Goodbye Jamaica

Nu har vi lämnat Montego Bay på Jamaica för att segla de 580 Nm  till Panama och San Blasöarna, som  ligger ca 60 Nm öster om Panama Kanalen. Vi har stora förväntningar på den övärlden som består av ca 400 öar/kobbar/rev som kommer över ytan. Återkommer kring funderingar och planering inför angöring och navigering bland rev och grunda vatten.

Tiden på Jamaica har bjudit på fina och variationsrika upplevelser. Efter ett tag har vi lärt oss hur kulturen fungerar och språket.  Inför ankomsten hade vi försökt läsa oss till så mkt information som möjligt. Så fort vi har haft nät har jag skannat internet efter nyttig kunskap. Hittade en bra guide, ”A CRUISING GUIDE TO JAMAICA 2.0 by Frank Virgintino” som målande beskriver kusten, ankringsplatser samt kulturen/historia på Jamaica.

Vår första hamn blev Ocho Rios på nordöstra sidan av ön. Viktigt att första hamn är en ”Port of entry”, så att vi får klarera in ordentligt. Allt gick bra till slut efter att vi haft besök av hälsovårdsmyndigheten som utfärdade en licens för Nerthus. Tyvärr strulade tjänstemannen men efter 20 USD gick allt som en dans…

Vår rostfria septiktank hade vi liggande på däck eftersom vi haft problem med den. Ingen bra början, men med lite hjälp av dollarn gick det fint. Sedan besök av immigration och customs. Allt som allt ca 6 timmar från att vi droppade ankaret var vi klara att få gå iland. Dagen därpå fick vi ett ”Coastwise clearence” för att gå till Montego Bay.

Det visade sig att dom ville veta på timmen när vi skulle avgå från Ocho Rios och anlända till Montego Bay. Tjugofyra timmars clearence fick vi för sträckan så vi tog en rövare och övernattade i Discovery Bay där proceduren med Coastgard fick göras om på nytt, den här gången med tre beväpnade, unga soldater ombord. Ren rutin antar jag. Glada och trevliga var dom under alla omständigheter, tyckte det nog var spännande att se vår båt och besättning. Sen erbjöds vi använda deras brygga då vi åkte in med jollen för att handla med mera. Ya maan. Respect!

Väl framme i Montego valde vi att ankra hos the Yacht Club trots varning om dålig ankarbotten. Vi blev väl mottagna och fick all hjälp med att kontakta myndigheterna för ytterligare en vända med Customs och Immigration. Allt gick smidigt och vi fick också ett nytt Coastwise clearence för att segla vidare utmed kusten väster och söder ut tillsammans med Fredrik och hans två barn, 6 och 8 år, som flugit in för två veckors vistelse tillsammans med oss andra på Nerthus. Lämnade ett ruttförslag med alla tänkbara vikar och ankringsplatser för att få största möjliga utrymme för hugskott. Det visade sig att vi kom att spendera större delen av tiden i området runt Long Beach vid Negril. Ett utmärkt område med korallrev och bra ankring. I norra delen, vid Negril Harbour, eller Bloody Beach som den också heter, fann vi den säkraste ankringen med nästan inget swell/dyning.

Väl skyddat från den förhärskande ostliga vinden och sjön. Tyvärr tråkigt inne på stranden för vår del, då ”All Inclusive anläggningar” inte ville släppa in oss via stranden. Vi valde därför att fortsätta söderut till den mer genuina delen av Seven mile beach och närmare staden Negril. Vi smet in bakom revet på ca 4 meters djup och fick bra skydd. Här kunde vi lätt jolla in till den bländvita stranden och också ta del av strandlivet med matställen och livemusik. Vi gjorde ett försök att ta oss runt udden och gå vidare österut på sydsidan av Jamaica men just då kom en ostlig kuling med hög sjö, så varför ta den kampen när det var så bra där vi var.

Alltså åter till skyddade vatten fram till att vi i stilla väder kunde gå tillbaka till Montego Bay för ny klarering pga att Fredrik mönstrade av och vi skulle vidare till Panama, vilket vi just nu är sedan några timmar tillbaka.

Varför namnet Bloody Bay? Eftersom det är en så bra och skyddad ankringsplats samt lämplig strand gick valfångare in där för att rengöra sin fångst. Då hände det att vattnet färgades rött av allt blod.

En annan berättelse kring Bloody Bay är att här tillfångatogs Jack Rackham (Colico Jack), en berömd pirat som efter en längre strid tillfångatogs år 1720. Ombord på Piratens skepp fanns också två av historiens mest beryktade och berömda piratkvinnor. Mary Reade och Anne Bonney var kända för sina handlag med svärd och pistol. Jack hängdes med sin besättning i Kingston medan Mary Reade och Anne Bonney skonades eftersom båda var gravida. Enl engelsk lag fick gravida inte hängas.
Vad som skedde med dom är oklart. Rykten finns det dock gott om. Att dom lyckades undvika galgen även efter att ha fått sina barn tycks vara klart.

Det finns en sorglig, men även innehållsrik och positiv historia i Jamaica. I dag upplever vi en kraftfull kultur som bygger på ”respect”. Det är verkligen sant att vi också möttes av just ”respect”, stor vänlighet. Hit vill vi nog tillbaka en vacker dag.

Hälsningar,
Per-Erling tillsammans med Maria, Amanda och Adde på väg mot San Blas.

1 svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *