Vi är i Tuamotus

Klockan är snart 01 på det nya dygnet och vi seglar med god fart in mot den första atollen i Tuamotus efter våra veckor i ögruppen Marquesas.
Månen gick ner för en timme sedan så nu är det den gnistrande stjärnhimlen som lyser upp havet och Nerthus.

Det är en berusande känsla att tänka på, och inte minst uppleva, att med en i sammanhanget liten båt få glida fram under stjärnorna med 4000 meter vatten under kölen och om någon timmer runda nordöstra udden av atollen Takume och lite senare Raroia.

Vår Pilot-book Charlies varnar för starka strömmar öster om de två öarna, vilket Kon Tiki fick erfara då flotten rände upp på just ostsidna av Raroia. Vi kommer att runda och följa nordkusten västerut mot revöpping och passagen in i lagunen. Tror vi kommer att få ligga o vänta någon timma utanför innan tidvattnet vänder och vi kan gå in. Enligt vår Pilot kan det förekoma upp till 8 knop ström om man inte timar rätt.

Hugo och jag gick på vår vakt kl 24 och får glädjen att nå Takume och påbörja seglingen utmed läsidan. Lägger oss ca 1 nm, nästan två km, ut från land så att vi inte överaskas av något i mörkret. Kollade just med radarn för att säkerställa att atollen ligger rätt utmärkt i kortet. Allt ser fint ut. Det är inte ovanligt att mindre tafikerade platser kan ha stora avikelser och vi har vid flera tillfällen under seglingen så här långt noterat att öar legat upp till en nm fel i kortet.

God morgon!
Nu kl 07 på morgonen ligger vi alldeles intill Raroia, bara några hundra meter från revkanten, och glider sakta fram i en knop för att inte komma fram för tidigt. Vi ser tydligt stranden och vegetationen innanför revkanten. Just nu lågvatten så vi ser tydligt var gransen mellan farlig korall och djupt vatten går. Trots att vi ligger riktigt nära är det fortfarande flera hundra meter djupt.

Sedan vi lämnade Marquesas har vi inte sett någon annan båt, och inte nu heller.
Efter att ha spolat av sittbrunnen med sötvatten för att få bort allt salt är det dags för frukost. Nästan hela besättningen är på benen och njuter av rostat bröd, yoghurt, kaffe eller vad men nu väljer att dricka. Allas blickar är riktade mot land och vi fascineras över landskapet som sakta glider förbi i soluppgången. Vi är i Tuamotus!
Per-Erling