare havsvatten förs upp från söder med hjälp av strömmarna. Vi sa båda att vi påmindes om svensk sommar.

Inga fartyg runt oss på ett bra tag. Stor skillnad mot då vi rundade Madagaskars södra udde och hamnade i traden mellan Godahoppsudden och Asien. Trots att vi ibland såg över tio fartyg på vår AIS-mottagare har vi bara en gång känt oss manade att kontakta ett fartyg över radion. Då låg deras kurs så att mötet med Nerthus skulle ske på ett avstånd under en halv distansminut. Vakten på deras brygga svarade direkt och efter en stunds tystnad sa han att han såg oss.. Det vara ju det jag ville höra.

Vår position den 29 okt kl 15.00 UTC: 27 38S 35 28E
//Per-Erling och Tomas

Fem tappade tonfiskar

Efter ett och ett halvt dygn av svaga vindar från NV-NO så har nu kulingvindar nått oss (14 ms). Som genom en knapptryckning skiftade det från svag nordan till frisk sydlig vind med snabbt byggande sjö. Vi halvvindar med tre rev i storen och kraftigt inrullade försegel.

Farten in mot waypointen norr om Richards Bay ligger på ca 7 knop över grund. Loggen visar höga 7 knop så vi befinner oss just nu i en lätt motström. Alla luckor är väl stängda eftersom vatten stänker över Nerthus hela tiden.

Matlagning är förstås en utmaning då båten trycks sidledes i vågdalarna och tyngdlagen tycks få en egen tolkning ombord. Tomas kämpade väl inför lunchen för att säkra sig själv samtidigt som matens byttor och kastruller inte skulle ge sig av på egna utflykter. Resultatet blev bra med nykokt pasta tillsammans med en pesto samt tomat och skinksås från igår.

Fisket har trilskats för oss. Vi har haft fem stora tonfiskar på kroken utan att lyckas få in fångsten på däck. Eftersom vi seglar i några knop blir draget extremt stark då dessa muskelpaket kämpar för sina liv. Har inte linan brustit så har den slitit sig från kroken just som vi till slut fått in fisken intill båten. Den senaste tonfisken var minst 130 cm och helt enkelt omöjlig att hantera i den rullande sjön.

Vi skulle behöva en ordentlig krok på en lång stav för att säkra fångsten innan vi halar upp den på däck. Kanske borde vi trötta ut fisken men det är svårt eftersom vi inte använder spö utan halar hem för hand med grova arbetshandskar på händerna som skydd mot den spända linan. Ibland blir draget så starkt att jag inte orkar hålla emot. Men vi ger oss inte så även nu, i den tuffa sjön, har vi ett drag ute.. Håller tummarna för att ett ev. napp inte är en stor rackarns tonfisk igen. Det skulle vara så gott med färsk fisk till kvällen.

Rasmus, som hjälper oss med att publicera texter på bloggen då vi är till havs, har skickat mig kommentarer till senaste inläggen. Tack Rasmus och Mackan, Ingegerd och Bengt, Elsegerd, Bullen och Tommy. Intressant och roligt att läsa om Mackans segling längs Sydafrikas kust på 90-talet, samt Bullens (Anders) erfarenhet av ström och vind då han som maskinchef ”seglade” hem första SF-1500 från Kina till Gotland.

Jo, jag märker av strömmarna som dessutom ofta skiftar riktning. Tittar man på strömkartan jag skrev om i förra inlägget ser man tydligt hur havet är fullt av ”rondeller”.

Hälsningar från två gubbs!
Per-Erling

Medström och medvind

Nu är vi inne på fjärde dygnet ut från Reunion och på väg till Sydafrika, passerar just nu Madagaskars SO-udde. Vårt ursprungliga mål var Durban men eftersom vi fått information om att hamnen skadats vid stormen för några veckor sedan har vi ställt om siktet mot Richards Bay ca 80 nm norr om Durban.

För den som är intresserad av förutsättningarna i den här delen av Indiska Oceanen kan gå in på och https://earth.nullschool.net/#current/ocean/surface/currents/orthographic=30.32,-33.80,2453 där ni ser både strömmar och vind. Söder om oss möts två oceaner, Atlanten och Indiska Oceanen.

I skrivande stund har vi upp till tre knops medström och ca 10-13 m/s från NO vilket ger oss en bra fart runt Madagaskars södra udde. Vi länsar för SB halsar och loggen har under några timmar visat över 10 knop SOG (över grund) trots två rev i storen och halva genuan inrullad men spirad.

