Nerthusbloggen | Hoppas på ETD på söndag

Så börjar det bli dags att ge sig till havs igen. Vi har blivit lite försenade på grund av väderutsikterna som påverkats av ett antal djupa lågtryck som passerat in över NZ från Tasman Sea. I morgon lördag förväntas vi få mycket regn som sedan följs av uppsprickande molntäcke och för oss gynnsamma vindar. Nu på söndag ser det ut som att vi äntligen kan få sträcka ut på Pacific igen. Jag återkommer då vi vet mer exakt hur det blir.

Sedan vi kom upp till Opua igen har vi fortsatt förberedelserna varvat med strandhugg bland öarna i Bay of Islands. I går ankrade vi på samma plats som James Cook ankrade vid sitt första besök på NZ. Enligt giudeboken en ”måste-ankring” om man är i närheten. För den som vill leta på Google Earth så heter ön Motuarohia Island eller Roberton Island.

I går var det extra festligt ombord eftersom Magnus fyllde år. Py hade bakat en tårta så det blev sång och paketöppning i sittbrunnen.

Nätterna börjar bli svala här medan dagarna fortfarande har svensk sommartemperatur. Eftersom vi är på södra halvklotet motsvarar april här september i Sverige.

När jag skriver detta seglar vi sakta in mot marinan i Opua för att i morgon lördag göra de sista matinköpen, klarera ut samt fylla diesel. Nu håller vi tummarna att väderprognosen håller och att vi kan vinka hej då till NZ på söndag morgon.

Häromdagen fick vi vår nya jolle. Det blev såklart en högtidsstund då vi fick sjösätta jollen och testa utombordaren som dagen till ära hade får extra vingar monterade för att skapa bättre ”lyft” i aktern.
Vår nya nya lazybag har också kommit på plats. Nu måste vi testa att revlinor mm löper fint innan vi ger oss ut på havet.

I går, just som vi skulle ta upp ankaret och vi alla var under däck, sprakade det till i VHF-en. Det var en skakad kvinnoröst som ropade att deras båt sjunker efter att ha gått på ett grund. Extra obehagligt att lyssna eftersom vi hörde gråtande barn i bakgrunden. Kvinnan var sansad och ropade strax mayday och angav koordinaterna. Jag lade ut deras position i kortet och noterade att vi var bara ca 3 nm från haveristen. Vi beslöt att omgående ta upp ankaret för att kunna lämna vår vik så snabbt som möjligt och börja gå mot haveristens position. Efter bara en kort stund hörde vi att sjöräddningen hade direktkontakt samt att en annan båt var i närheten. Vi kunde alltså lugnt fortsätta vår plan att gå till nästa ö och vik. Efter ytterligare ca 15 minuter hörde vi på radiotrafiken att läckan var tätad och att båten, som hette La Luna, var på väg in till marinan under eskort av en anna båt. Det hela var givetvis dramatiskt att följa och väldigt lugnande att alla ombord var välbehållna.

Sista kvällen i Whangarei kom Sharron över på middag. Sharron sköter marinan och har bott 13 år i Sverige. Fint att få servera hemgjorda köttbullar med mos:-)