Efter att ha tittat på bilder från 1978 tror jag bestämt att vi lagt oss med Nerthus på nästan samma plats som vi låg med Alma Mater då. Husen och stranden ser inte ut som då eftersom det nu finns en stor kaj och en mängd handelshus mm. Bergskammarna och revet med sin brytande sjö hjälpte att lokalisera ankarplatsen.

Det var en livfull liten by och marknaden var i full gång. Stora travar av Taro o Jams tillsammans med flätade korgar med andra grödor. Ett stormöte pågick också där öns invånare tydligen diskuterade priser mm. Roligt att komma till en plats där livet pulserade.

I går den 5 aug motorseglade vi söderut utmed västra kusten och innanför revet. Färgspelet var fantastiskt då solens strålar fick vattnet mellan bergen och yttre revet att växla i alla toner av blått och smaragdgrönt. Innan lunch ankrade vi på en uppgrundning med sandbotten. Axel fäller ankaret och skrattar till då rasslet från kättingen bara varar någon sekund eftersom det bara är fyra meter djupt och ankaret landar mjukt i sanden.

Vattnet är glasklart och vi släpper ut kätting och hamnar med aktern just där uppgrundningen övergår till drygt tjugo meters djup. Den blågröna tonen på grunt vatten övergår till mörkblått just där sandbanken tvärt övergår till drygt 20 meters djup. Påminner om en ravinkant på fjället där vinden blåst snön till en bågformad kant.
Här har strömmen under lång tid fört korallsand fram till kanten och skapat den branta kanten som nu ligger precis under vår akter.

Alla kastar sig i vattnet och tjoar o skrattar åt den nästan overkliga upplevelsen av att kasta sig i en levande färgpallette. Jag överraskade alla ungdomar ombord genom att bli först i vattnet:-)

Solen sken och vattnet gnistrade så nu var det hög tid för bilder uppifrån mastoppen. Först upp var Hugo som sedan följdes av Maxine och Simon. Bilderna brev bra och jag hoppas vi snart hittar bra Internet så att bloggen kan ta del av utsikten.

Nu är jollen upphissad akterut och motorn sitter på sin plint på SB sida akterut. Dags att ta upp ankaret för att sedan tuffa tillbaka till passet och gå västerut de ca 20 nm mot Raiatea. Ska bli en fin tur innanför revet innan vi når passet eftersom vi har strömmen med oss liksom vinden.

Blir antagligen ett gäng som kommer att ligga o tolka efter Nerthus då vi seglar fram över grunt vatten.

Lite mulet i dag men vi ser både Raiatea och lite längre norrut skymtar Bora Bora.

Per-Erling

Vad jag trodde bara var en stenhög visade sig vara en underbar klippformation med dalar och höga toppar. Vi ligger straxt utanför Hilton i ett grunt vatten som är smaragdgrönt. Bara 4 m djupt och i skydd av revet. Tyvärr är revet helt dött avseende koraller och människopåverkan tydlig. En gång så vackra rev helt döda. Sällskap av sköldpaddor har vi och underbart bad och SUP hela tiden.

Ingen vind men hoppas på vind i natt då vi lämnar mot Huahine ikväll och nattlig gång. Vi har varit på en massiv promenad genom ön och blomkrukeväxter överallt. Höjdaren var att själv plocka ananas i odlingarna efter att ha frågat om lov. Nyskalad saftig och söt solvarm ananas var gudomligt gott att sörpla i sig på plats tack vare Hugos medhavda kniv.

Jag följde en flodbädd genom djungel ner till havet. Väl där nere hittade vi en prawn odling och i morse åkte Hugo, axel och jag in för att se fiske och köpte 2 kg som vi kokade och skalade till middag väl åter på båten.

Jag har skrapat vattenlinjen som växt igen rejält och en del går knappt att få loss. Francoise har matdag och en egen fantastisk exotisk fruktsallad till lunch. Tid blir även över i hängmattan i vinden som nu kommit igång och svalkar.

Mooreas toppar är hisnande och generellt är nog Franska Polynesien den mest underbara och vänliga platsen på planeten. Detta inte minst med den blandade civiliserade franskpolynesiska kulturen och den så uttalade ickeanglosaxiska kommersiella kulturen med allt skräp som man hittar ser på engelskspråkiga öar. Private property är så uttalat där. Polynesiierna är underbara men tyvärr så onyttigt drabbade av fetma. Vi far vidare.
Carl