Krock med val!
24 jan 2018
Tredje dagen ut från brasilianska Fernando de Noronha, för att segla de 1350 nm till Franska Guyana. Så här långt har vi haft svaga akterliga vindar på 4-6 ms samt en välkommen medström på över en knop. När vinden kommer rakt akterifrån och vågorna från sidan blir det lätt rulligt. Ibland upplever vi att vågorna kommer från tre håll samtidigt.
Just som jag satt mig för att skriva blogginlägg kom ett kraftigt regn med blixtar och mullrande åska. Vinden vred dessutom 90 gr så det var bara att ta av sig på överkroppen och gå ut i mörkret och regnet för att justera kurs och segel. Efter vridet försvann dessutom vinden så nu går vi för maskin ett tag, men förhoppningsvis inte så länge. Att vädret är nyckfullt med sol och regn om vartannat och svaga vindar är precis vad som kan förväntas här. Vi kommer snart att passera ekvatorn och området som kallas doldrums, ett område som påverkas av att vädersystemen möts här. Ett system som dominerar söder om ekvatorn och ett annat norr om ekvatorn. Gränslandet, där vi snart befinner oss, mellan syd och nord, präglas av svaga och växlande vindar, regnbyar med medföljande vindökning.
Ankringen i Fernando var tuff. Vi viste att det kunde komma in jobbiga vågor vid nordostliga vindar men det visade sig komma in en stor dyning från nord trots att vinden var sydostlig. Det var bara vi och en tysk båt som ankrat utanför piren förutom ett myller av lokala tur- och fiskebåtar som låg vid moorings. Nerthus krängde och rullade i den nyckfulla dyningen, nästan mer än under segling i hög sjö. Det blev en utmaning att sjösätta jollen och inte minst att fira ner utombordaren medan vattenytan dansade utmed Nerthus. Allt gick till slut bra efter att vi i en rullning träffat rätt på jollens akterspegel och i en våg knäppt bort lyftanordningen från motorn så att den inte for upp från jollens akterspegel igen då Nerthus reling och däck reste sig några meter från jollens nivå. Om sjön bara hade varit lite högre hade vi inte kunnat gå in med jollen bakom piren eftersom vågorna då hade brutit och omöjliggjort passage.
Vi hittade efter lite letande en någorlunda bra plats för jollen vid en flytbrygga, bland alla lokala små jollar, och vandrade upp till hamnkapten för att klarera in. Efter lite letande hittade vi honom i ett brunt litet hus i backen upp från hamnen. Huset saknade alla tecken på att vare ett kontor och saknade skylt som informerade om hamnkontor. Innanför dörren möttes vi av en vänlig och tillmötesgående man i trettioårsåldern som inte kunde ett ord engelska. Eftersom vår portugisiska är lika dålig som hans engelska blev det en intressant dialog via Google Translate. Fernando är till stora delar en nationalpark och avgifterna för ankring och landstigning ganska höga. Efter att vi fyllt i ett antal papper kontaktade han polisen som också är ”immigration”. I en pickup hämtades jag upp av två trevliga officerare som körde mig upp till deras kontor ca två km från hamnen. Polismannen, som tog hand om våra pass, kunde lite engelska och han berättade att ön har ca 3000 invånare och 15000 besökare under jul o nyår.
Fernando de Noronha är en tidigare fängelseö samt historiskt militärt viktig. I dag är turismen den dominerande näringen utan att det finns stora hotell eller shoppingcenters. Allt boende sker småskaligt i privata hotell med några rum. Vägarna är knappt farbara förutom på de två asfalterade vägarna som korsar ön, bl.a. till flygplatsen som upptar en stor del av centrala ön. Jag förstår att beach-bugyn, en öppen bil med störtbåge som i grunden bygger på en VW-bubbla, är perfekt i det varma klimatet och med sina stora däck tar den sig fram över de stenlagda vägarna. Vi hyrde en sådan under en dag och fick se och uppleva den vackra ön med sina fantastiska stränder, belägna mellan höga berg och en dramatisk natur. Det märks att myndigheterna bestämt att bevara den fina miljön och inte smälla upp stora hotell och restauranger. Allt är enkelt och småskaligt vilket tycks uppskattas av besökarna från Brasilianska fastlandet.
25 jan 2018
Vädret har så här långt svarat upp mot förväntningarna. Ideliga regnskurar, växlande vindar som mest varit svaga men ibland ökat till 7-8 ms. Sjön skvalpig.
I dag på morgonen siktade Lief val föröver. Vi tror det var Pilotval utifrån vad vi kunde bedöma av ryggfenan och dess placering på kroppen. Pilotvalen väger upp till 3-4 ton.
Vi såg sedan fler och vi sa till varandra att vi sannolikt skulle sikta fler. Några minuter senare smällde det till i skrovet, en tung grov duns (smäll) som om vi hade gått på grund. (Här är det 3500 m djupt). Vi gjorde ca fem knop och efter att unisont ha ropat, vad var det, blev vi varse att vi krockat med en val. Virvlar i vattnet som färjades rött av blod bekräftade det sorgsna faktumet att vi seglat på en kanske sovande val. Vi såg kroppen men den försvann snabbt akterut. Efter ytterligare några minuter såg vi flera valar på distans, kanske 5-7 st, som simmade i riktning med den skadade valen. Nu hoppas vi att den klarade sig även om krocken blev kraftig och den började blöda.
Vi tror den träffade Nerthus köl. Alla har vi hört om liknande incidenter som dessutom ibland slutat med med skador på båten. Nerthus med sin extremt kraftiga och solida konstruktion klarade sig utan skador och som tur i oturen träffades inte rodret.
Dagen lunchmåltid blev dyster då vi påverkades av vad vi varit med om.
I dag vid 16.00 UTC har vi 45 nm till ekvatorn. Vår position just nu är 00 19S. 039 44W. Just precis, det är bara 20 nm till ekvatorn rakt norrut.
Vilket äventyr 🤪 beundrar er verkligen. Följer bloggen som en bok. Kram till bror Leif
Fängslande läsning!Bra med en stark båt.KRAM Lofina o BjörnLofina Evensen
Hälsa min bror Leif att jag blivit mormor till en fin liten pojke 😀
Oj vilka stora varelser ni har runt er. Tur att allt gick bra.