Rangitoto, Motutapu och Waiheke

Hej bloggen, det var ett tag sedan jag skrev senast.
Tiden i NZ så här långt har verkligen bjudit på alternativa upplevelser om man tänker på vad det sensate året har bjudit oss på. Nu ligger vi stilla och och lever ett ”landliv” med bil, cykel och butiker alldeles inpå knuten. Faktiskt riktigt roligt för ett tag.

Mesta tiden ombord arbetar vi med olika uppgifter kring underhåll mm på Nerthus. Det finns mycket att åtgärda eller förbättra. Då det ligger många långseglare i Whangarei upptäcker jag en del lösningar som även skulle passa Nerthus bra. Inga stora saker men sådant som kan göra livet ombord lite smidigare framöver. Småsaker som en hylla i verkstaden eller två vantskruvar för att staga upp solskyddet över sittbrunnen. Tyvärr uppstår det nya punker på todolistan hela tiden. Just innan vi skulle köra till Auckland häromdagen skulle vi starta generatorn för att få 220 volt ombord. Inget händer, inte ens lamporna på instrumentpanelen tänds då jag vrider på startnyckeln. In i maskinutrymmet för att kolla batterie och kablar. Batteriet fulladdat och inga synliga problem med elkopplingar. Säkringen hel men lite rostig i ena änden.Tyvärr hade vi bråttom att komma iväg då klockan hade hunnit bli mycket och middag väntade hos våra vänner i Auckland. Tänk om det är så enkelt att det finns rost inne i säkringshållaren, vi får se när vi är åter om några dagar.

Vad gör vi i Auckland? Jo våra vänner Cam o Brenda har en 37 fots Beneteau som som vi är ute och seglar med på Hauraki Gulf utanför staden.

Auckland skyline

Full sommar och alla tycks vara ute på havet, vilket betyder en hel del då Auckland domineras av segelkultur och båtliv. Helt underbara vikar och spännande kuster. För Maria och mig är det extra fint att åter få stifta bekantskap med vattnen här, 38 år sedan vi senast seglade i området med vår dåvarande lilla Vanita.

Vanita 1979, just efter att vi köpt henne,

Nu upprustad och nymålad. Klar för sjösättning.

Allting är så ungt här i NZ, liksom ön utanför Auckland som uppstod vid ett vulkanutbrott för ca 6-700 år sedan. Avtalet mellan invandrande Européer och Maories (som kom hit för ca 800 år sedan) skrevs under 1840, vilket var avgörande för den nya nationen.

Ön som nyss uppstått heter Rangitoto och är med sin typiska vulkanform är ett kännemärke för området utanför Auckland och präglar utsikten från staden. Än i dag är vissa delar av ön helt ogästvänlig med svart lavasten där inget växer även om naturen kämpar för att täcka ön med växtlighet. Första ankringen blev i Islington Bay mellan Rangitoto och Motutapu. Fin vandring längs kusten och in i bushen.

Därefter fortsatte vi till Waiheke som vi sakta tar oss runt via några ankringar i vikar tillsammans med en hel del sommarglade seglare och deras båtar. På ett ställe hade man ordnat en skulpturvandring utmed en vacker vandringsled utmed klippor och sluttningar, alltid med havet som kuliss.

Vi är inte tillbaka till Auckland ännu och förmodligen förlänger vi seglingen med ngn dag eftersom väder och vind är så tilltalande. Nerthus får vila ensam i Whangarei en extra dag eller så. Just nu är solen på väg ner och snart blir det svalare. Skillnaden mellan stekheta dagar och svala nätter är stor. Härligt!

Återkommer när vi fått igång generatorn:-)

Sommarhälsningar
Per-Erling