Yttre Hebriderna – Orkney – Nordsjön

Den 29 juni gick ankaret upp efter att vi rensat det från kelp, ett storbladigt sjögräs. Första stoppet blev längre in i hamnen för att fylla diesel. Högtrycken över engelska öarna och Nordsjön innebar att prognosen förutspådde svaga vindar så vi ville toppa upp tankarna om vi skulle bli tvungna motorisera stora sträckor.
Efter tankning gick vi ut på fjärden mellan Skottland och Yttre Hebriderna där dimbankarna rullade in över oss. I en svag vind, tillräcklig för att sätta segel, gled vi på en kryssbog utmed Hebridernas kust innan vi slog för att möta ett väntat vindvrid vid skotska ”fastlandet”. Då mörkret kom var vi uppe vid Skottlands nordliga topp och tog sikte på nordvästra inloppet till Orkneys ö-värld. Vi kom fram lite för tidigt så vi fick motström varvid kryssvinklarna blev nästan noll. Efter att ha studerat strömkartan ytterligare samt kollat var passbåtarna gick valde vi att med kort slag hålla oss på ena kanten av fjärden. Det visade sig vara en bra taktik och vi gjorde bra framsteg och kom så småningom in i medström. Kl 21.45 den 30 juni droppade vi ankaret i Kirkwall. Innanför pirerna fanns en marina men valde att ankra utanför och ta jollen in. Vinden låg rätt och viken val skyddad. Adde tog en tur in till byn medan jag valde att stanna ombord.
Dagen därpå gjorde vi gemensam tur in till byn/staden och vandrade runt i den tidlösa miljön. Här fanns borgar och byggnader från tiden då fortfarande norska vikingar regerade på Orkeny, Efter en ordentlig tur runt staden tog vi jollen ut till Nerthus för att kolla väder och planera för seglingen över Nordsjön. Det vi såg var att om vi skyndade oss iväg skulle vi ha en chans att lura ett stiltjebälte en bit ut och därmed få bra vind fram till Norska kusten. Sagt och gjort, upp ankaret och via en tur runt några öar var vi åter ute på på öppet hav. Det fina var att vi klarade att komma på rätt sida om stiltjebältet och fick en superfin segling över till sydspetsen av Norge. Sista 12 timmarna ökade vinden till full kuling och sjön växte snabbt. Skummet blåste av vågtopparna och skapade långa vita gator efter de brytande vågorna. Vi handstyrde för att inte belasta autopiloten för mycket då sjöarna lyfte aktern och vi for nerför vågen på skrå..
Då vi var framme vid norska kusten var det som om någon stängde av fläkten, det blev alldeles lugnt. Till och med sjön la sig snabbt.
Den 6 juli vill vi komma till Långedrag och innan dess hinna ankra vid någon ö på svenska västkusten för att finna fixa till Nerthus innan vi tar emot gäster och Adde mönstrar av.
Snart segling i svenska vatten!
Hälsningar
Per-Erling o Adde