Hej från Leif

Nu är jag ombord på Nerthus igen. Igen är lika med andra gången då besättningen och båten är på ”väg hem” efter dryga 2,5 år på havet. Då första gången var det avfärd från Visby. Jag var med i sex veckor och under den tiden seglade vi ner till Spanien. Nu skall jag vara med i två månader. För att kunna det har jag fått ok från min sambo Lillemor och beviljad tjänstledighet från jobbet som länsturismchef i Blekinge. Det är en gammal dröm att få segla över Atlanten och jag är jätteglad att jag fått den här möjligheten.

Att kliva ombord som jag gjort i Kapstaden och ha båten och södra Atlanten som hem den närmaste tiden är en mäktig känsla. Jag har inte seglat sen det ”första benet” och det är spännande att se hur lång tid det tar att komma in i ”seglingsmood” igen och hur de två andra i besättningen utvecklats.

För ombord på den här delen av seglingen är de båda ägarna Per-Erling och Tomas. Per-Erling, som har varit med på hela resan och även seglat själv över Indiska oceanen. Tomas, som har haft några perioder då han varit hemma i Sverige.

Jag lärde känna Tomas en del förra gången och Per-Erling har jag seglat mycket med. Och nu skall vi ta oss över södra Atlanten tillsammans. Och jag är en del i besättningen! Och det kommer att bli många dagar och distans på havet! Det är något som jag sett fram emot. För jag gillar att vara ute på havet och inte se land och ta båten fram på ett bra sätt. Sen har jag inte seglat över Atlanten och vet inte vad som väntar och hur vi tre skall funka tillsammans med distanser som kan bli upp till cirka 2 000 nm och runt 20 dagar tillsammans.

Både P-E och Tomas har ju erfarenhet att umgås med varandra och gäster ombord. Nu skall dom träffa mig igen. Jag tror att dom vill ta min puls direkt och därför skickar upp mig i masten. Mastkoll var det sista jag gjorde i Spanien innan jag åkte hem. Tror att jag fick ok den här gången också för jag är fortfarande med och har jag kommit in rutinerna ombord.

Ute på havet delar vi på ombordsysslorna genom ett vaktschema. Vi har ansvar för mat, disk och att det är rent och fint ombord var tredje dag. Tre timmar åt gången sköter vi seglingen och för loggbok över hur det gått. Lite tävling blir det genom att det är kul att seglat flest distans på sitt pass. Just nu när jag skriver det här är klockan cirka 23.30 och vi seglar i 8,4 knop på väg till en ö utanför Brasilien som heter Fernando de Noronha. Vi lämnade St Helena klockan 12.00 och har cirka 1 700 distans kvar.

Det blir många dagar att ha ansvar för att föra båten framåt och se till att det blir god mat lagad. Lite tokigt är det att jag inte äter fisk, för det är något som vi fångar och de två ”rävarna” äter gärna fisk. Men det känns ok att jag inte äter och det är en god stämning ombord.

Jag kommer mer och mer in i rutiner och förstår hur allt som inte har med ren segling att göra fungerar. Och jag tror att P-E och Tomas accepterar att jag inte vet hur det funkar att göra vårt eget vatten.

Nu skall jag väcka P-E som skall ta över efter mig de närmaste 3 timmarna. Återkommer med hur det är att vara ombord och vad som måste göras för att båten skall kunna seglas på ett bra sätt.

Må gott hemma och ta vara på varandra och det vintern erbjuder.

// Leif Wictorén