Planen nu är att gå en bit söderut för att möta ett av alla lågtryck som rullar in från Goda Hoppsudden och upp utmed kusten mot vårt områden. Från tidigt torsdag den 26 okt kommer vi att få kulingvindar från syd. Då är det bra att har plockat lite höjd för att kunna falla av mot NV för att en bit norr om Richards Bay möta den sydgående strömmen utmed afrikas kust. En ström som sträcker sig ca 100 nm ut och har en fart på flera knop. Här är det viktigt att inte ha sydliga vindar som kan bygga enorma vågor då vinden möter strömmen.

Enligt väderprognoser vi följer ser kulingvinden ut att avta och vrida till NV eller nordlig då vi närmar oss området.
Vi har inte internet ombord men jag tog bilder på strömkartan på earthnullschool.net är innan vi lämnade Reunion och fram till nu har vi snitslat oss förbi motströmmar. Tittar man på översiktsbilderna ser det ut som havet är fullt av rondeller där det gäller att komma in rätt. Intressant må ni tro.

Nu när vi är två ombord går Tomas och jag fyratimmarsvakter vilket bjuder på tid att lyssna på nedtankade poddar eller att läsa. Segling och väderspaning tar också sin tid. Autopiloten fungar bra vilket förstås är viktigt då vi bara är två ombord. De två båtarna jag hade följe med över Indiska Oceanen från Cocos Keeling till Rodrigues ligger nu 5-600 nm före oss och vi samtalar dagligen över kortvågsradion både morgon och kväll. Vi diskuterar väder och strömmar samt vilka waypoints som ska gälla.

Fiskelinorna är ute och nyss sjöng det till i linan. Tyvärr tappade vi även denna fisk vilket är tredje på raken. Nu längtar vi efter färsk fisk, för annars blir det snart burkmat.

Vad händer mer ombord? Jo i går blev det stopp i toalettsystemet. Lyckligtvis var det stilla på havet så jag lyckades rensa rör och genomföringar inifrån båten utan att slabba allt för mycket. Avstår från detaljer 🙂 Glädjen är en fungerande mugg!

Hur mår vi, kanske någon undrar. Jo tack, vi har det riktigt bra och njuter av ett vackert hav och en skötsam Nerthus. Trevligt har vi också.

Hälsningar

Halvvägs till Madagaskar

Två dygn har passerat sedan vi lämnade Reunion. Så här långt har vi haft fin gång över ett lugnt hav. Vinden är svagare än vad prognoserna visade men vi är glada att vi slipper gå för maskin.
Vi ligger ca halvvägs mellan Reunion och Madagaskars södra udde och följer väderprognoser noga inför passagen av Madagaskar och de lite mer oroliga vattnen fram till Sydafrikas kust. Det finns en hel del litteratur och seglingsbeskrivningar för området som tipsar om waypoints för olika vädersituationer. Då vi är framme vid sydspetsen av Madagaskar kommer vi att besluta oss för vilken hamn vi ska gå till, Richards Bay, Durban, East London eller Port Elisabeth längst söderut. Durban drabbades av en kraftig storm för ca två veckor sedan som medförde stora skador på fartyg och marinor. Enligt uppgift är marinan stängd under ytterligare en vecka. Ett stort lastfartyg lär ha blockerat inloppet efter att den slitit sig. Vi väntar ngn dag till innan vi mejlar och hör hur läget är.

Fisket går inte så bra just nu, förlorade två st fina tonfiskar i går. Den ena var alldeles intill skrovsidan då den lyckades smita av kroken. Den andra kanske var så stor att den slet av linan. Det sa bara pang i reven så var linan av.. Kylen är full av färsk mat så det får bli kyckling till middag så vida det inte hugger på någon av våra två linor vi har ute.

Under dagen har vi mött flera fartyg och en del har vi haft så nära som en halv Nm. Kraftfull syn då dom sakta häver i den långa dyningen. Just nu möter vi 229 meter långa Kmarin Kenai (MMSI 538007418, för den som vill kolla) på sin rutt till Singapore. Hon kommer att passera oss på vår BB-sida och som närmast 1,5 Nm om 43 minuter. Visst är det bra med AIS!

Tomas hälsar från brunnen.
//Per-Erling

Sydafrika nästa

Hej igen

I dag den 20 okt vid 13.30 gick vi ut till havs igen. Nu är Tomas med vilket känns fint efter en lång passage som ensamseglare.

Nerthus har legat en månad i Le Ports marina så hon verkar glad över att få känna det stora blå igen.

Sträckan till Durban, eller den hamn vi senare väljer, präglas av variationsrikt väder där också havsströmmar kommer att göra sig påminda. Vi har väderspanat sedan en tid tillbaka och tror vi kommer att få en fin passage med rätt vindriktning intill Afrika.

Håller planeringen beräknar vi vara framme om 10-12 dagar.

