Händelserikt på norra Atlanten

Tiden går fort och nu är det redan den 26 maj. Vi är inne på nionde dygnet sedan vi lämnad Bermuda på Norges nationaldag. Det är stor skillnad på att segla här och i passadvindarnas bälte närmare ekvatorn. Första dagarna, svaga vindar, då vi fick gå för motor en del. I går t ex hade vi vindar upp till 30 knop tillsammans med de kraftigaste regn jag varit med om. Havet yrde i vinden och ytan tycktes bli alldeles slät i det böljande landskapet. Det blev regnkläder på medan vi handstyrde i de vridande vindarna. Runt molnen vred vinden minst 30 grader och ligger man för läns eller slör gäller det att hänga med. Efter trettio minuter var regnet borta även om himlen fortfarande var genomgrå. Vi hade extra spaning eftersom en front var i antågande. I dag vid soluppgången dog vinden och vi startade motvilligt maskin i den enormt oroliga sjön. Vindstilla i vågor som bildats under gårdagens o nattens blåst! Det går helt enkelt inte att ha seglen uppe när Nerthus ruskas om i sjön. Men nu några timmer senare och närmare lunch kom solen fram tillsammans med en sydostlig vind på 3-4 ms med vågorna in akterifrån. Nu kryssar vi mot mål i en behaglig sommarvärme där vinden är sval mot huden.

Under vår morgonträff över kortvågsradion diskuterade vi det tropiska ovädret som bildats mer nordväst ut och i Golfströmmen. Nu rör sig lågtrycket österut norr om oss och ger 6 metersvågor i den 20-25 ms starka västliga vinden. Vi som valt den mer sydliga rutten kommer att klara oss bra och, egentligen får vi bra vindar, som för oss in mot Azorerna. Som det ser ut i väderprognoserna kanske vi hinner fram innan nästa period av svaga vindar etablerar sig. Den svaga vind vi seglar i just nu består fram till söndag kväll.

Lasse med sin Arianna och Benny med Kairos ligger dryga 500 Nm väster om Nerthus. Benny har gått mer norrut medan Lasse ligger lite mer som vi, på 35-36 grader nord. I morgon bitti får vi veta hur vindarna bistått Arianna och Kairos. Våra engelska vän Chris och hans Moonraker går direkt till England och har kommit långt upp i kylan nu. Han fryser säger han, vilket inte är så konstigt då närmaste rutt går nära Newfoundland och Grand Banks. Endast 50 Nm söder om Nerthus ligger SY Dream Catcher med ett par i min ålder som jag hade radiosällskap med över Indiska Oceanen. Det är så festligt att vi alla strålar samman nu då vi närmar oss Europa.

Val, ropade Adde nyss. På avstånd ser vi ett gäng ryggar och utblås. Häromdagen hade vi däremot en val på bara 10-15 meters avstånd. Vi såg den just som den passerade Nerthus styrbordssida. Mäktigt att se det stora djurets rygg röra sig och i en stor virvel i vattnet försvinna ner i djupet. Kanske väckte vi den sovande valen och så fall vilken tur att vi inte seglade på den. Annars en hel del delfiner som kommer simmande från fjärran för att kolla in oss och göra några konster utmed Nerthus och framför allt just framför fören. I dag la vi ut fiskelinan igen eftersom det finns mer plats i kylen nu.

Även om det inte är så många fartyg eller andra seglare inom synhåll så får vi sällskap av Portugisiska örlogsmän. Det är maneter som seglar på ytan och färdas på så vis någonstans. Jag undrar vart de är på väg, för de får verkligen hjälp av sin märkliga konstruktion, ett segel, som fångar vinden. Tror mig inte sett dessa ”farkoster” någon annanstans än i Nordatlanten. De är turkos-lila och kanske 10 cm ovan vattenytan och är bågformade och smala. Ser verkligen ut som dom seglar.

Som jag nog har skrivit tidigare seglar Nerthus för första gången på tre år österut vilket gör att vi möter solen på morgonen och får solnedgången akterut. Fram till nu har vi seglat in i alla de sprakade och vid varje tillfälle unika solnedgångarna.

Position den 27 maj kl 00.0 UTC.
36 57N 043 21W
SOG 4-5 knop
COG 080 gr
TWS 10 knop
Wind SSW

//Per-Erling