Reflektioner från Solomon Islands
Under några enormt regninga och squalliga dygn har vi besökt tre platser i området. Tyvärr har det myckna regnandet bidragit till att vattnet blivit lite grumligt innanför revet. Vi snorklade utanför revet vid ett tillfälle då Axel utropade ”best snorkeling ever”. Extra roligt eftersom jag fått tipset av en Kiwi som vi mötte för några veckor sedan.
Men det som satt störst avtryck är mötena med alla vänliga människor vi mött i olika situationer. Vanligast har varit barn och vuxna som mött oss i sina vackra kanoter. Här i Solomon Islands har man inte utriggare utan vackert uthuggna kanoter som ibland påminner om smäckra kanadensare men med mycket finare linjer. Trädstammarna och kvaliteten gör det möjligt att skapa en ganska tunt skrov. Jag är övertygad om att en svensk förälder som såg barn, från 4 år och uppåt tillbringa lång tid i små kanoter där friborden är bara några cm, skulle säkert slå bakut. Dom sitter i botten på kanoten och öser hela tiden med ena foten eller händer eftersom det kontinuerligt läcker in vatten. Flytväst? Nej, sådant finns inte här utan barnen har byggt upp en stor skicklighet och manövrerar sina farkoster med säker hand.
Vikarna fylls av kanoter och skratten ekar. Under dagarna får vi besök av män som vill sälja carvings. Vi har köpt en hel del carvings som vi tycker om och som berättar om deras kultur och framför allt om seder och bruk som stryde deras liv fram till krisnandet 1914. Fram till dess rådde helt andra villkor här med strider, kannibalism och huvudjagande. Enligt uppgifter förekom dessa inslag ända fram till 60-talet (kanske längre).
I går lirkade vi oss in till en by där en av männen som mött oss i kanot bodde. Han och hans hustru bodde med sina barn på en ö, en liten högre och bevuxen korallö som var några hundra meter i diameter. Ön hade skola och kyrka och huserade en liten by. Vi fick fin kontakt och lärde oss en del kring tidigare riter som nu återkommer i skulpturer/carvings. Allt tillverkat i fina träslag, shells, sten eller valben. Allt tillverkat med de enklaste verktygen.
Det som är sorgligt är de Malaysiska företagen som av land-ägarna här köper upp rätten att avverka värdefull skog. Utöver att värdefulla träslag försvinner börjar jordmassor rinna ut i lagunen vilket i sin tur förändrar villkoren för befolkningen, grundvattnet påverkas samt att när vattendragen rinner ut i lagunen blir det annars kristallklara vattnet grumligare och korallen skadas. Såren i naturen kommer inte att läka tyvärr. Det är bra sorgligt att se och höra hur ledsna alla som bor utmed kusterna är, uppgivna inför sin utsatthet att inte kunna påverka land-ägarnas avtal med hänsynslösa skogsbolag. Lokalbefolkningen får nu leva med effekterna medan Malaysiska skogsbolag drar vidare till nästa plats. Nu är det definitivt slut på att köpa saker tillverkade av ädelträ som inte är odlade och certifierade.
Hälsningar
Per-Erling
Galet och en del av det som vi ser men inte berör. Världen som vi bryter ner den och hur den kommer att se ut när vi inte finns….
Läser med intresse om era öden och äventyr särskilt i Magrove lagun där Magnus och jag levde i fem dagar efter vi lämnade Nerthus. Ett äventyr har det varit från början tillslut dessa tre månader mestadels på båten. Det är det ultimata sättet att resa.. att kunna glida in och lägga sig utanför byar som inte har haft mycket kontakt med vitingar. Och att kunna bidra något t ex PE med teknisk kunskap, och få delta i bylivet lite grann tack vare alla som mottog oss så välkomnande. Att bara vara under så här lång tid har varit underbart och kontrasten är stor då man överväldigas av intryck då man kommer hem. Att vara högpresterande har sitt pris. Vi försöker hålla kvar oändligtiskänslan nu. Just nu sol och härligt och vi går i våra favoritkläder från båten: badkläderna. Denna resa har varit unik på alla sätt! Säkert delvis verkat äventyrlig på alla”Åh vad skönt ni är hemma igen”, som vi möter. Stort tack särskilt PE (Pedro) för så säkert ledande av gastarna på båten och till Nerthus, så stabil på de sju haven. Det har varit oförglömligt! Vi kanske kan komma igen..
Kram Py, nu precis nybliven mormor!
Vet ej om tidigare inlägget kom in: stort tack till Tomas sim tagit med oss på detta äventyr och som skeppare och bunkringsmaster mm. Som gjort detta möjligt! Stort tack!!