Segling med extra allt

Det här är verkligen en första segling med extra allt! Efter att ha lämnat Panama City med fyllda tankar och stor förväntan seglade vi ut mot ögruppen Las Perlas och ön del Rey.

Med bra vind snett bakifrån och den heta aprilsolen stekande över våra kepsklädda huvuden lade vi ut två fångstlinor för att försöka fixa en härlig fiskmiddag till resans första kväll. Det gick inte så bra men den uteblivna fångsten kompenserades av Per Erling som tog sig en snorkelutflykt över revet vid framkomsten och harpunerade tre papegojfiskar som slutade sina dagar i vår stekpanna. Vansinnigt gott!

Las Perlas verkar vara en väldigt glest befolkad plats med en rad underbara badstränder för den som har vägarna förbi. Här verkar man även kunna studera skogsbränder. Överallt i buskarna antingen brann det eller så skvallrade trästammar och snår om tidigare bränder. Röken följde oss ut på havet när vi igår, på seglingens tredje morgon stävade ut genom Panamabukten på väg mot nästa landkänning: Galapagos. Vindarnas förmodade styrka och riktning har gett att vi skippar Isla del Coco och går direkt mot sjölejonens, sköldpaddornas och finkarnas paradis.

Det som sedan följer är ofattbart häftigt för en oceansegalarrockie som jag och jag tror även för resten av besättningen. Först farten och seglingsupplevelsen: i underbart fläktande och soligt väder sprutar vi fram med fulla segel i nio knop. Efter bara ett par timmar rycker det i fiskelinan med den lilla rosa plastbläckfisken som bete och Peter halar in den största fisk som jag har varit med om att fånga: en nästan meterlång Kungsmakrill. Otroligt snygg och som det ska visa sig: även underbart god på middagstallrikarna. Medan Calle ger sig på att filea underverket kommer nästa tjut: DELFINER!!

I havet omkring oss, runt omkring båten och under den har vi fått sällskap av ett hundratal delfiner som racar med oss i hög fart: hoppar och leker. De är obegripligt snabba och vekar ha superkul och stannar nästan en halvtimme. Som om detta inte skulle räcka för den första oceandagen så blir jag avbruten när jag sitter och tittar på The Danish Girl senare på kvällen, av Peter som säger att delfinerna är tillbaka: fast nu i marelden i det kolsvarta havet utanför. Det som mötte mig uppe på däck var något av det vackraste och mest magiska jag sett i hela mitt liv.

Det är natt med en kupol av stjärnor ovanför Nerthus. Maria står vid rodret. Det blåser 12 sekundmeter och det sprutar bogsvall med mareld om fören. Långt under ytan och uppe och ovanför den, simmar, dansar och hopar ett tjugotal delfiner helt upplysta och klädda i mareld. Blixtrande stråk och magiska mönster av ljus pulserar rakt under mig när jag står i båtens för och titta ner. En gudomlig upplevelse! Det är så märkvärdigt och unikt att jag vill gråta. Fantastiska varelser på besök.

Alla legender om sjöjungfrur och mytiska havsdjur som ledsagat fartyg till havs under historien, blir fullkomligt begripliga,

Nästa morgon dvs idag, kan vi konstatera att Nerthus slagit nytt hastighetsrekord: 200 sjömil på ett dygn! Tack delfinerna 🙂

//Micke