Hälsningar

Per-Erling

 

 

 

 

2000 Nm på 12 dygn

Nu har det gått en tid sedan jag skrev senast från Cocos Keeling just innan jag seglade vidare västerut. Jag lämnade alltså Cocos den 1 september vid lunch och i dag den 13:e på förmiddagen passerade jag Rodrigues 2000 Nm senare.
Passadvinden med SO vind mellan 7-14 ms har bjudit mig på en stadig gång och inga överraskningar. Sjön tidvis hög och från fler håll samtidigt. Indiska Oceanen är omskriven för just detta. Det är mäktigt med den långa och höga dyningen som har sitt ursprung söderut och roaring forties. Dyningen korsas av vågorna som bildas av vinden på plats.

Jag satte storen med tre rev som sitter i under hela överfarten. På nätterna rullar jag in en del av förseglen för att vara förberedd om det kommer vindökning i svarta natten. Autopiloten styr sedan efter den vindvinkel jag bestämt.

Vi var tre båtar som avseglade nästan samtidigt från Cocos. Utöver Nerthus var det två engelska båtar med par i 65-årsåldern ombord. Vi har hållit kontakt via SingleSideBand-radio varje dag för att kolla våra respektive positioner samt prata väder och annat som påverkar oss. Jag instruerade Martin ombord på Dream Catcher hur han skulle göra för att koppla sin lap top till sin satellittelefon IridiumGo. Nu kan han ladda ner väder och mejl.

Trots att vi seglat 2000 nm har vi legat på linjen nästan hela tiden då vindarna varit stabila. Nu går dom andra två båtarna in till Rodrigues medan jag seglar vidare till Reunion. Beräknar vara framme på morgonen den 17 sep. Framför mig just nu väntar svagare vindar som kommer att vrida kompassen runt då ett litet högtryck passerar rakt över Nerthus. Så om det varit raka spåret fram till nu så kommer det att bli en del jobbande de närmaste dagarna då vinden börjar snurra.

När jag hade seglat förbi Rodrigues fick jag kontakt på radion med Benny på S/Y Kairos som ligger på Rodrigues några dagar. S/Y Kairos mötte vi första gången på Kap Verde i november 2015.

Har jag fått fisk… undrar säker någon. Det blev inget napp inledningsvis men då det väl högg blev det en 1,3 m Dorado, eller Mahi Mahi som den kallas här. Tyvärr för stor för mig men jag fyllde kylen med fina filéer.
Hälsningar
PE

Klaraste vattnet på väldigt länge!

Kl 09.00 låg jag väl ankrad innanför Direction Island, den norra ön på South Islands. Direction Isl är en ö på revet och med palmer på, vilket betyder att landmassan bara ligger ngn meter ovan vattenytan och som i sin tur innebär dåligt vindskydd. Dessutom kommer vinden in via det nakna revet vid sidan. Så även om det blåser är vi skyddade för sjön då revet tar all swell.

Det ligger fyra andra båtar här, varav en är Jonas och hans Alma. Dom ligger längre in mot land på grundare vatten. Jag vill inte in o riskera bottenkänning med tunga Nerthus så jag tar det säkra och ligger på lite djupare vatten, ca 7 m.

Efter att solen gick upp i dag spanade jag efter land. Trots att det var under 10 nm kvar såg jag inget utan bara fåglar som föl i motsatt riktning mot Nerthus. Läste om gamla tiders navigatörer som tolkade fåglarnas rörelser för att bedöma om det fanns land i närheten och i så fall i vilken riktning. Fåglar flyger bort från öar på morgonen och återvänder efter en dags matjakt på eftermiddagen. Det stämde för mig i morse, jag mötte fåglarna! Land dök upp lite senare då det återstod 7 nm.

Det är söndag och allt är stängt på på West Island som har service och flygplats. Home Isl (Direction Isl är obebodd). ligger granne med Direction Isl och bebos av Mayas och är muslimskt vilket innebär att viss verksamheter är igång i dag. Hot Spot för Internet finns på West isl som ligger ca 5 Nm från oss, men färjan dit går inte i dag. Det blir en dag med fix ombord i stället, behövligt.

Passade på att bjuda in Jonas på lunch, han har ju redan jollen i eftersom han anlände redan i går. Alma med sina åtta meter är en fantastik liten båt. Det tog Jonas bara ytterligare ett dygn att segla hit än för Nerthus med sin dubbla längd. Enligt Jonas låg han ibland mellan 7-10 knop innan han blev tvungen att sakta in för att inte komma fram i mörker. Strömmen gav både Alma och Nerthus någon eller ibland några knop extra puff framåt.

