Äntligen vind

Klockan har passerat 00.00 den första maj och vi ligger på andra dygnet ut från Galapagos mot Pitcairn. Att vi ligger i de s.k. doldrums råder det inget tvivel om. Oceanen är precis spegelblank och under en kort tid blåste det upp lite grann från NNV! Fram till nu vi har seglat sammanlagt i en timme så här långt. Dyningen är majestätisk och får oss känna det som att vi rör oss i ett böljande öppet landskap.

Enligt alla prognoser skall den vind som ev finns komma från SO. Ingen vind betyder motor vilket kanske inte är så kul men det hjälper oss igenom stiltjebältet som sträcker sig en bit ner från ekvatorn. Vi styr i en båge söderut för att när vinden väl kommer vika av mer västvart o mot Pitcairn.

Eftersom vi legat på grunt vatten har vi inte kört watermakern på en tid samt skänkt Cam, på den australienska båten Annacam, några hundra liter färskvatten var det hög tid att göra nytt vatten. Så fort vi kom ut på djupt och riktigt klart Pacificvatten drog vi igång vår dieselgenerator som ger 220 V till watermakern. Helt plötsligt ser jag att temperaturlampan lysen och stänger av generatorn, som nu var alldeles för varm. Vad var felet? Tankarna går direkt till de problem som uppstår om vi inte har en funktionerande generator. Dessutom var vi ju nästan tomma på sötvatten med nära 3000 Nm till Pitcairn. Eftersom motorn var alldeles för het kunde vi inte göra mycket förrän den svalnat. Gissa om funderingarna lätt gled in på problemen som i värsta fall låg framför oss och skulle vi behöva vända tillbaka?
Kylvattnet, visst var det så. Stopp i genomföringen genom skrovet, i slangen eller var kanske rentav impellern/pumpen som gått sönder. Impellern sitter på motorn så nu var det  till att öppna locket och se vad som fanns kvar av gummipropellern som sitter bakom ett lock med sex bultar. Mycket riktigt var den helt slut. Fram med en ny, vi har tre st i reserv. Efter att i värmen ha bytt till den nya kom motgången. Inget havsvatten nådde motorn och nu blev vi riktigt fundersamma. Isär med impellerhuset igen för att kolla att inga lösa delar från den havererade impellern låg som en propp i rören. Med munnen blåste vi igenom hela kylsystemet och konstrade att det var fritt fram, skönt. På med locket och ny test. Inget vatten. Det blev riktigt oroligt och vi tog isär allt igen.

Vi kollade nu om vi hade satt impellern bakfram eftersom båda sidorna är väldigt lika och den trasiga, som hade hjälpt oss att se vilken sida som skulle peka inåt i pumphuset, hade såklart i trillat mer i kölsvinet och försvunnit i mörkret under motorn. Nu kom belöningen, vattnet strömmade fram och vi kunde andas ut. Klockan var nu 23.00 och nöjda och inte minst glada fortsatte vi mot Pitcairn. Så himla skönt att slippa vända om för hjälp! I sådan här situationer blir det tydligt vad viktigt det är att kedjan av funktioner håller samman. En liten detalj som felar kan får stora effekter, som att vi inte får fram färskvatten t.ex.

I går den 30 april, första hela dygnet till havs på den här sträckan, hann vi uppleva mötet av drygt fyra meter stora Mantarockor som simmade runt Nerthus, alltså fyra meter mellan vingspetsarna. Skådespelet vara nog närmare en timme. Utöver rockorna mötte vi också Pilotvalar, Delfiner och Sjölejon samt olika sjöfåglar.

Som ni vet är vi tre stycken i besättningen, Carl, Tomas och jag, på den här sträckan och fram till mitten av juni då resten av familjen Tevell ansluter.

Nu, exakt nu den 1 maj kl 11.30 lokal tid kom den så efterlängtade sydostliga vinden med ca 7 ms. Äntligen Tradewinds och av med maskin! Nu bär det av.

Hälsningar
Per-Erling