Islas ses Culebras

Reflexioner sträckan st Vincent till Culebras.
Destinationen möjlig i o m att vi kör lite off pist och skapar nya intryck.

Varje kväll så trött och sover så gott! Hur är det möjligt?!?! Allting rör sig och ibland då man är i land på någon bar så fortsätter det att röra sig. Många förstår inte hur man står ut och får tiden att gå…

Efter bara ett par veckor ombord så tar de basala ganglierna över kommandot! Bara att ligga i hängmattan är en aktiv handling och generellt så jobbar kroppen på i ett fullständigt normalt sätt som det var tänkt från början. Vad avser tid så går vi efter magen och solen. För att underlätta har vi minskat ner veckan så antingen är det onsdag eller lördag.
Frukost, lunch, middag, fika, läsa, poddar, samtal med skratt och fördjupningar. Horisonten fullständigt fri 360 grader. Ensamt?? Näe!!! Igår lite annat pyssel. Amanda håller på att måla en US flagga som saknas ombord. Alldeles för svår att sy så det får bli en inplastad i papp. Hugo målar samt pluggar lite. Adde och PE plockat isär, noggrant rengjort och smörjt lilla vinschen babord längst bak. Producerar ett halvt ton vatten samt kollat färskvattnet i livräddningsdunken. Maria har fixat stegen ner till deras gryt. F provat hängmattan och jag städar. Ja så kan en aktiv dag se ut. Hur kan man tröttna på detta då man samtidigt seglar i en långsam slör med Saragsssotången i jämna sjok.

Bland hav berg och vulkaner. St Vincent har en vilande vulkan. I höjd med Union höll vi undan för Kickem Jenny som hon heter. På kortet står det restrikted area! Med tanke på hur knepig seglingen kan vara här så om det står så ska man vara just det, försiktig. Det är en aktiv vulkan långt ner i djupet där det bubblar upp lava på botten samt diverse gaser som skapat bubblor. Hamnar man mitt bland dessa bubblor så förlorar vattnet sin bärkraft och det blir fritt fall!!!
Då hjälper inget ankare.

Mellan Bequia och St Vincent mötte vi, tro det eller ej kungen av Spanien med kunglig flagga och allt. Vi hade halvvind och det gick fort med ca 100 m emellan. Han vinkade glatt då han förmodligen kände igen havets monster Per Ehrling. Snygg hoj han har!!!

Från att till vardags mest konfronteras med fiskpinnar och inlagd sill så är dykningen en utmaning. Trots boken om de 100.000 mest vanliga fiskar så helt förvirrande. Personligen har jag kategoriserat i stora fiskar och små. Så finns det förstås jättestora och enorma fiskar också. Tre dygn sedan seglade vi från St Lucia ut på det nu lilablåa Caribiska havet endast åtföljda av stjärnorna. Planen är St Croix eller några fina spännande öar spanska Caribien innan byte besättning Puerto Roco. Inget går upp mot att se seglen skymma himlavalvet i en ständig rörelse. Lite motoriserande på morgonkulan men sedan kom det igång igen med slör 8 knop. Satagassotången djävlas och fastnar på vårt jättestora fiskedrag. Kan det vara så att firrarna uppfattar detta som sallad….? Om 2 dygn är vi framme om vinden står sig . Adde hade vakten 12-03 tillsammans med Hugo. God hjälp av Hugo som vaknade en gång under vakten bara för att kolla och fråga Adde om han var vaken. Sedan somnade Hugo snabbt igen. F ö sov han under stjärnorna hela natten under en filt.

Nu har jag äntligen kommit på vad det är som är silverfärgat, strömlinjeformat, 30-40 cm lång som far upp genom vattenytan som ett spjut i en båge ca tre m över vattnet och kan landa 10 m bort. Det är bara jag som sett detta hända så de andra tvivlar på mitt omdöme. Efter konsultation i boken är min bedömning att det kan vara Barracudor!! Vad säger du Christer?

I morse en hel regnbåge, en skönhet med alla för ögat synliga färger. Vi bara undrar om vi ska komma under den med tanke på hur hög masten är.

Annars är Herr Olsson, tyvärr ibland lite respektlöst kallad Olle vår bästa kompis någonsin typ!!!!!! Han jobbar på dag som natt och kan skilja på babord och styrbord på ett fantastiskt sätt. Vad jag förstått har han fått vila en hel del men det kommer bli andra bullar i Stilla havet. Lika bra att han njuter av sin vila nu. Herr Olsson är vår autopilot döpt efter Pe:s farfars chaufför.

Så har vi det detta med NaCl, SALT!!!!! I tidernas begynnelse fanns inget salt i haven. Under miljoner år har regnen lakat ur jorden på salt och långsamt fortgående. Jag hade himla svårt med saltet min förra långsegling men man vänjer sig faktiskt med allt. Efter en natt i sjö kan däcket vara halt och allt kladdigt av saltet. Det fräter tillsammans med solen på all utrustning. Allt kan rosta ihop snabbt om man inte sköter om grejorna. Som tur är så har vi sötvatten att skölja av oss med. Tyvärr räcker det att någon som just badat försvinner under däck så blir det kontamination. Lakanen och kläder blir kladdiga. Gott Om t-shirts, handdukar plakaten förordas. Det krävs disciplin att undvika kontamination unde däck.

Igår kväll kom vi fram till Culebras en blandning mangrove och kaktusar. En liten i det närmaste amerikansk middle class hippie community Puerto Rico. Dingy dock en fantastisk bar där man parkerar dinghyn vid bordet.
Ett par dagar runt bland dessa öar och sedan hem för oss.
Fantastiskt äventyr och i stort sett avgörande med kapten Evensen som är en konstigt enastående och underbar person
Carl

1 svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *