Rangitoto, Motutapu och Waiheke

/6 Kommentarer/av

Hej bloggen, det var ett tag sedan jag skrev senast.
Tiden i NZ så här långt har verkligen bjudit på alternativa upplevelser om man tänker på vad det sensate året har bjudit oss på. Nu ligger vi stilla och och lever ett ”landliv” med bil, cykel och butiker alldeles inpå knuten. Faktiskt riktigt roligt för ett tag.

Mesta tiden ombord arbetar vi med olika uppgifter kring underhåll mm på Nerthus. Det finns mycket att åtgärda eller förbättra. Då det ligger många långseglare i Whangarei upptäcker jag en del lösningar som även skulle passa Nerthus bra. Inga stora saker men sådant som kan göra livet ombord lite smidigare framöver. Småsaker som en hylla i verkstaden eller två vantskruvar för att staga upp solskyddet över sittbrunnen. Tyvärr uppstår det nya punker på todolistan hela tiden. Just innan vi skulle köra till Auckland häromdagen skulle vi starta generatorn för att få 220 volt ombord. Inget händer, inte ens lamporna på instrumentpanelen tänds då jag vrider på startnyckeln. In i maskinutrymmet för att kolla batterie och kablar. Batteriet fulladdat och inga synliga problem med elkopplingar. Säkringen hel men lite rostig i ena änden.Tyvärr hade vi bråttom att komma iväg då klockan hade hunnit bli mycket och middag väntade hos våra vänner i Auckland. Tänk om det är så enkelt att det finns rost inne i säkringshållaren, vi får se när vi är åter om några dagar.

Vad gör vi i Auckland? Jo våra vänner Cam o Brenda har en 37 fots Beneteau som som vi är ute och seglar med på Hauraki Gulf utanför staden.

Auckland skyline

Full sommar och alla tycks vara ute på havet, vilket betyder en hel del då Auckland domineras av segelkultur och båtliv. Helt underbara vikar och spännande kuster. För Maria och mig är det extra fint att åter få stifta bekantskap med vattnen här, 38 år sedan vi senast seglade i området med vår dåvarande lilla Vanita.

Vanita 1979, just efter att vi köpt henne,

Nu upprustad och nymålad. Klar för sjösättning.

Allting är så ungt här i NZ, liksom ön utanför Auckland som uppstod vid ett vulkanutbrott för ca 6-700 år sedan. Avtalet mellan invandrande Européer och Maories (som kom hit för ca 800 år sedan) skrevs under 1840, vilket var avgörande för den nya nationen.

Ön som nyss uppstått heter Rangitoto och är med sin typiska vulkanform är ett kännemärke för området utanför Auckland och präglar utsikten från staden. Än i dag är vissa delar av ön helt ogästvänlig med svart lavasten där inget växer även om naturen kämpar för att täcka ön med växtlighet. Första ankringen blev i Islington Bay mellan Rangitoto och Motutapu. Fin vandring längs kusten och in i bushen.

Därefter fortsatte vi till Waiheke som vi sakta tar oss runt via några ankringar i vikar tillsammans med en hel del sommarglade seglare och deras båtar. På ett ställe hade man ordnat en skulpturvandring utmed en vacker vandringsled utmed klippor och sluttningar, alltid med havet som kuliss.

Vi är inte tillbaka till Auckland ännu och förmodligen förlänger vi seglingen med ngn dag eftersom väder och vind är så tilltalande. Nerthus får vila ensam i Whangarei en extra dag eller så. Just nu är solen på väg ner och snart blir det svalare. Skillnaden mellan stekheta dagar och svala nätter är stor. Härligt!

Återkommer när vi fått igång generatorn:-)

Sommarhälsningar
Per-Erling

Sommarvärme och jobb ombord

/4 Kommentarer/av

Nu har vi kommit igång med jobben ombord efter helgerna. Roligt att sätta tänderna i smått som stort. Alla jobb inte lika roliga även om resultatet uppskattas. Tänker på att få igång funktionen på vår gråvattentank, den som tar hand om tvätt och duschvattnet.

I dag har det varit stekhett på däck så besök av vänner från svunna tider och arbetsuppgifter under däck eller soltaket har passat bra. Ena dagen 30 gr och nästa bara 17. Verkligen varannandagsväder.

Nedan några bilset och nedslag i vår vardag.

Virke och stålet ser riktigt fint ut bakom panelen. Toppen!

Allt på plats i hytten föröver.

Vi har under en längre tid haft problem med gråvattentanken som ligger under toaletten. Gråvattentanken tar hand om handfats- och duschvatten. Det konstiga var att trots att vi pumpade torrt kom nytt vatten upp via golvbrunnen så fort vi använde handfatet. Väldigt irriterande som ni förstår. Så nu har vi fixat problemet genom att lyfta på ”huven” och få bort luft och vattenfickor i slangar och genomöringar.
Det ni ser på bilden ovan är locket till tanken.

Trångt men det gick ju bra till slut. En dags jobb med lyckligt slut.

