Whangarei NZ

Hej
Nu ligger vi i Whangarei, en trevlig liten marina mitt i staden. Ska bli fint att ha Nerthus här där vi har nära till stadens utbud och ganska nära till Auckland.
Seglingen hit från Opua, där vi klarerade in och jobbade en del med Nerthus, var superfin. Vi delade upp distansen i dagsetapper med ett längre stop i en av vikarna.

I lugnare väder kan man segla igenom öppningen.

Första stoppet var ett skyddad vik som tidigare var en ”whaling station”. Här, i Whangamumu, kunde vi se rester från ramper och kokerier som övergivits 1930. Lite olustigt att se informationstavlor som visade hur man då landade valarna och släpade upp dom på land för att sedan slakta och koka olja på fettet mm. Vi som nyligen simmade med dessa havets giganter har svårt att förstå hur man kunde jaga och slakta dessa fantastiska varelser.

Whangamumu, viken där whaling station fanns fram till 1930.

Viken var i alla fall fin och vi tog en tur med jollen runt uddarna och fick uppleva stora grottor och slingrande vikar, helt fria från mänskliga spår. Bara vi och naturen.

Jollefärd i Whangamumu

Då vi vaknade såg vi att det anlänt ytterligare en båt, ett större segelfartyg lika stort som Gladan och Falken ungefär. Kollade vad det var för fartyg och såg på AISen att det var samma båt som vi såg då vi seglade ner från Fiji. Ni som följt bloggen minns att jag skrev om en båt som helt plötsligt vände om och sedan försvann från skärmen. Nu låg samma båt i viken. Vi tog jollen över till dem och fick veta at det var ett forsknings- och skolfartyg. Nu med helt ny besättning. Ombord fanns bl a ett fullskaligt laboratorium. Roligt sammanträffande måste jag säga.

SSV Robert C Seamans 40m x 8m x 4.5m

Naturen är så dramatisk och omväxlande så seglingen ner utmed kusten blev enormt innehållsrik. De höga bergen skapade omväxlande väder och vindarna skiftade mellan 5 och 20 ms. Vi rullade in och ut förseglen vartefter vindarna skiftade. Eftersom masten var nymålad hade vi storseglet liggande på däcket men vi gjorde bra fart med bara förseglen i den goda vinden.
Nästa hamn blev Tutukaka, en hamn/vik där samhället vuxit utifrån sportfisket. Ute till havs kommer det varma strömmar norrifrån som skapar fina förhållanden för bl a Marlin, svärdfisk. Här skall enligt vår kille på fiskeklubben flera satt världsrekord i stora fiskar. En svärdfisk på 363.8 kg togs av två lokala killar i en fem meters motorbåt. Det lär ha tagit flera timmar innan motorbåten vann kampen och den lyckliga killen kunde bogsera in fångsten till klubben för väganing och fotografering. Se bild.

Glada gossar!

Så nu ligger vi till slut i Whangarei efter en 15 nm lång färd uppför floden. Tidvattnet är 3 meter och vi var tvungna att passa högvattnet för att komma in sista biten.

Broöppning just innan vi var framme i Whangarei. Här var vi tvungna att passera inom två timmer före eller efter högvattnet. Annars för grunt för oss.

Planeringen fungerade fint och vi flöt in så fint, efter att också fått broöppning på vägen in. Strömmen då vattnet rinner in i floden gav oss också en extra skjuts in mot Whangarei.

Här ligger vi nu. Senare kommer vi att få ligga utanpå en anna båt, vilket är helt ok.

Lattorna tas ur storseglet som sedan viks ihop för att senare renoveras = fixa några skavanker och förslitningar.

Hälsningar
Per-Erling