På seglingen hit körde jag watermakern en timme för att ge den en genomkörare med vatten. Det går inte åt så mycket vatten nu mot då vi är sex personer i besättningen. Nu såg jag att det uppstått ett droppande av saltvatten från utloppet från membranet. Hoppas det räcker att plocka isär och lägga det ny gängtejp innan jag drar åt kopplingen igen. Eftersom jag fyllde på tankarna har jag nu ca 1000 liter färskvatten vilket bör räcka länge:-)

//PE

Tredje dagen till havs

Snart inne på tredje dagen efter att ha lämnat Christmas Island med sikte på Cocos Keeling. Så här långt har allt gått över förväntan bra vad avser vind, sjö och inte minst SOG (fart över grund). Nerthus ligger stadigt på 7-9 knop och ibland 10. Strömmen ger oss en extra puff med ca en knop. Vinden kommer in snett in akterifrån på BB sida. Det är den stadiga passaden som ger den stabila gången och jag behöver inte göra mycket för att skota om eller justera kurser. Vågorna är dock lömska och kommer in från fler håll. En stor dyning rullar sakta in söderifrån och får Nerthus att ibland hasa ner i lä och skapa en kraftig rullning som får mig att verkligen se upp för att inte trilla då jag är under däck. Vågorna som skapas av den ca 10 ms starka vinden lyfter ibland akterna och ruskar om oss en del. Bortsett från detta är den en fin gång med stilla och fina rörelser i båten.

Frukosten i dag bestod i två skivor stekt hembakat bröd med ost och gurka samt en omelett på två egg. Till detta kaffe med mjölk. Med en stadig frukost räcker det sedan med ett större mål mat per dag vid 14-15-tiden. Fick med mig en del frukt och kex som stöttar mig under dagen.

Hur går det att segla Nerthus ensam kanske en del undrar. Svaret är att det går alldeles utmärkt med Herr Olsson som rorsman. Herr Olsson undra någon, jo det är vår autopilot som vi bytte till en yngre Olsson i NZ. Jag tar en egen vakt ibland för att få umgås med krafterna och låta Olsson vila lite.

Just nu är det knappt ett dygn till vi är framme på Cocos. I rådande vind ser vi ut att vara där tidig morgon vilket är utmärkt eftersom jag bara sakta in lite grann om det behövs och ändå vara framme då solen har gått och jag undviker angöring i mörker, ett dygn innan jag beräknade. Det blir 530 Nm under tre dygn.

Nu ska jag fixa fiskelinan. I går då jag tog in den för kvällen visade det sig att kroken fattades. Avsliten eller bara lossnat, ja det är frågan. Nu blir det en pusselstund i sittbrunnen för att få till ett smaskigt drag.
//PE

På Christmas Island

I förrgår den 20 augusti ankrade jag i Flying Fish Cove på Christmas Island. Tyvärr var samtliga av de tre mooringarna upptagna så det blev till att ankra. Jag fick hjälp av Jonas på den svenska Allegro 27;an Alma att hitta en sandpspot bland korallen. Allt gick fint men jag ligger lite för nära upprundningen för att jag ska våga lämna N utom synhåll. Som tur är kommer en mooring att bli ledig snart och jag står på tur för att få den. Enligt dom som ligger där nu är det en bra mooring med ordentlig tross och kätting upp till bojen. Runt norra udden rullar det in en dyning som stundtals är påtaglig, så en bra mooring är uppskattad från min sida.

Lite fakta om Xmas Isl.
Ön siktades för första gången av Captain William Mynors ombord på East India Companys fartyg Royal Mary på Juldagen den 25 december 1643 och därav namnet Julön.
Den 6 juni 1888 annekterar England ön då man funnit rika förekomster av phosphate. 1900 lämnar den första lasten av phosphate ön.

1942-45 ockuperas ön av japanerna.
1 oktober 1958 övergår Xmas Isl till Australien.
I dag bor ca 1500-2000 här. Det är arbetare i phosphatbrytningen samt administration och viss turismverksamhet. Finns även en flyktingförläggning här. Kineser, Malayas och australiensare är de tre grupperingarna som samsas på ön.

Branta klippor präglar öns kuster men här i Flying Fish Cove finns det en strand och skyddad vik. Naturlig plats för ett samhälle att utvecklas.

I dag den 22 augusti blev det segelsömnad ombord. Focken har slitits ordentligt, mest från genuans skot som nöter mot det upprullade seglet på undanvind. Under och akterliket är nu förstärkt med nytt material samt att UV-skyddet fått plåstrats om. Det som såg så bedrövligt ut är nu i fint skick, härligt.

Medan jag satt i sittbrunnen med symaskinen lämnade Jonas Simonsson med sin Allegro 27 fot Xmas Island för att gå till Cocos Keeling ca 530 Nm österut. Vi kommer att ses där i början på nästa vecka. Nerthus planerar lämna Xmas den 24 augusti.

Hälsningar
Per-Erling