Lågvatten vid vår brygga

Det gäller att planera sina utflykter med båten.

I samtliga hamnar har vi sett båtar där ägaren troligen kroknat. Fina båtar bakom smuts och trasig däcksutrustning.

Jean och John lärde vi känna 1978. Sedan dess har dom seglat runt i Pacific under fyra år på 80-talet. John är båtbyggare och hade självklart byggt deras 40-fotare. De tillbringade ett år i Alaska. Låter väl frestande?
I dag fick vi en fika tillsammans på marinans fik.

Den här bron in till Town Basin är ny. Alla är stolta över bron som har formen av de klassiska fikakrokarna som är en stark symbol för Maorierna och även NZ.

Alla som ska till vår marina måste passera under bron som givetvis går att öppna.

Skylten vid bron.

En av båtarna i marinan rensar i ”kölsvinet”. Båten har nya ägare och dom delar inte uppfattningen med tidigare ägaren vad som är viktigt att spara! Kaffemaskinen kanske är nått!

Påminner kanske om strandskata. Annars är alla djur och fåglar annorlunda här.

Hälsningar

Per-Erling

Jul och nyårshelgen snart förbi

/6 Kommentarer/av

Så har vi börjat öva på att skriva 2017, då vi lämnade Visby skrev vi 2015. Tiden har verkligen gått fort samtidigt som jag är tacksam för allt vi har fyllt tiden med.

De senaste veckorna har vi haft besök av Anna och Karol Zyto. Vi har sett stora delar av landet tillsammans och deras hyrbil har tillryggalagt en bit över 600 mil sedan de kom till NZ i början av november. Maria och jag flög ju upp från Christchurch till Nerthus, så kanske var vi inte med på tvåhundra av de 600 milen.

Nyåret firade vi tillsammans ombord på Nerthus. Det blev en del vandringar och utflykter runt Whangarei men också arbete ombord. Karol är en nyfiken och arbetsglad kompis så vi fick mycket gjort.

Nu har de rest vidare och Maria och jag är kvar ombord. Vi samla ihop alla trådar vi sänt ut till olika leverantörer och hantverkare som vi vill få hjälp av framöver. Under jul och nyår har alla varit lediga men på måndag är alla igång igen. Autopiloten står högt på listan, den har ju strulat en hel del och vi måste byta vitala delar. Seglen är på översyn och offerter är på ingång för en ny sprayhood. Generatorn måste få en ny impellerpump plus lite ytterligare omvårdnad och så ska vår varvsvistelse i slutet av mars  bokas redan nu så vi vet att vi får plats. Det är roligt att bocka av ”attgöralistan” som innehåller smått som stort, just nu ca 25 punkter. Ibland känns det som jag bockar av en punkt och två tillkommer:-). Toan nämner jag inte.

Kolla gärna bilderna med bildtext nedan.

Ja det är bäst att följa uppmaningen att rengöra skorna.

För att inte sprida ovälkomna kryp o smittor in i urskogen ombeds alla att rengöra sina skor innan vi tar stigen in.

Ett ca fem meter högt Ferntree, det vi gärna kallar ormbunksträd. Titta på nästa bild som visar den märkliga stamman i genomskärning.

Stammen till ett Furntree, ormbunksträdet, Se så märklig konstruktionen är. Det vi ser är en stam som är kapad på mitten.

Karol och Maria på väg upp till högsta berget. 40 minuters vandring upp genom magisk skog i en creek med vattenfall och urtidsmiljö.

Väl uppe på berget måste jag givetvis ta en bild på Nerthus där hon ligger nedanför Pack and Save, vår matvarubutik på nära avstånd. Bekvämt som bara den. Fina hus närmast vattnet, men själva staden är ganska tråkig. Bostäderna ligger vackert längst med kust och bergssluttningar utanför stadskärnan.

Bakom Nerthus ser man en restaurang och huset med marinans reception som har duschar och tvättmaskiner.

Den 24 december var det knytkalas och många av seglarna som bodde kvar i sina båtar samlades för en trevlig grillstund tillsammans.

Innan vi satte igång med rengörningen av den treväxlade vinschen. Såg riktigt bra ut trots tiden som passerat sedan jag senast rengjorde dom i Sverige.

Karol i full färd att rengöra den vinsch som var trögast. Maskeringstejp på tummen för att skydda ett sår. Så jobbar en läkare!

Det finns en hel del att jobba med ombord under sommarstoppet i NZ. De senaste dagarna har vi renoverat åtta vinschar. Först var det Karol och jag som tog itu med uppgiften. Tre av de tvåväxlare var ordentligt påverkade av tropiska miljön och var riktigt igengrodda. Nu tickar de allihop efter att Maria hoppat in som Karols ersättare. Totalt krävdes det ca drygt 26 mantimmar. Nu ska jag måla på ytan där fyra av vinscharna ska bultas fast. Färgen har spruckit och stålet exponerats för saltvatten vilket är förrädiskt. Rost!

Den treväxlade vinschen underifrån.

Sommarhälsningar

Per-Erling