Yttre Hebriderna

Innan vi nådde Hebriderna och var ett dygn söderut seglade vi in i ett näringsrikt område för nu befann vi oss bland valar, över hundra delfiner och stora fåglar som störtdök efter fisk från hög höj. Havet kokade av aktivitet. Jag har inte upplevt likande under de tre år Nerthus seglat jorden runt. Se bilder nedan.
Yttre Hebriderna, ja hela området med Irland, Skottland och Hebriderna vill jag återkomma till och säkert spendera två månader med att bara segla från plans till plats. Så innehållsrikt och oerhört vackert.
Första platsen vi gick till blev Castlebay på ön Barra som ligger i södra Hebriderna. En liten by med färjeläge, flytbrygga för privatbåtar, två räddningsbåtar och en liten borg. Vi stannade bara över dagen för att komma vidare norrut. Andra strandhugget blev en helt isolerad och öde vik på South Uist. Här gick vi aldrig iland utan tillbringade bara natten i ett sund med ganska sak ström. Ankaret tog fint så vi fick en lugn och trygg natt.
Varje morgon de senaste dagarna har vattnet legat precis spegelblankt. Vi tuffade ut med motor men kunde senare sätta segel och och segla i stort sett hela sträckan upp till Stornoway på Island of Lewis. De sista 12 nm blev det maskingång i den ljusa natten och mot slutet utmed branta klippor. Mäktigt att gå in bakom näset i fyrljus för att söka upp vår ankringsplats. Innan vi anktrade tog vi en lov in i hamnen för att kolla läget. Vi valde som sagt att ankra en bit från färjeklacken och fiskekajerna.
Stornoway är en fin liten stad som som byggts runt hamnen. Vikingarna, the Norse, invaderade området 878 och lämnade först 1265. En lång period som tydligt påverkat öarna vilket inte minst märks på vissa ortnamn. Efter ”the Nors” blev fisket den viktigaste näringen och är nog så fortfarande.
Adde och jag tog en lokalbuss runt Lewis och stannade till vid de magiska stenformationerna, Galanais Standing Stones, som restes för 5000 år sedan. Bussfärden bjöd på ett landskap utan träd, bara hedar, kullar och torvtäkter. Många av de traditionella små husen är lämnade och bara ruinerna återstår. Nu står det ofta ett större och lite moderna hus vid sidan av de övergivna stenhusen.
I morse vid kl 09 tog vi upp ankaret föra att gå in till bunkerkajen för att fylla diesel. Vattnet spegelblankt och bådade inte gott inför dagens segling norrut. Med ankaret följde det med ett stort knippe kelp som Adde fick bort efter lite jobb med båtshaken. Efter tankningen motoriserade vi ut från viken och Stornoway. Nu kom dimman tillsammans med vind. Eftersom havet låg så platt kunde vi kryssa norrut utan att seglen slog. Alltså en fin dag och efter att dimman lättade har vi njutit av en värmande sol. I kväll hoppas vi på vindvrid så att vi kan slå över till styrbord och följa den skotska kusten vidare norrut. Risken är dock stor att vinden avtar som den gjort varje natt hittills.
Orkney nästa!
Per-Erling och Adde

Nerthus ligger vid pontonbryggan i Castlebay

Castlebay o färjeläge

Lite fin borg som en gång bevakade inloppet till Castlebay

Vems tår?

Jo Addes!

Intill vår ankringsplats i Stornoway

Stornoways innre hamn

De första stenarna restes för 5000 år sedan. Fanns fler men mindre likande platser i området runt den djupa viken på öns västkust.

Kelp då vi tog upp ankaret

Fyller diesel innan vi går till Orkney. Tvåtungade bytt till vanlig flagg inför segling på öppet vatten. Spar på den fina flaggen till ankringar o inte minst inseglingen till Visby så småningom.

//PE